Vänsterns ‘goda’ rasism

Palestinaaktivister utreds nu för hets mot folkgrupp sedan man i lördags, efter en demonstration mot Israel, lagt upp filmer där det framgår att man skanderat judehatiska slagord. Om man följer Justitiekanslerns beslut efter granskning av liknande hatfyllda budskap på ljudkasset som såldes vid Stockholms moské, är det helt okej. JK ansåg det vara inslag i debatt om internationell politik…
Det fick mig att idag skriva ledare med rubriken, Är vänsterns rasism den ‘goda’ rasismen?

Vänstern följer en skruvad maktteoretisk ”analys” där man anser rasism uppkommer när en starkare part riktar fördomar mot en svagare, ”underordad” part. Därför kan bara svenska majoritetsbefolkningen per definition vara rasister. Inte invandrare.
Man definierar alltså bort omfattande rasism och ger därmed frikort till vissa att agera rasistiskt. Kanske ser man det som ”god” rasism när minoriteter i självstärkande terapi tillgriper hat, hot och våld på rasistisk grund? Att då andra minoriteter ofta blir offer, tycks man med denna maktteori bortse ifrån – för det goda syftet skull, förmodar jag.
Det är naturligtvis bara ”bullshit” för att snacka i vänsterradikala termer. Utifrån internationella mätningar om rasism och fördomar, är det högst troligt att invandrare är mer belastade med rasistiska åskådningar än svenskar. Detta eftersom de kommer från regioner som i betydligt högre grad än Sverige präglas av rasism, fördomar och motsättningar mellan folkgrupper.
Svenskar är bland världens mest toleranta folk. Ju fler som kommer till Sverige från högriskområde beträffande rasistiska beteendemönster, desto mer utbrett tenderar rasistiska åsikter att bli i vårt land.

Min slutsats:

Rasism kan bara bekämpas om det sker med samma kraft oavsett från vilket håll hets, hot och våld kommer, och oavsett mot vem det riktas. Men dit tycks vägen lång.

Det finns ett stort hyckleri i den offentliga debatten om rasism, och det hyckleriet gör att rasismen snarare breder ut sig än bekämpas. Återigen lägger jag skulden på de etablissemang som inte vågar öppna ögonen och se verkligheten, utan istället svävar iväg på utopins rosa moln…
Se mer: Palestina-aktivister utreds för hets mot folkgrupp

Vänstermagasin: Trump extremt framgångsrik bakom kulisserna

Jag älskar ärliga analyser. Ett tecken på ärlighet är när man berömmer politiska motståndare. Magasinet The Atlantic är center-vänster, och uttryckte officiellt sitt stöd till Hillary Clinton i förra årets presidentval.
Nu skriver redaktör David A Graham en artikel där han motvilligt tvingas konstatera att Donald Trump har uppnått betydligt mer än det ser ut som, Trump Has Quietly Accomplished More Than It Appears.
Om man följer amerikanska (och svenska) medier måste man komma till slutsatsen att Trump är värdelös, inkompetent, galen, handlingsförlamad och att Vita huset är i totalt kaos och inte lyckas genomföra någonting alls.
Den bilden bygger på systematiskt fejkad nyhetsrapportering. Man blåser hysteriskt upp enstaka möten och handskakningar med ryssar och mycket annat som är – fullständigt ointressant.
Politik är, när det kommer till fundamenta, inte vem som snackat med vem, utan i vilken värderingsbaserad riktning de oerhört många (alltför många) små beslut och förändringar som sker i statliga regelsystem. När det gäller lagstiftning i kongressen har Trump inte varit framgångsrik, men den exekutiva makten (regering och myndigheter) fattar många beslut som är lika viktiga för vilken värderingsgrund och principer som i praktiken blir styrande för samhället.
Och, menar Graham, i det tysta har under våren långtgående förändringar genomförts. Tricket här är att Trump-administrationen utnyttjar mediernas skandalvinklade fokus för att i tysthet reformera landets regelsystem på en rad områden.

Inte minst presidentens motståndare borde ta ett steg tillbaka från maktspelet i Washington och se vad presidenten gör för att uppfylla sina politiska mål.

”Låt mig säga så här”, säger bostadsminister Ben Carson, ”Jag är glad att Trump drar på sig så mycket mediekritik, då kan jag få saker gjorda.”
De två viktigaste segrarna enligt tidskriften är att gränsmyndigheterna rapporterar att den illegala invandringen minskat trots att Trump mött strid i domstol om sina presidentdikret. Hans retorik har signalerat till migranter att de inte är välkomna. Att stoppa illegal invandring var en av Trumps högst profilerade valfrågor, där han nu levererar.
Den andra stora framgången är att Trump kunnat utse ny domare i Högsta domstolen. Den starkt konservative Neil Gorsuch kommer nu att sätta avtryck på amerikanska juridiska beslut under flera årtionden (eftersom HD-domare utses på livstid).
Flera av de nio HD-domarna är över 80 år, vilket innebär att Trump kan komma att få utse fler domare och då kan han skapa en tydlig konservativ majoritet i HD, något ingen president i modern tid lyckats med. Men inte bara i HD. Artikeln citerar en demokratisk veteran som konstaterar att Trump “har visat sig vara fruktansvärt framgångsrik i en aspekt: han fyller de federala domstolarna med unga konservativa domare i rekordstor omfattning”.
Artikeln handlar om sakpolitik, det som påverkar folket. Och som ger väljarna sin bild av presidenten. Det är sakpolitik som – för det mesta – avgör val. Här har journalistkåren fått allt om bakfoten: de tror att deras spekulationer och konspirationsteorier avgör hur folk röstar. Efter förra årets valresultat kan man tycka att de borde fundera på den världsbilden…
Men det gör man inte. Självinsikten är noll. Man blåser på om skitsaker, och amerikanska folket gör just det – skiter i journalisternas fejkade ”nyheter”.

