Näringsliv med stort N finns inte

Thomas Gür publicerade igår en högst läsvärd kolumn i Svenska Dagbladet om synen på vad företagsamhet är:

Nu hörs röster från både höger och vänster om att Näringslivet måste ta ansvar. Det sägs att förtroendet för Näringslivet har nått botten, att Näringslivet måste förnya sig, att det måste sluta att vara girigt, att det måste träda fram och axla sin skyldighet som samhällsbärare och att det måste släppa fram fler invandrare och kvinnor. Och alltid är det Näringslivet med versalt ”N” …
I de flesta vänsterpolitikers idévärld finns inte människor av kött och blod, individer och frivilliga gemenskaper. Deras ideologiska landskap befolkas av abstrakta storheter som just Näringslivet, Kapitalet, Reaktionärerna, Storfinansen, Marknaden, Borgerligheten, Imperialismen – alla med inledande versal bokstav …
Men något Näringsliv med versalt ”N” finns inte annat än i statistiska sammanställningar. Vad som finns är hundratusentals enskilda näringsidkare eller företagare, många gånger i konkurrens med varandra om vår gunst som konsumenter.
Mindre än en halv procent av dessa företag har mer än 250 anställda – en överväldigande del är ensamföretagare. Förtroendet för dessa företagare manifesteras kontinuerligt i de miljontals köp som vi utför dagligen av deras produkter och tjänster. Det här är en ordning som inte har kommit till genom briljanta vetenskapsmäns eller politikers avsiktliga planering, utan ett system som har växt fram oplanerat och spontant genom miljarder och åter miljarder beslut genom hundratals år.

Gür fångar den grova felsyn som många bär på. Jag brukar snabbt bedöma om en debattör förstår verkligheten eller lever i vänsterns låtsasvärld genom att lyssna på hur man tolkar orden ”marknader” och ”kunder”. De som fnyser när de säger dessa ord, har inte förstått någonting. Det man fnyser åt är inte några abstrakta storheter, utan man fnyser åt dig och mig. Åt oss medborgare som varje dag fattar beslut om vad vi ska köpa, vad vi ska spara, vad vi ska avstå ifrån.
De som har denna felsyn anser sig själv vara Gud som genom politiken vill ta makten från oss människor och lägga beslag på den själv, i egna beslut långt ovanför folkets huvuden. Man påstår sig själv vara så mycket smartare, så mycket bättre än oss, att världen blive bättre om de fick bestämma istället för oss.
Här har vi Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och de andra i rödgröna gänget. De vill ta makten över våra liv, för de anser sig sååå överlägsna oss andra.
Om denna grundsyn borde valrörelsen också handla. Därför ska borgerliga företrädare noga akta sig för att inta samma socialistiska översitteri i synen på samhället. Låt den grundläggande skiljelinjen mellan regeringsalternativen gå just här.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Dokumentärfilmsfestivalen avslöjar Putin-systemet

Trots den härliga vårsolen gick jag in i filmmörkret på Internationella dokumentärfilmsfestivalen, som nu hålls på Etnologiska museet i Stockholm, för att se dokumentären The Putin System av franske filmaren Jean-Michel Carré.
På ett informativt sätt visas hur säkerhetstjänsten KGB:s efterföljare FSB tagit makten i Ryssland sedan Vladimir Putin kom till makten år 2000. Han lutar dock tillbaka på flera olika intressegrupper, som i utbyte mot lojalitet mot Kreml får makt över sin intressesfär. Filmen visar hur systematiskt Putin tagit makten över alla stora medier och över energisektorn.
Energisektorn ger både inkomster till eliten och maktpolitiska verktyg mot omvärlden för att göra Ryssland ”starkt” igen.
I YouTube-klippet nedan framgår ett av de övertygande bevisen på filmens tes. Där visas hur Vladimir Putin inför konferens med säkerhetstjänsten — förklarar: ”FSB har velat återkomma till makten, och jag är glad över att kunna meddela att vi lyckats.”
httpv://www.youtube.com/watch?v=YtzCu60HJpc
Efter filmen genomfördes ett samtal med Polens förre utrikesminister Daniel Adam Rotfeld, som nu ingår i FN:s råd för nedrustning och 1991-2002 var SIPRI-chef i Stockholm. Han bekräftade bilden som dokumentären ger och varnade väst för att vara naiva i relationerna med Ryssland. Filmen visar det uppenbara fjäsk som Putin möts av från västledare som Tysklands Gerhard Schröder, Frankrikes Jacques Chirac, Italiens Silvio Berlusconi och USA:s George W Bush.
Bush-administrationen insåg dock efterhand vartåt Putin styrt Ryssland och den enda kritik från väst som filmen kan visa är när vicepresident Dick Cheney på Natos toppmöte 2006 riktar svidande kritik mot den framväxande ofriheten i Ryssland. Talet refererades här i bloggen: Ryssland chockat över Cheneys demokratikritik.
Daniel Adam Rotfeld kritiserade dock inte Barack Obama för hans nya trevare till Moskva. Det är viktigt att upprätthålla relationer med Ryssland så att landet inte sluter sig. Men man måste veta vem man har att göra med.
Rotfeld berättade att han under sin tid som utrikesminister försökte få sin tyske kollega, Joschka Fischer, att förstå att Nordstreams gasledning i Östersjön är politik, inte ekonomi. Då avfärdade Fischer det, men när de båda träffades för några veckor sedan erkände Fischer att han haft fel. Gasledningen i Östersjön är ett projekt med politiska och strategiska syften — att kunna pressa Polen och Ukraina genom att kringgå dem i gasleveranser till västra Europa.
När Rotfeld fick frågan om han tror att Ryssland kan bli en demokrati, gav han ett intressant svar: Polen har erfarenheter från flera kejsardömen: det preussiska, det österrikiska och det ryska. De två förstnämnda hade rättsstater (rule of law) vilket gjorde det möjligt att så smångingom övergå också i demokrati. Ryssland har aldrig haft en stabil rättsstat. Rotfeld hänvisade till att Putin i början betonade det han kallade ”dictatorship of law”. Det tragiska är att Putin upprättat diktatur men inte rättsstat.
Vägen ur diktaturen går genom att först upprätta en rättsstat.
The Guardians recension av filmen: ”Solid och informativ”. Jag förstår inte varför inte SVT kan visa den. Man visar ju all antiamerikansk smörja, så varför inte en riktig dokumentär?
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,, , , , , , , , , , , , , )

Alliansregeringen har folkets stöd

Det är otroligt hur snabbt det svänger i politiken. För lite drygt ett halvår sedan hade den rödgröna oppositionen ett övertag på nästan 20 procent över regeringen. Socialdemokraterna hade stöd av nära 50 procent av de tillfrågade i opinionsmätningarna. Nu är läget ett helt annat.
Moderaterna är större än Socialdemokraterna enligt Demoskops mätning 25 mars–2 april, skriver Expressen i Nu är Reinfeldt störst:

Lördagen den 4 april 2009 är en historisk dag. Det är dagen då Alliansen går förbi oppositionen … Och det är dagen då Moderaterna seglar upp som Sveriges största parti, [med] 35,5 procent i april. Fredrik Reinfeldt kan glädja sig åt en ökning på nio procentenheter.
— Det är dramatiska förändringar, säger Anders Lindholm, vd för Demoskop.

Det betyder att Alliansen nu har 50,0 procent mot rödgröna oppositionens 45,2 procent. 
Moderaterna ………………  35,5 (+9,0)
Centerpartiet …………….    3,4 (-2,6)
Folkpartiet ………………….    7,3 (-1,1)
Kristdemokraterna ……    3,8 (-0,2)
Socialdemokraterna ……  30,9 (-8,6)
Miljöpartiet …………………..   7,5 (+1,5)
Vänsterpartiet …………….    6,8 (-0,4)
Nu ska man inte lita på detaljerna i Demoskop och andra opinionsmätningar. Men nog verkar det som att något stort kan vara på gång. Till Expressen säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren:

— Moderaterna håller på att lyckas med sin målsättning, att bli partiet för det arbetande Sverige.

Det är en intressant formulering. Innan Allians för Sverige bildades, målade jag 2004 i bloggen upp ett framtidsscenario där nya block skulle bildas: ett för de bidragsberoende och ett för det arbetande folket:

Framöver kan man då räkna med att socialdemokratin fortsätter försvara 1900-talets välfärdsstat långt in i 2000-talet trots allt större missnöje med välfärdsstatens ökande ineffektivitet … Kärnan i dagens borgerliga partier – alltså nuvarande riksdagsledamöter, kommunpolitiker och ombudsmän – ansluter sig till socialdemokratin för att försvara välfärdsstaten och sina personliga privilegier.
Istället växer en ny allians fram som motståndare till socialdemokratin … Den nya alliansen bejakar globaliseringen och vill röja upp det som dagens borgerliga inte vågar ta i: att avskaffa välfärdsstatens bidrags-, privilegie- och regleringssystem som konserverar det gamla och hindrar det nya. Alliansen syftar till att befria medborgarna så att de får behålla lönen för mödan av sitt arbete och därmed kan använda sin nästan fördubblade löner i handen till att skapa trygghet och välfärd efter egna önskemål.

Nu har ju inte den Allians som bildades tagit upp den ideologiska striden med Socialdemokraterna, men man signalerar att man står för arbetslinjen. Alltid något, och det har uppenbarligen väckt gynnsamma reaktioner hos svenska folket.
Se mer: här och här. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,)

New York Times jämför sin ekonomi med Darfur

Chefredaktören för New York Times, Bill Keller, gjorde ett antal uppseendeväckande uttalande när han talade inför studenter vid Stanford University häromdagen, rapporterar New York Post i Cash-starved Times Compered to Darfur:

Den bombastiska redaktören fortsatte med att likställa räddningskampanjerna för tidningen med biståndsinsatserna för svältande i Afrika, ”Att rädda New York Times rankas nu, tillsammans med Darfur, som den ädlaste saken.”
Keller sa att han hade lite nytta av Google och Drudge Report: ”Om du litar på Google som din källa för nyheter — googla själv.”
Kellers kommentarer kom efter det att tidningens ledning suttit ner med journalistfacket i de första seriösa förhandlingarna om hur 4,5 miljoner ska sparas på lönekostnaderna.

Och detta är den tidning som är bibel bland många svenska journalister. För mig framstår redaktör Keller som en skämt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Fler är för svenskt Nato-medlemskap

I takt med att säkerheten i vårt närområden åter blivit en fråga — efter murens fall intalade vi oss att det inte finns några hot alls — har också stödet för Nato-medlemskap ökat. I samband med att Nato firar sitt 60-årsjubileum har två opinionsmätningar publicerats om svenska folkets uppfattning:

24 procent för och 41 procent emot. Gapet har minskat från 25 till 17 procentenheter.

SOM-institutets mätning i Nu minskar motståndet mot Nato-medlemskap.

33 procent för och 50 procent emot. Gapet har minskat från 35 procent till 17 procentenheter.

Sifo på uppdrag av SVD i Fler för Nato men de flesta mot.
Denna förändring (i båda fallen sedan 2004) är på sitt sätt häpnadsväckande med tanke på att inget regeringsalternativ talar för medlemskap. Oppositionen är frenetiska motståndare och regeringen upprepar ständigt att Nato-medlemskap inte är aktuellt. Det är enstaka folkpartister som nämner Nato, men annars är frågan partipolitiskt död.
Ändå intar svenska folket en allt mer positiv hållning till Nato.
Vi kanske inte behöver några politiker alls? Man kan iallafall fråga sig om svenska folket alls lyssnar på vad de säger.
Sverige borde åtminstone göra som Finland, att upphäva tankeförbudet och utreda möjliga säkerhetspolitiska alternativ för framtiden, där Nato-medlemskap är ett.
Se mer i bloggen: Hur överbrygga säkerhetspolitiska klyftan Europa-USA?, Sverige och Finland borde studera Sarkozys Frankrike, På seminarium med Nato-chefen, Sverige har högt anseende i Nato.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , )

Rödgröna blocket i öppet krig om Wanjas lön

I Expressen går Lars Ohly (V) till generalangrepp på LO-chefen Wanja Lundby-Wedin (S) för att hon har för hög lön (sammanlagt cirka 100.000 kr i månaden), Wanja tjänar farligt mycket:

Den som har förmånen att företräda handelsanställda, byggnadsarbetare och undersköterskor borde inse att det inte är bra med förmåner och löner som skiljer sig så mycket från dem hon ska företräda.

Vänsterpartiet vill värva S-väljare genom att attackera LO-pamparnas höga löner. Förr talade man om ”kannibalism” mellan de borgerliga partierna, nu är det en bra beskrivning på hur partierna i vänsterblocket försöker sno varandras väljare.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Låt inte glas-i-maten-larmen påverka inköpen

Massmedierna borde lägga av med att stort slå upp varje rapport om glasbit i matförpackning. Konsumenter och restauranger bör inte gripas av panik. Nerikes Allehanda har rätt i dagens ledare, Se upp med förhastade slutsatser:

Glasbitarnas uppträdande på fel ställe ger en snabblektion om förloppet hos en liten panikunge av den här typen i mediesamhället. Det är en obehaglig tanke, som vi tidigare konstaterat, att få glas i sin nygrillade kycklingfilé men risken är mycket liten. Det gäller vid sådana här tillfällen att bibehålla lugnet och försöka behålla proportionerna …
Nu har till exempel flera storkök, sjuhus, personalrestauranger i Skåne och Stockholm beslutat att sluta laga kycklingrätter. Bland annat det stora Södersjukhuset i Stockholm. Det är knappast sakligt motiverat eftersom riskerna är så små. Det måste ha hänt tidigare, med så många portioner, att det upptäckts olämpliga saker i maten.

Oavsett vad förklaringen eller förklaringarna är finns ingen anledning att låta nyhetsrapporteringen styra konsumtionen. Särskilt inte om det skulle visa sig vara terrorsyfte som är motivet. Att inte låta sig påverkas av hot är bästa receptet för att förhindra nya angrepp.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Islamkritiska artiklar blockerade på Newsmill

Debattsiten Newsmill är utsatt för sabotage. Hur ska man annars tolka att två mot islamism kritiska artiklar är blockerade, medan artiklar till islams försvar går att läsa?
Oläsbar är Björn Ulvaeus artikel För kvinnorna är islam själva grundproblemet, där han skriver:

Undersökning efter undersökning visar att kvinnor i muslimska länder har sämre levnadsvillkor och kvinnor i de liberala sekulära demokratierna de bästa. Vi måste tala om att islam i sig är ett problem för kvinnors frihet och vi måste få kritisera islams maktutövning på samma sätt som vi kritiserar kristendomens. Det skriver Björn Ulvaeus.

Det gäller också artikel av Avni Dervishi: För oss balkanmuslimer har Malm ingen trovärdighet när det gäller islamofobi:

Den verklighet som Malm redovisar i sin bok och även i debatter är vilseledande och stämmer inte med den hemska verklighet som bosnierna och andra ickeserber utsattes för i dåtidens Jugoslavien. Hur förklarar Andreas Malm den systematiska avrättningen av över 400 oskyldiga kristnakatolska kroatiska patienter i staden Vukovar som också utfördes av serberna?

Vad säger detta sabotage av yttrandefriheten om islamisterna? Jo, det som gäller i hela Mellanöstern — man är emot yttrandefrihet och vägrar diskutera. Deras åsikter ska vara lag. De som inte håller med ska tystas.
Det klimatet ska får vi aldrig någonsin acceptera i Sverige!
UPPDATERING: Nu är artiklarna tillgängliga igen. Men när jag försökte läsa dem, kom jag bara åt texter till islamismens försvar. Det gav en djupt olustig känsla av att utsättas för censur.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )