Vänsterliberalismens comeback diskuteras som följd av boken ”Abundance”. Kan progressiva göra optimism trovärdig igen? Alltså som kontrast till den dominans i opinionen som nu finns för nostalgiska önskemål om trygghet, ordning och reda inom nationell gemenskap?
Här i bloggen lyfte jag nyss fram den här boken, “Abundance” – som ju betyder överflöd. Boken startade i USA en diskussion om hur progressiva kan komma tillbaka i en tid då konservativa blir allt starkare i folkopinionen. Också i Sverige har flera debattörer tagit upp tråden. Som DN idag.
Stoppa den gröna byråkratin
Boken framför den för politiker av alla slag hädiska tanken att genom avreglering göra staten potent igen. Och avreglering på det mest känsliga området för vänstern: på miljö- och klimatområdet. Idag fördröjs och fördyras alla nya projekt på grund av grön byråkrati.
Jag ifrågasätter att vänstern – och exempelvis Miljöpartiet – skulle vara beredda att släppa förnyarkrafter fria. De vill ju ändå inte ha tillväxt. Jag tycker resonemangen kring boken glömmer att klimatvänstern knappast drivs av optimism, utan av något värre än konservativ nostalgi, det vill säga domedagstänkande.
Det glömmer exempelvis DN:s ledarskribent Max Hjelm som idag skriver under rubriken: Nostalgi styr svensk politik – trygghet står mot framtidstro. Han summerar:
“Så, den nya hegemonin som växer fram i politiken delas av S, SD och regeringen. Den bygger alltså på nostalgi och nationalism. Men lockelsen baseras på en annan åtråvärd sak: Trygghet. Och en kraft som fokuserar på trygghet kommer aldrig att vara en rörelse som har en vision om utveckling – den kan aldrig vara progressiv.”
Detta är feltänkt.
Trygg bas är förutsättningen för framsteg
Vi ser hur det som skulle bli ett svenskt Silicon Valley i Kista, en hubb för teknologisk innovation, nu överges. På grund av att personalen rånas på vägen från jobbet.
Liberaler och vänsteraktivister vill förändra allt, för förändrandets egen skull. Det har ett glamoröst skimmer av revolution omkring sig. Men att riva sönder det som tidigare generationer byggt upp leder inte per automatik till utveckling. Det leder oftare till stagnation och otrygghet.
Och människor som är otrygga är inte de som är mest villiga att prova nya saker.
Därför kommer behovet av trygghet först. När samhället skapat en trygg bas, då kommer viljan att se framåt och hur utveckling kan göra samhället bättre. Och då förnyelse som inte raserar det goda som det rådande står för.
Progressiva har skapat ett helvete i väst
Genom att sätta frihet före trygghet, genom att sätta öppen globalisering före nationell sammanhållning och genom att sätta normkritik (woke) framför klassisk, beprövad vetenskap har vänstern och liberaler skapat kaos, anarki och otrygghet i västvärlden.
Det är detta utfall som väljarna i väst hanterar genom att rösta fram nya, konservativa aktörer.
Vi måste få ordningen tillbaka. Brottslingarna bakom galler, inte på prestigefulla scener. Meritokrati istället för rasifiering och kvotering av allt och alla.
Men “abundance” kan vara en väg ut
Det som gör den amerikanska debatten om “abundance” så intressant är att den vill föra vänstern tillbaka till verkligheten, få den att inse att staten bara kan fungera om den inte reglerar samhället sönder och samman genom att fästa alla goda ambitioner i lagtext.
Om vänstern åter börjar fokusera på hur samhällen kan byggas, istället för att ifrågasätta kön, kan den bli konstruktiv. Det vore en välgärning av högsta rang.