Vänstern borde förstå nödvändighet av nationalism. Och konservativa borde ta ansvar för integrationen av alla dem som kommit till Sverige.
Det menar statsvetaren Peter Esaiasson i GP-kolumn: Både högern och vänstern har blinda fläckar om mångkultur (1 sept) när han reflekterar över Jimmie Åkessons sommartal.
Jag gillar när akademiker vågar ge sig in i samhällsdebatten och lyfta kontroversiella problem ur nya perspektiv som inte är uttjatade pk-positioner. Esaiasson har rätt i att vänsterns aversion mot all nationalism förhindrar dem från att tänka klart när det kommer till migration.
SD måste vara “goda förlorare”
Men har han rätt i kritiken mot Sverigedemokraterna, att vi inte tar ansvar för integrationen? Han citerar Jimmie Åkessons sommartal i helgen och menar att invandringskritiker inte kan knyta näven i fickan och tjura när man förlorat – alltså inte lyckats stoppa massinvandringen under 30 år. Man måste vara “goda förlorare” som “förblir lojala mot systemet”.
Jag förstår vad han menar. Nu när vi har miljontals människor utan förankring i landet, måste vi försöka göra det bästa av situationen. Vi kan inte tänka bort det som hänt.
Vad betyder ordet “integration”?
Men gör vi det? Nej. Jag anser inte det. Förklaringen till att Esiassons resonemang inte håller är att det fortsatt råder enorm förvirring i vilka ord vi använder och hur de tolkas. Esaiasson talar om “integration”. Det är ett pk-ord som kan böjas till vad som helst. Invandrarverket definierade de på sin hemsida (tills jag bloggade om det, och sidan försvann) som att svenskar har lika stort ansvar att ta till sig invandrarnas kultur som invandrarna har att ta till sig svensk kultur. Målet var att man skulle mötas halvvägs. Jo, så tolkades ordet integration från 1970-talet till 00-talet.
Detta är ju en helt befängd ståndpunkt. Varför ska svenskar lära sig arabiska, turkiska, somaliska i lika hög grad som invandrare från dessa länder lär sig svenska?
Det framgår inte om Esaiasson delar denna syn på att mötas halvvägs, men jag tror inte det. Han menar att de som skulle flytta in S-föreslagna hyreshus som byggs i lugna villaområdet kommer att integreras i det svenska, eller som han skriver: de “kommer att ställa högre krav på barnen att lyckas i skolan än vad svensk-svenska curlingföräldrar gör”.
Nej, det tror jag inte på. Inte så länge ordet integration används. Där finns den underliggande anklagelsen kvar om att svenskar ska anpassa sig till invandrarna, annars är vi rasister. Med integration som politiskt rättesnöre skulle S-hyreshusen bland villor och radhus öka segregationen och föra Sverige närmare inbördeskrig.
Assimilering kan fungera
Däremot skulle nya bostäder i närheten av lugna områden kunna leda till försvenskning av invandrare om den övergripande och tydligt uttalande politiska ambitionen blev assimilation. Då skulle de som flyttar närmare svenska, lugna bostadsområden vara fullt medvetna om att i detta samhälle gäller svenska seder, normer, traditioner, regler och lagar. Inget snack om moskéer eller andra inslag i det offentliga rummet som konkurrerar med det svenska.
De invandrare – och de är många – som blivit eller vill bli en del av det svenska samhället är inte problemet. De assimilerar redan in sig i vårt samhälle på egen hand eftersom de förstått att det är bästa vägen att ge sig själva och barnen en trygg och stabil framtid. (Och det är ju så all invandring före 1950 gick till: Alla utan undantag förväntade sig ta till sig och följa det svenska sättet att vara. Något som fungerade väl. En orsak till att det fungerade var att de som kom var mycket få – någon procent av befolkningen – och att de hade med sig kunskaper eller ambitioner som stärkte det svenska samhället.)
Men denna tydliga assimilering som politiskt rättesnöre är idag lika kontroversiellt för vänstern som nationalism.
Och assimilering måste kombineras med ett annat kontroversiellt verktyg – tydlig återvandringspolitik. De som dömts och de som hatar det svenska måste aktivt hjälpas att lämna landet. Det finns ingen plats för dem om de vägrar acceptera det svenska. De kan inte tillåtas riva ner och förstöra det generationer av strävsamma svenskar byggt upp.
Tydliga lösningar – inte passivitet
Dessa resonemang tycker jag inte är att “knyta näven i fickan” eller att vara illojal mot systemet. Det är tydliga och raka lösningar på “integrationsproblemet”. Därför är det Esaiasson som är en aning fördomsfull mot den Sverigedemokratiska hållningen när han stämplar den som att inte vilja lösa problemen. Men det är kanske lösningar som är för magstarka för Esaiasson?
Men han har rätt i att vi behöver “ett bättre debattklimat” där dessa frågor fritt och öppet kan diskuteras utan att glåpord som “rasist”, “fascist” omedelbart spottas ut i besinningslöst hat. Just det som vänstern har ägnat sig åt i 30 år…