Global nedkylning kommer att fortsätta

Som bloggen tidigare rapporterat var 2007 det kallaste året på nära två årtionden. Nu kommer nya studier som förutspår att den globala temperaturen kommer att sjunka under minst ett årtionde framåt. Det rapporterar brittiska Metro i No global warming next decade.
Temperaturen i världshaven kan förbli desamma eller bli kallare, säger tyska klimatforskare som publicerar sin studie i tidskriften Nature.
Samtidigt rapporterar International Herald Tribune i Natural changes may briefly offset global warming:

Andra vetenskapsmän, inklusive NASA-forskare vid Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien, rapporterade samtidigt att en långsam förändring i rörelse- eller signalvariationer i Stilla havets temperatur redan har inträffat: vattnet blir kallare, ett förhållande som också anses understryka att en övergripande nedkylning av klimatet är på väg.

Har svenska medier tagit upp denna utveckling? Nej. Medierna tiger. Gissa varför. (Andra intressanta bloggar om , , , , )

1-maj: Trygghet ‘genom’ jobb eller ‘mellan’ jobb

Jag tog en fika på uteservering utmed det socialdemokratiska demonstrationstågets väg i Stockholm nu på eftermiddagen. Det är alltid kul att se vilka banderoller som dyker upp. Jag tycker årets upplaga visade förvånansvärt få plakat, därtill väldigt matta och trötta. Mest kraft var det i olika krav på frihet för Kurdistan, Kosovo, Ache [provins i Indonesien] och Somalia. Socialdemokraternas profil som separatiströrelse blev stark.
Mycket till inrikespolitiska krav fanns inte. Någon skylt mot vårdnadsbidrag såg jag. Men inga alls om höjd a-kassa eller höjda skatter (de kanske fanns, men i vilket fall inget dominerande inslag). Roligast var nog plakatet med texten ”BORG SVERIGES SORG”.
Sedan fanns en skylt som krävde TRYGGHET MELLAN JOBB. Den var ny! Och den skylten måste väl vara den mest representativa för dagens socialdemokrati.
Det kravet står ju i tydlig kontrast till det budskap som moderaternas partisekreterare Per Schlingmann framförde i sitt 1:a-majtal i radions P1: Trygghet genom jobb.
Här står två olika synsätt mot varandra: de som fokuserar på trygghet för dem som inte har jobb, den AMS-politik som ledde till att socialdemokraterna  förlorade valet 2006, och de som likt Alliansen fokuserar på att skapa jobb och att det ger bättre trygghet även om det inledningsvis kan handla om jobb med lägre lön.
Mitt intryck av denna första maj är att socialdemokraterna står på samma fläck som första maj 2006. Är det verkligen vägen till valseger 2010? Tillåt mig tvivla.
PS: Det är något visst med orkestrar som spelade marschmusik så att trummorna dånar mellan husväggarna och blåsinstrumenten fyller luften men en otrolig kraft. Till och med ”Internationalen” låter bra framförd live med instrument organiserade på detta tradionellt militäriska vis. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Reinfeldt tar kommandot i opinionen


Denna första maj visar en ny opinionsmätning att svenska folket åter ser statsminister Fredrik Reinfeldt (m) som den politiker man har störst förtroende för. Det rapporterar Aftonbladet i 1 maj – då kan Reinfeldt fira.

Svenska folkets förtroende för s-ledaren Mona Sahlin rasar. Enligt Sifo minskar stödet också för vänsterpartiets och miljöpartiets ledare . . . [Det ] har vänt för statsministern. Nästan varannan svensk har stort eller mycket stort förtroende för honom.

Om detta skriver PJ Anders Linder i SVD:s ledarblogg, Förtroendet faller för Mona Sahlin:

Det har gått betydligt bättre i den allmänna debatten för regeringen på sistone, och för Fredrik Reinfeldt har Kinaresan med all sannolikhet gett en extra skjuts. Det blev ju samtidigt en stor framgång för honom och ett bakslag för Sahlin, vars försök till poängplockade inte kan ha imponerat på någon . . .
Den intressantaste signalen är ändå hur skör Mona Sahlins och socialdemokraternas ställning är. De har levt högt på regeringens misstag men för varje dag närmar sig den stund då det granskande ljuset vänds mot s och svenska folket blir varse hur tomhänt partiet står (och hur knöligt det kommer att bli att få ihop någonting vettigt med mp och v, vars ledare för övrigt bägge tappar i dagens mätning).

Kinaresan i all ära, men jag är övertygad om att det är statsrådens mer offensiva agerande den här våren som förklarar förändringen. En regering måste regera! Och en regering bevisar för folket att man regerar genom att delta i samhällsdebatten, inte genom att gömma sig på departementen och låta sig köras över av socialdemokraterna i medierna.
Ju mer offensiva ministrarna blir, desto större kommer opinionens stöd att bli. Statsministern och regeringen har hela avgörandet i sina egna händer. Använd makten!!! (Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Var är Obamas vänner när det blåser?

En synnerligen smart iakttagelse om det amerikanska presidentvalet står Daniel Henninger för i Wall Street Journal efter det att Barack Obama råkat ut för sin svåraste kris hittills: pastor Jeremiah Wrights kontroversiella predikningar. Han frågar var Obamas vänner tog vägen, Where Were Obama’s Friends?

I Barack Obamas mörkaste stund, steg inte en enda tung opinionsbildare fram och gav honom stöd. Varenda en övergav honom. Ingen ledande svart kyrkoledare gjorde det minsta uttalande om att Jeremiah Wrights uppfattning om vad ”den svarta kyrkan” står för inte är den enda. Wright, som nu allmänt betraktas som en tokstolle (nut case), har fått mer offentligt stöd från svarta kyrkoledare än Obama.
Sedan i måndags blöder Barack Obama [efter en rad uppmärksammade framträdanden av Wright] och behöver uppbackning. Var fanns alla så kallade kändisar som tidigare förespråkat honom? Jesse Jackson, Ted Kennedy, Oprah, John Kerry, Chris Dodd, Rockefeller, Toni Morrison, Ted Sorenson . . . ? Var finns alla storstädernas borgmästare som sagt att de står på Obamas sida? . . .
Det är inte svårt för välkända personer att bli intervjuade i TV och framföra sin ståndpunkt. Alla stora tidningars debattsidor skulle stoppat pressarna för att få med en artikel till stöd för Obama från Ted Kennedy eller annan framstående person. Men ingen sådan debattartikel har tryckts. Kalla det gärna en studie i pissnödighet (gopher-holing). . .
Även på den mest elaka nivån av politiskt kalkylerande feghet, finns en punkt i en presidentkampanj när en kandidats supportrar ställer upp mangrant. Vi har passerat den punkten sedan länge . . . [Men] listan på supportrar som låtit Barack Obama stå ute i kylan ensam är lång den här veckan.

Vad beror det på? Min gissning är att Barack Obama i första han är ett mediefenomen. Han steg upp som en sol på ett mycket tunt, för att inte säga obefintligt politiskt program. Så länge han hade vind i seglen — och som han hade vind i seglen i vintras! — var det många som vill åka snålskjuts. Och eftersom han inte har någon politik kan var och en hålla sig med sin egen uppfattning om vad Obama står för. Man projicerade sina egna drömmar på Obama.
Men så fort det börjar blåsa motvind och blir jobbigt, hoppar folk av. De vet ju inte vad Obama står för och vet ju därför inte vad det är de ska försvara och kämpa för. Det får Obama göra själv, bara han vet vad han egentligen står för.
Här demonstreras tydligt hur skadlig gruppidentitetspolitik är. Bara för att Obama var svart, ungdomlig och ser bra ut, ville många snabbt hoppa på kampanjen. Som en sorts ytlig markering. Men så fort det krävdes något mer, när Obama behövde försvaras och det kostar på att vara hans supporter, då lämnade man lika snabbt skutan.
Politik måste bygga på djupa värderingar, ett filosofiskt paket som kandidaten gjort tydligt och som dennes supportrar personligen delar och känner som sina egna. Det är politiska värderingar som måste bära en kampanj, inte ytliga och triviala utrop om ”förändring” utan att beskriva vilken sorts förändring.
Jag skrev direkt i samband med att Wrights predikningar kommit ut (genom att kyrkan börjdade sälja dem på DVD) i mars att Obamas kampanj nära sammanbrott. Den uppfattningen har jag inte ändrat. Obama har fortfarande inte formulerat en strategi för att komma över den kris som Wright innebär för hans trovärdighet som en ny sorts politiker. Han kan fortfarande vinna demokraternas nominering, eftersom krisen kom så sent i primärvalet, men finner Obama inte ett sätt att få de lättfotade supportrarna tillbaka är han körd mot McCain i höst.   (Andra intressanta bloggar om , , , , )