Vidgad nödvärnsrätt också i praxis

I TV4: Nyhetsmorgon diskuterade jag nyss människors rätt till självförsvar med straffrättsjuristen Annika Norée (se inslaget). Hon hade rätt i att lagstiftningen ger utrymme för nödvärn och även till nödvärnsexess, alltså mer våld än nöden kräver.
Problemet är att domstolarna inte följer lagen, utan i praxis är betydligt mer restriktiva.
Jag menar att kriminologins ideologiska hållning, att det är mest synd om gärningsmannen, fortfarande har stort inflytande över domstolarna.
Detta är möjligt eftersom det är en svår och alltid unik situation som ska bedömas när nödvärn används. Domstolarna, ytterst Högsta domstolen, kan därför i praxis sätta ribban för vad som är obefogat våld mycket lågt.
Ett exempel är det fall som Kalla fakta tog upp igår, där skogsarbetaren Pettersson i Nås dömdes till ett års fängelse för att han avvärjt ett överfall mot en 69-årig kvinna.
När hon kom körande på landsvägen stoppade gärningsmannen henne och trängde in i bilen. Eftersom han uppträtt hotfullt mot andra personer kort tid dessförinnan, förstod Pettersson vad som hänt. Han sprang till platsen och slog gärningsmannen över armen med en domkraft. När gärningsmannen släppte kvinnan och vände sig mot Pettersson utdelades ett slag till mot huvudet.
Pettersson godkände åklagarens beskrivning av händelseförloppet, och åklagaren hävdade att handlinen var ”uppenbart oförsvarlig”. Alltså inte bara mer våld än vad nöden krävt, utan uppenbart obefogat. Detta instämde domstolen i, även om lagen kräver att hänsyn ska tas till omständigheten att ”den tilltalade svårligen kunnat besinna sig”.
Domstolen menar att Pettersson, när gärningsmannen släppte kvinnan, skulle ansett faran över. Men gärningsmannen vände sig ju mot Pettersson, och kunde ha riktat sin aggressivitet mot honom. Det är också vad Pettersson säger till Kalla fakta. Han var rädd att gärningsmannen skulle överfalla honom, som ju stört gärningsmannen i hans överfall mot kvinnan.
Det framgår också av domen att gärningsmannen ”var mycket aggressiv under ambulansfärden”, efter slaget mot huvudet. Domstolen borde inte ha betvivlat att Pettersson var rädd för sin egen säkerhet när mannen vände sig mot honom och därför utdelade det andra slaget.
Men detta bryr sig domstolen inte om. Pettersson borde efter första slaget givit möjlghet för gärningsmannen att gå till angrepp.
Domstolen tar alltså inte hänsyn till vad som skulle kunnat hända, om Pettersson lagt ifrån sig domkraften efter första slaget. Ändå krävde domstolen att det var vad han, utan några som helst tvivel, skulle ha gjort.
Det är här — i riksbedömningen av fortsatt våld — som domstolarna inte tillämpar lagen, utan i sin lugna och trygga tillvaro i domstolsbyggnaden gör en noga genomtänkt bedömning av vad Pettersson och andra i nödvärnssituationer skulle gjort.
Men personer i nödvärnssituation har ju bråkdelar av sekunder på sig att bedöma vad en angripare tänker göra härnäst. Dessutom är ju personer i nödvärnssituation överrumplade, och utan minsta förberedelse inte psykologiskt beredd på händelseförloppet som ofta går mycket snabbt. De reagerar. Medan gärningsmän agerar. Att i detta läge kräva att angripna personer ska göra lika noggranna juridiska överväganden som domare på kontorstid kan överlägga om i timmar, är helt enkelt fel.
Här måste riksdagen som lagstiftare gripa in. Om nuvarande lag och förarbeten inte är tillräckligt för att få domstolar att mer tillmötesgående bedöma nödvärn, måste denna rätt förtydligas i ny utredning och tydligare lag. Detta borde inte behövas, jag tycker lagarna ger utrymme att fria Pettersson och andra, men eftersom domarna är i kriminologernas våld, måste lagstiftningen ändå göras om.
Ett ytterligare skäl att stärka nödvärnsrätten är att Sverige har mycket hög kriminalitet. Ordningsmakten fungerar inte. Tilltron till att polis ska skydda medborgarna är allt svagare. Då måste medborgarna ha utökade möjligheter att försvara sig själva.
Bloggen har tidigare påpekat skillnaden mellan Sverige och New York när det gäller brott och kriminalitet:

År 2000 begicks 285 bilstölder per 100.000 invånare i New York – i Stockholms län 1085 bilstölder, dvs fyra gånger så många. Samma år begicks per 100.000 inv: 463 inbrott i New York och 1494 inbrott i Stockholm. Brottstatistik är inte helt jämförbar mellan länder, men ger en indikation.

Förre konsuln i New York, Olle Wästberg har konstaterat:

Hela förra året [2004] var siffran 2400 våldtäkter. Detta kan jämföras med New York, som har ungefär lika många invånare som Sverige. Där var siffran 1742 för hela förra året. De ligger alltså åtskilligt lägre.

Att kriminaliteten är så hög i Sverige tror jag är orsaken till att så många reagerar när Pettersson blev dömd till fängelse därför att han hjälpt en äldre kvinna som överfallits.
Många känner sig väldigt otrygga i detta land. Och det är varken förvånande eller obefogat.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen