Brist på assimilering utgör grogrund för terrorism

Även om IS utrotas skulle terrorismen bestå, om inte unga muslimer i Europa blir assimilerade. Se där ett helt annat perspektiv än i förra blogginlägget, dock med islam som grundelement. Detta intressanta perspektiv lyfts fram av Mike Gonzalez vid den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Heritage som i artikeln Europe’s Breeding Ground for Terror skriver:

Européer ser sig omkring idag med förnyad oro, åter påminda om sin sårbarhet för terrorism som växer fram mitt ibland dem. Europa har tillåtit att parallella samhällen etablerats och nu är man rädd att problemen bara ska öka. (…)
Stadsdelen Molenbeek i Bryssel representerar den uppdelning och segregation som råder i europeiska samhällen och som skapar rädsla för att de hundratusentals nya migranter som anländer till dessa stadsdelar ska söka sig till nätverk där de blir radikaliserade. (…)
Marockanen Amin Iharchain, 31, som bor i en förort till Barcelona i Spanien har till spanska tidningen El Pais sagt att ”radikalisering har översvämmat våra kvarter till den grad att ingen Imam eller något av de 20 muslimska föreningar som finns här vågar kritisera dem. Det är inte bara i min förort, Ca n’Anglada, utan också i många andra. Det handlar om arbetslöshet och en känsla av underlägsenhet som ger näring till radikala argument.”
På samma sätt som i Amerka börjar europeiska opinionsbildare höja rösten om sambandet mellan brist på assimilering och radikalisering. En modig politiker är brittiske premiärministern David Cameron. Tidigt efter hans tillträde besökte han säkerhetskonferensen i München och sa att terrorism inte har sin orsak i västvärldens utrikespolitik, inte i Mellanösterns fattigdom eller i Palestinakonflikten. ”Även om vi löste alla dessa problem, skulle det finnas terrorism”.
Orsaken till att många unga muslimer i väst dras till islamsk extremism, sa han, ”handlar i grund och botten om identitet. Dessa unga män finner det svårt att identifiera sig med brittiska värderingar eftersom vi har tillåtit vår kollektiva identitet att försvagas.”
I London Times skrev Cameron tidigare i år: ”Alltför ofta, på grund av det vi kan kalla ’passiv tolerans’, har folk accepterat den felaktiga idén om separata kulturer. Det är dags att ändra vår attityd. Vi kommer aldrig att på riktigt kunna bygga en gemensam nation utan att vi blir mer bestämda om våra liberala värderingar, tydligare om vad vi förväntar oss av de som kommer för att leva här och bygga vårt land tillsammans, och mer kreativa i arbetet att bryta ner barriärer.” (…)
Tänk om bara etablissemangen kunde vakna upp och inse behovet av assimilering.

Det kan mycket väl vara så att detta perspektiv och det som framfördes i förra blogginlägget, inte står mot varandra. Snarare att båda kräver sin lösning för att krossa den islamiska terrorismen. Den måste bekämpas med fasthet och utan ursäkter, både här hemma och därifrån de galna idéerna emanerar.

Islamiska statens krig handlar om världsherravälde

Ska etablissemangen vakna nu? Charlie Hebdo och judisk butik i Paris i januari 2015, rockkonsert och restauranger en fredagkväll i november 2015 och nu i mars flygplats och tunnelbanestation i Bryssel. Hundratals civila dödade i sin vardag av islamistiska fundamentalister.
Ska man börja tala om det verkliga kriget mot vår civilisation nu? Ska man sluta med att släta över, blunda och negligera dödandet nu när terroristerna slagit till så nära EUs maktcentrum att EU-politiker och EU-byråkrater kan vara bland de dödade? Ska man sluta kalla det ”islamofobi” så fort analyser kommer till att islam är en grundorsak till våldet?
Shiraz Maher skrev i New Statesman redan efter Paris-dåden, Why Isis seeks a battle with Western nations – and why it can’t be ignored:

Islamiska staten vill göra kostnaden för att agera emot dem så outhärdligt högt att deras motståndare skräms till att foga sig och bli medgörliga. Trots all deras nihilistiska sadism är IS en rationell aktör. Gruppen kontrollerar en stor landmassa, åtnjuter autonomi och gör anspråk på att återupprätta kalifatet. Det projektet vill man expandera och konsolidera genom att lämnas i fred, så att man kan ta över Mellanöstern vilket inkluderar folkmord på minoriteter som kristna, kurder, yazidier och shiamuslimer. Om väst ingriper mot dem ska väst vara beredda på att möta massiv motoffensiv i form av terror på hemmaplan.
Många argumenterar för att vi ska göra exakt det. Lämna IS i fred. IS må vara avskyvärd men kostnaden att angripa dem anses för högt. Dessutom ska väl inte väst agera världspolis, och vad bryr vi oss om utifall arabiska samhällen imploderar på detta vis?
Detta synsätt bortser från ett bredare perspektiv som aldrig kan separeras från IS: gruppens fundamentalistiska och expansiva tro är sådan att de vill bli lämnad ifred – för tillfället. IS anser att man, när man kan, måste konfrontera och besegra de otrogna i väst i ett slutligt krig mellan ”haqq” och ”batil”, mellan sanning och falskhet.

