Valet fortfarande vidöppet

Resultatet i Iowa (se förra blogginlägget) betyder att nomineringsprocessen i både republikanerna och demokraterna inte är närmare ett avgörande. Snarare tvärtom. Inom demokraterna fortsätter kampen mellan de tre toppkandidaterna. Inom republikanerna finns fortfarande många troliga scenarier där flera kandidater kan vinna nomineringen.
Valet går nu vidare till den något större delstaten New Hampshire som håller val på tisdag, 8 januari.
Under dessa dagar kommer segrarna i Iowa att granskas mer noggrant och närgående än tidigare. Obama och Huckabee kommer att få tuffare frågor. Trycket på dem kommer att bli större än någonsin.
Blir intressant att se om dom klarar det. Eller om andra kandidater stiger fram på tisdag.

Iowaborna gav etablissemanget en snyting

Hillary Clinton och Mitt Romney är de stora förlorarna sedan väljarna i lilla Iowa sagt sitt i valet av respektive partis kandidat i amerikanska presidentvalet.
Clinton kom först på tredje plats, och Mitt Romney kom tvåa trots att han satsat hårdare än någon annan.
Det Clinton och Romney har gemensamt är att de, fram till nattens val var kandidaterna i respektive parti som hade partiapparaten och organisationen bakom sig. Clinton har så stor uppbackning i övriga landet att hon fortfarande kan ta hem nomineringen för demokratiska partiet. För Romney kan det här vara förlusten som han aldrig hämtade sig ifrån.
Segrare i Iowa är naturligtvis Barack Obama och Mike Huckabee som fick flest röster inom respektive parti. Men också demokraternas tvåa, John Edwards, är en segrare: han är inte utslaget eftersom han vann över Clinton. Eftersom Fred Thompson kom trea på republikanska sidan kan han hävda att han är på gång. Också Ron Paul, som fick 10 procent av rösterna, kan utropa sig som segrare eftersom han överträffade förväntningarna.
Att John McCain kom först på fjärde plats är ett bakslag för honom, men att Romney inte vann underlättar för McCain i New Hampshire. 
Rudy Giuliani har inte visat sin sin styrka, eftersom han hoppat över valet i Iowa. En del frågar sig om det var så klokt, men jag tror det var rätt med tanke på att segraren fick omkring 35.000 röster – i ett land med 300 miljoner medborgare. Iowa är ett liten delstat, och valdeltagandet var lågt. Iowa behöver inte vara representativt för landet i övrigt.
Se valresultatet i Washington Post: republikanerna och demokraterna. Se också DN och SVD.

Årets förmyndare 2007

Mattias $vensson har i sin blogg listat dem han nominerar till den föga attraktiva titeln som ”årets förmyndare”:

  • Afrosvenskarnas riksförbund för krav på censur av seriealbumet ”Tintin i Kongo” från 1930
  • Carl Schlyter (mp) för krav på förbud mot färgämne i godis.
  • Kalmar kommun för förbjud mot gungor gjorda av bildäck.
  • Kvinnoorganisationen KSAN för krav på förbud av lådviner.
  • Maria Larsson, folkhälsominister, för höjd skatt på alkohol och tobak.
  • Miljödomstolen i Växjö för dom som förbjöd villaägare i Åkarp att röka i sin egen trädgård.
  • Thomas Bodström (s) för krav på statligt filter som spärrar utländska sajter som misstänks erbjuda sexuella tjänster.
  • Åsa Torstensson, infrastrukturminister, för förslag om mopedkörkort och båtkörkort.

Ja, om jag vore jury skulle Miljödomstolen i Växjö vinna. Deras tolkning av lagen är ju vansinnig. Domen blev också upphävd i högre instans.

Jämförelse: förra och nuvarande regeringens betyg

Trots allt tal om svagt opininsstöd för Alliansregeringen, så anser svenska folket att den är klart mer kompetent än den förra s-regeringen. Det visar mätningen som Aftonbladet/Sifo utfört.
Bara tre av den socialdemokratiska regeringens ministrar fick bättre betyg av svenska folket än sin borgerliga efterträdare fick i slutet av 2007. Det är justitieminister Thomas Bodström som fick bättre betyg än Beatrice Ask: 3,5 mot 2,9. Det är infrastrukturminister Ulrika Messing som fick 3,1 jämfört med Åsa Torstensson som får 2,6. Och det är finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg som fick en tiondel högre betyg än Mats Odell – 2,6 mot 2,5. 
De många fall där Alliansens statsråd får högre betyg är inte bara de förväntade, som att utrikesminister Bildt får vida bättre betyg än Freivalds: 3,3 mot 1,9. 
När Göran Persson utsåg Jens Orback till integrationsminister ”toppade” han laget. Men integrationsminister Nyamko Sabuni får klart bättre betyg än han: 2,9 mot 2,5.
Finansminister Anders Borg (m) har bättre betyg än sin företrädare Pär Nuder. Särskilt intressant är att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin – med ansvar för ändringarna i a-kassan – får klart bättre betyg än företrädaren som minister Hans Karlsson: 2,7 mot 2,3.
[TABLE=2]
Betygsskala: 5= mycket bra, 1= mycket dålig. 
Se mer i bloggen: Svenska folket ger regeringen gott betyg.
Källa: Aftonbladet/Sifo 1 januari 2008, 4 januari 2007 (ej online) och 26 december 2005

Kinas ekonomi har krymt

Utrikespolitiske experten Walter Russell Mead skriver i Los Angeles Times om nyheten att Kinas ekonomi inte alls har vuxit så mycket som omvärlden trott, The great fall of China:

Kinas ekonomi är mindre än vi trott, säger Världsbanken. Omkring 40 procent mindre.
Kina är, har det visat sig, inte en ekonomi i 10-trillioner dollars klassen på väg att närma sig USA. Den är snarare i 6-trillionersklassen, mindre än hälften av USA:s. Under en överskådlig framtid kommer Kina att ha betydligt mindre pengar att spendera på militären och har att möta klart svårare sociala och ekonomiska problem på hemmaplan än vad experter tidigare räknat med.

Förklaringen till att den kinesiska ekonomin grovt överskattats beror på bristande statistiska metoder som Meid redovisar i artikeln. Att Kina utvecklas långsammare än trott innebär både goda och dåliga konsekvenser. Kina kan inte lika enkelt ägna sig åt snabb militär upprustning. Och den politiska ”stabiliteten”, alltså kommunistregimens förtryck, kan vara svagare än man räknat med. Till nackdelarna hör ju att kineserna inte fått den snabba ökning av levnadsstandarden som väst förväntat sig. Och Meid förutspår att Kina kommer att vara mindre samarbetsvillig i klimatfrågorna.
Det är alltså svårare än väntat för Asien att mäta sig med väst som ekonomiska stormakter. Än en gång demonstreras hur viktig friheten och demokratin är för utveckling. Varför har världen så svårt att inse det?!

Analysera Nato-medlemskap

Kristdemokraternas försvarspolitiker Else-Marie Lindgren tycker att försvarsberedningen ska utreda för- och nackdelar med ett Natomedlemskap, det säger hon idag i en radiointervju: Kd vill att Nato-medlemskap utreds.

– Vi är engagerade i Nato i så många internationella insatser så jag tycker att man hade kunnat ge oss möjligheten att förutsättningslöst utreda ett Natomedlemskap, säger hon.
– Det är utifrån att vi har en förminskad försvarsmakt i dag. Vi har faktiskt en ganska liten del som skulle kunna försvara oss. Vi måste kräva hjälp utifrån och då är Nato en organisation som skulle kunna bistå oss.

Ja, det är löjligt att det officiella Sverige är förbjudet att ens studera för- och nackdelarna med ett framtida medlemskap. Finland har tidigare lämnat denna inskränkta hållning, och tillåter att statliga utredningar analyserar vilka effekterna skulle bli av såväl fortsatt alliansfrihet som medlemskap i militära allianser.
Den förskjutningen tycker jag vi ska göra också i Sverige. Tankeförbud är aldrig bra. Allra minst i känsliga frågor.