Trump har Ohio-väljarna på sin sida

Dags för lite korrigering av svenska mediers USA-bevakning. Etablissemangens lydiga journalistkår fortsätter svartmåla president Trump. Denne folkvalde president har blivit symbolen för att de gamla etablissemangen kan tappa makten, och därför ska han krossas till varje pris. Massmedierna agerar som de gamla makthavarnas redskap.
Ett och annat nedslag i verkligheten publiceras dock. Som detta reportage i Time som besökt för demokratiska partiets tidigare så starka fästet i nordöstra Ohio och talat med väljarna som röstade fram Trump, These Ohio Voters Made Trump President. They’re Still With Him:

För pessimistiska demokratiska politiker är den stora tillströmningen av publik till Trumps valmöte nyligen ett tecken på att det inte ens är värt att försöka återvinna delstaten i presidentvalet 2020. Utan denna region är det nästan uteslutet för demokratiska partiet att vinna Ohio, och utan Ohio är det nästan omöjligt att nå de 270 elektorer som krävs för att besegra Trump. Med andra ord, demokraterna måste ta tillbaka Mahoning Valley om de ska återvinna Vita huset. Och mot bakgrund av stödet för Trump här, kan det bli svårt.

Man intervjuar Logan, en väljare i Ohio som förut var registrerad som oberoende väljare, men som inför valet 2016 registrerade sig som republikan så att han kunde rösta på Trump i primärvalet. Han är alltså en av alla nya republikaner som Trump lockat till partiet. Han var på valmötet häromveckan och håller fortsatt på presidenten.
– Han är en rak sanningssägare (shoots straight from the gut). Han är ingen typisk politiker, säger Logan till Time. ”Han är exakt vad vårt land behöver nu”.
– Han är den första politikern som rockar, tillägger hans fru Carol.
Under valmötet lovar president Trump nya jobb i dessa industriella avfolkningstrakter.
– Vi kommer att använda amerikanskt järn, amerikanskt stål och amerikanskt aluminum, säger Trump efter att ha utlovat nya broar, flygplatser och väger.
Demokraterna i delstaten gör allt för att visa att Trump inte är att lita på. Times skriver:

Men först måste demokraterna undergräva den tillit som Trump-lojala väljare har till hans stil. Det kommer inte att bli enkelt. ”Han säger det han tycker. Det gör jag också.”, säger marinveteranen Kevin Lowdermilk som var på sitt sjätte valmöte med Trump. ”Om jag ibland går för långt? Ja, ingen lever upp till Jesus standard”.

Betydelsen av personlighet, språk och stil har alltid underskattats i svensk politik. Så har det blivit på senare årtionden i USA också. Partipolitiker har stöpts i samma form, de agerar likadant oavsett parti och låter som robotar när de rapar upp sina inövade valtal vars avsikt är att inte reta upp någon. Därmed har de blivit totalt slätstrukna. Donald Trump bryter mot denna hopplösa trend. Det går inte att överskatta betydelsen av att Trump just retar upp etablissemangen genom att inte vara så som eliterna inom medier, akademier och partier anser att en politiker måste vara.
Eftersom de slätstrukna partierna i USA dessutom haft ovanan att lova sådant de sedan inte hållit när de vunnit val, har betydelsen av att politiker ger orealistiska vallöften urvattnats. Väljarna litar inte på att någon politiker håller löften, därför spelar det ingen roll att Trump lovar sådant som många förstår inte går att uppfylla. Eftersom alla tidigare politiker ljugit, gör det inget att Trump också gör det.
Det är därför jag själv blivit så kritisk till de etablerade partierna. De har bäddat som de nu får ligga. I Sverige har politiker inte ljugit lika friskt som amerikanska, men här har man istället tappat kontakten med verkligheten för att istället leva i en utopisk drömvärld. Den villfarelsen leder nu landet mot anarki och allt hårdare polarisering.
Partipolitiken både i USA och Europa har fullständigt spårat ur. Jag gissar att Trump för USA är katalysatorn som får samhället att tänka om. I mångpartisystemen i Europa är det nya partier som kan skaka om. Allt för att vi ska kunna göra om och göra bättre. De gamla eliterna har förbrukat sitt förtroende. De är slut. Nya krafter måste ta över. De som lever i verkligheten, säger som det är och vågar vidta nödvändiga åtgärder.