Ny studie visar att människor som bor i utanförskapsområden ogillar social oordning och att deras bostadsområden har dåligt rykte. Det får mig att undra varför de då i sådan massiv övervikt röstade emot de partier som upprättat mer av ordning?
Det valresultat vi har från förra månaden ger vid handen att förortsborna mycket, mycket kraftigt stöder Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, de partier som vill göra minst när det gäller att upprätthålla ordningen, eftersom det anses vara “auktoritärt”.
Ändå framkommer i forskning, med enkätintervjuer av över 4000 personer, fram till att förortsborna klagar på just oordning. Hur i helvete vill de ha det?
I Svenska Dagbladet presenterar idag forskare slutsatser i studien med det korta namnet: “The Future of Diverse and Disadvantaged Neighborhoods in the Nordic Welfare States — The Voices of Residents”.
Social oordning största problemet
Det är främst “två typer av levnadsvillkor” som de boende “upplever” som segregerande.
1) Bostadsområdets rykte och upplevda behandling från det omgivande samhället. Man “känner” att det egna bostadsområdet är missgynnat i förhållande till andra bostadsområden.
2) En “bristande social ordning med sådant som ungdomsgäng, droger, småstölder och nedskräpning”.
Jag tycker man kan stryka nummer 1 eftersom det har ett rakt logiskt samband med nummer 2. Ungdomsgäng som skjuter ihjäl pappor på väg till badhuset med sina barn skapar inte direkt ett gott rykte. Dåligt rykte blir en logiskt följd av sådant beteende.
Vad göra åt social oordning?
Forskarnas svar: “stärka den sociala ordningen i området och minska känslan att området är stigmatiserat”. Ja, självklart. Och det är något Tidö-partierna gjort i fyra år. Genom en mängd juridiska beslut, om allt från visitationszoner till strängare straff, har den sociala ordningen stärkts och de kriminella pressat tillbaka. En uppenbart framgångsrik politik.
Men förortsborna röstade ju nästan mangrant (uppemot 90 procent) emot denna politik för upprättad social ordning. Man röstade istället för partier som antingen varit fullständigt oförmögna att göra något åt en växande social oordning i åratal (Morgan Johansson & Co) eller för parti som kramar terrorister som med dödligt våld vill ta över.
Vad säger forskarna om denna verklighet, där de boende aktivt och i stor majoritet röstar emot det man säger sig vilja ha?!
Politik är aldrig enkelt, men när väljargrupper agerar så fullständigt ologiskt blir det omöjligt att få något vettigt ut av att “lyssna på de boende”, så som forskarna föreslår.