Imagebyggaren Schlingmann (M)

Idag talar partisekreteraren Per Schlingmann på Moderaternas kommunala rikskonferens i Örebro. Av hans anförande framgår vilken bild han vill skapa av Moderaterna inför såväl EU-val som riksdagsval:
M som det ansvarstagande, pålitliga, trygga och statsbärande partiet i Sverige.
Och han hamrar in budskapet effektivt:

För det är genom att investera i ansvarstagande och långsiktighet som vi lägger grunden för ett bättre Sverige på andra sidan lågkonjunkturen. Det är också så som vi lägger grunden för moderata framgångar i valen 2010 och 2014 …
Det finns en dimension som har blivit ännu viktigare i det läge vi befinner oss i och det är rättvisa. I tider när det svenska samhället möts av påfrestningar måste vi hålla ihop och agera gemensamt. Sverige är inte bara ett land befolkat av individer och familjer. Vi är också ett samhälle.
Ett samhälle som håller ihop. Ett samhälle där människor bidrar efter förmåga. Och ett samhälle där vi inte skor oss på varandra.

Att han läser den här bloggen framgår också när han förtydligar kontrasten mellan ansvarstagande moderater och oansvariga socialdemokrater:

Jag blir oroad när jag hör Östros, Sahlin och Ulvskog. De har övertagit Lars Werners gamla sedelpress som stod i VPK:s källare och som alltid kunde slås på när nya utgifter skulle utlovas. Nu står den uppenbarligen på Sveavägen 68 och Ibrahim Baylan är förste operatör.
Den går nu för högtryck. Bara häromdagen kom förslag som kostade sex nya ofinansierade miljarder.

Utifrån hur den svenska politiska opinionen ser ut är detta riktigt, riktigt smart. Men samtidigt är det väldigt, väldigt ospännande. I och för sig är det kanske inte spänning som väljarkåren efterlyser mest när det är internationell lågkonjunktur.
Schlingmanns tal visar att opinionsbildare utanför partipolitiken kommer att ha ett ännu tyngre ansvar för att påverka svenska folkets värdegrund i mer frihetlig riktning, så att borgerliga politiker i framtida val kan stå för mer än ”välfärdens kärna”.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Munkhammar har startat valrörelsen – till riksdagsvalet

Idag kuppade TV4 och avslöjade att Johnny Munkhammar tänker driva en ambitiös personvalskampanj inför riksdagsvalet 2010.
Munkhammar har ju tillhört idéproducenterna i kretsen kring Timbro och Svenskt Näringsliv. Många böcker och rapporter har han procuderat. Därför fick han en hel del kritik när han lämnade sin roll som idéentreprenör för att gå in i ett politiskt parti, Moderaterna.
Jag lyckönskade Munkhammar men varnade samtidigt för att ”chansen att åstadkomma förändring är liten”.
I sin blogg skriver han nu, Kandiderar till riksdagen:

Jag kandiderar inte för att få en plattform, det har jag redan. Inte heller för att jag gillar att bestämma, tvärtom vill jag att politiken ska bestämma mindre. Dagens tillvaro – företagande, författande, föreläsande – trivs jag utmärkt med. Men det är i riksdagen den formella påverkan sker. Därför tar jag steget!

Det blir intressant att följa valrörelsen…
(Andra intressanta bloggar om , , , )

S måste satsa på TV-reklam

Sedan det står klart att Kristdemokraterna och Moderaterna tänker nappa på TV4:s erbjudande om rabatt för politisk TV-reklam inför EU-valet, har Socialdemokraterna hamnat i en ideologisk knipa: ska man följa sin magkänsla om att säga ”usch, usch” till all reklam, eller ska man ta chansen att nå ut till väljarna?
Den annars så ideologiska Dalademokraten kommer något överranskande fram till S ska skita i ideologin, S tvingas använda TV-reklam:

Särskilt Socialdemokraterna ställs nu inför ett dilemma. Ska partiet trots allt gå in för reklam i TV 4 inför valet till EUs parlament? Eller ska partiet lämna över denna scen åt de borgerliga partierna? Trots nackdelarna med politisk TV-reklam måste nog S bita i det sura äpplet och använda sig av det, likt sina motståndare.

Jag hoppas att tidningen får rätt. Partier och kandidater behöver synas mer. Här har de chansen att ge sin egen bild, ton och image.
Se också: Ja tack till politisk TV-reklam. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )

En vision för Europa, med militära muskler

Borås Tidning refererar ett företagsbesök i staden av EU-kandidaten Abir Al-Sahlani (C). Hon tillhör de få som vågar ta ut svängarna, eller som tidningen skriver på ledarplats, Var finns EU:s visionärer?

Abir Al-Sahlani sticker ut från mängden, inte bara för att hon har sina rötter i södra Irak. Hon är liberal, värnar om den personliga integriteten och vill se ett gränslöst Europa i ett parti där EU-skepticismen fortfarande är relativt utbrett.
Dessutom vill Al-Sahlani att EU intar en tydligare roll på den världsscenen. Unionen bygger på goda värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet, men den mjuka makten måste ha en skarp udd. Fredens union ska ha möjlighet att tvinga fram fred på andra håll med militära medel.
I en debatt där visionerna oftast lyser med sin frånvaro är det bra att någon lyfter fram den ursprungliga tanken med unionen som ett fredsprojekt. Men tanken på ett gemensamt kraftigt försvar ser i nuläget ut att vara mycket långt borta.

Snacka om att ta budskapet om EU som fredsprojekt på allvar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Ekonomirådgivare somnar när Obama talar

Att Barack Obamas talekonst inte längre känns ny och fräsch bekräftas av hans egna rådgivare i Vita huset. De somnar nämlingen när presidenten talar, rapporterar TMZ i Obama Advisor Nods Off och publicerar bildbevis.
Och den som somnar är ingen mindre än Lawrence Summers, finansminister hos Clinton, universitetsrektor för Harvard och nu chefsrådgivare i ekonomi i Vita huset. Vad får en sådan tungviktare att somna när presidenten talar?
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Borgerliga politiker inte alltid bäst

Ett besök i verkligheten. 
I Norrköping utspelas nu en skandal där det är borgerliga politiker som månar om förmåner för egen del — närmare bestämt krav att få se fotbollsmatcher gratis. Kommunalrådet Mattias Ottosson (S) avslöjade häromdagen i sin blogg, vilket sedan återgetts i Folkbladet, Finns inga frikort:

Jag fick nu på morgonen brev från Åke Bjerselius (M) och Åke Bjurhamn (FP) där dom är upprörda över att kultur- och fritidsnämnden har tagit bort deras frikort på idrottsparken.
De kräver i brevet att de ska få tillbaka sina frikort. Jag tycker att de som vi alla andra betalar sin egen biljett till de fotbollsmatcher som de vill följa på Idrottsparken.

Denna publicering har upprört de båda herrarna. En av dem skriver till tidningen att det inte heter frikort utan legitimationskort och att politiker i fritidsnämnden måste kunna besöka arenorna man är med att finansiera, Skäms, Ottosson & Widar!
Redaktören Widar Andersson (S) svarar:

Bjerselius försöker göra ett nummer av att saken inte gäller ”frikort” utan ”legitimationskort”. Det är tramsigt. Saken gäller möjligheten till fri entré till attraktiva (och dyra) matcher på Parken … På en punkt har Åke rätt. Frikorten har varit en bra investering för Åke och alla andra som haft tillgång till dem.

Och kommunalrådet Ottosson (S) svarar:

Om Åke i sitt uppdrag vill titta på gräsmattan eller på hur anläggningen sköts kan han ta kontakt med Arenabolaget och göra ett studiebesök. Han är säkert hjärtligt välkommen. Vill han däremot titta på fotboll får han köpa biljett som alla andra. Några gånger per säsong besöker jag parken i egenskap av kommunstyrelsens ordförande. För det mesta är jag där privat och har köpt ett årskort som jag betalt själv.

I Norrköpinge verkar det vara Socialdemokratin som kan hålla isär mitt och ditt, medan borgerliga politiker uppträder som socialistiska pampar.
Hur kan man vara så snål, så otroligt sniken, att man kräver att kommunens skattebetalare ska stå för politikers nöjen?!
Alliansen i Norrköping behöver nog sätta sina förtroendevalda på kurs och tala om vad borgerlig politik handlar om.
(Andra intressanta bloggar om )

Sverigedemokraterna – ett parti bland andra?

