Irak – en stor humanitär framgång

Det har kommit en intressant och akutell utvärdering av utvecklingen i Irak, från Brookings institute (som tidigare publicerat mycket kritiska rapporter om Irak): Iraq Index: Tracking Variables of Reconstruction & Security in Post-Saddam Iraq (pdf).
Där konstateras att noll fria TV-kanaler före invasionen 2003 blivit 54 st idag, noll kommersiella radiostationer före invasionen har nu blivit 114 och att noll oberoende dagstidningar och tidskrifter nu är 268.
I Brookings index över politiska friheter har Irak nu gått om flera länder i regionen (10 är högst frihet, 1 lägst):
6,55   Libanon
5,20   Morocco
5,05   Irak
4,90   Kuwait
4,60   Tunisien
4,45   Jordan
4,45   Qatar
4,30   Egypten
4,30   Sudan
4,15   Algeriet
4,00   Oman
3,85   Iran
2,80   Saudiarabien
2,80   Syrien
2,05   Libyen
Eric Posner vid University of Chicago skriver med anledning av Brookings rapport, The Iraq War – A Humanitarian Success? Där poängterar han särskilt den humanitära kris som FN-sanktionerna innebar, sanktioner som upphörde i och med kriget: 

En försiktig uppskattning är att 40.000 fler irakier överlever per år idag än under FN:s sanktioner (före invasionen 2003), förmodligen de flesta barn. Det nära sambandet mellan BNP och barnadödlighet i andra länder stärker den slutsatsen.
Låt oss anta att FN-sanktionerna hade fortsatt i 10 år, från 2003 till 2013 och att läget inte hade försämrats. Under dessa förutsättningar hade 400.000 barn dött om Irakkriget inte brutit ut och sanktionerna fortsatt. Jämför det med vad som hände under Irakkriget: omkring 100.000 människor dödades. Det betyder att en av krigets fördelar är att det räddade livet på omkring 300.000 barn.

Och då tar Eric Posner inte hänsyn till att antalet dödade irakier per månad under Saddam Husseins tid var högre än antalet dödade per månad efter invasionen 2003. Detta mördande har också upphört.
Posner konstaterar också att Iraks BNP i dag är omkring $3600 per capita, medan det före kriget, 2002, var $2400. Alltså har ekonomin kraftigt förbättrats efter kriget.
Man kan fråga sig när svenska medier ska sluta bedriva lögnaktig propaganda om Irak och medge att stora, ja, häpnadsväckande framgångar sker i Irak — tack vare att Saddam Hussein är borta och vägen mot demokrati och frihet har beträtts av det irakiska folket.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )

Se till biståndets effekt, inte till slösaktiga mål

Jag hade väntat mig mer ursinniga, helt och hållet politiskt korrekta utfall mot biståndsminister Gunilla Carlsson, när hon nu lyfter frågan om man verkligen ska ha ett mål om att till varje pris bränna en procent av BNP, oavsett som det gör någon nytta eller inte. Det har ju faktiskt varit svensk biståndspolitik under de senaste åren då budgeten mer än fördubblats, från 13 miljarder kronor år 2000 till 28 miljarder år 2007.
Bistånd är en fråga om att göra av med så mycket pengar som möjligt. Effekter har inte spelat någon som helst roll. Därför är det sorgligt att se riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (fp) och Kerstin Lundgrein (c) gå ut och försvara den oseriösa biståndspolitiken som har allt annat än mottagarna i fokus. Det är vårt dåliga samvete som ska stillas med att bränna pengar. Det är en symbolhandling: Titta vad solidariska vi är! Att pengarna kan göra mer skada än nytta blundar man för. Huvudsyftet är att döva samveten. Ett gigantiskt avlatsbrev är vad hela biståndsbudgeten är.
Att ompröva den biståndspolitik som får allt mer kritik är självklart rätt. Borås Tidning skriver i ledaren Prata om procenten:

Gunilla Carlsson har genomfört den största omstöpningen av biståndspolitiken på årtionden. Biståndet har koncentrerats till 33 istället för 70 länder. Det har satts fokus på utvärdering och att biståndet ska gynna demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom har moderaterna pläderat för att räkna in fredsbefrämjande insatser i biståndsbudgeten, vilket ter sig ganska självklart. Hur ska man klara att bedriva bistånd så länge det inte är lugnt och tryggt på marken?