IS har tydligt deklarerat i meddelanden till västvärldens ledare att man avser ”slakta ert folk på gatorna”. Man avser att besegra väst och skapa ett islamistiskt världsherravälde.
Författaren hoppades att väst skulle vakna efter Parisattackerna. Men kultur- och medievänstern förträngde Paris med häpnadsväckande lätthet. Återstår att se om Brysselattackerna får etablissemangen att vakna, nu när deras egna kan finnas bland de döda.

Väntat: islamistiskt blodbad i Bryssel

Ingen kan vara förvånad eller chockad över att islamister återigen attackerat det västerländska samhället genom att döda civila på tunnelbana och flygplats. Denna gång i Bryssel. Nästa gång kan det vara i Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Det som förvånar mig är att få i politiska och mediala etablissemang förstår att väst är i krig med fundamentalistisk islam. Man blundar och hoppas på det bästa. Många vägrar ju att ens använda orden fundamentalistisk islam, som om de bestialiska våldsverkarna skulle försvinna bara man tiger om dem.
Jag hör nu från TV4 att flera ledande politiker i Sverige säger sig vara ”tagna” av vad som hänt i Bryssel. Det är ynkligt. Hur många terrordåd ska behöva ske innan politiker förstår att vår civilisation är under attack och fler blodbad är att vänta?

Se mer: Brussels attacks: At least 34 dead after explosions rip through airport and metro station, Brussels Explosions: Suicide Attacker Suspected, Brussels Rocked by Terrorist Attacks, Killing More Than Two Dozen, Shots fired and Arabic shouted before airport bombings, Bild på två gärningsmän/självmordsbombare och efterlyst misstänkt (ljus jacka) i belgisk media.

Juholt attackerar Löfven, Bill Clinton dömer ut Obama

I går hörde jag Bill Clinton döma ut sin efterträdare som demokratisk president, Barack Obama: ”Om du tror att vi kan lyfta tillsammans, om du tror att vi till slut kan lägga det förfärliga resultatet (awful legacy) av de senaste åtta åren bakom oss, då borde du rösta på Hillary”.
Men det är inte bara på vänsterkanten i USA där tidigare ledare attackerar sina efterträdare.
I Sverige har förre S-ledaren Håkan Juholt gått till generalangrepp i Dala-Demokraten mot nuvarande partiledning, Löfven driver fel politik:

– Vi reducerar oss själva medvetet till ett parti med mindre uppgift och mindre själ. Väljarna ser inte skillnad på oss och andra längre. Det är förnedrande. Det är självamputering.
– Socialdemokraternas största uppgift är att få fler människor att se fram emot morgondagen. Därför måste vi påbörja en resa in i framtiden och visa hur vi tar oss dit. Visioner och utopier utan en förd politik, det är dagdrömmeri. Men politik utan visioner är en mardröm. Vi sitter fast i det senare idag.
– Som partiordförande pratade jag om ojämlikhet. Jag pratade om den växande skolsegregationen. Vi är det land i västvärlden där den ökar som snabbast och vi borde göra till vår gärning att stoppa den. Men 2014 gick vi istället till val på att höja vissa lärares löner. Det gjorde mig ledsen. Socialdemokratin väljer nu att justera på marginalen – stora delar av samhällsförändringen väljer vi att inte ta oss an.

I takt med att kulturvänstern och medievänstern blir allt mer radikal och sekteristisk, flyr väljarna en Socialdemokrati som är i otakt med tiden. Vad ska vänstern stå för? Revolution och konfiskation av välavlönades inkomster och lägenheter på Östermalm, det som DN tycks vara lockat av? Eller att lyssna på den förkrossande majoritet som vill begränsa invandring och värna välfärd för dem som byggdes upp samhället?
Tydligen ett svårt val. Och därmed enkelt för väljarna att lämna.

