Ända sedan 1970-talet har jag avskytt ordet “blocköverskridande”. Det var en viktig anledning till att jag då gick med i Thorbjörn Fälldins parti. Han stod upp mot Socialdemokraterna och skämdes inte för det.
Skälet till att jag, med dagens vokabulär, hatar uttrycket är att det är antidemokratiskt. Väljarna måste få välja inriktning på kommande regering. Det kan bara ske om två block står mot varandra. Om åtta partier inte lovar något till väljarna och efter valet i korridormygel gör upp om ministerposterna, då har inte väljarna fått avgöra landets färdriktning.
I sin gästkolumn i G-P idag gör Per Gudmundson ett annat viktigt konstaterande om varför detta förhatliga ord används i politiken: “Blocköverskridande samtal låter som ansvarstagande. Men de används ofta för att dölja svaghet, vinna tid och binda motståndaren.”
Exakt. Socialdemokraterna använder detta ord i tid och otid. Skälet är uppenbart. Splittra icke-socialistiska sidan och komma undan eget ansvar. Det är raka motsatsen till hur många i näringslivet naivt tolkar det: som ansvarstagande.
Men kan inte uppgörelser “över blockgränsen” skapa stabilitet? Nej, inte alls. Så gott som alla blocköverskridande överenskommelser har fallit när de testats efter nästa val då en ny majoritet formats. Och ingen inom näringslivet borde blunda för hur Socialdemokraterna numera öppet köper statsministerposten. Miljöpartiet fick lägga ned kärnkraften. Vänsterpartiet stoppade marknadshyror som S kommit överens med C om att införa.
Småpartierna har nu vetorätt mot allt Socialdemokraterna säger sig stå för. Om en energiuppgörelse uppnåtts mellan Tidö och S kommer den inte vara vatten värd om det blir en sådan vänstermajoritet som mätningarna nu antyder. Då kommer MP och V att kräva sådana ändringar att blocköverskridande uppgörelsen faller. Och med all rätt. Om de vunnit väljarnas förtroende i val, varför ska de acceptera att en annan politik från förra mandatperioden bakbinder dem?
Låt blocken formulera sin politik och låt sedan väljarna bestämma. Vill man fortsätta kärnkraftsavvecklingen och öppna gränserna igen? Ja, låt vänsterblocket stå för det hela vägen fram till valdagen. Om majoriteten av väljarna med öppna ögon väljer den inriktningen ska den genomföras. I en demokrati ska väljarna ta ansvar för sina beslut och inte kunna skylla på dåliga politiker.
Makt och ansvar ska hänga ihop. Och väljarna ska ta ansvar för sina val. De politiker som får förtroendet att leda landet ska ta ansvar för genomförandet.
Så fungerar demokrati. Alla försök att kringgå detta är manipulation och skadligt för vårt styrelseskick.