Alkoholpolitiska förmynderiet

De arméer av överförmyndare vi har här i landet  — bland politiker, myndigheter och journalister — tror sig ha fått nytt hopp om att kunna lägga sina långa näsor i blöt och på nytt trakassera och attackera vanligt folk för deras konsumtion av alkohol: En opinionsmätning visar att motståndet mot höga alkoholskatter minskat.
Men det är som Daniel Braw skriver i Helsingborgs Dagblad, Floden flödar friare, att människor gjort sig oberoende av det svenska förmynderiet genom att köpa alkoholen utomlands:

Denna [svenska medborgares] uppfinningsrikedom och energi har också gett resultat: 2005 såldes 36 procent av all sprit som konsumeras i Sverige på Systembolaget, medan 40 procent kom från resandeinförsel. Frågan är om det i denna situation överhuvudtaget längre går att tala om ett monopol på alkoholförsäljning.

Till skillnad från de flesta politiker och myndigheterspersoner är faktiskt Kent Härstedt (s), förra regeringens alkoholutredare, klarsynt. Om det till synes ökade stödet för höga alkoholskatter säger han: ”Det svenska folket säger en sak och gör en annan.”
Exakt. Man vet att man i Sverige inte ”får” vara för sänkta skatter på alkohol, därför svarar man att man inte har något emot dem när en okänd person ringer från opinionsinstitut och frågar. Sedan åker man till Tyskland, Baltikum eller annorstädes och handlar sina kulturdrycker till vettigare priser.
Tänk om några politiker kunde företräda den allmänna opinionen i denna fråga och tala klartext istället för allt detta hyckleri av monumentalformat. Istället för att jaga vardagskonsumenter av alkohol — som häromdagen då medierna var moraliskt indignerade över att 80-åringar på äldreboende serverades ett glas vin på fredagkvällen — skulle man fokusera på dem som spårar ur.
Det måste bli ett slut på uppfattningen att minskad totalkonsumtion är vägen till minskat missbruk. Det är en menalitet, ja, bortförklaring, som lever kvar sedan ransoneringstiden som tog slut för 60 år sedan. Om denna logik var sann måste politikerna genast börja ransonera alla livsmedel för att förhindra fetma. Här blir det uppenbart hur utomordentligt korkad gällande alkoholpolitik är.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Obamas populistiska ekonomiplan

Ekonomitidningen Investors Bussiness Daily är inte nådig i sin ledarartikel om Barack Obamas nya ekonomisk plan, Phony ’Emergency Plan’. Man summerar: ”Det låter mer som utfall från en extremistisk eller galen kandidat än ett seriöst inlägg från en ledande presidentkandidat.”
I programmet lovar Obama att betala ut 1000 dollar till varje familj, ett bidrag betalt med ny skatt på oljebolagen. Tidningen skriver:

Men sanningen om detta ”skänk från ovan”-bidrag är att Exxon Mobil redan givit USA massiva skatteintäkter. Som ekonomen Mark Perry har påpekat kommer Exxon Mobil att betala mer skatt detta år till USA:s finansdepartement än halva befolkningen i inkomstskatt — tillsammans. . .
Människor borde inte falla för så billiga, återanvända bidragsargument.

Och i Wall Street Journal skriver James Taranto i Robbing Peter to Pay Peter:

Det verkar som om det inte fallit Obama in att oljebolag skulle föra över kostnaderna för en extraskatt på konsumenterna. Vilken underbar plan! Du får ett bidrag som lättar bördan för de höga bensinpriserna, och det enda negativa är att bensinpriserna höjs.

Det handlar med andra ord om valfläsk. Riktigt fett sådant.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

I Folkhälsoinstitutets galna värld

I veckan utsåg Alliansregeringen en kvinna till generaldirektär för Folkhälsoinstitutet som i likhet med Gudrun Schyman talar om män som talibaner. Sarah Wamala vill låta staten lägga sig i varje aspekt av medborgarnas liv, vilket framgår i ett personporträtt som Mattias Svensson gör i Folkhälsoinstitutets nya GD: En teknokratisk fanatiker:

Wamala är att döma av sina debattartiklar fullständigt besatt av att reglera vår livsstil och av att spela ut grupper mot varandra på basis av statistiska skillnader, i detta värv är hon öppen för alla politiska metoder.

Och hon är utsedd av en så kallat ”borgerlig” regering…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Olympiska kommittén ber inte om ursäkt för censur

Internationella Olympiska kommitténs president Jacques Rogge påstår nu att IOK inte gjort upp med Kina om censur, Rogge denies IOC internet deal.

— Villkoren ni arbetade under i tisdags var inte bra, sa Rogge sedan utländska journalister konstaterat att de inte kunde nå internettillgång till en rad webbsidor.
— Jag tänker inte be om ursäkt för något som IOK inte är ansvarig för. Vi sköter inte internet i Kina, sa Rogge.

Nej, men IOK visste när man gav Kina olympiska spelen vilka som sköter internet, vilka som förtrycker och vilka som kränker mänskliga rättigheter i Kina. IOK har genom att lägga spelen i Kina visat att man ställer upp på denna form av samhällssystem. IOK bejakar förtrycket, censuren och alla de inskränkningar som idrottare lever under i Kina.
IOK måste nu ta sitt moraliska ansvar för det gruvliga misstag man begick när man beslutade att lägga en idrottsfest i ett fängelse!
IOK, Kina-OS och idrottspubliken får under kommande veckor aldrig glömma detta. De som vill festa under Kina-OS ska vara medvetna om att de dansar i ett fängelse där det bakom varje mur finns människor som lider — och vars enda brott är att de vill leva i frihet och tala fritt.
Washington Post rapporterar om fortsatta arresteringar inför OS: Defiant Chinese Harassed, Jailed Before Olympics.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Skatteverket försöker styra politikerna

Det är inte bara när det gäller opinionsbildningen som statliga myndigheter tar över politikernas och partiernas jobb. Myndigheter nöjer sig inte längre med att dominera åsiktsbildningen i svenska samhället. Nej, nu vill man också styra policyarbetet. Man vill diktera vilka beslut riksdagen ska fatta.
I Svenska Dagbladet framgår att Skatteverket är missnöjt med politikerna och själva vill skriva om landets lagar, Jakt på svartjobb ger miljarder:

– Politikerna säger att de köper våra idéer. Men de gör inget, det är bara snack. Ge oss uppdrag så skriver vi ett lagförslag så det blir lite action, säger Pia Bergman, projektledare i Skatteverket.

Skattefusk ska naturligtvis bekämpas, men i en demokrati tillämpar man lagstiftning som ska garantera rättssäkerheten för medborgarna. Bara i en diktatur har statens myndigheter oinskränkt makt att utsätta medborgarna för vilka förhörs- och granskningsmetoder som helst.
Skatteverket är bara en aktör med en ambition framför ögonen. Det finns andra fullt legitima ambitioner att väga in. Exempelvis att skapa ett gott entreprenörsskap genom ett enklare skattesystem. Det är därför som inte myndighet stiftar lagar enligt svensk grundlag. Det ska ske med helhetsperspektiv, och utifrån medborgarnas bästa. Och av de folkvalda.
Jag tycker svenska myndigheter ska ”tagga ner” och hålla sig till sina uppgifter. Jag förstår att det är svårt när man badar i miljarder av skattekronor medan medborgare och företag är svältfödda och lätta byten för de horder av statsanställda byråkrater som inget annat har att göra än söka öka sin makt och dominans i det svenska samhället.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , ,
, , , )

Framgång i Irak stärker McCain

En av få — mycket, mycket få — röster i svenska medier som använder ordet framgång i artiklar om Irak är Hans Bergström. Därmed tillhör han inte dem som vilseleder sin publik, utan håller sig till verkligheten. Heder åt honom.
I sin DN-kolumn skriver Bergström om konsekvenserna av att Irak stabiliseras, Inget Irakval i USA:

Opinionsmätningar bekräftar att frågan nu tycks närmast neutral mellan kandidaterna. Andelen amerikaner som tror att Irakinsatsen på lång sikt blir en framgång har ökat starkt på ett år . . . Vem gynnar det att frågan neutraliserats? Rimligen den för vilken Irak var mest av en belastning inför valet, vilket torde ha varit republikanerna och deras presidentkandidat. Demokraterna förberedde en kampanj om att McCain ville vara kvar i Irak i 100 år. Den får nu läggas åt sidan . . .
Presidentvalet 2008 blir ingen folkomröstning om Irak. Kanske, däremot, om Barack Obama. Och om amerikansk energipolitik.

Så ser det ut just nu. Jag har funderat på varför alla, inklusive denna blogg, skriver så mycket om Obama och så lite om McCain. Svaret är att alla som satt sig in i amerikansk politik redan vet vem John McCain är. Han säger vad han menar, och menar vad han säger. En rak person. Man vet var man har honom. Däremot vet man ingenting om Obama, annat än den glättade och tillrättalagda bild han skapat om sig själv i sin egen biografi. Och klyftan mellan den bild Obama vill visa, och den verlige Obama vidgas ju mer han testas och granskas.
Om Obama kommer igenom denna granskning med trovärdigheten i behåll, kan han börja mäta sig med McCain. Men än så länge blir frågetecknen om vem Obama är bara fler, ju mer man granskar honom.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Kan Frankrike visa vägen i reformpolitik?

