Vår tid är ur led på många plan. Det finns ett godhets- och ickevåldstänkande som på pappret är fint och civiliserat. Det är som att man vill linda in alla konfliktsituationer i bomull och låtsas som att det inte finns någon konflikt, bara lite osämja som kan lösas med samtal, prat och analys av hur man mår. Men det är falskt. Och ger våldsverkarna övertag, för när våld vidtas från de som står på lagens sida ses det som ett misslyckande och de som ingripit blir bovarna, inte de som ställt till konflikten.
Allt i Sverige ska lösas med samtal. När det begås upplopp och vandaler slår sönder skyltfönster och skapar oreda håller sig polisen på avstånd och låter vandaliseringen pågå. Svaret en upprörd allmänhet får är att polisen dokumenterar och åtalar brott i efterhand. Så var det med korankravallerna för några år sedan. Man lät pöbeln tända eld på polisbilar och låta anarki råda på gatorna. Sedan pågick rättegångar i åratal efteråt. Detta istället för att ingripa resolut och slå ned och stoppa upplopp.
Jag anser att en rättsstat inte kan låta anarki ta över, för att sedan utdöma straff för våldshandlingar. En rättsstat värd namnet upprätthåller lag och ordning permanent och omedelbart när den utmanas. Rättsstaten måste visa att man har större våldskapital än buset. Detta för att göra klart för våldsverkarna att de inte har en chans, men också – i lika hög grad – för att visa allmänheten att de är skyddade mot laglös brottslighet.
Därför är jag tveksam till den nya lag som förbjuder oförskämdheter mot offentligt anställda. Visst, sjukvårdspersonal, räddningstjänst och socialtjänst behöver ökat skydd i takt med att de kriminellas våldskapital ökat och tillsägelser inte längre räcker. Pöbeln ska veta att om man skriker “hora” eller annat mot dessa yrkesgrupper medan de försöker göra sitt viktiga jobb, kan man åka dit på böter eller några månaders fängelse.
Men polisen. Ska verkligen polisen stå passiv när några skriker okvädningsord mot dem, för att några månader senare döma dem till böter? Har man då inte helt missat vad en poliskår är till för? Så här skriver jag på X:
Att förolämpa offentligt anställda är åter förbjudet och leder till allmänt åtal. Förstår när det gäller sjukvård o socialtjänst, men polisen borde inte anmäla utan bryta ned gaphalsar på backen, sätta handklovar och låsa in i fyllecell. Rättsstaten måste visa sitt våldskapital,…
— Dick Erixon (@DickErixon) August 8, 2025
Polisen borde omedelbart ta omhand de som utgör ordningsstörning och föra dem till fyllecell, alltså låsa in dem några timmar omedelbart i samband med att man försökt använda dominansbeteende. Sedan släppa ut dom med orden, “gör inte om det!”
Det tror jag får en betydligt mer pedagogisk effekt på buset. “Börjar jag gapa, åker jag omedelbums in i en cell.”
Men detta motsätter sig vår tidsanda där allt ska vara så mjukt, lent och snällt.
Tyvärr innebär den att våldsverkarna och de som gillar dominansbeteende får fritt spelrum. När de väl vunnit i ögonblicket, är det föga tröst att de några månader senare får en bot som straff.
Det vänstern och många liberaler inte förstår är att människan är ett djur, ett socialt djur som Aristoteles påpekade, och då gäller det att i kritiska ögonblick visa vem som bestämmer. Om polisen går undan för att sedan klaga i domstol, förlorar man respekt och anseende. Det gör att buset har lättare till att tillgripa våld och dominera.
Bara om polis ingriper omedelbart och visar var skåpet ska stå, upprätthåller man rättsstatens respekt. Rättsstaten måste visa att man har större våldskapital än de kriminella elementen.
Detta stämplas dock som “auktoritärt”. Men vänsterliberalerna missar att om man inte visar auktoritet i tillspetsade situationer offrar man rättsstaten och går mot anarki. Vill man det? Vi får aldrig svar på det. Man smiter undan. Därför växer laglösheten i vårt samhälle.