DN:s koketteri om Östermalm och migration

Det är riktigt humoristiskt att se hur Dagens Nyheter försöker utmåla Östermalm som något slags extremistfäste, och samtidigt hävdar att massmedierna inte är vänstervridna och inte mörkar vissa obekväma nyheter.
Både i faktarutan idag och i reportaget igår heter det: ”I Oscars församling på Östermalm har SD blivit större än S”. Det kan inte av någon beskrivas som annat än grovt vinklat för att passa vänsterns dogmatism då man vill hata överklassen och tar till vilka förfalskade perspektiv som helst. I rubriken idag heter det i DN, ”En populistisk våg sköljer över Östermalm”.
Nå, vad är då fakta? I Oscars församling och Östermalm röstade omkring 7 procent på SD i riksdagsvalet 2014. Det är betydligt lägre än riksgenomsnittet på 12,9 procent. I brukslän som Dalarna röstade 16,8 procent på Sverigedemokraterna.
Här har alltså Dagens Nyheter omedelbart bevisat att man står för grova vinklingar och gärna förvränger verkligheten för att passa vänsterns dogmer.
Nu tror ju jag att partiet har ökat lika mycket, eller mer, på Östermalm som i opinionsmätningarna för hela landet där man har stöd av 18-24 procent av väljarna. Men om det vet vi inget. Det är rena spekulationer och saknar all grund i fakta eller forskningen. Det hindrar inte DN att dra långgående slutsatser på rena fördomar om folk i en viss stadsdel. Ingen snygg historia.
Både gårdagens reportage ”Vreden på Östermalm” som kommentarerna i dagens tidning bekräftar med all önskvärd tydlighet att DN inte är tillhör nyhetspressen utan är ett propagandaorgan för Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik.

Överväldigande väljarstöd för restriktiv invandring

På inget område är det ”politiskt korrekta” så i otakt med svenska folket som i migrationspolitiken. Medier och partier vill skänka bort så mycket som möjligt av Sverige, ju mer desto mindre man gjort för landet.
Detta har aldrig haft stöd i befolkningen. Aldrig någonsin. SOM-institutet har länge mätt, men oftast dolt, folkopinionen eftersom utfallet visar på att folket inte ställer upp på utopiska ambitioner om att göra Sverige till hela världens socialkontor.
I en ny mätning från Novus som SVT beställt, Stort stöd för skärpt flyktingpolitik, visar att bara 22 procent, var femte väljare, ställer upp på det som kallas ”generös” flyktingpolitik. 69 procent säger ja till regeringens skärpta regler, som att endast tillfälliga uppehållstillstånd ska beviljas, att anhöriginvandring begränsas och hårdare försörjningskrav införs.
Men SVT har, naturligtvis, inte frågat om folk vill se mer restriktiva regler än de regeringen infört. SVT vill inte veta. Etablissemangen vill inte veta. De vill hålla liv i sina rosa, utopiska ambitioner som helt saknar verklighetsförankring. Och saknar demokratiskt stöd.

Etablissemangens oförmåga fräter på förtroendet

I Fokus skriver förre chefredaktören för S-märkta Aftonbladet, Yrsa Stenius under rubriken Anfrätt demokrati:

Av Sveriges stolthet, den generösa flyktingpolitiken, återstår idag en blöt fläck, materialiserad i Åsa Romsons tårar. Alltför länge pågick bland partier och opinionsbildare ett slags skönhetstävling i flyktingpolitik. Sveriges generositet visste inga gränser. [Och så plötsligt] blev det pang, bom, andra bullar av.
[D]en generösa flyktingpolitikens folkliga förankring har varit något bräckligare än samhällets eliter har velat uppfatta. [Folk] har problematiserat hela migrationskomplexet mer än vad deras demokratiska företrädare velat göra. Ett frö av misstro mot demokratin i arbete har börjat gro i många sinnen. (…) En stämning av desillusion breder ut sig och fräter på förtroendet för demokratin.

Ja, och värst av allt är att misstron i högsta grad är berättigad. Inkometensen hos den breda riksdagsmajoriteten har varit monumental.
Ledarskap? Noll. Lärdomar dragna? EU-uppgörelsen med Turkiet är märklig och flyttar ansvar för Europas gränser till aktörer utanför Europa. Det indikerar svaghet och oförmåga. Likaså avgörs svenska regeringens ställning av hur man hanterar de tiotusentals migranter som inte har asylskäl och som ska lämna landet. Förmår man att verkställa svenska lagar? Om inte, är anarki nästa steg på landets förfall.