Kan inte låta bli att än en gång ta upp Frankrike och den liberala reformering som landets president nu dragit igång. Times skriver i The return of Nicolas Sarkozy, the great reformer att Nicolas Sarkozy vann presidentvalet på en liberal reformagenda, men hamnade genast i svårigheter. Frankrike är förmodligen det mest protektionistiska och antiliberala landet i Europa. Men Times skriver nu:

Trots att han har blivit avskriven som en lättviktare, har Sarkozy den radikale – kanske just därför att han blivit avskriven – gjort en dramatisk återkomst. På några veckor denna sommar har han i initiativ efter lagstiftningsinitiativ riktat in sig på några av de heligaste korna i franskt socialt och ekonomiskt liv. Om han fortsätter i denna takt, kommer han verkligen att förändra Frankrike.

Skälet till att jag så gärna vill peka på att det går att reformera stela samhällssystem beskyddade av räddhågsna opinioner och särintressen är naturligtvis att ge lite råg i ryggen åt Alliansregeringen. Om konjunkturen försvagas måste reformtakten öka för att kunna fortsätta skapa nya jobb. Arbetsmarknaden måste liberaliseras så att små företag vågar anställa folk i oroliga tider — bara om man kan sparka folk enklare blir det enklare att anställa.
Se mer i Sarkozy besegrar facken om liberalare arbetsmarknad.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , ,)

Några ord från Jay Leno . . .

… i Tonight Show:

  • I Berlin talade Barack Obama inför 200.000 tyskar. Han var så angelägen om att vara dem till lags att han lovade att utse David Hasselhoff till vicepresident.
  • Historien visar att det är ganska enkelt att arrangera stora folksamlingar i Tyskland. Problemen kommer när de börjar marschera.
  • Det ser ut som att Hillary Clinton fortfarande har en chans att bli vicepresident — visst! Om John McCain väljer henne.
  • Hon tycks inte stå högt upp på Obamas lista över tänkbara vicepresidenter… hennes namn finns just nu mellan pastor Jeremiah Wright och Jesse Jackson.
  • Barack Obama var med i “Meet the Press”. John McCain var med i ett nytt TV-program kallat, “I Wish I Could Meet the Press.”

(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Obama sviker Martin Luther Kings dröm

Nu har Barack Obama verkligen stigit av tåget om ”hopp” och ”förändring” för att stiga ner i den rasistiska dyngan. Hans panikartade svar på McCains valfilm om att Obama bara är en kändis som aldrig gjort ett vettigt politskt handtag, bedöms allmänt som ett misstag.
Obama hävdar att McCain är rasistisk, i fördolda ordalag. I Missouri sa han att McCain kommer att skrämma väljarna med att han har ett konstigt namn, och fortsatte att tala om hur McCain kommer att beskriv sin motståndare: ”Ni vet, han ser inte ut som de där andra presidenterna som finns på dollarsedlarna.”
ABC News korrespendent skriver:

Jag har inte sett några anspelningar från McCain eller hans kampanj som rättfärdigar det språkbruk som Obama använt idag. Det är provocerande (inflammatory).

Till och med CNN:s politiskt korrekta kommentatorer beskriver Obamas språkbruk som ett misstag. Att spela ut rasistiska anklagelser mot politiska motståndare är något av det värsta man kan göra.
Till Politico säger en tidigare kampanjledare hos Hillary Clinton att McCain såg hur Obama försökte anklaga Clinton för rasism, och han vet att sådana anklagelser kan vara mycket skadliga. Även demokrater anser alltså att det är Obama som försöker utnyttja den känsliga rasfrågan till sin fördel.
National Review skriver man, Obama’s Racism Card:

I sitt svar på McCains valfilm anklagar Barack Obama hans kampanj för rasism. Det är ett hårresande tilltag av samma sort som Jesse Jackson byggt en karriär på, vilket gjort honom radioaktiv och förbrukad i mainstreamdebatten.

Själv tycker jag mycket illa om Barack Obamas budskap. Han tillhör en minoritet och hans budskap är att han är offer för majoritetssamhället. Han vill inte att hans meriter och kvalifikationer inte ska spela någon roll. Han ska få Vita huset som en slags kompensation för tidigare synder mot minoriteter. Hur i hela friden ska han då kunna uppträda som ledare för HELA sitt land? Det går ju inte.
Obamas tänkande är motsatsen till budskapet som människorättslegenden Martin Luther King förkunnade. Kings dröm var att hans barn skulle mätas efter deras individuella karaktär, inte efter deras hudfärg. Obama försöker vinna valet på motsatsen: hudfärg framför karaktär.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )