Jude Law visar vilken skicklig skådespelare han är när han porträtterar Vladimir Putin i “Trollkarlen i Kreml”. Putin har ju utåt en nedtonad närmast passiv personlighet utan utstrålning. Att gestalta sådant är inte lätt, men man nästan börjar tro att det är den riktige Putin i detta verklighetsnära drama.
Regissören och manusförfattaren, fransmannen Olivier Assayas, lyckas berätta mer om vem Vladimir Putin är och hur han som okänd statstjänsteman i säkerhetstjänsten kunde bli president. Visst, det är spekulationer i en dramafilm. Men maktspelet skildras skickligt genom Vladislav Surkov, som i filmen har huvudrollen med namnet Vadim Baranovk (spelad av Paul Dano).
Det är han som är trollkarlen. Han fanns i oligarkkretsarna som valde ut Putin till blivande president. Och han blev nära rådgivare till Putin i 20 år.
I filmen inser trollkarlen tidigt, efter ett möte med Putin innan han blir premiärminister, att olikarkerna med Boris Berezovskij i spetsen gjort ett fruktansvärt misstag när de utsåg Putin till sin kandidat. Putin kommer inte lyda dem. Han känner irritation och förakt för dem. Men när de erbjuder honom att bli Rysslands president kan Putin inte stå emot, särskilt som de påpekar att Jeltsins efterträdare förmodligen kommer att sparka Putin som FSB-chef.
En replik i filmen lyder: “Alla oligarkerna misstog sig. När de satsade på Putin trodde de att de bytte ut en marionett, inte hela systemet.”
Putins maktövertagande liknar här till viss del hur Josef Stalin manövrerade ut alla konkurrenter i kommunistpartiet. Varken Putin eller Stalin sågs av omgivningen som starka och makthungriga – innan de nått makten.
Och varken Stalin eller Putin var/är goda talare. I filmen avfärdar Putin begäran om att hålla tal. “Jag är ingen skådespelare”, säger han.
Men de hade/har förmågan att manipulera statsmakten efter deras vilja. Och röja alla opponenter ur vägen.
En spelfilm ger inte fakta, men berättandet kan sätta kött på benen kring de knapphändiga fakta som finns. Och filmen stämmer med de uppgifter som givits av vittnen i Ryssland som medverkar i den tyska dokumentärserien “Gudfadern Putin” som jag tidigare skrivit om (här).
1990-talet blev en sorts rysk Weimarrepublik, ett misslyckat försök till demokrati. I Ryssland kom oavsiktligt och av misstag en man till makten som snart agerade för att återupprätta ett diktatoriskt tsardöme där fria medier förbjöds och alla oppositionella fängslades eller dödades.
På ett subtilt sätt hänger huvudrollsinnehavaren, “trollkarlen”, med på den auktoritära resan även om han från början ville balansera den “horisontella dimensionen” i samhället med en “vertikal”. Det är som om den ryska traditionen alltid tiltar åt envälde. Putin använde trollkarlens teori, men såg till att all makt flyttades till den vertikala dimensionen – statsmakten och säkerhetstjänsten.
*
Se mer hos IMDb: The Wizard of the Kremlin.