Det är en god nyhet. Branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF, meddelar att den svenska försvarsbranschen växer med 500 nyanställda – varje månad.
Omsättningen i medlemsföretagen har på bara ett år ökat från 24 miljarder till 124 miljarder kronor, rapporterar SR. Mycket av den ökade försäljningen härrör från Saab, men också antalet företag som levererar till försvarssektorn ökar.
Det är givetvis goda nyheter. Äntligen börjar Sverige förstå att man måste ha ett omfattande militärt försvar om man vill skydda vår demokrati och frihet. Under 30 år har politiken varit extremt naiv – eller dåraktig, kanske är ett bättre ord – då man från Göran Perssons tid som statsminister avvecklat stora delar av försvarsmakten.
Anklagades för rysskräck
Det har gjort oss synnerligen sårbara mot en aggressiv makt som Ryssland, men också andra totalitära stater som Kina och Iran.
Varför avvecklades totalförsvaret? Därför att politiken – och, måste sägas, så gott som alla så kallade “experter” – trodde historien var slut och att inga nya konflikter skulle uppstå mellan nationer. Denna rosa utopi var helt galen. Sinnessjuk. Men när nästan alla omfattas av den beskrivs den som sann. De som avvek från kumbaja och varnade för att Ryssland har ett aggressivt DNA som snabbt kan återkommer beskrevs lida av rysskräck, russofobi.
Så mycket av svenska försvarsanläggningar förstördes eller såldes ut till struntsummor.
Nu måste allt byggas upp från grunden. Det blir extremt dyrt, men är nödvändigt om vi värdesätter vår frihet och självständighet.
Vapensmedja av världsklass
Som tur är har den privata marknaden inte avvecklat svenskt försvarskunnande lika grundligt som politiken i staten. Sverige har sedan 1600-talet varit en vapensmedja av högsta världsklass. Gustav II Adolf omformade den militära strategin för hela världen genom att skapa rörliga arméer som behövde mer flexibla kanoner. Under 400 år har Sverige utvecklat vapen som ligger i framkant. Detta trots att politiska vänstern försökt förbjuda vapenexport.
Som en följd av att Sverige nu är medlem av Nato, fylls massmedier av hyllningsfilmer om svenska vapensystem. Omvärlden upptäcker vilken slagkraft lilla Sverige förmår skapa, allt från Granatgeväret Carl Gustaf, artillerisystem Archer och Stridsfordon 90 till Visby-korvetter, ubåtar av Gotlandsklass och stridsflygplanet Gripen.
Här har alltså den kommersiella och privata marknaden varit till större nytta för kungariket Sveriges säkerhet än statsmakten styrd av vimsiga vänsternaiva politiker. Därför är det glädjande att den nu snabbt kan skala upp när politiken nyktrar till.