Min inställning till hur Sverigedemokraterna ska behandlas överensstämmer med det Lars Ohly (V) — av alla — har sagt: partiet ska bemötas med argument, inte isoleras eftersom SD då kan uppfattas som martyrer.
I nya numret av Fria moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje (nr 1/2009 finns ej online än), intervjuas Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han får där frågan om Sverigedemokraterna:

Per Gudmundson säger att det vore kontraproduktivt att helt distansera sig ifrån ett spärrpasserande SD i en regeringsbildning.
– Det är livsfarligt att diskutera som man gör i dag om att aldrig regera med stöd av populistpartier. Man riskerar att hamna i en situation där de växer i stöd hos en tredjedel av befolkningen och blir regeringsbildare.
När det i övriga värdelösa Integrationsverket fanns, gjordes årliga mätningar av främlingsfientligheten. I senaste mätningen från 2005 ställdes frågan om de svarande ville ha fortsatt invandring. 46 procent svarade nej i mer eller mindre grad. Där ligger den övre gränsen för främlingsfientlig populism. Då är det bättre att plocka SD till regeringsunderlaget, än att låta partiet växa till sin fulla potential.

Gudmundson skissar också hur SD kan neutraliseras med några ”politiska köttben”, som innebär att några få människor tvingas göra mindre anpassningar: som att slöjor kan förbjudas på vissa ställen, att badhus motarbetar könssegregation, och att friskolor inrättas på ett annat sätt. Det är symbolfrågor som annars kan bli viktiga röstmagneter för ett populistiskt parti.
Jag tycker inte om när värdefrågor reduceras till att bara vara taktiska.
Partier och regeringsalternativ ska förhålla sig till sakfrågorna. Och då finns det starka skäl att förändra den totalt misslyckade integrationspolitiken — oavsett vilka opinionssiffror Sverigedemokraterna får.
Det handlar inte om ”köttben”, det handlar om huruvida förslagen är rätt eller fel.
Här i bloggen argumenteras för att som mål ange assimilering, medan integration är metoden. Därmed är de förslag Gudmundson nämner rimliga. Men inte därför att Sverigedemokraterna vill så, utan därför att det är viktigt att immigranter i Sverige lär sig de kulturella regler som har och kommer att gäller här.  
Jag vill vända på steken och hävda att Sverigedemokraternas stöd i opinionen beror på att de etablerade partierna blundar för problem som finns i verkligheten. Om partierna inte erkänner den verklighet som väljarna befinner sig i, kommer väljarna att söka sig till partier som tar sig an problemen. Sådan är demokratin. Hos oss kan man inte göra som i Sovjetunionen — lägga locket på och låtsas som att det regnar. I en demokrati kommer väljarna att reagera.
Jag ser Sverigedemokraterna som väljarnas bestraffning av de mediala och politiska etablissemangen därför att dessa inte lever inte upp till kraven på öppenhet i invandrarfrågan. Ska partierna slippa denna bestraffning måste de ta oro och kritik på allvar. Inte vända ryggen till.
Partierna måste utveckla en värdegrundad hållning som är trovärdig. Inte kasta köttben. Det genomskådar väljarna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Socialliberaler tror mer på staten än på människorna

Det är ett för socialliberalismen representativt resonemang som Håkan Boström på DN:s ledarsida för fram när han recenserar Timbroduellen mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg i tisdags, Liberalism: Maktbalans är frihetens grund.
Först avvisas civilsamhället, som förtryckande:

Den liberala invändningen är att människor behöver nödutgångar även från civilsamhället. Annars blir de små gemenskaperna också förtryckande. Intoleransen är det konservativa samhällets pris för en begränsad stat.

Sedan hyllas staten, som befriare:

Men om inte friheten ska urarta till att den enes frihet blir den andres förtryck, så är en sådan balansakt nödvändig … Statens makt får inte bli för stor – men inte heller för liten.

Det är staten som ska rädda människorna från varandra.
Men hur i herrans namn kan man anse att de frivilliga gemenskaperna i civilsamahället är mer ”förtryckande” än den statliga tvångsmakten som är tvingande?
Detta har aldrig någon socialliberal lyckats förklara för mig. Därför drar jag slutsatsen att socialliberaler, likt socialisterna, hyser ett stort förakt för individen och anser att politiken måste rädda människorna från sig själva.
Jag har aldrig hört en socialliberal, som Birgitta Ohlsson (FP), kunna förklara varför staten bättre vet hur föräldrar ska fördela sin föräldraledighet. Hon anser att hon vet vad som är rätt, och därför vill hon med statens tvångsmakt tvinga föräldrar att göra som hon vill. Här smälter socialliberalism och socialism samman. Det är samma människosyn: ett elitistiskt förakt för medborgarna som man inte anser kan fatta rätt beslut i sin vardag.
Det sköna med tisdagens Timbroduell var att där fanns inte ett spår av detta människoförakt.
Både Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson tror på människan, medan socialliberaler och socialister vill sätta henne under statens förmyndarskap.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Sverige framförde EUs kritik: Iran främjar intolerans och hat

Under det spektakel som FN ställt till med i sin rasistkonferens framförde Sverige förnuftets röst som blivande EU-ordförandeland, rapporterar DN i Skarp EU-kritik mot Irans ledare:

När Sverige höll EU:s gemensamma anförande på FN-konferensen mot rasisms sista dag blev kritiken hård mot Irans agerande. ”Irans president missbrukade konferensen till att främja intolerans och hat”, sa Sveriges FN-ambassadör Hans Dahlgren till delegaterna.

Rätt så. Men det är ju tragiskt att striden i FN handlar om att rädda yttrandefriheten från att avskaffas, inte om att främja yttrandefrihet i världen. FN är ett sänke när det gäller medborgerliga fri- och rättigheter.
Och med tanke på att väst vill fjäska inför Ryssland, Iran, Kina och andra, kan man under kommande år räkna med att FN i det eviga kompromissandets namn kommer att legitimera förtryck, mindre demokrati och inskränkningar i friheten i världen.
Jag saknar George W Bush och hans andra installationstal från 2005. Där talade han klartext om frihetliga ambitioner. Det är klart att man möter motstånd, och att det inte är en lätt uppgift.  Men ambtionen är helt central, för att världen inte ska backa in i ett nytt medeltida mörker. Om frihetens principer får vi aldrig kompromissa.
Se mer i SVD: EU fördömer iranskt FN-tal, Idyllen finns bara i svenskt Sörgårds-FN.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Rätt av de rödgröna om utvidgat rotavdrag

För första gången har de tre oppositionspartierna lagt ett eget förslag som faktiskt verkar både förnuftigt och vettigt. Naturligtvis handlar det om förslag som försvagar statskassan, men i form av av avdrag — rotavdrag. Och avdrag betyder att samhällets aktörer behöver betala mindra i skatt. Det betyder ökad frihet.
S, MP och V vill utvidga rätten att göra avdrag för reparationer och underhåll till flerfamiljshus, skriver man i debattartikeln Även flerfamiljshus ska kunna få rotavdrag:

Det finns stora renoveringsbehov i flerfamiljshusen, inte minst i miljonprogrammen. Vi vill därför införa ett nytt stöd om två miljarder kronor per år för att stimulera renoveringar av flerfamiljshus när man samtidigt är beredd att genomföra en betydande effektivisering i energi­användningen.
Beskedet till landets radhus-, villa- och bostadsrättsägare är att vi kommer att behålla det nuvarande rotavdraget så länge som det behövs för att bekämpa den djupa jobbkrisen. Vi kommer dessutom att utvidga avdraget med en klimatbonus för att främja minskad energianvändning i hushållen. Totalt vill vi investera sex miljarder i en bred rotsatsning som skapar runt 15 000 fler jobb.

Det låter väldigt krångligt att införa krav på energieffektivistering. All renovering betyder ju högre standard på byggnader. Det borde väl räcka? Varför ska de rödgröna byråkratisera allting?
Men ansatsen är god: att använda lågkonjunkturen för att stimulera reparation och underhåll av bostadsbeståndet med skatteavdrag. Kanske kan Alliansregeringen lägga fram ett mindre krångligt förslag…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )