Socialdemokratin är inget mittenparti, inget ”lagom”-parti. Inför S-kongresser då man talar till sina egna flyger de renlärigt socialistiska flosklerna från ledande Socialdemokraters läppar. Och den vanligaste måltavlan är ”vinster” i vården. Senaste exemplet står Carin Jämtin (S-borgarråd i Stockholm) för i debattartikeln Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister.
Här finns ingen skillnad mellan S och V. Samma skrot och korn. Samma doktrinära socialism. Samma verklighetsfrånvända utopism.
Men det finns socialdemokrater som har båda fötterna på jorden. Som Widar Andersson i Folkbladet. Han skriver i sin ledare, Carin Jämtin jagar kaffepengar:
Jämtins inlägg är oseriöst. En väldigt liten del av skattefinansierade skol-vård-och omsorgstjänster utförs av privata aktörer.
Den vinst som delas ut är kaffepengar i sammanhanget. Företagens investeringar i välfärdstjänster överstiger den utdelade vinsten med råge. De privata företagens vinster kan näppeligen duga som förklaring till brister och tillkortakommanden inom den offentliga sektorn.
För Alliansen är det nog tur att det inte är Andersson utan Jämtin som ingår i Socialdemokratins partitopp runt Mona Sahlin…
Dagens Nyheter kommenterar också på ledarplats Jämtins utfall, Välfärd för pengarna:
Välfärd i stället för vinst, kan möjligen fungera som slagord. I praktiken skulle Carin Jämtins vinstförbud ge den fattige sämre vård, skola och omsorg.
Alliansen behöver förbereda sig så att man kan gå på offensiven om att göra offentlig sektor till moderna och kundfokuserade servicenäringar, istället för att hamna i försvarsposition. Angrip S för att vilja göra vården ineffektiv, trög, långsam och präglad av långa vårdköer. Socialism är alltid lika med köer.
Det bör svenska folket påminnas om.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, vård, offentlig sektor, vårdköer, vårdval, vårdval Stockholm, valfrihet, privatiseringar, företagande, entreprenörskap, vinst, vårdpeng, sjukförsäkring)