Ramarna för det största handelsavtalet någonsin blev klara igår då Donald Trump och Ursula von der Leyen möttes i Skottland. Nu blir det lika höga tullar åt båda hållen, istället för att EU har högre tullar mot USA. Rättvist. Men jag hade gärna sett lägre nivå åt båda håll.
Tullförhandlingarna beror på att omvärlden har utnyttjat USA:s frihandelspolitik genom att på många områden ha högre tullar mot USA än vad USA hade mot exempelvis EU. Exempelvis hade EU 10 procentiga tullar på amerikanska bilar, medan USA hade 2,5 procent på europeiska bilar.
Denna obalans har retat Donald Trump. Precis som när Europa inte satsat på försvar, utan låtit USA bära hela bördan för europeisk säkerhet. Detta har amerikanska presidenter klagat på sedan Eisenhower på 1950-talet. Men ingen har gjort något åt det, förrän nu med Trump.
Att ha utnyttjat USA:s goda vilja har naturligtvis varit lönsamt för Europa. Men det är knappast schysst. Och denna snikenhet har nu Trump satt stopp för. Försvarsutgifterna ska upp till 5 procent av BNP. Och tullarna blir lika höga åt båda hållen.
Trump mer rationell än företrädarna
Det är alltså i högsta grad rationellt av en amerikansk president – vald för att företräda amerikanska folket – att rätta till obalanser. Varför tidigare presidenter inte gjort det borde diskuteras. Jag tror att man i Vita huset sett USA som så starkt och mäktigt att man inte behöver ha rättvisa villkor, utan kan subventionera både försvarsförmåga och handel med omvärlden. Men det har ju skett på amerikanska arbetarklassens bekostnad. Deras jobb har flyttat till andra länder och ersatts av billigt import till USA.
Donald Trump vann valet på grund av att han fick arbetarväljarna på sin sida. Han företräder deras intressen. Och är inte intresserad av att frottera sig med internationella intellektuella kretsar.
Man måste bedöma Trump och hans handlingar utifrån ett amerikanskt perspektiv. Om verkligheten varit spegelvänd hade europeisk opinion självklart krävt ett agerande just som det Trump nu haft.
Men alla tullar borde sänkas
Man kan också se tullarna som ett exempel på att globaliseringen gått för långt. Väst har älskat att skicka jobb och produktion till låglöneländer så att vi mycket billigt kunnat importera allehanda varor. Men nu har baksmällan inträtt. Att göra sig helt beroende av exempelvis kommunistdiktaturen Kina när det gäller tillgång till säkerhetskomponenter och mediciner är livsfarligt. Det är ett beroende som undergräver vår självständighet. Kina skulle kunna hota med indragna leveranser om vi inte gör som de säger.
Handel har alltså en säkerhetspolitisk aspekt. Av beredskapsskäl måste viktiga komponenter tillverkas nära Sverige.
Kanske blir den högre tullnivå som nu växer fram en sporre för att återta produktion till Europa. Det behövs. Och länder som Sverige måste ha en strategi för att säkra leveranser av samhällsviktiga varor, vilket i praktiken innebär att produktion måste flytta tillbaka till väst och pålitliga länder.
Men när denna globaliseringens baksmälla i form av nativitet åtgärdats, borde tullarna sänkas. Alla tjänar på att utveckling av nya lösningar kan spridas över världen, dels genom att göra uppfinningsrikedom mer lönsam och dels ge så många människor som möjligt tillgång till ny teknik. Dock utan den naivitet som tror att all frihandel och globalisering är bra. Så är det inte.