Socialdemokraterna vill försöka skrämma väljarna med SD inför höstens val. Man har ingen politik. Allt man gjorde under åtta år i regeringen gick åt skogen. Man avvecklade kärnkraft, man öppnade gränserna, man daltade i kriminalpolitiken. Därför kan man inte vinna väljare med politik. Så ser partiets valtaktik ut.
Och därför borde Jimmie Åkesson i SVT Agenda ha ljugit och sagt bestämt nej till att bli statsminister. Då förlorar S en sak att skrämmas med. Så lyder SvD-kolumnisten Henrik Torehammars analys: “Åkesson [hade väl] kunnat visa liknande valtaktisk falsk ödmjukhet”.
Men Åkesson är inte falsk. Han tänker inte vara falsk.
Torehammar menar också att Socialdemokraterna kommer att peka ut SD som ledande på högersidan. Detta eftersom det inte längre går att skrämma med att partiet är fascistiskt. Sverige har inte gått under när SD varit med och bestämt regeringspolitiken. “Istället tänker Socialdemokraterna alltså rikta in sig på den ekonomiska politiken den här gången”, skriver han.
Detta hänger inte ihop, eftersom Magdalena Andersson samtidigt säger att hon kan samarbeta med alla utom SD – alltså med högerpartierna M, KD och L. Den tanken bygger på att SD är speciella.
Slutsatsen i resonemanget blir: “Väljare känner ofta på sig när politiker talar sanning eller inte.” Hans slutsats är att om S gör Åkesson till sin huvudmotståndare kan det betyda att man legitimerar honom som just huvudalternativ i svensk politik. “Då blir det enda alternativet till en socialdemokratisk statsminister en röst på SD.”
Intressant spekulation. Och högst sannolik. Det är ju så här Sverigedemokraterna vuxit från en till 20 procent av väljarkåren. De etablerade partierna, med S i spetsen, har utmålat Åkesson som extremist. Svenska folket har sett de hysteriska anklagelserna som lögner. Och i allt högre grad anslutit sig till Åkessons sida, inte trott på etablissemangens skrämselpropaganda.