Förre DN-redaktören Niklas Ekdal skriver på DN-Debatt att väljarna inte längre borde ha makten att avgöra vem som ska styra landet, Blockpolitikens retorik förolämpar medborgarna.
Han vill ha det som i EU, ett politiskt och byråkratiskt maktetablissemang som medborgarna inte kan utkräva ansvar av.
Genom en permanent regering med S-M-FP-C-MP vill Ekdal slopa väljarnas möjligheter att ändra inriktning på politiken.
För mig är detta att avskaffa demokrati i tron på den upplysta despotismen.
En fundamental del av den parlamentariska demokratin är att det finns ett regeringsdugligt alternativ till sittande regering. I Storbritannien, parlamentarismens vagga, använder man termen ”her majesty’s loyal opposition”. Denna term markerar att väljarna i val har den reella makten att avsätta regeringen och rösta fram förnyelse. Inom konstitutionens ramar.
Ekdal vill ta denna makt ifrån svenska folket. Han tycker kanske att folket är för korkat att välja sina ledare.
Skälet till att avskaffa blockpolitiken är att han tycker den politiska debatten är tarvlig.
Om det kan jag hålla med honom. Låt mig citera de enda meningar i artikeln som jag instämmer i:
Problemen med segregation, utanförskap och ungdomsarbetslöshet är i dag statsfinansiellt hanterbara, men tickande bomber rent mänskligt. […] En friare invandring innebär hårdare krav på att människor försörjer sig själva – alternativet är murar kring en etniskt definierad välfärdsgemenskap.
Men måste man avskaffa demokratin för att ställa krav på invandrade människor? Det är knappast blockpolitiken som hindrar partierna från att ta upp integrationspolitikens misslyckande. Tvärtom! Det råder ju här total enighet mellan blocken om strategin att försöka förtiga problemen.
Just därför att det inte finns någon blockskiljande politik om integrationsmisslyckandet, växer Sverigedemokraterna.
Om Ekdals ”breda” regering skulle bli verklighet, då skulle vi få det som ute i Europa: ett stort invandringskritiskt parti i parlamentet. Av det skälet att de som vänder sig emot denna ”bred” regering inte har så många andra alternativ att vända sig till.
Sverige har inte haft något nytt antietablissemangsparti som i många andra länder. Jag är övertygad om att den stenhårda blockpolitiken som etablerades av Thorbjörn Fälldin och Olof Palme på 1970-talet (då detta partifenomen började dyka upp i andra länder) är en viktig faktor till att vi haft en annan utveckling.
Om denna blockpolitik inte funnits, utan regeringsbildningen varit ett spel bakom gallerierna mellan makthungriga politiker som byter lojaliteter sinsemellan utan hänsyn till vad väljarna sagt, då är jag övertygad om att sådant antietablissemangsparti funnits i Sveriges riksdag sedan länge.
Niklas Ekdal har fått allt om bakfoten när det gäller blockpolitikens innebörd och konsekvenser.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, regeringen, regeringsmakten, blockpolitik)