Villy Bergström: S-ledningen är en tragik

Den socialdemokratiske redaktören, ekonomen och tidigare vice riksbankschefen Villy Bergström är i sin krönika i Dalarnas Tidningar inte nådig mot sitt parti i Dalarnas Tidningar, S-ledningen är en tragik:

Därför är det en tragik att mitt gamla ärofyllda parti är utan kompetent ledning … Och jag är bedrövad över att partiledaren inte kan tala med auktoritet om den systemkris som uppstått när marknadsekonomin visar inneboende instabilitet … Socialdemokratin behöver i dessa tider all kompetens, men Sahlin har gjort sig av med duktigt folk och är på väg att tappa bort ett till synes ointagligt försprång framför allianen.
Vi skådar kanske just nu kapitalismens och marknadsekonomins slutliga triumf: Socialdemokratin formulerar ingen politisk kritik av systemets sammanbrott, agerar bara reaktivt och föreslår vällovliga stimulanser av traditionellt slag.

Även om jag inte delar Bergströms politiska åsikter, tror jag han har rätt i att kompetens har blivit socialdemokratins värsta svaghet. Man har inga företrädare som byggt trovärdighet på kunnande och insikter. Det är gaphalsarna som tagit över internt.
Dessa demagoger kan elda på redan övertygade, men de skrämmer samtidigt skiten ur osäkra väljare. Allt medan Fredrik Reinfeldts resonerande är inbjudande just för denna allt större och lättrörliga väljargrupp.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Så blir förbättring kallad försämring i ny(s)pråk

Erik Svansbo påminner oss i sin blogg om hur verkligheten förvanskas av socialdemokraterna, Försämring = Andra har fått större ökning:

Ingressen till nyhetsartikel i Corren lyder: ”Invandrare, ungdomar, äldre och ensamstående mammor i Östergötland har fått en minskad disponibel inkomst i förhållande till genomsnittsbefolkningens, visar en socialdemokratisk välfärdsrapport.”
I bildtexten kan man läsa ett förtydligande: ”Teresa Carvalho (s) konstaterar i sin rapport att många östgötar har fått det sämre.”
Vilket väl får anses vara dagens nyspråk. De svaga grupperna har fått en ökning. Men andra har fått en större ökning.

Det är så här socialism fungerar: högre totalt välstånd är ointressant, det viktiga är att stoppa dem som driver på. Fokus är på att sabobotera för de framgångsrika, inte att se till helheten, inte glädjas åt att alla får det bättre.
För mig är det märkligt att så många sympatiserar med detta destruktiva synsätt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Demokratisk maktkamp mellan talman Pelosi och Obama?

De senaste dagarna har man börjat tala om att en intern maktkamp börjar tona upp sig inom demokratiska partiet i Washington. Talman Nancy Pelosi håller egna möten med bilindustrin, liksom med guvernörer innan tillträdande presidenten Obama hunnit bestämma sig för vilket upplägg han vill se.
Det kan vara början på en förödande maktkamp mellan Vita huset och Kongressen, liknande den som rådde mellan demokrater när Jimmy Carter var president. Det diskuteras i ekonomikommentatorn Neil Cavutos TV-program i Fox News:
httpv://www.youtube.com/watch?v=89VnJFzmbGs&eurl
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Volvo, Saab och varven

I Barometern skriver Per Dahl, Ingen varvspolitik för banker och bilar, tack:

I ett kärvt läge är klara besked välkomna. Ett står Maud Olofsson för: vi riskerar inte skattepengar i någon Volvoaffär. Tack. I synnerhet när utmaningarna mot både statens direkta finanser och pensionssystemets reserver är så stora är det av yttersta vikt att våra folkvalda inte ger sig in på äventyrligheter.

Egentligen är det märkligt att Göran Johansson och övriga socialdemokratin inte lärt sig något av de enorma förluster staten gjorde när man på 1970-talet försökte rädda varven i Göteborg. Staten är inte bra på att driva företag, allra minst i krisbranscher. Jag begriper inte hur socialdemokratin kan undgå att ställt frågan som Nerikes Allehanda framför i ledaren, Staten ska inte ta över Saab eller Volvo:

Men det är inte genom statligt ägande som Volvo och Saab kan överleva. I värsta fall skulle vi få en våg av statliga åtaganden i stora delar av världen. Men vad händer då? Ska bilarna fortsätta spottas ut från produktionsapparaten, oavsett om någon vill köpa dem eller inte?

Nej, staten ska se till att det finns ett så gott företagarklimat som möjligt. Sänk skatterna, liberalisera arbetsrätten, minska krånglet. Det är i ett sådant klimat som livskraftiga verksamheter kan växa och anställa.
Att kasta friska pengar efter sjuka är socialismens grundidé, men den leder rakt ut över stupet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Polisledning utan varje uns av ledarkompetens

Den utvärdering som nu avslöjats om hur svensk polis arbetar när det gäller rattonykterhet är talande för hur myndigheten fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. Polisledningen har satt antalet alkoholkontroller som mål och hållit fast så hårt vid detta mål att avsikten med kontrollerna, att minska rattfylleriet, kommit i skymundan. Sydsvenska Dagbladet citerar poliser i ledaren, En plan som gått snett:

”Vi ställer oss på platser där vi har störst möjlighet att få många blås. Antal blås är det viktiga. Om vi får en rattfyllerist är det bra, men det kommer i andra hand. Dessutom så påverkar det antal blås negativt”, säger ett polisbefäl i undersökningen.
En gruppchef är lika uppriktig: ”För att nå upp till målet brukar vi ställa upp oss en timme när folk är på väg hem från jobbet och vi inte riskerar att få några rattfyllerister.”

Snacka om inkompetent organisation! Polismyndigheten saknar varje begrepp om ledarskap och om vad målfokusering är för något. Både polis och försvar har på senare årtionden detaljstyrts av politiker som saboterat varje möjlighet att bygga upp en trovärdig befälsorganisation. Politikerna hattar fram och tillbaka, och målet styrs av vad som tas upp i medierna de senaste dagarna. Dessa organisationer måste bli mer självständiga och politiken måste begränsa sitt inflytande genom att sluta detaljstyra.
Se också DN. (Andra intressanta bloggar om , , , , )

Första nyvalet: republikanerna vann

I natt vann republikanske senatorn Saxby Chambliss nyvalet med 57 procent mot 43 procent för demokratiske utmanaren, Saxby Chambliss Wins Georgia Senate Runoff. Det betyder att i det första valet som hållits efter presidentvalet i november vann republikanerna.
Förklaringen till nyvalet är att delstaten Georgia har regeln att en senator måste få 50 procent av rösterna för att bli vald. Om ingen når 50 procent hålls nytt val mellan de två kandidater som fått flest röster. Demokraterna hade hoppats att ta mandatet, men istället ökade Chambliss från 49 till 57 procent och demokraterna backade från 47 till 43 procent.
Segervågen för demokraterna har alltså brutits.
Valet betyder också att demokraterna inte kommer upp i den 60 procentiga majoritet i senaten som hade gjort att de blockerat minoritetens bordläggningsmakt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

S i panik: dömer ut välfärdsstaten i krisläge

Det var en sorglig historia, att denna eftermiddag lyssna på interpellationsdebatten i riksdagen mellan näringsminister Maud Olofsson och ett antal attackhundar från socialdemokratin med Morgan Johansson i spetsen. ”Gör nå’t! Var inte passiv nu när Sverige rasar samman! Ta hand om de som blir utan jobb!” 
Det fanns ingen gräns på oppositionens eländesbeskrivning. Näringsministern hänvisade till de strukturer som finns i välfärdsstaten, till de förstärkningar och ytterligare stimulanser som regeringens budget innebär och som träder ikraft om mindre än 30 dagar.
Men socialdemokraterna gick på som om vi levde i en nattväktarstat där inga som helst skyddsnät finns, där de varslade med nödvändighet blir arbetslösa och kastas ut i rännstenen.
Jag frågar mig: Vilken bild är det socialdemokraterna målar upp av det svenska folkhemmet, av den svenska modellen?  Hur står det till med tilltron till den välfärdsstat som socialdemokraterna byggt upp under 70 år? Är den ingenting värd nu? Är den så ihålig som socialdemokraterna ger sken av? Vad i hela fridens namn är det då vi betalar världens (näst) högsta skatter för?
Jag tycker Alliansen ska spara riksdagsprotokollet från dagens debatt och köra ner det i halsen på socialdemokraterna i nästa valrörelse. Om det är så här de ser på sitt samhällsbygge, varför ska väljarna då tro på det?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Borg går hårt åt EU-kommissionen

Finansministrarna har på sitt möte i Bryssel idag gått till hårt angrepp på Barosso och EU-kommissionen för dess sätt att agera efter finanskrisen. Och en av de ledande kritikerna Anders Borg, rapporterar International Herald Tribune i EU members criticize Brussels over bank aid och Nasdaq/AFP rapporterar i Germany, Sweden: EU ”Bureaucracy” Hampers National Bank Aid Plans:

Sveriges finansminister Anders Borg deltog i grälet, anklagade kommissionen för att inte vara konstruktiv och insisterade att ”vi måste sätta horderna av byråkrater på plats”.
”Vi är alla på väg in i svåra tider för europeisk ekonomi. Det blir en lång, kall vinter. Jag menar att vi löper risken att begå stora policymisstag. Vi måste återskapa förtroendet i kreditsystemet”, sa han till reportrar.

Det är en befrielse att nu få hör svenska ministrar läxa upp byråkratin i Bryssel. Det är dags, så här 13-14 år in i medlemskapet, att vi använder vår röst vid bordet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Det Pakistan inte klarar bör världssamfundet göra

I Washington Post skriver säkerhetspolitiske experten Robert Kagan att världssamfundet bör göra det Pakistans demokratiska regering inte klarar, slå ut terrornätverken i landet. Detta för att förhindra att spänningarna mellan Pakistan och Indien trappas upp, What Pakistan Won’t Do, the World Should:

Snarare än att be indiska folket att visa återhållsamhet, kan en bättre lösning vara att världssamfundet agerar. Man borde förklarat delar av Pakistan som utom kontroll (ungovernable) och ett hot mot internationell säkerhet. Och etablera en internationell styrka som arbetar med den pakistanska regeringen för att utplåna terrorlägren i Kashmir liksom i taliban-områden.
Det skulle ha fördelen att förebygga en direkt militär konfrontation mellan Indien och Pakistan.
Det skulle också kunna rädda ansiktet på Pakistans demokratiska regering eftersom världssamfundet skulle hjälpa regeringen att etablera sin auktoritet i områden där man förlorat det.
Har inte världssamfundet, oavsett om Islamabad skulle gilla eller ogilla ett sådant ingripande, en skyldighet att inför Indien demonstrera att vi tar attackerna mot dem på lika stort allvar som attacker mot oss själva?
Skulle en sådan aktion kränka Pakistans suveränitet? Ja, men nationer kan inte hävda suveränitet om de inte kan kontrollera sitt eget territorium, områden varifrån terroristattacker planeras och genomförs.

Eftersom regeringarna i både Pakistan och Indien är sårbara, ligger upptrappning dem emellan närmast till hands som ett sätt att visa handlingskraft och styrka. Kagans förslag skulle sätta fokus på den gemensamma fienden: fundamentalistiska terrorister.
Kagan kommer med en intressant handlingslinje. Djärv men logisk. Och framför allt, mindre farlig än alternativet: att de två kärnvapenmakterna riktar in sina stridsspetsar mot varandra.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Sunt och realistiskt om anhöriginvandring

Många ledarsidor ondgör sig idag över de krav på bostad och försörjning som föreslås av regeringens utredare, lagman Erik Lempert, när det gäller anhöriginvandring. Men det handlar om samma dåliga-samvetes-mentalitet som så länge saboterat integrationen i Sverige (liksom biståndspolitiken). God vilja tillåts slå över i rent dåraktig naivitet, som blir till skada för alla.
Därför är det ett sunt uppvaknande att det nu ställs krav i samband med invandringen. Även invandrare har skyldigheter. Åh. Så får man inte säga! Det är reaktionärt och hemskt och… Nej. Det är realiteter. Snällismen har lett till många hundra tusen människor i utanförskap, bidragsberoende och misär. Så får det inte fortsätta.
Krav är nyckeln till framgång. Och den kanske bäst balanserade ledarkommentaren i ämnet idag finner jag i Folkbladet, där Widar Andersson skriver:

I mina ögon råder det ingen tvekan om att regeringen ser de skärpta reglerna för anhöriginvandring som ett sätt att få sprutt på arbetslinjen i invandringspolitiken. Det nya regelverket för arbetskraftsinvandring är samma andas barn. Givet de undantag från försörjningskravet som Lempert föreslår — flyktingar enligt Genève-konventionen, vissa skyddsbehövande, till exempel personer som känner fruktan för att utsättas för tortyr eller flyr undan väpnad konflikt och ensamkommande barn — kan jag väl anse att Lemperts förslag är möjliga att leva med. Integration är en djupt personlig process. Det är rimligt att det personliga ansvaret för integrationen är tydligt och klart.
Men regeringen kan för den sakens skull inte fly undan ansvaret för de politiska och administrativa bristerna i flyktingmottagandet.  
Med eller utan anhöriga är det inget mindre än en skandal att friska och arbetsförmögna människor från t ex Irak och Somalia lärs upp till hjälplösa bidragstagare i stället för att skolas in i arbetslivet.

Exakt. Skandalen är att de som fått ett nytt hem hos oss inte kommer i arbete. Det är på detta allt hänger. Utan arbete, utan inträde i det svenska samhället kommer det hittillsvarande misslyckadet i integationen att slå över i något än värre: motsättningar, kravaller, våld och samhällsupplösning.
De som menar något med att anhöriga ska kunna komma till Sverige, borde rikta in sig på att skapa arbete istället för permanent bidragsberoende. Säg som det är: arbetsrätten måste liberaliseras! Utan det kan inga nyanlända skapa sig en rimlig tillvaro i vårt land.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )