Samhällets undfallenhet mot rödbruna extremister

Flera socialdemokrater är självkritiska efter att partikamrater ställt sig på huliganernas sida i Malmö. I Folkbladet skriver Widar Andersson, Partivänstern får skylla sig själva:

Partivänstern bör tänka igenom sina demonstrationsrutiner. Ska demonstrerandet överleva som anständigt och opinionsbildande uttryckssätt så måste det markeras klart och tydligt avstånd till maskerade testuggare som leker revolution.

Också SSU-ordförande Jytte Guteland ger oss kritiker rätt i replik i SVD:

Jag reste till Malmö i tron att medverka i en fredlig demonstration för ett viktigt syfte. Aldrig kunde jag föreställt mig den scen jag skulle möta. Maskerade män infiltrerade tåget och rusade mot poliser. Jag hade sett nog och åkte hem, utan att hålla tal. SSU ska inte delta och legitimera krafter som gör våra ansträngningar för fred i Mellanöstern en otjänst.

Heder åt sådan självkritik!
Men problemet är större än att socialdemokrater inte kan hålla rent mot hatfyllda antidemokratiska krafter. Massmedier och myndigheter ser mellan fingrarna för våld utförd av vänsterextremister, skriver Södermanlands Nyheter i ledaren Vandaler krossar trovärdigheten:

Det finns en anmärkningsvärd undfallenhet från samhällets sida mot rödsvarta, maskerade vänsterextrema våldverkare. Det finns en överslätande attityd som aldrig skulle visas gentemot tågande nazister, exempelvis. Inte heller våldsvänstern borde klappas vänligt på huvudet i tron att de då slutar vandalisera. Bara för att dessa grupper säger sig vara ”mot nazism ” går det inte att komma ifrån att de också står för våld, övergrepp och förstörelse av annans egendom. Det är ju ren och simpel brottslighet.
Det finns på sina håll en förståelse för den här typen av sektvänster – och en revolutionsromantik – inom myndigheter, inom politiken och inte minst medierna. Detta är rester av en 68-vänster som präglar centrala delar av samhällslivet. Precis som vid Göteborgskravallerna 2001 har vandalerna betraktats i ett rosa skimmer bara för att de döljer sig bakom socialistiska slagord.

Ja, här har vi en viktig förklaring till att våldet i så hög grad ersatt argumentation i Sverige. Medierna gullar med och ger sitt tysta medgivande till våldet genom att hellre fokusera på ordningsmaktens försök att skapa ordning än att rikta strålkastarljuset mot de ljusskygga krafter som initierar våldet.
(Andra om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , i, AB1, DN1)

Rysk parlamentsledamot erkänner cyberattacken mot Estland

Journalisten Nargiz Asadova vid ryska nyhetsbyrån RIA Novosti var moderator i en paneldiskussion nyligen mellan ryska och amerikanska experter på informationskrigföring på 2000-talet. Hon frågade ryska representanter varför Ryssland så ofta blir anklagad för att ligga bakom cyberattackerna mot Estland, rapporterar Radio Free Europe i Behind The Estonia Cyberattacks:

Hon hade nog inte väntat sig det svar hon fick från Sergei Markov, parlamentsledamot i Duman för Putins parti Förenade Ryssland: ”När det gäller cyberattacken mot Estland … ingen fara, den attacken utfördes av min assistent. Jag säger inte hans namn, för då kanske han inte får visum.”
Markov, som är en politisk analytiker som länge varit en av Vladimir Putins ivrigaste försvarare, sa vidare att hans assistent råkade vara i ”en av de icke erkända republikerna” under konflikten med Estland och på egen hand beslutat att ”något straff måste drabba dessa fascister”. Så han satte igång cyberkriget.
”Det visade sig alltså vara en reaktion från det civila samhället”, sa Markov och tillade hotfullt, ”och det har visat sig att sådant händer mer och mer.”
I Ryssland har Markovs erkännande flitigt diskuterats i blogosfären men inte rapporterats i ryska medier.

Man får intrycket av att parlamentsledamoten vill skryta, spela hjälte på hemmaplan, så tillförlitligheten i detaljerna är nog låg. Men det är häpnadsväckande att en parlamentsledamot som står Kreml så nära erkänner att ryska krafter är ansvariga för cyberattacken mot Estland, som skakat om de globala säkerhetspolitiska riskbedömningarna.
Det var på våren 2007 som attackerna mot webbsidor i Estland blev så omfattande att hela landets nätburna infrastruktur paralyserades. Bankkort och mobiltelefonnät slogs tillfälligt ut, vilket fungerade som larmklocka inte enbart för Estland utan också för Nato.
(Andra om , , , , , , , , , , , , , , )

Den orapporterade sidan av Israelmatchen

En av Israels spelare i dubbeln i helgens Davis Cup i Malmö var Amir Hadad. Han tilldelades Arthur Ashe Humanitarian Award, sedan han ställt upp i dubbeln i Wimbledon 2002 med muslimen och pakistaniern Aisam-Ul-Haq Qureshi. ATP-chefen Mark Miles sa: ”Under en sommar när rädsla och hat får många rubriker har Amir Hadad och Aisam-Ul-Haq Qureshi visat en efterlängtad avspänning med deras enkla budskap om tolerans genom tennis.”
Men i Malmö möter denne spelare hat, förakt, våld och rasistiska glåpord från en pöbel under ledning av Per Gahrton, Lars Ohly, Ilmar Reepalu, AFA, nynazister och islamister. Många så fega att de dålde sina ansikten i rånarluvor.
Snacka om skillnad i respekt för människors värde.
Man kan inte annat än skämmas över att händelserna utspelades i Sverige, och förakt för Malmö. Denna stad bör för alltid förlora alla möjligheter att arrangera några som helst internationella turneringar eller arrangemang. Malmö får inte fortsätta skämma ut Sverige som ett av de värsta rasistiska och hatfyllda platserna i Europa.
Se också BLT i Extremism och rasism drar Sveriges rykte i smutsen. (Andra om , , , , , , , , , , , , , i, AB1, DN1)

Regeringen skärper kraven för bistånd

Biståndsminister Gunilla Carlsson kommer med ett efterlängtat besked i DN idag: Vi omprövar bidragen till trotsiga biståndsorgan.
Det är sanneligen inte en dag för tidigt. Svenska skattemiljarderna rullar in i FN:s korrumperade organisationer varje månad, utan att vi vet i vilka fickor de till slut hamnar.
Nu ska det bli ändring på det. Biståndsministern skriver:

Genom åren har Sverige betalat ut miljarder kronor till multilaterala organisationer – utan att det funnits någon tydlig styrning av detta bistånd. Regeringen [har beslutat om] en särskild strategi för att effektivisera det multilaterala utvecklingssamarbetet … Strategin innebär att regelbundna bedömningar nu görs av de multilaterala organisationer som får svenskt stöd … Reformeringen gör det möjligt för Sverige att bidra mer effektivt till att minska fattigdomen – syftet är tydligt:
• Sveriges röst ska höras: Vi ska inte bara vara en finansiär att räkna med utan också aktivt delta i styrningen av den multilaterala verksamheten.
• Sveriges politik ska ge avtryck: Vi ska inte bara stödja multilateralt arbete över lag utan lägga tyngdpunkten på de organisationer som arbetar i linje med våra mål och prioriteringar.

Det är häpnadsväckande att denna kontroll inte funnits under de mer än 40 år som Sverige pumpat in pengar i bilaterala organisationer. Det har räckt med FN-emblemet, så har svenska regeringar lämnat ifrån sig våra skattemedel, för att aldrig höra av dem igen. Hur många korrupta FN-tjänstemän har Sverige genom åren gjort till miljonärer?
Men nu ska det alltså för första gången bli uppföljningar av vart miljardrullningen tar vägen. Man får vara glad över det lilla…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , ,, )

Bidragsberoende ger ‘pappa statens klienter’

I sin söndagskrönika i Svenska Dagbladet tar PJ Anders Linder upp en av de viktigaste förändringarna i välfärdspolitiken, Uppbrott från bidragskulturen:

Vid 2000-talets mitt hade var sjunde svensk i arbetsför ålder antingen sjukpenning eller förtidspension. Regeringen Persson hade tappat greppet och under lång tid lagt mer kraft på att skuldbelägga dem som försökte tala om problemet än på att göra någonting åt det. Människor föstes åt sidan, miljarderna rullade …
När vi en dag blickar tillbaka på mandatperioden 2006-2010 kommer Husmark Pehrssons arbete, som misstänkliggjorts i alla tonarter av rödgröna politiker och populistiska medier, att framstå som en av de allra viktigaste insatserna.
Antalet sjuk- och förtidspensionsdagar per vuxen svensk och år (”ohälsotalet”) har sjunkit från 43 dagar i slutet av 2003 till 35 dagar i slutet av 2008 … Hösten 2007 började det totala antalet förtidspensionärer att sjunka.
Reformerna fungerar, det anser även OECD. Men de har också ett bistert besked: Se till att säkra och fortsätta förändringarna! Sjukfrånvaron i Sverige är fortfarande mycket hög, dubbelt så hög som i Finland …
Alldeles för många svenskar fortsätter har fallit för propagandan om att staten är stor, god och rik och alltid står redo när du faller.

Jag tänker ofta på mina morföräldrar som växte upp och bildade familj utan något som helst stöd från några offentliga bidragssystem. De fick se till att försörja sig själva. Det var hårt, det var fattigt, men på den tiden fixade man det utan att gnälla, utan att kräva andra på pengar och utan att känna sig kränkt.
Villkoren på 1930-talet var naturligtvis helt annorlunda än de är idag. Men redan då insåg den tidens socialdemokrater att lösningen inte var omfattande bidragssystem. Redaktören för Tiden, Nils Karleby skrev:

Ett samhälle, som utan åtskillnad gåve alla lika, som icke på något sätt läte en överlägsen duglighet eller en överlägsen flit belönas, skulle korrumperas.

Ja, dagens socialförsäkringar kan nog sägas omfatta den form av korrumption som Karleby (S) varnade för. Också det socialdemokratiske statsrådet Anders Örne varnade för bidragsberoendet:

En av de allra riskablaste [tendenserna] är strävandet att göra majoriteten av folket för sin utkomst beroende av statsmakten och förvandla demokratien till ett röstande om enskilda fördelar på gemenskapens bekostnad. Den offentliga socialvården har fortfarande i teorien till uppgift att göra sig själv överflödig genom att stärka medborgarnas förmåga att själva med eget arbete skaffa sig sin utkomst.
En del åtgärder, som på sista tiden i olika länder ha omgivits med socialvårdens vackra sken, kunna knappast påstås utgöra en rätlinjig utveckling av denna uppgift. Snarare ser det ut som om i en del fall hjälpen gives utan tillräcklig prövning av behovet, alltså närmast för att genom frikostiga subventioner öka antalet av dem, som icke försörja sig med egna krafter utan förvandlas till statsmaktens klienter.

På denna tid var inte Socialdemokratin kravlös. Karleby gick ännu längre:

Ett samhälle, i vilket individernas strävan att skapa det bästa möjliga ersattes av pappa statens patent, skulle snart bli ett fattigt parastisamhälle.

Så långt går ju inte ens den borgerliga Alliansen. Men jag tycker detta språkbruk är minst lika aktuellt idag som för 70-80 år sedan. Då levde ju människor på svältens gräns. Och man saknade utbildning. I dag är villkoren inte lika tuffa. Då borde man också kunna ställa högre krav.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,, , , , )

En stigande republikansk stjärna

I CNN:s politiska söndagsprogram medverkade idag kongressmannen Eric Candor, 45, från Richmond i Virginia. Han presenterades som en ny stjärna inom det republikanska partiet. Och Time skrev nyligen Eric Cantor Giving the GOP Back Its Mojo.
Eric Cantor valdes till vice gruppledare för republikanska partiet i representanthuset efter valet i november. Sedan dess har han varit en av de skarpaste kritikerna av talman Nancy Pelosi och demokraternas stimulanspaket.
När han intervjuas i CNN framstår han som en balanserad, engagerad och seriös kritiker av Obama-administrationen. Men det är lite för mycket partigängare över honom för att jag ska vara övertygad om att han är en framtidsman.
Cantor finns i republikanernas mittfält.
Efter juristexamen arbetade han tio år i familjens lilla juristbyrå, innan politiken tog överhanden. Han satt först i Virginias delstatsförsamling och är sedan 2000 kongressman. Trots att republikanerna gick tillbaka i förra årets val, vann Cantor en betryggande seger i sin valkrets, 63 procent mot demokratiska kandidatens 37 procent.
Se mer i What He Means for Fiscal Conservatives. (Andra intressanta bloggar om , )

Ryska medier hånar Hillary Clinton

Det var meningen att vara en humoristisk ploj för att bryta isen mellan utrikesministrarna i USA och Ryssland. Hillary Clinton hade till Genève med sig en röd knapp som det stod ”omstart” på. Den överlämnade hon till sin ryske kollega Sergei Lavrov. Problemet var bara att den ryska översättningen av ”reset” blivit fel, det stod ”överbelastning”.
Ryska medier driver med den amerikanske utrikesministern i sina kommentarer, rapporterar AFT i Russian media teases Clinton over ’reset’ button:

Ryska medier har skämtat om Hillary Clinton sedan hon gav sin ryska motsvarighet en omstartsknapp med en ironisk felöversättning. Dagstidningen Kommersant slår upp en bild av knappen på förstasidan och förklarar ”Lavrov och Clinton tryckte på fel knappar” (”pushed the wrong button”).
En korrespondent vid TV-stationen NTV kallade det ett ”symboliskt misstag” och menade att de amerikansk-ryska förbindelserna blivit överbelastade under senare år beroende på oenighet om missilförsvar och Georgienkriget i augusti.
”Den vänliga gesten från USA blev omkullkastad av en litet komiskt incident”, skriver nyhetssiten RBC. ”Denna märkliga episod förhindrade dock inte Clinton och Lavrov från att trycka på knappen inför TV-kamerorna”.

Också svenska medier driver med Hillary Clinton. Svenska Dagbladet skriver att ”Clinton var upprymd som en skolflicka när hon lämnade över en röd knapp med teten ’reset’ till sin nyvunne vän Sergei Lavrov vid utrikesministrarnas första möte … Det var bara en hake: ryskan var felstavad och betydde ’överbelastad’.”
Det hade inte hänt om Condoleezza Rice fortfarande varit utrikesminister. Hon talar flytande ryska.
Själv tycker jag den här sortens diplomatiska övningar är trams. Ska vuxna människor behöva fjäska för varandra för att kunna föra samtal om mycket allvarliga frågor? Jag måste säga att jag tycker George W Bush i hans avsaknad av denna sorts sliskigt insmickrande attityd var befriande rak. För honom stod sakfrågorna i centrum, inte de pinsamma artighetsfraserna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Muslimsk ledare försvarar hedersmord

Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov menar att de sju kvinnor som hittades dödade vid vägkanten utanför Groznyj ”förtjänade att dö”, rapporterar DN i Tjetjeniens president försvarar hedersmord:

– De hade undermålig moral och blev rätteligen dödade av sina manliga släktingar, sade Kadyrov till journalister i Groznyj …
Kritikerna menar att Ramzan Kadyrov håller på att införa sharia-lagar i Tjetjenien – för att hålla sig väl med radikala islamister … Kadyrov beskriver kvinnor som mannens egendom och säger att kvinnans främsta uppgift är att föda barn. Sedan länge har påbud införts om att flickor och kvinnor ska ha håret täckt på skolor, universitet och i offentliga byggnader. Kadyrov uppmuntrar också tjetjenska män att ta sig flera kvinnor, trots att månggifte är föbjudet i Ryssland.

Vill vi att denna sortens värderingar ska få fäste också i Europa? Är det dessa värderingar som ska integreras i svenskt samhällsliv? Om inte, kanske det vore bra om svenska myndigheter fick bli tydligare med vad som gäller i det här landet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , ,, , )

Den rasistiska vänsterpöbeln lyckades inte stoppa matchen

Sydsvenskan rapporterar om vänsterns attacker mot Davis Cup-tennisen igår, Alla stenkastare ska identifieras:

Demonstranterna var färre än väntat – men mer våldsamma. Så summerar polisledningen lördagseftermiddagen i Malmö.

En som stod upp för demokratiska värderingar samtidigt som maskerade vänsterdemonstranter gick till angrepp mot tennishallen i Malmö var utbildningsminister Jan Björklund vid Folkpartiets rikskonferens i Linköping, rapporterar Dagens Nyheter i Björklund: ”Hets mot judar”:

— Reepalu har genom fientliga uttalanden hetsat upp både vänstergrupper och nynazister mot sex unga judiska tennisspelare. Man kan så klart ha olika åsikter om situationen i Mellanöstern, men de är inte politiker och inte militära befälhavare. De är unga idrottsmän, sade Björklund, och krävde att Mona Sahlin nu ska ta avstånd från partikamraten.

Ja, de som vill värna den fria, demokratiska och upplysta civilisationen kan stödja vänsterpartier lika lite som nazistiska. De vill störta vår civilisation ner i ett hatiskt och våldsstyrt helvete. Det blev tydligt i Malmö där vänsterpöbeln med våld vill stoppa tennismatcher i idrottsligt utbyte, därför att spelarna tillhör fel etnisk grupp.
Mer rasistisk än så kan man inte bli. För dessa demonstranter känner ingen vilja att protestera mot Vitryska idrottsmän, kinesiska eller andra från länder som begår grova övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det är bara mot judar man samlas i protest.
Fega huliganer i rånarluvor — det är vänsterns ansikte idag.
Se också Fredrik Malms fråga till socialdemokraterna: Hur känns det att gå hand i hand med nazisterna?
(Andra om , , , , , , , , , , , , , i, AB123 DN123 SvD12345 Dagen Dbl SDS HD1)

Nobelpristagare Krugman: Obamas zombie-ekonomi

Till och med en så vänsterinriktad, Bush-hatande New York-Times-kolumnist som Paul Krugman skräder inte orden om president Obamas förödande agerande på det ekonomiska området. I New York Times skriver han, The Big Dither (ung: Den store velaren):

Bland folk jag talar med finns en växande frustration, till och med panik, över president Obamas misslyckande med att förena hans ord med handlingar. Sanningen är den att när det kommer till åtgärder för banksektorn velar Obama-administrationen. Politiken har hamnat i ett vänteläge.

Det här är ju mycket starka ord från en av Obamas största supportrar, en ekonom som försvarar Keynes och statlig expansion i lågkonjunkturer. Men det finns en gräns också för ekonomen Krugman, som skriver:

Ja, även en stark förespråkare av offentliga stimulanser som jag är riktigt orolig över den skenande statsskulden.

Krugmans slutsats är förödande:

Sanningen är att [Obamas ekonomiska plan] kommer att misslyckas. (The truth is that the Bernanke-Geithner plan isn’t going to fly.)

Förklaringen är att Obama vill försöka sälja de ”giftiga” lånen vars låntagare inte kan amortera sina skulder, på ett sådant sätt att det inte stimulerar ekonomin. Det enda resultatet är att staten får betala, skriver Krugman som förespråkar den modell som Sverige använde under vår finanskris på 1990-talet. Krugman menar att det är zombie-beteende att inte ta sig an krisen på allvar och skapa långsiktiga lösningar.
Och detta är alltså kritik från dem som röstade på honom…
(Andra om , , , , , , , , , , , , , i)