Clinton-tekniker får immunitet för att vittna

Det som kan fälla Hillary Clinton inför presidentvalet är att hon blir åtalad för vårdslöshet med säkerhetsklassade dokument. Detta eftersom hon som utrikesminister satte upp en egen server i sitt hem utan de säkerhetsarrangemang som lagen kräver. Om hon åtalas kan hon dömas till villkorligt fängelsestraff, så som domstol gjorde med CIA-chefen Petreaus för några år sedan. Om hon åtalas är hon körd som presidentkandidat.
Idag avslöjas att FBI har givit immunitet från straff för den tekniker som Clinton anlitade för att underhålla servern, om han berättar sanningen. Wall Street Journal rapporterar, Former Clinton Staffer Granted Immunity In Email Probe:

Bryan Pagliano har varit av stort intresse för FBI och kongresskommittén som utreder mejlservern hos Clinton. Hittills har Pagliano hävdat sin rätt att inte behöva vittna mot sig själv (”Fifth Amendment”). Nu avslöjas att justitiedepartementet beviljat immunitet för denne medarbetare.

Förhör ska redan genomförts. Frågan är om justitiedepartementet vågar åtala en ledande presidentkandidat. Men det är ändå en uppenbar belastning för Clinton att vara misstänkt i en brottsutredning mitt under valrörelsen.

När Romney prisade Trump

I ett sista försök att stoppa Donald Trump har förloraren i förra presidentvalet Mitt Romney gått till generalangrepp och attackerat Trump på alla plan, både personligt och politiskt.
Men här nedan är ett teveklipp där Romney prisar Trump och säger att Trump har: ”visat extraordinär förmåga att förstå hur vår ekonomi fungerar och ur man skapar arbetstillfällen. Han har gjort det över hela landet. Han är en av de få som ställt sig upp och sagt att Kina tar jobb från amerikaner. Vi tror på frihandel men vi måste ha en president som tar ställning och inte tillåter folk att fuska dag ut och dag in. Jag har ägnat hela mitt liv åt näringslivet, men jag är inte lika framgångsrik som denne man,” säger Romney och vänder sig mot. . . Donald Trump bredvid honom på scenen.
Idag säger Romney att Trump är en bedragare och inte förstår ekonomi. Snacka om flipp-flopp av det gamla vanliga politiska etablissemanget.

Ingen tid för drömmare (S)

I Expressen läxar Ann-Charlotte Marteus upp statsministern, Låtsas inte att du är solidarisk, Löfven:

Och så kom det: ”Men det viktigaste av allt är ju att vi gemensamt gör det möjligt för varandra att jobba.”
Gör vi? Vad är det för ”vi” statsministern talar om här? Vad är det för kollektiv som ”gör det möjligt för varandra att jobba”? Jo, det är en begränsad grupp: Vi som redan har ett jobb eller som åtminstone är anställningsbara. (…) Men det finns ett Sverige bortom Stefan Löfvens ”vi”. (…)
Socialdemokraterna ska inte låtsas att de värnar jämlikheten i Sverige när de slåss för höga ingångslöner. De värnar jämlikheten mellan oss anställningsbara. Och de tänker bort resten.

Regeringsduglighet kräver att man ser verkligheten som den är. Om man inte vill sänka lönerna, finns en annan väg: att sänka skatterna. Lågavlönade borde inte betala skatt innan man kan försörja sig själv på sin inkomst. Grundavdrag borde höjas. Arbetsgivaravgiften borde sänkas och rensas från den del som är skatt och inte försäkringspremier.
Det är ett alternativ för att göra det billigare att anställa. Men inte heller det vill ju Socialdemokratin. ”Sänkta skatter” klingar illa i deras öron. De associerar inte sänkta skatter med ökad egenmakt för lågutbildade, utan till ”egoistisk högerpolitik”.
Men man kan verkligen fråga sig vem som är egoistisk i detta ärende. För mig är Löfven och Socialdemokratin de största egoisterna som vägrar se verkligheten utan lever kvar i rosa drömmar från en tid som inte längre finns (och nog aldrig funnits).

Bakom Clintons segrar döljs allvarliga signaler

Vänstertidningen New York Times tar idag upp det problem för Hillary Clinton som svenska medier missar att rapportera: fallande valdeltagande i demokratiska partiets primärval, Beneath Clinton’s Super Tuesday Wins, Signs of Turnout Trouble:

Men bakom Clintons tydliga segrare på tisdagkvällen finns oroande signaler om att partiet inte sluter upp bakom henne. Valdeltagandet inom Demokraterna har fallit dramatiskt sedan 2008, senast partiet höll primärval. Nära tre miljoner färre demokrater röstade i de 15 delstater som haft nomineringsval fram till tisdagen.
Valdeltagandet föll i nästan varje delstat och rasade med 50 procent i Texas, med 40 procent i Tennessee. I Arkansas, Alabama och Georgia föll det med mellan en fjärdedel och en tredjedel.

Detta svaga engagemang för Hillary Clinton bland det egna partiets väljare kan betyda att miljoner väljare som i opinionsmätningar säger att de är demokrater ändå inte kommer att gå till vallokalerna och rösta på henne.

Rekord i valdeltagande för entusiastiska republikanska väljare

Något som medier gärna låter bli att rapportera är att valdeltagandet i de republikanska primärvalen slår rekord efter rekord i delstat efter delstat. Republikanska väljare är entusiastiska och motiverade inför höstens val, allt medan medierna hellre rapporterar att partiets etablissemang är oroliga över att det blivit åsidosatt av väljarna genom det starka stödet för Donald Trump.
Washington Times rapporterar i Trump drives GOP turnout to record, Democrats lack enthusiasm:

Valdeltagandet hos republikanerna fortsatte att slå rekord i tisdagens primärval, medan demokraterna inte gjorde det i vad en analytiker sa var en klar indikation på ett gap i entusiasm mellan de två partierna inför höstens presidentval.
I Virginia deltog mer än en miljon väljare vilket krossade förra rekordet från år 2000 med mer än 50 procent. Hos Demokraterna deltog bara 200 000 väljare vilket inte kommer i närheten av rekordet från 2008.
I Tennessee slogs 800 000 strecket för väljardeltagande hos Republikanerna, vilket också där var nästan 50 procent mer än tidigare rekord. Valdeltaganderekord ses också ut att slås i Georgia, Texas, Alabama, Arkansas, Oklahoma och Massachusetts.
Demokraterna kämpar med fallande valdeltagande under tisdagen, vilket inkluderade Vermont och Arkansas som hade två kandidater från den egna delstaten men som ändå inte lyckades uppbringa samma entusiasm som 2008.
Donald Trump säger att det är han som drar väljare från båda partier och från oberoende och att det är detta som förklarar hans segrar.

Av utfallet att döma har Donald Trump mer rätt än vänstermedier och republikanska etablissemang. Att republikanska partiledningen är skrämd över Trumps framfart beror på att de inte har kontroll över honom. De kan inte styra honom med löfte om pengar och kontakter. Trump behöver dem inte. Han har direktkontakt med väljarna.
Det gör partiledningen maktlös. Deras roll som centralt placerade maktspelare går förlorad med Trump. Man ska komma ihåg denna effekt när man hör medievänstern tala om att republikanska partiet är i ”kaos” eller att där råder ”panik”. Det har med interna maktförändringar att göra.
För bland väljarna är det ingen kris för republikanerna — tvärtom. Man slår demokratiska partiet i valdeltagande och entusiasm. Och i en demokrati är det väljarnas entusiasm som räknas, inte att partiledningar sitter och surar över förlorat inflytande.

