Jag blev förvånad när tyske förbundskanslern Friedrich Merz hånade Trump genom att hävda att Iran (!) förödmjukar USA. Varför detta språkbruk från en europeisk ledare som inte kan försvara sitt eget land utan USA:s hjälp?
Amerikanska administrationen felbedömde regimen i Teheran och ”har ingen verkligt övertygande strategi i förhandlingarna”, sa plötsligt den tyske förbundskanslern i veckan. Trump blir lurad och “förödmjukad” av Iran och han kan inte få slut på konflikten, hävdade Merz. Enligt honom har USA startat ett krig utan en klar exit-plan.
– Iranierna är helt klart starkare än väntat och amerikanerna har inte heller någon klar och övertygande strategi i förhandlingarna, sa Merz under ett skolbesök.
Svaret kom snabbt. USA tar hem 5.000 av de 40.000 soldater som är stationerade i Tyskland.
Ekonomen James E. Thorne skriver att Friedrich Merz hånar Trump “samtidigt som han medger att Tyskland inte kan försvara sig”. Det är den “perfekta sammanfattningen dagens Europa, en kontinent som outsourcade sin säkerhet till Amerika och föreläser samtidigt om hur svagt Amerika är”. Merz står inte för någon strategisk insikt, utan visar “klassisk europeisk arrogans”. En vanlig amerikansk kommentar är att Tyskland räknar med att amerikanskt militärt skydd ska vara gratis.
Bedömare påpekar att den amerikanska militärens tre flygbaser i Tyskland är avgörande för Europas försvar.
Varför detta gnäll på USA?
Ja, det är häpnadsväckande hur europeiska politiker känner behov av att gnälla på USA samtidigt som våra länder är helt beroende av USA:s militära slagkraft. Varför gnälla på de som gör jobbet?
Särskilt nu när det inte på något sätt står klart vad som händer i Iran-USA-konflikten. Och vilket startegiskt mål president Trump är ute efter. Det är ju ingen slump att han fokuserat på Venezuela och Iran, två länder som säljer olja till Kina. De två angripna länderna är, förmodar jag, bara pjäser i ett större spel.
Det borde ju Merz också inse. Varför då gnälla innan strategin spelats ut till slutet?
Exempelvis påpekar Guardian att den amerikanska blockaden mot iranska oljetankers har hindrat Iran från att använda tomma oljetankers som lagringsplatser för den olja man inte lyckas exportera. “Iran har allt mindre möjligheter att lagra den olja man utvinner och att minska oljeproduktionen skulle få långvarigt skadliga effekter på landets energisektor”. Alltså: USA kan använda tiden som påtryckningsmedel. Ju längre man väntar med att förhandla, desto större blir påfrestningarna för iranska regimen. För den som inte vill se mer bombningar, låter detta som ett smart drag. Om det stämmer är det ju iranska regimen som “förödmjukas” – igen, efter att tidigare toppskickt har eliminerats.
Så varför kände Merz behov av att visa sig på styva linan och göra sig löjlig med gnäll mot USA? Arrogans säger amerikanska röster. Jag tror det mer handlar om mindervärdighetskomplex. En känsla av att vara underlägsen sin omgivning. Och den medföra ofta behov av att hävda sig.
Europas nationer behöver ledarskap som tror på sin förmåga samtidigt som man ser rationellt och sakligt på förhållanden i samtiden. Ledarskap som varken låter sig dras med i önsketänkande eller känslomässiga behov av att hävda sig.