Month: June 2008

Jag blev riktigt glad när jag såg den här nyheten i Dagens Nyheter, Svenska försvaret hjälpte Estland vid rysskravallerna:

Svenska försvaret hjälpte Estland med skyddsutrustning i samband med förra vårens våldsamma kravaller mellan ryssar och ester i Tallinn . . .
Kravallutrustningen lånades ut till den estniska polisen för att de skulle kunna stå upp mot de tusentals demonstranter, främst från den rysktalande befolkningen i Estland, som protesterade i Tallinn. Anledningen till demonstrationerna var att de estniska myndigheterna beslutat att flytta en för den ryskspråkiga befolkningen symboliskt viktig bronsstaty av en sovjetisk soldat. En person dödades, 194 skadades och tusentalet greps i samband med oroligheterna, som växte till en internationell konflikt när Ryssland ställde sig på demonstranternas sida. Ryska UD kallade den estniska regeringens flytt av statyn för “hädisk” och parlamentet uppmanade president Vladimir Putin att avbryta förbindelserna med Estland.

I denna känsliga situation visade Sverige vad vi står för genom att låna ut utrustning. Det är i brännande lägen av det här slag som vänskap prövas. Sverige visade att vi är vänner på riktigt, och ställer upp på sina grannar. Sverige snackar inte bara massa skit om vänskap, utan visar det.
Så har det inte alltid varit. Neutralitetspolitiken har varit en notorisk svikarpolitik, där Sverige i 200 år blundat för övergrepp i sin absoluta närhet. Den är slut sedan 1992! Härligt.
Men alla håller inte med. Om vi haft en vänsterregering hade Sverige förmodligen vägrat, eller som en vänsterpartist säger:

– Det är helt fel att samarbeta på det här sättet med ett Natoland utan att ta ha tagit upp det i riksdagen först, menar Gunilla Wallén, vänsterpartistisk försvarspolitiker.
– Eftersom Sverige är alliansfritt och neutralt ska man inte gå bakvägen och låna ut utrustning och göra överenskommelser som inte stämmer överens med vår försvarspolitik, säger hon.

Snacka om att vara egoist och osolidarisk.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Ryssland, Estland, MR, frihet, yttrandefrihet)

Socialdemokraterna i EU-parlamentet har tagit inititaiv till att EU ska reglera bloggar och diktera vad som ska skrivas i dem. Ett sådant förslag antogs i kulturutskottet, rapporterar Henrik Alexandersson i EU och bloggarna: Det blir reglering!
Nu fortsätter förslaget till EU-parlamentet. Christofer Fjellner kommer att rösta emot, men kommer en majoritet i parlamentet?
Se bakgrund: S vill kontrollera bloggarna via EU.
(Andra intressanta bloggar om politik, socialdemokraterna, Sahlin, försvaret, FRA-lagen, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, samhälle, demokrati, Johansson, Federley, MR, frihet, yttrandefrihet)

Socialdemokraterna verkar gå åt vänster. Man har beställt en “låglöneutredning” av LO-ekonomerna, som visar att inkomstklyftorna ökade under de socialdemokratiska regeringarna 1995–2006. Taktiken verkar vara att genom självkritik skaffa sig nytt förtroende för en mer vänsterinriktad politik. Östgöta Correspondenten skriver i ledaren Mona Sahlin styr mot en katastrof:

Att regeringarna under Göran Persson förde en politik som gjorde det möjligt för löneskillnaderna att öka en smula (märk väl, de är fortfarande mindre i Sverige än i något jämförbart land) var en välsignelse. Det var en nödvändig del av de reformer som fick vår ekonomi på rätt kurs igen.
Nu lovar Mona Sahlin att gå till val på att inkomstskillnaderna ska minska. Det är ett bädda för en katastrof, en ny kris som under början på 1990-talet.

Ja, katastrof är inte att överdriva. I en globaliserad värld måste Sverige kunna konkurrera med innovationer och nytänkande, inte enbart kunskap. Entreprenörskap av sällan skådad omfattning är vägen att fortsätta ligga i topp. Och det finns bara ett sätt att ge entreprenörskapet livsluft: frihet! Frihet att kunna tjäna pengar!
Nu vill Mona Sahlin hindra detta och kuva nyföretagandet med hårdare statlig styrning. Det är inte vad Sverige behöver.
Därmed blir det än mer angeläget att näringsminister Maud Olofsson höjer profilen i de här frågorna och visar kontrasterna mellan alternativen.
(Andra intressanta bloggar om politik, socialdemokraterna, Sahlin, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, tillväxt)

I vissa opinionsmätningar har Barack Obama tagit ledningen över John McCain inför det amerikanska presidentvalet. Men Gallup visar att det är jämt dem emellan:

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, McCain, Obama)

Robert Mugabe har förvandlat Zimbabwe, Afrikas kornbod, från ett grönskande paradis till ett fängelse där folket svälter, förföljs och dödas. Men Proletären, organ för KPML(r), försvarar Mugabe:

Drevet mot Zimbabwe är massivt men inte unikt. De senaste åren har vi sett flera liknande kampanjer för att få bort regimer som i någon form utgjort ett hinder för imperialismen.

Man försöker skylla på Världsbanken, men man tiger om hur ekonomiskt välskött landet var med afrikanska mått mätt, före Mugabe kom till makten för 28 år sedan. Då hade de svarta arbete på farmerna, visserligen ägda av farmare med europeiska rötter. Är det bättre nu? Mugabes hejdukar har genom statliga diktat tagit över marken, men i sin inkompetens förvandlat jorden till öken och drivit bort de svarta som förut fick sin utkomst här.
Men på en punkt håller jag med Proletären. Robert Mugabe är en utmärkt symbol för vad socialismen står för och vad den innebär, när all propaganda skalats av: svält, förtryck och obeskrivlig misär.
Se mer om livsvillkoren i dagens socialistiska Zimbabwe: Människor tvingas äta råttor.
(Andra intressanta bloggar om politik, Zimbabwe, Afrika, Mugabe, MR, demokrati, frihet, yttrandefrihet, bistånd, matkris, samhälle, skurkstater)

Det var nog inte meningen, men Skatteverket har faktiskt i ett pressmeddelande avslöjat hur högt skattetrycket faktiskt är: om en fåmansföretagare drar av ett privat inköp på 20.000 kr i firman går staten miste om hela 20.000 kr i skatter. Det kan låta otroligt med Skatteverket ger ett exempel:

Om en butik säljer vara för 20.000 kronor till en företagskund och köpare drar av den i sitt företag, men använder den privat går staten miste om skatteintäkter på ungefär samma belopp.
Genom att ta varan på företaget kan företagaren dra av momsen, något som privatkunder inte kan. I det här fallet är det 4.000 kronor. Dessutom skulle företagaren, om han eller hon tagit ut lön för samma belopp, behövt betala inkomstskatt. Om marginalskatten för företagaren är 50 procent innebär det 10.000 kronor som inte kommer staten till del i detta fall.
Om företagaren hade tagit ut motsvarande summa i lön hade företaget dessutom behövt betala arbetsgivaravgifter och det skulle handla om ungefär 6.000 kronor.
Totalt går staten därmed miste om skatteintäkter på cirka 20.000 kronor.

Men det är värre än så, vilket läsaren som gav mig tipset visar:

Jag tycker inte om momsfiffel men exemplet ovan visar ju hur absurt det totala skattetrycket är: Om en person köper en säng för 20000 kronor ska staten ha 20000 kronor – eller faktiskt mer! Faktum är ju att företagaren hade varit tvungen att ta ut 40000 i lön för att efter 50%-inkomstskatt kunnat köpa sängen. Det blir då 20000 (inkomstskatt) + 12000 (arbetsgivaravgifter) + 4000 (moms) = 36000 kr till staten, 52000 ut från företaget och 16000 till sängfirman…

Det krävs alltså ett uttag på 52.000 kr för att göra ett inköp på 16.000 kr i Skatteverkets exempel.
Mellanskillnaden är skatt.
Snacka om högt skattetryck.
Skälet till att svenskar accepterar detta är att man faktiskt inte vet om hur högt det faktiskt är. Minns Mona Sahlin när hon startade firma efter Tobleronefallet. Hennes kommentar hade innebörden: “Jösses, jag visste inte att skatterna var sååå höga!”
Vi behöver en diskussion där folk vet hur det faktiskt ser ut. Fusk är oförlåtligt och oacceptabelt. Men vi behöver inte bara effektiv kontroll, utan också en rimligare, det vill säga lägre, skattenivå.  
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, tillväxt)

Norrköpings Tidningar ställer tankeväckande fråga i dagens ledare:

Robert Mugabe verkar vara själva arketypen för en galen härskare. Men vem är galen om han faktiskt kan sitta kvar?

(Andra intressanta bloggar om politik, Zimbabwe, Afrika, Mugabe, MR, demokrati, frihet, yttrandefrihet, bistånd, matkris, samhälle, skurkstater, EU, EU, FN, FN)

Svenska Dagbladet rapporterar om läget för den härligt underhållande TV-serien House MD med Hugh Laurie: Säsong 4 börjar i TV4 i september, då säsong 5 spelas in och sänds i USA (Fox). TV4+ sänder repriser och Canal+ andra halvan av säsong 4. Själv köper jag DVD-boxarna, som brukar finnas på marknaden samtidigt som TV4 startar sända en säsong.
Se mer om House och Hugh Laurie i bloggen: Bäst på TV – House, Ovanligt intelligent konversation och Golden Globe till “House”, Det svänger om “Dr House” (I), Det svänger om “Dr House” (II).
(Andra intressanta bloggar om humor, kultur, TV)

Fram till 1960-talet var de politiska partierna självfinansierade genom intäkter från hundratusentals medlemmar, via aktiviteter och kampanjbidrag. Sedan offentliga partistödet infördes har partiernas eliter frigjort sig från inflytande från medlemmarna.
De politiska partierna behöver inte längre några medlemmar. De plockar ut de pengar man vill ha från statskassan. Det är bara att köra in nävarna och plocka det man vill ha. Vem ska stoppa dem?
Borås Tidning skriver i ledaren, M behöver inte Wykman:

De svenska partierna står på finansiellt fasta fötter trots vikande medlemskår. Under perioden 2000–2007 förlorade partierna var fjärde medlem men under samma tid ökade det sammanlagda partibidraget med 40 procent, enligt de beräkningar som SVT Rapport presenterat.

Men det gör att partierna hamnat i den bidragsberoende ställning man säger vara skadligt för medborgarna:

Inte minst moderaterna talar ofta om hur bidrag gör att människor fastnar i beroende av staten och det offentliga. Medvetet eller omedvetet anpassas beteendet efter bidragsreglerna.

I USA har man inte samma neurotiska attityd till privata bidrag. Tvärtom är kampanjinsamlingarna ett bevis på engagemang och stöd ute i allmänheten. Barack Obama har samlat in mer pengar än någon tidigare presidentkandidat.
Det är nödvändigt att bryta utvecklingen där de svenska politiska pariterna blir myndigheter som styrs av staten, eftersom de är helt beroende av statsstöd för sin existens. Samtidigt är den gamla folkrörelsetraditionen med stormöten och många medlemmar överspelad. Människor har inte tid.
Lösningen ligger i att återgå till de små enmansvalkretsar vi hade fram till 1909, och att kandidaterna i dessa valkretsar samlar volontärer, frivilliga och engagerade medborgare i sina kampanjer. Och att allmänheten också bidrar till de små kampanjintäkter som krävs för att kampanja i ett område med kanske 30.000 invånare.
Då skulle kontakten och det ömsesidiga samspelet mellan väljarna och de valda avsevärt förstärkas. Partierna skulle spela rollen som valkampanjorganisationer, idébärare och varumärke. Men de skulle inte ha den slutgiltiga makten över hur riksdagsledamöter röstar. Och det är rätt. Partier i en demokrati är inte företag. Den toppstyrning vi ser nu är förklaringen till att politiken tappar status, ställning och intresse hos folket. Politik angår i allt mindre utsträckning dem.
Riksdagens ledamöter riktar blickarna mer mot Bryssel än mot sina väljare i grannskapet. Den utvecklingen leder till demokratins avskaffande. Den utvecklingen måste brytas.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, partier, partiväsendet, statsvetenskap, partiernas död)

Justitieombudsmannen har kritiserat polisen för att inte utreda vardagsbrotten. Den kritiken är befogad, men det blir fel när JO skyller denna brist på att polisen patrullerar gator och torg. Polisen ska synas på offentliga platser, särskilt kvällar och helger.
I New York ställde politikerna tydligt upp bakom polisen om nolltolerans till brott. Borgmästare Rudy Giuliani bröt nacken av vänsterflummet om att polisen på något sätt är en aktör jämförbar med buset. Giulianis strategi har inneburit att New York har lägre andel brott per invånare än Sverige i så gott som alla kategorier — misshandel, rån, våldtäkt, stöld, inbrott mm.
Politikerna i vårt land har varit dåliga på att ta avstånd från det relativistiska tänkandet, och det pressar tillbaka polisen moraliskt. Deras våldsmonopol ifrågasätts och deras agernade blir därmed svagare, fegare och osäkrare — och därmed farligare. En osäker och moraliskt disillusionerad poliskår agerar tveksamt och obeslutsamt, och det är farligt i skarpa lägen. Både för dem man agerar emot och poliserna själva. Signalerar polisen osäkerhet blir de också lättare attackerade av buset som kan känna sig ha ett övertag.
Sydsvenskan har därför rätt i ledarsticket, Ny kritik mot polisen träffar inte rätt:

Forskaren Stefan Holgersson har i en studie tidigare i år visat att en fjärdedel av poliserna står för nära 60 procent av alla ingripanden. Öka enskilda polisers motivation. Det borde bli en ny prioritet för polisen.

Uppdraget måste bli tydligare. Och uppbackningen från politikeretablissemanget mycket starkare. Bara så kan tryggheten i samhället öka.
(Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, moral, JO)