Mohamed Omar kallade sig inte länge ”moderat” muslim, något han nu erkänner var bedrägeri, i syfte att lura den svenska kultureliten och erhålla statliga kulturbidrag. Om sin första diktsamling skriver han i sin blogg:
I dikterna finns en ironisk underton och en drift med det svenska kulturetablissemangets modernistiska, liberala och sekulära fördomar som dock helt undgick dem. ”Tregångare” är en utstuderad flört med kritikerna och den blev följaktligen, såsom jag förväntat mig, en framgång … Det slog mig hur oerhört lättmanipulerade och förutsägbara kulturnissarna egentligen var och jag tappade den lilla respekt jag trots allt hade haft för kulturen.
Också uppföljaren hade ett bedrägligt syfte:
Men ärendet har dolts bakom en slöja av ironi och tvetydigheter. Ämnet var för farligt för att behandlas öppet, särskilt om man samtidigt ansöker om statliga stipendier. En handfull dikter är helt oärliga. De har placerats där för att förvirra läsaren så att han inte ska bli skrämd av den traditionella religiositeten … I samlingen finns dikter som är rena bedrägerier, påkomna enbart för att uppfylla förväntningarna hos vår fördomsfulla kritikerkår.
Jag är inte ett dugg förvånad att kulturredaktionerna svalt betet, och grundligt låtit sig luras. För vad är dessa annat än en samling viktigpettrar som tror att de begriper något, men i verkligheten är som lättlurade femåringar som tror på tomten (dvs Marx, Lenin, Mao och nu profeten från Mekka). Bland de redaktion som står med byxorna nere är: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.
Kanske det vore läge för dessa kulturkretsar att försökta vilja förstå vad fundamentalistisk islamism handlar om och hur den verkar i väst.
Skälet till att jag tar Omar på allvar i dessa aktuella skriverier, är att de stämmer med det intryck jag haft om honom långt före det att han i vintras sa att han blivit fundamentalist. Han har också gentemot mig försökte hävda samhörighet. Men jag hittade texter i nämnda Aftonbladet som jag till Omar sa, att detta är fördomar mot väst.
Hans ”nya”, fundamentalistiska islamism är mer autentisk, och trovärdigheten stärks av att han i sin blogg hyllar den iranske presidenten Ahmadinejad och den regim som dödat tiotusentals oliktänkande — inte minst de vänsternissar som hjälpte Khomeini att genomföra revolutionen 1979. (Bara det borde ju väcka en och annan tanke i svensk vänster, men gör det naturligtvis inte. Tror man på tomten, så gör man. Är man nyttig idiot, så är man.)
(Andra intressanta bloggar om politik, islamism, islam, fundamentalism, islamofobi, Iran, diktsamling, kultur)