Engelska kyrkans ärkebiskop avslöjar en häpnadsväckande brist på insikt om vad sharialagar handlar om. Den brittiske publicisten Charles Moore, tidigare chefredaktör för The Spectator och Daily Telegraph och officiell biografiförfattare för Margaret Thatcher, går lika sakligt som slagfärdigt igenom alla biskopens fundamentala felslut i kolumnen Archbishop, with sharia it’s all or nothing:
Så, säger ärkebiskopen, vi i Storbritannien har inte ”en monolitisk förståelse av juridiken”. Varför inte utöka denna pluralism till att omfatta muslimer? Varför inte tillåta sharia på vissa områden, som i äktenskapstvister? …
Och ja, de flesta av oss – troende eller inte – håller med om att vi ska tillåta muslimer att utöva sin tro fritt, och uppmuntra deras genuina välgörenhet och utbildningsinsatser. Ändå är det en fruktansvärt orealistisk hållning bakom [ärkebiskopens] argumentationen om att allt det som gäller kristendom och judendom i väst med automatisk kan tillämpas för islam …
Men det är ju så uppenbart att de rådande förhållandena inom islam är väsensskilda från dem inom kristendomen. Västerländska samhällen härbergerar stora skaror muslimer som intensivt strider inbördes, och som inkluderar extremister och våldsamma minoriteter. Alla vet att kristendomens historia bär ärr av samma sorts strider, men i vår tid, och i väst, är extremistiskt våld med kristna förtecken inget problem. Muslimskt våld är det. Om vi inkorporerar sharia i vårt juridiska system, vem ska vi acceptera som den autentiske uttolkaren? …
I sin föreläsning gick ärkebiskop Williams på tå runt frågan om vad sharia säger om konvertering från islam. Han menar att det är oacceptabelt att folk straffas för att lämna den muslimska tron. Men han förmår sig inte att säga, vilket han vet är sant, att alla muslimska auktoriteter på sharia är överens om att straffet för att lämna islam är döden. Vissa personer, även i vårt land, lever gömda därför att de hotas av detta straff.
”Sharia,” sa Williams, ”har inte en inbyggd avsikt eller krav på muslimsk dominans över icke-muslimer”. Men faktum är att kristna och judar under sharia bara har status som ”dhimmi”, ett sorts skydd men bara som andra klassens medborgare.
Vår stackars ärkebiskop mumlar i sitt skägg om ett ”marknadselement”, om möjligheten att ta till sig delar av sharia, en bit här och en bit där, som om dessa ting vore kryddor i vår multikulturella soppa. Folk som vill ha sharia ser det inte så. För dem finns bara en rätt på bordet.
Man kan bara skaka på huvudet åt den fullkomliga aningslöshet som en ärkebiskop kan visa i sin bristande förståelse av religionernas grundläggande fundament. Att svenska präster mer är kommunistiska och socialistiska förkunnare än troende på bibeln och Jesus har jag vetat länge, men att tillståndet är lika illa, eller värre, i England är en nyhet. (Andra intressanta bloggar om politik, religion, islam)