Valåret har börjat. Man kan nästan ta på nervositeten på många håll. Det kommer att bli en rejäl urladdning. Tyvärr inte om sakpolitik utan mest med känsloladdade förfalskningar och försök till bedrägerier. Skälet? Alla vet att SD har rätt, därför försöker alla kopiera och hävda att de egentligen alltid tyckt så.
Socialdemokraterna har absolut ingenting i sak att komma med. De har haft fel om allt. Nu försöker de också backa från höstens partiarbete då man lanserade tvångsmässig folkblandning. Segregationen som den stora invandringen orsakat ska lösas genom att skötsamma bostadsområden ska ta emot kriminella och stökiga människor. Nya hyreshus ska byggas i lugna områden. Så kan kulturkrockarna trollas bort, trodde S i höstas. När de fick se Sverigedemokraternas svar, fick S kalla fötter. Nu förnekar de sina egna löften och hävda att SD ljuger…
Så här kommer det att vara på varje sakpolitiskt område. Bränslepriserna är nu billigare, -10 kr/litern, jämfört med när Magdalena Andersson senast styrde landet. Hon hävdar att det inte alls är SD:s förtjänst utan världsmarknadspriserna, trots att alla vet att den “gröna omställningen”, alltså inblandningen av biobränsle som drev upp kostnaden.
Nu senast anklagade Magdalena Andersson SD-regeringen för att äldreboenden sparar in på maten, framför allt kött. Men AI-verktyg i X-tråd påpekade att det äldreboende Andersson nämnde ligger i en kommun där S styr, Arboga.
Så här kommer det att se ut i drygt sju månader.
Men hur kommer det att gå? Jag får frågan allt oftare.
Mitt svar är: Fortsatt icke-socialistisk majoritet.
Även om L åker ur? Svar: Ja.
Men opinionsmätningarna ger ju röd-gröna ett tydligt övertag. Som i Demoskop/Aftonbladet häromdagen. Rödgröna skulle få 188 riksdagsmandat och Tidösidan bara 161 mandat.
Jag ser åtminstone tio skäl till seger för nuvarande riksdagsmajoritet.
- Regeringssidan brukar hämta upp väljarstöd närmare valdagen.
- Tidögänget har bara suttit en period. Ofta brukar väljarna ge två perioder innan man byter.
- Skillnaden i mätningarna är liten. Med 14 nya mandat utöver de 161 i Demoskop så är segern klar, alltså för att täcka upp för att L åker ut. Jämförelse: SD gick fram med +11 mandat 2022 och med +13 mandat 2018. Moderaterna fick 1,5 procentenheter högre stöd på valdagen än i opinionsmätningarna veckorna innan, vilket motsvarar ungefär +6 mandat. Med detta vill jag påpeka att det är små marginaler det handlar om. Inget är förlorat i förtid.
- Tidösidan vet att man inte vinner på gamla meriter och kommer att fokusera på vad mer som behöver förändras framåt för att få Sverige tryggt och hoppfullt igen. Här blir det som är gjort, även om det är mindre än vad de egna väljarna hoppats, skäl att rösta på dem igen: dels därför att de visat vilken färdriktning de har, dels därför att de inte fullbordat färdriktningen och det därför finns skäl att låta dem fullborda arbetet.
- Socialdemokraterna har ingen politik. Bara tjafs och vilseledande manövrer.
- Medierna – med sociala medier i spetsen – låter inte längre S komma undan med falskspel.
- Småpartierna sabbar S trovärdighet. S kan vinna val på gamla meriter, men nu vet väljarna att V, MP och C kommer diktera villkoren. Det inger inte förtroende för rödgröna regeringsalternativet.
- Småpartierna kommer att lyfta sakfrågor och i dessa har Tidösidan en stabilare förankring i verkligheten, vilket ökar deras trovärdighet.
- Vänstersidan i politiken har radikaliserats med påverkan av och stöd till terrorister och islamister i utlandet. Väljarskaran som sympatiserar med detta är liten och stöter bort desto fler.
- Den konservativa våg som vuxit fram i västvärlden har ingalunda nått sin kulmen, snarare upplever jag att den förstärks i takt med att de negativa effekterna av de öppna gränsernas och woke-vänsterns framfart (grön energi, trans, saft-och-bulle för kriminella mm) blir tydliga för väljarna.