Valets största förlorare är opinionsinstituten som visat sig leverera resultat under mandatperioden som saknar varje tillstymmelse till meningsfullt underlag för politisk analys. De har förstört mycket av regeringssidans momentum i fyra år – helt grundlöst.
Visst, jag kan alla försvar från instituten. De mäter opinionen “just nu” och är ingen prognos för valdagen. Men det är också fel. Titta på grafen! Så här galet är inte svenska folket.
Jag har ofta påpekat att opinionsmätningarna bara får svar av en minoritet av de tillfrågade, i bästa fall runt 50 procent. Instituten hävdar att de med detta lilla urval kan vikta övriga halva folkets uppfattning. Det är inte sant.
Vad man mäter är väljare till vänster som alltid svarar i mätningarna, medan väljare till höger har viktigare saker för sig än att mellan val uttrycka partisympatier. Opinionsmätningarna visar alltså bara vad vänsteropinionen tycker. Inte hur hela folket ser på politiken.
Men varför har mätningarna blivit sämre? Dels därför att det är svårare att nå människor nu, dels därför att Sverigedemokraterna inte är ett gammalt dammigt parti som man har en uppfattning om sedan länge. Partiet väcker fortsatt starka känslor. Tidö-samarbetet har gjort att också borgerliga väljare behöver ta ställning till om det är bra eller dåligt. Och det ställningstagandet har man inte gjort i mellanvalsperioden, utan först i valrörelsens slutskede. Och då har man accepterat samarbetet.
Opinionsinstituten har tvärtom försökt ge en bild av att väljarna inte accepterar detta samarbete. Det är en opinionsmässig villfarelse. En lögn.
Man kan inte veta vad den tycker, som inte vill svara!
Men detta har opinionsinstituten försökt hävda att man kan.
De bör sluta med det. Deras trovärdighet är förbrukad i mellanvalsperioden. Bara när väljare är villiga att tillkännage sina partisympatier är det meningsfullt att mäta. Och med tanke på att det sker allt närmare valdagen är perioden då mätningar kan ge någorlunda adekvat resultat väldigt kort.
*
Källa: Per Rosencrantz.