Expressen gör årlig lista över de unga politiker under 30 år som de anser mest inflytelserika och “mäktiga”. Intressant med detta fokus på personer i politiken.
Det som gör listan värd att uppmärksamma är att vi i Sverige är extremt dåliga på att diskutera ledarskap och omdöme hos de individer av kött och blod som utövar politiken. Vi talar mest bara om partierna som gruppkollektiv, vilket gör de enskilda makthavarna anonyma.
Denna kollektivism begränsar väljarnas insyn i politiken. Och det försvårar för begåvningar att nå toppen, medan pratkvarnar får det lättare. Jag menar att det är denna aspekt som förklarar varför svensk – och västerländsk – politik blivit så dålig de senaste 30 åren. Kompetens har inte varit någon fördel i karriären.
Men när beslut fattas, särskilt när tuffa avvägningar av historisk betydelse behöver ske, är det beslutsfattarnas kompetens – och förmåga att “se det komma” – som avgör. Individuell förmåga, arbetskapacitet, integritet och omdöme är grovt underskattad i svensk samhällsdebatt.
Vi diskuterar sällan mäktiga aktörers ledarskapsförmåga. De slutgiltiga besluten blir en kollektiv handling där processer och individuella insatser döljs. Politiken framträder inte i sin sanna form, utan i tillrättalagda pressmeddelanden. Det gör politiken tråkigare och faktiskt mer elitistisk än om politiskt valda får träda fram som de personer de är. För utan en individuell dimension får bara de som är partiaktiva insikt om personliga insatser och dynamik, medan väljarna lämnas utanför.
Därför är det bra att Expressen lyfter fram individer och deras potential, även om det endast gäller dem som är under 30 år.
Så här ser topp-tio ut i tidningens ranking:
- Romina Pourmokhtari (L), klimatminister
- Tobias Andersson (SD), ordf riksdagens näringsutskott
- Douglas Thor (M), ordf MUF
- Elfva Barrio (S), ordf S-studenter
- Nike Örbring (KD), gruppledare Stockholms kommun
- Emil Eneblad (SD), regeringskansliet, samordningen
- Aida Birinxhiku (S), riksdagsledamot
- Denice Westerberg (SD), talesperson Ungsvenskarna
- Linda Obiedzinski (M), vice ordf MUF
- Caroline von Seth (C), avgången CUF-ordf
Jag ska inte förmedla några egna omdömen om dessa, eftersom jag ju numera är folkvald och inte kommentator. Men intressant är att tre av namnen är Sverigedemokrater. Bara två är S, därtill namn jag inte känner igen. Även M har bara två namn, ledningen i ungdomsförbundet. L, C och KD har en vardera. MP och V har ingen.
Tycker det är en rimlig bild av opinionen i dagens Sverige. Unga röstar höger. Och jag känner naturligtvis bäst till SD-namnen, som helt klart platsar på en sådan här lista. Kanske skulle SD ha ännu fler namn här…?