Här har Löfven rätt och GW fel

Kriminologen Leif GW Persson är starkt kritisk till statsminister Stefan Löfvens uttalande om att han tror att det var Christer Petterson som mördade Olof Palme.
– Jag tycker det är förskräckligt, säger GW Persson i SVT om det Löfven sa i helgen:
– Lisbet Palme säger bestämt att hon vet att det var Christer Pettersson och då tror jag på det, sa statsministern.
Visst är Pettersson friad i Hovrätten, men då på grund av att man inte hade tilltro till Lisbet Palmes vittnesmål och utpekande. Det är en värdering av bevis som vi har all rätt att diskutera. Detta särskilt som Leif GW Persson och andra närmast bedriver kampanj för att det skulle vara en politisk konspiration som ligger bakom mordet. För det kan ju inte vara så att det bara är tillåtet att diskutera alla andra än Pettersson som förrövare. Pettersson hade inte heller själv något emot att diskutera i media huruvida han var oskyldig eller inte.
Det finns inga bevis som utesluter Pettersson. Dessutom begärde riksåklagaren resning i målet 1997, vilket ju uppenbarligen betydde att de måste ha diskuterat Christer Petterssons skuld och ansåg det fanns skäl att pröva saken igen. Om resning får lämnas in, måste det ju vara tillåtet att diskutera och analysera huruvida Pettersson trots allt var skyldig. (Det blir också fel att jämföra politikeruttalande under pågående rättegång med att uttrycka synpunkt om vittnesvärdering 30 år efter mord då den misstänkte gärningsmannen är död.)
Själv har jag från början varit av den uppfattningen att det var en ensam galning. Om det varit planerat av kyligare gärningsmän hade man inte skjutit endast ett skott mot vardera mål, dessutom på öppen gata med mängder med vittnen, för att sedan småspringande ta sig därifrån. Risken för att bli stoppad, förföljd eller tydligt identifierad är ju mycket hög.
Det första en yrkesmördare planerar är flyktvägen och att undvika att bli kopplad till mordet. Därför föredrar sådana antingen att skjuta med gevär på avstånd eller med rånarluva från passagerarplats på motorcykel eller annat sätt som gör att man snabbt och säkert kommer bort från mordplatsen. Att mördaren gick och småsprang därifrån gav mig från första början ett tydligt intryck av amatörism.

Brittisk riksbankchef: eurozonen kommer krascha

Den förre chefen för Bank of England, Mervyn King, säger att euron är dödsdömd och kommer att krascha vid nästa kris. Sunday Telegraph rapporterar i Mervyn King: the eurozone is doomed:

King varnar i sin nya bok för att spänningarna mellan de 19 nationer som ingår i eurozonen kan slita zonen i stycken. Dessa spänningar har dessutom skapat stödet för populistiska partier. Ytterligare steg mot en politisk union, där länder tvingas ge upp än mer av sin suveränitet för att underkasta sig Bryssels diktat, kan skapa en folklig backlash.
“Det kommer att leda till inte bara ekonomiska utan också politiska kriser”, säger han. “Valutaunionen har skapat en konflikt mellan centrala eliter i EU å ena sidan och demokratins kraft inom nationerna å den andra. Detta är en extremt farlig situation.”
Tyskland och övriga eurozonen måste inse fakta. De länder i syd som inte hänger med i konkurrensen kan bara skapa välstånd igen genom att eurozonen bryts upp, menar King. (…)
Enda vägen att undvika att stirra ner i avgrunden med ”förödande åtstramningar, fortsatt massarbetslöshet” och med ”skuldberg som växer i all evighet” är att överge euron.

Ord och inga visor.
Ja, bättre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände. Jag hoppas britterna röstar nej den 23 juni. Då kanske etablissemangen äntligen förstår att hittillsvarande EU-projekt har nått vägs ände. Samarbetet måste göras om från början. Vi behöver en gemenskap som upprätthåller frihandel, det som var samarbetets avsikt från början. Däremot måste det politiska projektet upphöra. Ambitionen att flytta parlamentens demokratiska makt till en Brysselelit där ingen regeringsduglig opposition finns att rösta fram är antidemokratisk och liknar diktaturers maktförhållanden.
Lägg ner europaparlamentet, låt väljarna direkt utse en europapresident som leder en kommission som lägger sina förslag till ministerrådet, där medlemsländernas statsministrar röstar och avgör om presidentens förslag ska godtas eller avvisas. Börja om från början. Död åt EU. Leve ett sunt samarbete.