Statsministern i Financial Times

I Financial Times intervjuas statsminister Fredrik Reinfeldt, Swedish PM uses reform to woo voters. Han poängterar följande:

Svenska folket vill ha den svenska modellen. Kärnan i vår politik är att visa att vi kan leda, reformera och utveckla modellen inom ramen för välfärdsstaten. Jag tror Bill Clinton använde termen ”förändra, inte ända” (mend, not end) välfärden, och jag tror att det är ett mycket effektivt sätt att formulera vår agenda.

Det här är tydligare avståndstagande från liberalisering än vad jag hört Reinfeldt eller moderaterna gjort förut. Målet är inte att minska staten. Reinfeldt säger:

Strategin vi följer [under mandatperioden] är tidiga reformer och att sedan ur en position av starka statliga finanser introducera flera reformer över de kommande två åren.

Kanske ”nya moderaterna” är en för liten namn- och imageändring. ”Nya socialdemokraterna” kanske passar bättre?
Jag tror de kommande två åren kommer att bli avgörande för Sveriges politiska landskap. Om moderaterna fortsätter flytta sig åt vänster kommer opinionen som är kritisk mot statlig expansion att vara så övergiven att ett nytt parti måste bildas.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Vad tycker Mona Sahlins mans halvbror om socialdemokraterna?

Det finns ingen måtta på Expressens och andra mediers partiska påhopp på republikanerna och John McCain. Man slår upp att en halvsyster till John McCains fru inte tänker rösta republikanskt. Världsnyhet!
Är det någon som tror att Expressen slagit upp ”nyheten” att Mona Sahlins mans halvbror röstat på någon annan än Sahlins parti? ”Släkten sviker Sahlin” Självklart inte.
Opartiska medier? Visst!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Nytt bakslag för Rysslands utrikespolitik

Bloggen satte ut hakan och förklarade för snart två veckor sedan att Rysslands Georgienkrig blivit ett strategiskt misslyckande, eftersom Tysklands förbundskansler Angela Merkel efter aggressionen uttalat sig klart för Nato-medlemskap för Georgien.
Nu har Ryssland råkat ut för ännu ett monumentalt misslyckande: inte ens Rysslands vänner i Asien, främst Kina, backar upp den ryska aggressionen. Franska nyhetsbyrån AFP rapporterar, Russia faces more fallout over Georgia:

Vid ett regionalt toppmöte i Tajikistan under torsdagen följde inte Kina och fyra fd sovjetrepubliker den ryska politiken och man erkände inte Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Shanghaigruppen, som är ett samarbete mellan sex länder, sa sig stödja Rysslands ”aktiva roll” i regionen men uttalade sig för en fredlig lösning på konflikten och underströk betydelsen av ”territoriell integritet”.
Ryska medier förmedlade olika bedömningar av den position som ledarna i Kina, Ryssland, Kazakstan, Tajikistan, Uzbekistan och Kyrgyzstan intagit. Under rubriken ”Vännerna sviker” skriver Kommersant Daily att ”i den upptrappade kraftmätningen med västvärlden står Ryssland i praktiken ensam.”

Just så. Vladimir Putins utrikespolitik har totalt misslyckats. Ännu så länge är det bara Iran och Ryssland som öppet vill utmana väst. Och om Europa och USA nu finner varandra och agerar kraftfullt till förmån för frihet och demokrati kan man visa världen att väst inte kommer att ge upp.
Se mer: Financial Times i Russia fails to secure regional backing, AP/C-News i Asian nations won’t support Russia, Svenska Dagbladet i Utrikespolitiken helt misslyckad.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , )

Björklund har rätt: skolan är i förfall

Utbildningsminister Jan Björklund kritiseras i publicserviceradion för att inte citera alla meningar i olika studier. Senast framförd av Sveriges Radios medarbetare i Svenska Dagbladet, Björklund citerar halva meningar. De visar inte på att han halverat meningar, men däremot att han inte tagit med alla meningar.
Vilket krav! Tänk om Sveriges Radio skulle granska Mona Sahlin på samma sätt. Då skulle P1 inte få plats för några andra program. Björklund har tagit i, i den meningen att han lyft fram tecken på att skolan brister och hoppat över tecken som visar att det trots allt finns mindre dåliga sidor. Men vilken politiker tar inte i?
Och att kritisera Björklund för att vilka väcka en skoldebatt om kunskap säger något om Sveriges Radios medarbetare: varför blir de så provocerade av just detta borgerliga krav? Är kunskap så provocerande för P1? Nog måste det finnas andra politikeröverdrifter att granska som har mindre vällovliga syften.
Björklund har ju inte fel i sin ansats. I SVDs ledarblogg kontrar man debattsidan, Nog finns det kunskapsproblem i svensk skola:

I snabb sammanfattning:
• 1/4 faller igenom i något ämne i nian, 1/10 kör i engelska, svenska eller matte;
• 1/4 är inte färdiga med gymnasiet när de är 20;
• nivån sjunker i läsning, matte och kemi;
• trots stora resurser är vi medelmåtttiga i matte/naturvetenskap inom OECD;
• mellan 1995 och 2003 har åttornas kunskapet i ma/natvet sjunkit en årskurs;
• Skolverkets gd tycker att det är ”fruktansvärt oroande”;
• lärarutbildningen ger varken ämnes- eller didaktikkunskap
Lägg märke till att det ingenstans ovanför talar om att vi är sämst i världen på någonting. Men betyder det att vi ska vara nöjda och belåtna?

Ja, menar Sveriges Radio. Nej, menar Björklund. Jag håller på den senare.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Satir: Obama i korthet

Det libertarianska magasinet Reason ger den bästa summeringen av Obamas budskap i nattens konventtal, The Shorter Barack Obama:

Staten kan inte lösa alla era problem. Bara de som handlar om energi, utbildning, jobb, vädret, städerna, landsbygden, sjuka barn, sjuka mammor, arbetslöshet, hopplöshet, och skrämma utlänningar som inte lever i Irak. Okej, om ni nu tittar under era stolar efter en nyckel. Ni går var och en av er hem med en ny bil!

(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Obamas tal levde inte upp till förväntningarna

Vi har vant oss vid att höra Barack Obama hålla utmärkta tal. I natt var dock natten då han skulle överträffa sig själv. I hans stora tal inför konventet skulle han demonstrera att han är framtidens ledare för Amerika. Och varför!
Men han nådde inte upp till de högt ställda förväntningarna. Det var, utifrån vad vi hört förut från Obama, ett mediokert tal utan det konkreta budskap som amerikanska väljare väntar på. De vet att Obama kan hålla tal och tala i plattityder. Men de vet inte vem han är. Hur hans karaktär ser ur. Och Obama visade inte upp sig. Han tog inga risker. Han följde teleprompterns skrivna tal.
Weekly Standard skriver i Obama’s spectacular show:

Well, det var helt klart en spektakulär show. Och talet levererades perfekt, det var härligt att lyssna på — om man förmådde sig att låta bli att tänka på vad han sa. För den som inte kunde stänga av hjärnan var talet fullt av struntprat … Det verkligt låga var när Obama jämförde sig med Roosevelt och Kennedy. Dessa män hade aldrig ryggat tillbaka från att vinna — inte ”avsluta”, utan vinna — en strid mot våra fiender.

Townhall i Barack Obama’s Candy Store

Och hur ska Obama betala för allt detta valgodis? Han säger att han ska beskatta företag och skära ner icke namngivna offentliga program. Han borde börja med att nämna ETT program som skulle motsvara något av de sockersöta löften han gav ikväll . . . Talet innehöll en mening — EN mening — om vad senator Obama påstår sig ha uppnått politiskt i senaten innan han sökte befordran: ”Jag har varit med om förändring i Washington, när vi gjorde upp över partigränsen för att öppna upp Washington och hålla lobbyister ansvariga, att ge bättre omsorg om våra veteraner och förhindra att terrorister kommer över kärnvapen.” Och den meningen är inte ens sanningsenlig.

National Review i An effective, dishonest speech:

Alla vet att Barack Obama kan leverera ett tal, och det gjorde han ikväll. Den Obama vi hörde är en attraktiv person. Synd att han inte finns . . . Jag är inte säker på vem den äkta Obama är. Jag tror inte att jag såg honom denna torsdagsikväll.

Megan McArdle i The Atlantic, Summing up:

Jag är besviken på talet. Man kan ha olika förväntningar. Men det var i grunden ett standardtal för ett demokratiskt konventtal: ingenting vi inte redan sett från Obama, eller för den delen, varje demokratisk presidentkandidat i modern tid.

Pajamasmedia i Live from DNC:

Anklagade verkligen Obama just nu McCain för att vara ovillig att jaga Bin Ladin? Jag gillar inte McCain. Jag har inga planer (än) på att rösta på McCain. Men jag skulle aldrig försöka attackera John McCains manlighet.

AP summerar redan i rubriken, Analysis: Obama spares details, keeps up attacks.
Läs hela talet här: The Speech: The Full Text .
Jag tycker Charles Krauthammer bäst sammanfattar Barack Obama som presidentkandidat, i Washington Post, The Perfect Stranger:

Barack Obama är en synnerligen talangfull man vars förmågor i huvudsak har varit inriktade på att forma och utveckla hans eget liv. Inte handlingar. Inte idéer. Inte organisationer. Utan honom själv.
Inget fel eller märkligt i det, utom att han gör anspråk på jobbet att forma framtidens historia för Förenta Staterna. Ett kliv av sådan magnitut är besynnerligt. Känslan av obekvämlighet vid demokraternas konvent denna vecka är inte bara ett resultat av det Clintonska psykodramat. Den djupa nervositeten bottnar i att partiet har nominerat en man med många talanger men mycket få bedrifter.

(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Starkare tillväxt i USA än väntat

Med tanke på att negativa nyheter får så stort genomslag, vill jag inte att bloggens läsare ska missa dagens ekonominyhet från amerikanska handelsdepartementet, återgiven av SVT i Tillväxt i USA vände börsen i Sverige:

USA:s bruttonationalprodukt växte med 3,3 procent. Analytiker i USA hade räknat med blygsammare 2,7 procent.
Annan statistik visar dessutom att antalet nyanmälda sökande av arbetslöshetsunderstöd i USA minskade till 425.000 personer förra veckan.

Påfrestningarna är naturligtvis inte över, men det här visar att snacket från demokratiska partiet om att USA går in i en lågkonjunktur är överdrivet av valtaktiska skäl.(Andra intressanta bloggar om , , , )

Dick Morris tröstar Fredrik Reinfeldt

Bill Clintons valstrateg Dick Morris konstaterar något som med PJ Anders Linders ord ger tröst Alliansregeringen:

Det märkliga är att vi befinner oss i en situation där ekonomin verkar till fördel för det parti som har makten, även om vi befinner oss i en konjunkturnedgång. Men det nuvarande eländet uppfattas av de flesta människor som ingenting jämfört med rädslan över vad som kan vänta oss.

Ja, massiva skattehöjningar väntar i USA om demokraterna vinner, på samma sätt som massiva skattehöjningar lär vänta i Sverige om socialdemokraterna vinner.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Krav, också på invandrarna

I rapporten ”Ställ tydligare krav på våra invandrare” (och i debattartikel) skriver socialborgarrådet Ulf Kristersson (m), migrationsminister Tobias Billström (m) och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (m) att den svenska invandringspolitiken sedan 60-talet blivit alltför omhändertagande och ställt för lite krav. Man föreslår bland annat att invandrare skall anvisas bostadsort efter tillgång till jobb och boende, om de inte redan har jobb.
Jag tycker det är utmärkt att dessa frågor börjar diskuteras ordentligt. Som presskommentarerna nedan visar, så är det ytterst känsligt att alls beröra dem. Allehanda skällsord riktas omedelbart mot den som rör vid dem. Vänstern blir hysterisk. Men om inte extremister ska dominera politiken är det viktigt att också den politiska mitten öppet diskuterar problemen, kostnaderna och utmaningarna som invandringen medför.   
Därför är det glädjande att flera ledarsidor tar rapporten på allvar. Kanske kan debatten trots allt normaliseras i de här frågorna. Det vore en stor framgång för det öppna samhället. Och öppenhet är bästa botemedlet mot extrema tendenser åt båda håll.
Skånska Dagbladet i Rätt och fel om integrationspolitiken:

Det offentliga Sverige har problem med att förhålla sig till frågan. Lika lockande som det kan vara att utnyttja människors rädsla, lika lockande är det för politiska motståndare att slå rasistargumentet i skallen på dem som försöker diskutera hur integrationspolitiken kan bli bättre. Sett i det ljuset måste man betrakta det moderata försöket, med integrationsminister Tomas Billström i spetsen, att argumentera kring integrationspolitik som modigt. Det är bra att regeringspartierna vågar lyfta frågan utanför de återhållsamma regeringsdokumenten.
I sak är det inte bekymmersamt att styra bosättningen dit där det finns jobb och bostäder. Det kan tyckas vara en inskränkning av det personliga självbestämmandet, men i relation till nyttan av ett snabbt inträde på arbetsmarknaden och i sociala sammanhang är det en liten eftergift. Det är inte heller fel att underlätta inträde också i lägre kvalificerade jobb under en etableringsfas och det är inte fel att kräva att de som sökt sig hit fullföljer introduktions- och språkutbildningar. Jobb är och förblir nyckeln för snabb och framgångsrik integration i samhället.
[Dock:] Argumentationen om att det inte är en ”rättighet att vara arbetslös” är ett kraftfullt slag i luften, för vilken insatt betraktare skulle på fullt allvar hävda att det är ett synsätt som omfattas av många invandrare?

Nya Wermlands-Tidningen i Bra om integrationen Billström:

Att ställa krav på de man försörjer är rimligt, men människor som kommer hit och kan försörja sig själva finns det inget skäl att behandla annorlunda än någon annan. Här håller dock inte socialdemokraterna med. Raskt har kritik mot förslagen dykt upp från deras talesman i socialförsäkringsfrågor, Veronica Palm, som sade till Svd igår att hela idén är en flört med Sd-väljare. Palm själv förespråkar istället att inga asylsökande skall få bestämma var de skall bo, hur hon kommer fram till att detta skulle vara bättre kan man fråga sig. Men just denna anklagelse om Sd-retorik är också det som gör att Sverigedemokraterna kan smyga sig uppåt i opinionen.
Även invandringspolitik måste kunna diskuteras, och nya förslag komma fram utan att den som föreslår beskylls för rasism. Regeringen vill inte som Sd begränsa invandringen mer, eller skicka tillbaka hitkomna, man vill helt enkelt underlätta för de som kommer hit att göra rätt för sig.

Nerikes Allehanda i Pulshöjande politisk balansakt:

Arbetsgruppen identifierar två nyckelområden, där det krävs politisk energi och gott politiskt handlag – rent av mod. Språkundervisningen är ett. . . Det andra är ett verkligt politisk balansprov: Var ska de nya svenskarna bo? Debattörerna erkänner att det finns starka skäl för invandrare att söka sig till områden med inslag av egna landsmän. Men det är arbetslinjen som gäller: Envar ska självklart vara självförsörjande. Sverige förväntar sig att var och en drar sitt strå till stacken. . . I sanning en politisk utmaning som borde höja pulsen i debatten.

Se mer i bloggen: Liberalism kräver assimilering, Politik marginaliserar invandrare, inte företag (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )