Mona Sahlin lyfte inte

Jag missade Mona Sahlins tal här i Almedalen igår kväll. Det fanns så mycket annat att göra. Men av kommentarerna jag tagit del av missade jag inget viktigt. Det var ”traditionellt” som det brukar heta när man menar: ”vi har hört det förr”.
Också ledarkommentarerna på Almedalstalet är få eller väldigt referatinriktade, vad jag kan se. Två ledare, dock, drar några slusatser.
Folkbladet skriver i Sahlins ödesfråga:

Sahlins ödesfråga och det största hotet mot en rödgrön seger i nästa val är att många människor som tidigare röstat socialdemokratiskt och som har jobb och fasta inkomster kan frestas att välja en moderat valsedel 2010. Deras skatter har sänkts, räntorna på huslånen har mer än halverats och köpkraften har förbättrats.

Göteborgs-Posten i Partiledare i motvind:

Den förnyelse som borde blivit en konsekvens av valnederlaget 2006 har uteblivit och hittills mest ersatts av olika former av återställare.

Nej, Socialdemokraterna ser inte ut att funnit någon strategi som kan få dem att lyfta. Inte än iallafall.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Mingel och fest i Visby

Det är fullt drag i Almedalen också kvällstid.
Jag passar på att titta förbi mingel hos den framgångsrika PR-byrån Prime (rosévin), sedan till mingel hos Alliansen (ost och kex), mer privat middag hos Captus-gänget, sedan invigning i bar under natthimmlen för de borgerliga ungdomsförbundets gemensamma webbsite Ung Allians, där också Skattebetalarna medverkar. 
Folkligt, festligt, fullsatt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Partiernas struktur förhindrar samspel med sociala medier

I min paneldebatt, i regi av Allians för Sverige, blev det en diskussion om varför partierna har så svårt att öppna upp för förutsättningslös diskussion.
Min uppfattning är att svensk politik strukturellt är ordnad för en annan tid, då partierna var folkrörelser och interndemokratin var fullgod för att kanalisera medborgerliga opinioner in i stat och kommun.
Även om partierna inte längre har några medlemmar, utan i stort sett bara offentligt förtroendevalda, uppträder man som om man företrädde medlemmar. Det gör att man agerar som språkrör för något som inte finns, inför medborgarna som uppfattar sig som stående utanför.
Kristdemokraten Helena Höij bekräfade denna bild. Hon anser sig företräda partistyrelsens beslut, detta eftersom hon varit med och påverkat detta beslut.
Men det gör ju att politiker redan avgjort frågan. Det finns inte längre något att diskutera med medborgarna. Återstår bara envägspropaganda.
Det är just detta medborgarna märker, och därför vänder sig emot partierna. Paneldeltagaren Ewa Westerberg, tidigare ordf för SACO:s studentråd, återgav resultat i en studie där ungdomar associerar politisk aktivitet med bojkotter, skadegörelse och protest. Många ungdomar ser sig alltså stående helt utan möjlighet till påverka politiska makten inifrån och genom diskussion.
I realiteten har politiker i Sverige redan den roll de har i USA: man står utan folkrörelse och parti i ryggen. Men man låtsas att man har mandat från parti. Då är enmansvalkretsar betydligt bättre. Där blir det tydligt att förtroendet handlar om relationen mellan kandidat och väljare, inte mellan parti och väljare.
Om vi skulle också i vårt valsystem erkänna detta, skulle en sund diskussion kunna uppstå mellan politiska kandidater och medborgare, inte minst då genom sociala medier. Partierna får ta ett steg tillbaka, kandidaterna kliva fram och visa vilka de är.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Bengt Dennis: ‘billiga pengar’ leder alltid till kris

Det är fart på Ekonomiklubbens paneldiskussion här i Almedalen i regi av Fores, Axess och Ekonomisk Debatt. Temat är varför ekonomiska kriser uppstår och de åtta panelisterna faller i varandras inlägg för att hålla med eller säga emot.
Förre riksbankschefen Bengt Dennis säger att ”billiga pengar” alltid leder till kriser. Han syftar då på alltför låga räntor som gör det möjligt att låna till alla möjliga onyttiga ändamål eller för att driva fram bubblor, som när fastighetsmarknadens priser går i höjden genom köpare med lånade pengar.
Lars Jonung, just nu verksam i Ecfin (inom EU), har studerat krisernas historia och menade att de flesta kriser har en dubbeldykning. Efter det första raset sker en viss återhämtning innan ekonomin rasar brant igen. Däremot vill han inte göra en prognos att det blir likadant den här gången, alltså att det kommer ett nytt ras inom någon tid.
Hans T:son Söderström, ordförande i Aktiespararna och adjungerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att politiker och riksbanker lärt sig läxan. De enorma belopp som nu pumpas in i den amerikanska ekonomin innebär att 1930-talskrisen inte upprepas.
Andreas Berg, författare och ek dr vid Lunds universitet, frågade sig om man verkligen vet om stimulanserna har någon effekt. De kan ju istället leda till andra obalanser. Det höll Lars Jonung med om. De enorma budgetunderskott och statsskulder som nu byggs upp kan resultera i en ny kris som vi sitter här och diskuterar om några år, sa han. Jonung vill hellre se stimulanser på utbudssidan. Med det menade han färre regleringar som gör det enklare att driva och utveckla företag.
Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank, fick med sig de andra på att skulden för den nuvarande krisen måste delas mellan politiken och marknaden.
Men Jonung påpekade att krisen uppstod i de mest reglerade delarna av finansmarknaden. Inte i de totalt oreglerade hedgefonderna, som många hade förutspått. Att reglera ekonomin och finansmarknaden behöver alltså inte hjälpa. Regleringar kan, är min analys, skapa en falsk trygghet som gör att vaksamheten går förlorad.
Ja, staten ska stå för vissa institutionella regleringar. Det skiljer ju liberalism från anarki. Men de ska vara få och noga motiverade. Annars skapar de bara elände.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Med i Reuters TV-inslag om svenska ordförandeskapet

Häromdagen gjorde jag TV-intervju med nyhetsbyrån Reuter inför det svenska ordförandeskapet i EU.
Det blev ett kort inslag i nyhetsreportage som sänt ut till Reuters internationella kunder och som bland annat visats i New Tang Dynasty Television: Sweden to Take Over EU Presidency (video 2 min).
Alltid något…
Mer om min hållning i intervjun: För höga ambitioner för EU-ordförandeskapet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Rapport från regnigt Visby

Det regnar här i Visby. Jag som trodde det skulle vara sol och värme i det här sommarparadiset (har inte ens en jacka med mig…)
Hittills har jag slunkit förbi Företagarnas seminarium, där en amerikan-svensk-dansk negerbollsentreprenör som blev dirigent och IT-företagare talade. Jag var inte med från start, så jag vet inte riktigt vad tanken var, men nog demonstrerades att vi alla kan. (Nu lät jag som en viss amerikansk valkampanj…)
Tidningen Resumé ger ut en särskild Almedalsupplaga och i dagens upplaga framgår — inför kvällens Almedalstal av Mona Sahlin — att hon fortsätter rasa i opinionsmätningarna. Denna gång är det Novus som visar följande:

I september 2008 hade 38 procent mycket stort eller ganska stort förtroende för Mona Sahlin. När hon ikväll står på Almedalsscenen är det nere i rekordlåga 22 procent.

Inget nytt. Det som däremot retar mig är redaktören Viggo Cavlings kommentar i ledaren:

Vänsterkrafter och feminister hävdar ofta att Mona mobbas för att hon är kvinna. Ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att de har en poäng.

Va? Vilken kommentar! Som om inte en manlig partiledare som gjort så många taktiska och strategiska misstag, och framför allt leder ett parti i djup identitetskris, skulle drabbas av lika lågt förtroende. Jag tror det är tvärtom. Hade Pär Nuder blivit partiledare hade hans siffror varit ännu lägre och avgångskraven tydligt skanderats inom partiet.
Nu ska jag lyssna på Fores seminarium ”Ekonomiklubben”, som annars sänds Axess.
Sedan blir det Alliansen och den paneldiskussion jag själv ska vara med i.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Tripp till Gotland och paneldebatt om sociala medier

Nu tar jag flyget till Visby och Alemdalen för att vara med i Alliansens paneldiskussion på tema ”Politiskt engagemang utanför partipolitiken” (se program).
Kommer förhoppningsvis att kunna blogga om ett eller flera event medan jag är på plats.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Microsoft, Google – från monopolhot till tandlös storebror

Varje årtionde tycks ha sin skräckvision om hur datorer kommer att kränka integriteten. Andrew Keen skriver intressant i Daily Telegraph, Google, the toothless Big Brother, om hur han för några år sedan trodde att sökmotorföretaget Google skulle bli en ’digital leviathan’.
Men på samma sätt som Microsoft, som alla på 1990-talet trodde skulle få monopol, har Google blivit tandlöst tack vare konkurrens och teknikutveckling. Andrew Keen skriver:

Google books, Google mobile phones, Google news, Google spacecrafts and Google allt möjligt annat har snarare varit ingenjörsidéer än fungerande affärer. Google kanske är ett medieföretag, men — bortsett från dess dess definitivt dominerande sökmotor — bedriver man inte några framgångsrika verksamheter.
När Googles vd Eric Schmidt 2006 fick frågan var företaget skulle vara om fem år, hoppades han att hans sökmotor skulle ha så stora kunskaper om oss alla att den skulle veta vad vi ville göra imorgon. Även om denna Orwellska kommentar satte fart på min och andras paranoia, är sanningen att Googles sökmotor framstår som allt mer begränsad …
Med virtuella sociala medier och nätverk som Twitter och Facebook blir informationen allt mer i realtid och etablerar därmed ett rivaliserande ekosystem till Googles statiska webbsidor.

Jag tycker det här är för negativt mot Google och för optimistiskt om Twitter mfl. Vi som inte främst är ute efter att tjattra, utan söker information, fakta och djupare kunskap är Google ett ovärderligt verktyg. Jag skulle med lätthet klara mig utan Twitter, men inte utan Google.
Men Andrew Keen sätter utvecklingen av datorn som mänsklighetens främsta hjälpmedel i ett historiskt sammanhang. Och vi behöver förmodligen inte vänta så länge innan ytterligare en dimension dyker upp och än en gång kastar omkull alla marknader och mönster.
Inte minst när det gäller FRA och andra statliga ingrepp i integriteten kommer teknikutveckling säkert att spela politiken ett spratt eller två.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , )

Synden lär oss självkritik

Under temat Bloggat i Världen idag publiceras idag ett inlägg av mig som nog kan sägas vara en replik på Humanisternas kampanj: Synden lär oss självkritik.
Jag tycker vi har all anledning att söka våra kulturella och värderingsmässiga rötter, och de finns att hitta inom kristendomen. Det är bara ingen åsikt, utan fakta, när jag svarar på frågan:

Varför har vår västerländska civilisation förmått utveckling, framsteg och respekt för varje enskild människa, medan andra civilisationer fastnat i ett brutalt och primitivt tidevarv? Varför har vi (länge) sluppit en tradition där alla alltid anser sig kränkta?

(Andra intressanta bloggar om , , , , , )