Rätt fråga att ställa till bakåtsträvarna som inte vill förändra biståndet i grunden.
Jag vill dock gå längre än Gunilla Carlsson, som vill skrota enprocentmålet för att anta 0,7 procent som golv. Inte mycket till förändring där. Att ange andel av BNP är fel. Varför inte ange andel av BNP för annat i så fall? Si och så många procent ska gå till pensionärerna, till barnfamiljerna, till sjukvården, till skolan, till …
Hela tankefiguren är vansinnig. Det är effekten som ska stå i centrum, inte dåligt samvete.
Se mer under Tema-kategori bistånd i högerspalten. (Andra intressanta bloggar om , , , )

Terrorismens mål är demokratin

Efter terrorattacken i Bombay drar Nerikes Allehanda rätt slutsats i ledaren, Terror med västerlänningar i kikarsiktet:

Det är lätt för en liberal och demokrat att känna sig maktlös inför eländets myckenhet för de många och inför alla politiska mörkermän som vill förhindra spridningen av demokratiska värden. Men Indien växer ekonomiskt och har en stor, välmående medelklass. Vi måste framhärda i att göra demokratin till ett globalt projekt.

Och i Svenska Dagbladet visar Per Gudmundson varför terrorismen är så stark — den har stöd i ledande muslimska kretsar, Extremisternas våld möter moderniteten:

För inte länge ­sedan sade religiösa ledare och hänsynslösa diktatorer tvärtom för att motivera sina undersåtar. ­Avhandlingen The Quranic Concept of War, skriven av brigadgeneralen SK Malik och utgiven 1979 i Pakistan, ger exempel på tankesättet. Här motiveras det totala kriget och terrorn mot de otrogna utifrån strikt religiösa dogmer och profetens ­exempel. ”Att sätta skräck i fiendens hjärta är inte bara ett medel, det är målet i sig.” Malik var inget randfenomen. Förordet skrevs av general Muhammed Zia-Ul-Haq, senare mer känd som ­Pakistans president. Där är en förklaring till varför islamistisk extremism är djupt rotad i området.

Däremot har Dagens Nyheter, som vanligt, fått allt om bakfoten när man skriver att president Bush linje är fel eftersom ”i grunden finns ändå en överdriven tilltro till vapenmakt och till USA:s behov av handlingsfrihet”. Sedan 2004 har inga nya amerikanska intressen attackerats, förrän nu när Bush är på väg ut. Bush har lyckats med det som är viktigast för en stats- och regeringschef: skydda den egna befolkningen från attacker.
Två veckor före Bombay-attacken skrevs här i bloggen: al-Qaida vädrar morgonluft när Bush lämnar scenen.
Attackerna i Bombay kan vara tecken på att terroristerna har samma uppfattning som DN, att USA nu kommer att mjukna när Bush lämnar. Om terrorister får härja fritt utan seriösa motåtgärder, kommer inte attackerna att bli färre, de kommer att bli många fler.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Obama tvingas förneka att han övergivit ‘change’

Journalisterna börjar pressa den tillträdande presidenten, skriver Times i Barack Obama forced to deny abandoning ’change’ amid insider appointments:

Barack Obama försvarar sitt beslut att fylla sin nya regering med veteraner från Washingtons maktkorridorer och tidigare Clinton-medarbetare trots att hans kampanj lovat förnyelse, ”change”.
”Det vi gör är att kombinera erfarenhet och fräscht tänkande”, sa Obama på sin tredje presskonferens på lika många dagar. Han sa att han skulle vara dum om han, vid en så ”kritisk tidpunkt i vår historia” valde personer som ”inte hade någon erfarenhet i Washington överhuvudtaget”.

Själv gillar jag bättre det jag sett av Obama efter valet än det han sa före valdagen. Men politiker som säger en sak inför val och sedan gör något annat får problem.
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,)
 

Bombay är första testet av Obama

Terrorattacken i indiska storstaden Bombay kan vara al-Qaidas första test av USA:s näste president, skriver Der Spiegel i Obama’s First Test:

Så mycket står klart: om det bekräftas att amerikaner och britter var målet för attackerna och att de var inspirerade av al-Qaidas radikala ideologi, kommer svårigheterna för den tillträdande presidenten att öka … Krisen kan bli det första stora utrikespolitiska testet av Barack Obama. Världen kommer att granska hans agerande med lupp … Ja, attackerna kan ses som en personlig varning riktad direkt till honom.
Al-Qaida kan ha ett särskilt intresse i att provocera fram en sådan test. Obamas mellannamn är Hussein och hans popularitet i arabiska länder kan utgöra ett allvarligt hot mot organisationen … Ledarfiguren al-Zawahiri kallade i en kommentar efter det amerikanska valet Obama för ”husneger”.

Barack Obama har ”agerat försiktigt” sedan valsegern, skriver tidningen, och pekar på att han tillfrågat Bushs försvarsminister Robert Gates att stanna på sin post.
Ja, det är mycket som står på spel nu. Bush höll terrorismen i schack: inga nya amerikanska intressen har attackerats under 2004 och åren därpå.
Förrän nu, när Bush är på väg ut.
Nu börjar terroristerna vädra morgonluft. De hoppas kunna trappa upp sina attacker utan att Amerika svarar. Bush fick ju utstå förödande kritik för sin kamp emot terrorismen. Al-Qaida testar nu om de har fritt fram att sprida död och elände, om Obamas förnyelse betyder pacifism och underkastelse.
Hela världen väntar på vad Obama ska göra: fullfölja Bushs framgångsrika väg, eller vika ner sig för al-Qaida.
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,, , , , , , , , , , , )

Mona i panik, Borg visar kyla

Återigen har socialdemokraterna gripits av panik i finanskrisens spår. ”Regeringen måste inse allvaret”, skriver socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin och föreslår att man sprider skattepengarna för vinden.
Håll i pengarna, Borg! lyder däremot Göteborgs-Postens ledare idag:

Det är inte god krispolitik att i panik och för att imponera på väljarna sätta sprätt på så mycket pengar som möjligt så fort som möjligt.

Instämmer till fullo. Jag tror att svenska folket ser skillnaden i regeringsduglighet. Den ekonomiska turbulensen har bara börjat. Vi vet inte hur den kommer att utvecklas. Att panikslagen bränna allt krut nu, kan visa sig vara verkningslöst eller till och med skadligt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Att våldet ökar kraftigt kan inte längre förtigas

Etablissemangen har i årtionden försökt dölja och bortförklara det som vi alla kunnat se är ett faktum: våldet ökar i samhället. Nu verkar det som åtminstone Svenska Dagbladet inte längre spelar med i denna kriminologernas lögnaktiga dans, utan har rubriken: Kraftig ökning av våld mot unga.
Socialstyrelsen publicerar i dag en rapport om våldet byggt på fakta från sjukvården. Och där är trenden tydlig när det gäller våld:

– Det är allvarligt eftersom vi vet att det generellt bara är cirka 15 procent av alla skador som syns här genom att de blir inskrivna på sjukhus. Många tas om hand inom primärvården, säger Anders Tennlind, ansvarig för Socialstyrelsens skadestatistik som bygger på patientregistret.
Våld och övergrepp drabbar mest unga män och det är också för dem det ökat mest. Mer än åtta av tio vårdade våldsoffer var en man i ålder 15-25 år. Omräknat i vårdade per 100.000 har det på ett år ökat från 131 till 144.
– Det är det högsta antalet vårdade sedan 1998, konstaterar Anders Tennlind.

Och förklaringen är enkel: det blir inga straff om man i gäng sparkar ihjäl någon. Det visade Kungsholmsmordet. Svenskt rättsväsende kallade det inte ens mord, och förrövarna slapp undan med några månader på ungdomshem. De är snart ute och kan fortsätta sina härjningar på stan.
Signalen är tydlig: sparka ihjäl bäst ni vill, straffen är symboliska. Vuxenvärlden tar inte våld på allvar.
Mitt engagemang beror på att våldet och de skador de ger, är det största ingreppet i den personliga integriteten man kan tänka sig. FRA och annat är rena barnleken i jämförelse med de men för livet som skador efter misshandel kan innebära. Det framgår i ett annat reportage i SVD idag, Misshandeln förändrade livet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )

Obama i natt: Terrornätverket måste krossas

Expressen rapporterar, Obama i natt: Terrornätverket måste krossas:

Efter det blodiga terrordådet i Indien fruktar USA nya attacker på hemmaplan. al-Qaida misstänks planera bombdåd mot New Yorks tunnelbana och tågnät och beredskapen har höjts på Manhattan och runt om i New York.
– USA måste fortsätta vårt partnerskap med Indien och andra nationer runt om i världen för att krossa terrornätverk, säger den tillträdande presidenten Barack Obamas talesman i säkerhetsfrågor.

Times of India rapporterar i Terror attacks in Mumbai; six foreigners among 101 dead:

En okänd grupp, Deccan Mujahedin, har sänt mejl till nyhetsbyråer och sagt sig ligga bakom attackerna i Mumbai.

Politico rapporterar att både Vita huset och tillträdande presidenten fördömer attackerna i Mumbai, den första större terrorattacken sedan Barack Obama vann valet, Obama team on Mumbai attack: ’Hateful ideology’. En talesman för Obama sa:

USA måste fortsätta stärka vårt partnerskap med Indien och nationer runt om i världen för att utplåna terroristnätverk. Vi står på det indiska folkets sida, vars demokrati kommer att vara långt mer uthållig än den hatfyllda ideologi som ledde till dessa attacker.

Barack Obama visar ingen förståelse för terrornätverken. Han har inte föreslagit att man ska sätta sig ner med dem och prata med varandra. Intressant nog låter Obama inte låter ett uns annorludna än George W Bush. Det inger hopp.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Varför hänger vi inte pirater längre?

I den här tre minuter långa intervjun i Wall Street Journals onlinetjänst förklaras varför ingen ingriper mot piraterna utanför Somalias kust, Why Don’t We Hang Pirates Anymore?
Ingripande kräver nya riktlinjer från FN och den processen mals långsamt, om alls. Världen har blivit så sofistikerad att man inte längre klarar av de mest primitiva inslagen i den…
Inslaget visar att nationalstaterna har en viktig roll att spela också i en globaliserad värld — det är inom deras kontext lagar kan stiftas och upprätthållas. Det internationella samhället står handlingsförlamat, när Somalia som nationalstat inte fungerar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Wallenbergarna klarade mediegranskningen

I SVT:s Uppdrag granskning har man ikväll ägnat en timme åt att misstänkliggöra förvaltningen av Wallenberg-stiftelsernas kapital. Jag har inte sett Peter Wallenberg Jr i pressad situation förut, men han ställde tålmodigt upp och svarade på alla frågor. Klanderfritt. (Han skulle ju kunna hålla kurs för vissa affärsdrabbade politiker…)
— Jag tycker inte det är orimligt att få lön för utfört arbete, sa han. Och påpekade att man förvaltar 60 miljarder kronor till en förvaltningskostnad på 0,25 procent.
Tänk om jag kunde få Wallenberg som förvaltare till mina sparslantar i aktiefonder! Vi vanligt dödliga betalar ju inte sällan fyra, fem, sex gånger mer till bankerna för deras förvaltning.
Den journalistiska lockelsen ligger i de stora beloppen. Förvaltar man 60 miljarder kronor blir också 0,25 procent mycket pengar, till stor del fördelade på familjemedlemmar. SVT kunde inte avstå från den lockelsen. Och det är ju rätt att medier granskar också den makt som Wallenberg har.
Men mitt intryck efter det här inslaget är: om man inte hittat något mer allvarligt än detta, då lever också den här generationen av Wallenberg i huvudsak upp till idealen. De är förvisso inte lika spartanska som gamle Marcus (1899-1982). Jag minns Lennart Hylands intervju med honom från 1980 (ett litet klipp från den visades ikväll). Där sa Marcus att han som ung pojke fick sin veckopeng i ett kuvert med krav att redovisa vad han använt slantarna till. Den vanan satt i, så 80-åringen sa att han inte har någon plånbok, utan sedlar i ett kuvert på vilket han antecknade vad han köpte.
Äldre generationer hade ett annat förhållande till pengar — även om man var mångmiljonärer…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )