Jag är så trött på den offermentalitet som islam använder för att börja dominera i länder med kristen identitet. Varför nöjer man sig inte med att predika islam i de 57 länder på jorden där man är i majoritet? Varför i h-vete komma till Europa och börja sitt vulgära, aggressiva och primitiva dominansbeteende hos oss!
Flera jag talat med som har muslimsk bakgrund ber om ursäkt för fundamentalisternas beteende. De flesta muslimer i Sverige sympatiserar inte med dem som gapar och skriker och vill göra om vårt land till ett kalifat. Men några finns. De hörs. De agerar kriminellt. De begår terrordåd.
Den eviga frågan är vad vi ska göra med islamister som kommer till Sverige och istället för att vara tacksamma gäster i vår fridsamma och välståndsbringande kultur, börjar domdera och kräva att islam ska gälla i vårt land? För mig är svaret enkelt: De ska ut! De har 57 islamistiska länder att leva i. Var god välj ett av dem!
Sverigedemokraternas krav på slöjförbud är ett sätt att tydliggöra detta budskap. Sverige är inte och kommer aldrig någonsin att bli ett muslimskt land.
Ghettoislam
I en recension i Svenska Dagbladet idag avhandlar L-riksdagsmannen Mauricio Rojas en ny bok om islam i Sverige av religionsforskaren Simon Sorgenfreis med den ironiska titeln ”Öppna era hjärtan” (Norstedts, 2026).
Rojas påpekar att diplomaten Ingmar Karlsson 1994 skrev att “ghettoislam” skulle utvecklas i Sverige ”om integrationen misslyckas och invandrare med muslimsk bakgrund känner sig satta under religiöst förmynderi, ghettoiserade och socialt marginaliserade”.
Denna dystopisk profetia har, skriver Rojas, “besannats, uttryckt genom närvaron av det lågintensiva, småskaliga och vardagliga våldet. Och det är också i linje med hur islamister själva velat se utvecklingen: som framväxten av muslimska enklaver och militanta motståndsfickor i konflikt med den västerländska omgivningen.”
Detta att se muslimer som offer har alltid irriterat mig.
Varför åka till ett land med kristen identitet och kultur om man tycker islam är så förbaskat viktigt?!
Jag vill påminna om ett gammalt svenskt ordspråk: “Man får ta seden dit man kommer”. Om svenskar utvandrade till Iran eller Saudiarabien skulle dessa länder aldrig acceptera att svenskar krävde att få bygga kyrkor eller ens äga en bibel. Så varför ska muslimer komma till vårt land och börja ge order? Aldrig i helvete!
Välbärgade terrorister
Men i boken ger Sorgenfrei faktiskt en annan bild än att det är “förtryckta” muslimer som begår brott. Han konstaterar det jag och andra gjort: de som är fundamentalister är inte de outbildade eller arbetslösa, utan de välutbildade som väljer radikalisering.
Om de cirka 300 personer som reste från Sverige till den islamistiska mördarsekten i Syrien och Irak för ett årtionde sedan skriver han: ”De som reste var inte utblottade, outbildade, ensamma eller bostadslösa (…) Det rörde sig i stället om unga män, och senare även många kvinnor, som gått i skolan, ofta tagit studenten, som haft familjer, vänner och sammanhang.” Samma sak gällde ju 9-11. De 19 islamister som begick terrordåd med flygplan i USA 2001 var universitetsstuderande från välbärgade familjer.
Men ändå, trots välmåendet, skulle de radikaliseras på grund av… diskriminering. De får inte de fina jobb de hoppats på i västvärlden trots sin utbildning.
Diskriminering är skitprat
Detta är skitsnack. Det är inte diskriminering att personer som kommer från helt väsensskilda kulturer alltid startar på botten i det nya samhälle de bosätter sig i. Om svenskar utan kontakter skulle flytta till Iran eller Saudiarabien skulle de inte heller göra någon snabb karriär. Sådan är människans natur. Vi lever i särpräglade kulturer som inte är lätta att gå emellan, från den ena till den andra. Detta bortser många liberala och vänsterintellektuella ifrån. De ser inte de sociala nätverken, sederna och tilliten. De ser bara juridiken och ekonomin. Därför går de vilse.
Men i recensionen tar Rojas upp detta: Ett “existentiella utanförskap kan bli ännu djupare hos den som är till synes välintegrerad och framgångsrik. Man har lämnat den gamla gemenskapen, men finner sig inte riktigt hemma i den nya – ett dubbelt främlingskap.”
Sluta flytta människor runt halva världen
Vems är då felet? Inte svenska samhällets. Grundfrågan blir: Varför byta kultur och civilisation överhuvudtaget? Varför inte hålla sig till det man förstår och känner sig hemma i? Ansvaret ligger på de som flyttar, inte på dem som “öppnat sina hjärtan” och släppt in dem i landet.
Att flytta långt, särskilt för familjer med barn, är en mycket, mycket, mycket större förändring än någon velat erkänna. Jag skulle säga att bagatellisering av vad migration betyder är huvudorsaken till att muslimer känner sig förtryckta och diskriminerade. Problemet är att de har för höga förväntningar. Genom att migrera har de valt att börja om på botten. De har svårt att acceptera det. Och skyller på svenskarna.
En källa till att integration syftande till assimilering inte fungerar är att islam är väsensskilt från den svenska kulturen. Islam bär på ett aggressivt dominansbeteende. Många föräldrar daskar till och är fysiska mot sina barn och de lär sig att våld, gap och skrik är det sätt man får sin vilja igenom. Detta passar sällsynt illa ihop med den lågmälda svenska kulturen. Somliga unga muslimska män tolkar den återhållsamma svenskheten som svaghet och visar därför förakt för det svenska. Snarare än svensk diskriminering är det muslimska fördomar om svenskar som orsakar kulturkrockar. Vem vill ha en gaphals som knuffas och hotar på jobbet? Och när denne blir tillsagd anklagar arbetsgivaren för rasism.
De som tänker sig flytta långt utanför sitt hemland borde fått veta att de aldrig kommer att bli behandlade på samma sätt i det nya landet. Orsaken är att de i hög grad inte förstår och inte kan ta till sig hur det nya landet fungerar. Förväntningarna borde vara betydligt lägre än de är. Jämlikhet inför lagen, ja, självklart. Men likställdhet i kulturell mening tar många årtionden. Kräver stort tålamod. Och avsaknad av offermentalitet.
Flyktingar mår bäst nära hemmiljön
Det obligatoriska svaret från vänster blir: Ja, men de är ju flyktingar!!!!! Nej. Flykting är man till dess man är i närmsta säkra land. Efter det är man lycksökande migrant. Jimmie Åkesson är den förste och ende politiker som klart uttalat just detta. Hjälp ska ges i närområdet. Det ger störts effekt. Han har i detta fått medhåll av storheter som ekonomen Assar Lindbeck och hälsoexperten Hans Rosling.
Ändå är det fortfarande få i media och politik som tar till sig dessa lärdomar. Också det bidrar till fortsatta problem med integration och assimilering.