Humor nytt vapen för Trump

Affärsmannen Donald Trump har visat sig vara en ohyggligt skicklig och effektiv kampanjpolitiker. Han har fångat upp stämningarna i folkdjupet som ingen annan och dominerat medierna trots att de är hans motståndare. Mycket har hittills handlat om arg kritik av hur illa sakernas tillstånd är.
Men nu när nomineringen så gott som är klar, slår han an en annan ton, den humoristiska. I en ny reklamfilm på 15 sekunder (!) förmedlar han skillnaden mellan honom och Hillary Clinton, på twitter, instagram och YouTube. CNN-journalist säger sig inte förstå vad den betyder, men jag tror de allra flesta förstår. Och jag gissar att den är effektiv.
Titta själv:
Texten lyder:
När vi möter våra tuffaste motståndare…
har demokraterna det perfekta svaret…
Vi behöver inte vara ett skämt!
Trump — gör Amerika starkt igen!

PS.
Här är Trumps reaktion när han avbryts av en skällande hund och någon i publiken säger att det är Clinton: YouTube.

Skola med tydliga regler är undantaget

Utbildningsradions programserie Lärarrummet har besökt Engelska skolan, Ordning och reda:

Skolans filosofi bygger på tydliga regler, ordning och disciplin. Grundaren Barbara Bergström beskriver det med orden ”tough love”. Konceptet har ofta kritiserats men rektor Mikael Östling menar att ordningsreglerna ger en tydlighet och struktur som skapar trygghet hos eleverna.

Om denna skola varit regel i Sverige, istället för ett exotiskt undantag, hade svenska elever inte varit de sämst utbildade i västvärlden.
Att Sverige faller fritt i Pisa och andra mätningar av elevers kunskaper handlar inte om pengar, antal lärare, storleken på klasserna eller andra yttre, materiella faktorer. Det handlar, enligt min mening, om en enda faktor: moral, eller rättare avsaknad av densamma. Det råder anarki i svenska skolor där ingen behöver ta ansvar för någonting. Självklart är det få som i sådan dåraktigt stökig miljö lär sig något.
Den anarkistiska skolan, som medvetet skapats av kulturvänstern, är till störst skada för elever utan studievana hemifrån. Anarkismen ser därmed till att de mest utsatta slås ut istället för att byggas upp. Större svek av vänstern mot arbetarklassen är svårt att finna.

Hatet mot Sverige sprids med skattepengar

Dagens Nyheters ledarredaktion har börjat se hatet mot Sverige och det svenska. Erik Helmerson drar en slutsats som ligger utanför medievänsterns åsiktskorridor, Låt oss sluta hata oss själva:

Den demokratiska världen är förstås överlägsen den odemokratiska. (…) Eftersom vi uppfostrats att undertrycka alla former av nationalism och chauvinism vill vi inte erkänna att vi under de senaste seklen har skapat samhällssystem som är bättre än några andra.

Tänk att DN nu slår fast att Sverige, Europa och västvärlden är bättre än Mellanösterns barbarism. Det är ett välkommet framsteg. Skälet till detta är dock att hatet mot Sverige nu blivit så uttalat och organiserat att det knappast går att undvika att antingen ställa upp på det eller ta avstånd. Det organiserade hatet mot Sverige finansieras dessutom med våra skattepengar.
Det av Stefan Löfven i fjol invigda Segerstedtinstitutet i Göteborg spyr ut hat mot Sverige och demokrati, medan man ursäktar terrorism och massmord.
I Göteborgs-Posten skriver Bawar Ismail, Sluta ursäkta terroristerna:

I debatten om våldsbejakande extremism tycker Segerstedtinstitutet att det saknas fokus på ”rasism och rasifiering” och ”socialt arbete”. Det är häpnadsväckande slutsatser. (…) I många fall har de som begått terrorbrott i väst kommit från en privilegierad bakgrund.

Med skattepengar får islamistisk terrorism ursäktas och bagatelliseras medan den svenska demokratin hånas och förlöjligas.
Hur är detta möjligt? Hur kan riksdagspartierna tillåta detta? Vi har självutplånande politiker som uppenbarligen skäms över våra demokratiska, fredliga och civiliserade värderingar. Är de verkligen representativa för väljarkåren? Jag tror inte det. Segerstedtinstitutet måste läggas ner. Det är infiltrerat av jihadistkramare. På sådana ska inte skattemedel slösas.
Det är tragiskt att Torgny Segerstedts namn och modiga kamp mot förtryck nu smutsas ner av terroristsympatisörer och förnekare av den islamistiska fundamentalismens brott mot mänskligheten.
Se mer: G-P i Forskare bojkottar nya Segerstedtinstitutet, Borås Tidning i Akta er för (S)egerstedtinstitutet.