Många tycks ha blivit förvirrade över att världsordningen förändrats. En av dem är Carl Bildt, som gör alltmer märkliga utspel. Enligt honom är det nu USA som utgör hot snarare än Ryssland, iallafall vill Bildt ladda vapnen västerut – medan han tonar ner hotet från Ryssland.
”Europa behöver – bildligt talat, om inte annat – ladda vapnen”, skriver Carl Bildt på hemsida för tankesmedjan European Council on Foreign Relations. Jo. Jag trodde inte det var sant, men han skriver, enligt hemsidan: “Europe needs—figuratively, if nothing else—to load the guns” due to Trumps “growing reliance on force”.
Va!?
Till nu har ju Sveriges regering ansett att Ryssland och dess anfallskrig mot Ukraina är största hotet mot vår nationella säkerhet. Vill Bildt ändra svensk säkerhetspolitik och göra USA till största hotet? Faktum är att Bildt tonar ner hotet från Ryssland i sin text. Man undrar hur det står till…
Bildt skriver att Donald Trump visar “bristande respekt” för internationell rätt. Bildt återvänder i sin text till 1990-talet och Jugoslavienkrisen – där han själv fick spela en liten roll på den internationella scenen.
Men snälla nån, hur mycket har inte hänt sedan dess?
Internationell lag kan bara vara, som Bildt skriver “fundamental för den globala ordningen”, så länge alla maktspelare respekterar den. Och vi har ju sett hur Kina, Ryssland och andra diktaturer fullständigt struntar i det vi i väst vill kalla internationell rätt. Därmed är det oavvisligen så att militär styrka avgör, vad vi i Europa än kan tycka om det.
Jag kan hålla med Bildt om att Europa och våra många mindre nationer hamnar i en svårare situation när det är rå militär styrka som avgör på den globala nivån. Idén om “internationell rätt” hade ett syfte: att få hela världen att följa västvärldens värderingar. Vackert! Underbart om det kunde bli så. Men det visade sig vara en rosa dröm som höll några år på 1990-talet.
Att som Bildt nu gör, söka konfrontation med USA, är det sista vi borde ägna oss åt. Vissa röster i medierna talar om att starta handelskrig mot USA som svar på Trumps “aggression” i Venezuela. Det vore dödsstöten för välstånd och välfärd i Europa! Vi exporterar mer till USA än tvärtom. Det blir vi i Europa som kommer att lida mest av minskat handelsutbyte med USA.
Nej, vi behöver hålla huvudet kallt. Vi ska, som vi röstade för i Europaparlamentet i december, försvara Danmark och dess territorium till vilket Grönland hör. Det nationella självbestämmandet gäller bland västerländska vänner. Men lika viktigt är att se till realiteterna. Varför talar Trump om Grönland? Det är som Kungl. Krigsvetenskapsakademin skriver: “USA:s demonstrerade intresse för Grönland kan eventuellt indikera ett bredare arktiskt säkerhetspolitiskt intresse som framöver skulle kunna inkludera också Norge, Sverige och Finland [utöver Danmark/Grönland]. Enligt vedertagen säkerhetspolitisk analys borde det finnas en gemensam västlig syn på Arktis”.
Man skriver också att det råder “multipolär geopolitisk konkurrens mellan USA, Kina och Ryssland” . Det är ju på grund av denna konkurrens Trump vill säkra Arktis från andra större maktspelare (till vilka Europa inte räknas). En del av förvirringen kring USA:s position är att Trump inte spelar med i de utopiska drömmarna om internationell rätt, utan ser till realiteterna. Internationell anarki har alltid varit rådande på global nivå.
Därför uppstår det hos utopiskt präglade etablissemangsröster indignation över att verkligheten är så brutal och cynisk att en stormakt vill nå sina säkerhetspolitiska intressen genom starkare tillgång till Grönland, ett geografiskt område med växande militär-strategisk betydelse. Men för USA är det en del av dess historia. USA köpte Alaska av Ryssland 1867. USA köpte Louisianaterritoriet av Frankrike 1803 (som idag utgörs av nio delstater, från Louisiana i syd till Montana i norr).
Att köpa Grönland är alltså ingen konstig idé, sett ur amerikansk historia. Trump är affärsman och förhandlare. Kanske ska hans utspel mötas med motbud om krav på amerikanska investeringar i militärt försvar av Arktis från Ryssland och Kina. Det ligger faktiskt i Nordens intresse att USA vill lägga ökad säkerhetspolitisk vikt vid Arktis. Alternativet är att Ryssland och Kina tar över. Norden skulle med ökat militärt intresse från USA för Arktis i högre grad kunna lägga militära resurser på andra behov som är av största vikt för att skydda sina befolkningar på närmare håll.
Nya tider råder. Istället för att gråta, oroa sig, beklaga och aggressivt höja rösten borde vi i Sverige, Norden och Europa analysera bättre hur vi ska parera de förändringar som sker och redan har skett – och som vi hittills blundat för.
Första steget har ju Europas länder redan tagit. Man rustar nu upp sina egna nationella militära försvar, efter att i årtionden smitit från sitt ansvar att skydda sina medborgare från möjliga säkerhetspolitiska hot, så som Ryssland.
Nästa steg är att hitta sätt att samverka. Det finns många pusselbitar att få ordning på. Och för att klara det måste europeiska etablissemang sluta leva kvar i ett rosa skimmer då väst tyckte historien tog slut eftersom västvärldens värderingar slutgiltigt skulle segra. Så blev det inte, tyvärr. Världen är på det internationella planet lika hård, kall och cynisk som den varit i tusentals år.