Hanne Kjöller har en högst läsvärd ledarartikel i Dagens Nyheter, Sjukskrivning: Skum verklighetsbild bakom skumma formuleringar. För det första bryter hon det löjliga tabuet att journalister inte ska kritisera varandras nyhetsrapportering. Ska nyhetsförmedlingen bli av högre kvalitet måste den kunna granskas av alla, inte minst av de som kan yrket bäst.
Dessutom sätter Kjöller fingret på en viktig moralisk aspekt när det gäller sjukskrivningar: uppfattningen att sjukskrivning är en ”rättighet”, inte en ersättning som bara ska utbetalas om man faktiskt inte kan arbeta. Hon skriver:
Jag kan inte begripa hur det slagit så snett. Hur blev kravlöshet det ultimata uttrycket för omsorg och solidaritet? Hur kan det ligga något gott i att låsa fast människor i en sjukroll – som vi numera vet gör människor sjukare än de var från början och som vi nu vet leder till för tidig död.
Ja, här har vi kommit långt bort från principen att var och en ska försörja sig själv, inte ligga andra till last. I takt med att moralen om vad det innebär att vara en hel människa tonat bort, har också skammen att utnyttja andra försvunnit. Sjukförsäkringen har blivit en mjölkko för försörjning utan krav på arbete.
Är det inte hårt att se det så här? Nej, för vem blir lidande av att småkrämpor överdrivs och arbetsförmögna går på bidrag? De som verkligen är sjuka! Ju slappare reglerna är, desto mindre går till dem systemet egentligen är till för. Snyltarna tar över. Så kan vi inte ha det.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukförsäkring, sjukpenning, sjukpenningen, arbetslinjen, arbetsmoral, försäkringskassan, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi)