Inlägg i utskott: Pengarna tillbaka

Som rapportör reste jag några frågor kring EU:s finansiella instrument som innebär att EU lånar ut pengar för att få igång investeringar där den fria marknaden inte ställer upp. När ett projekt betalar tillbaka lånen kan pengarna lånas ut igen istället för att återbetalas till EU. “Revolverande” kallas funktionen.

Se inlägget:

Nu kan vi stoppa EU:s systematiska slöseri Om vi menar allvar med att hantera skattebetalarnas pengar ansvarsfullt kan inte EU:s mål vara att spendera 100% av tilldelade medel. Detta är särskilt viktigt för länder som Sverige, som betalar mer till EU än vad vi får tillbaka. Målet måste vara resultat och verkliga avkastningar. Om det blir pengar över ska de skickas tillbaka till medlemsstaterna. EU:s revisionsrätt identifierar tre kritiska problem kring detta:

* Utgifter före kvalitet – Myndigheter stressar sig att spendera medel för att undvika att förlora dem, istället för att fokusera på effektivitet och ordentlig återanvändning av återbetalda pengar.

* Ingen tillsyn – Kommissionen övervakar inte hur de återbetalda medlen faktiskt används. Utan ordentlig spårning finns ingen verklig kontroll.

* Slöseri på byråkrati – För mycket av de återbetalda pengarna går till förvaltningskostnader och administrativa avgifter istället för projekt som ger verkligt värde. Det här är inte bara några teknikaliteter. Systemiska brister som driver slöseri måste åtgärdas.

Veto

EU-kommissionen kräver nu en chockhöjd svensk EU-avgift. Beslutet fattas med enhällighet, alltså har Sverige veto. Det är vår chans att en gång för alltid få ett stopp på detta systematiska slöseri.

Det är regeringen som utövar vetorätten. Regeringen behöver skärpa tonen kring EU-budget och svensk andel. Det här nämnda finansiella funktionen visar att det finns resurser att plocka in istället för höjda avgifter för medlemsländer.

Rulla till toppen