“Clinton kommer att bli bara trea”

I dag går några hundra tusen invånare i den lantliga delstaten Iowa till valmöten i sina församlingar för att diskutera och rösta om vilken person som borde nomineras till att bli partiets presidentkandidat (republikanska och demokratiska väljare möts i olika lokaler). De har genom historien lyft fram oväntade namn, och sänkt favoriter. Och i sex av av de senaste åtta valen har segrare i Iowa också blivit president.
Ledaren i Svenska Dagbladet gör en kul och rättvisande beskrivning av hur valet gått till om det tillämpats i Sverige: I kväll går Amerikas kronobergare till val
Så det är otroligt mycket som stå på spel. Drudge report visar just nu Iowas flagga tillsammans med rubriken: ”Framtiden avgörs här”.
Och denna valdag gör den legendariske politiske reportern Bob Novak ett djärvt utspel: Clinton blir bara trea.
Själv vågar jag inte gissa. Jag hoppas att Hillary Clinton inte vinner, för det håller nomineringskampanjen i liv längre, vilket skulle vara ytterst spännande. Jag hoppas också att Mike Huckabee vinner över Mitt Romney, för det gör det enklare för Rudy Giuiani att övervintra tills nomineringsprocessen kommer till de stora delstaterna med storstäder.

Palestinier föredrar israeliskt Jerusalem

I medierna framställs det som att palestinierna som bor i de östra delarna av Jerusalem, den del som kallas ”ockuperad” av Israel sedan 1967, med självklarhet vill att deras del av staden ska överföras till Västbanken och en palestinsk stat.
Men när Israels premiärminister Ehud Olmert i höstas gjorde ett uttalande om att stadsdelarna i Jerusalem som har arabisk befolkning kanske kommer att överlåtas till palestinska myndigheten, började palestinier i de aktuella stadsdelarna att protestera mot förslaget. Det skriver kanadensika tidningen Globe and Mail i Some Palestinians prefer life in Israel. ”Om man höll folkomröstning här, skulle ingen vilja hamna under palestinska myndigheten (PA). Det skulle bli en ny intifada för att skydda oss från PA”, säger en arabisk röst i reportaget.
Förra veckan publicerades två opinionsmätningar som visar att palestinier i Israel inte alls vill hamna under palestinskt styre. En mätningen från Keevoon Research, Strategy & Communications visar att 62 procent vill stanna under israeliskt styre och bara 14 att deras bostadsområde ska överlåtas till PA.  Enligt en annan mätning vill 78 procent att deras bostadsområde ska fortsätta tillhöra Israel, medan bara 18 procent vill hamna under palestinsk överhöghet.
I Jerusalem Post försöker Daniel Pipes  förklara varför palestinier i ”ockuperade” områden vill fortsätta tillhöra Israel och inte palestina, Palestinians who prefer Israel:

När det gäller att uppfostra barn säger Jamil Sanduqa: ”Jag vill leva i fred och att mina barn ska gå i skolan. Jag vill inte uppfostra mina barn till att kasta sten och att lyda Hamas”.
Om en mer förutsägbar framtid säger Samar Qassam, 33: ”Jag vill fortsätta kunna leva här med min fru och barn utan att behöva oroa mig över framtiden. Därför vill jag bli israelisk medborgare.”
Andra pekar på korruptionen och bristen på mänskliga rättigheter [i palestinskt styrda områden] Dessa röster visar att fyra femtedelar av de palestinier som har egna erfarenheter av Israel ser lockelsen i att leva i ett hyggligt och ordnat land, vilket är en viktig och positiv iakttagelse.

Ja, och det är en totalt annorlunda bild än den vi svenskar blir matade med i våra massmedier, dag ut och dag in. Om palestinier på ”ockuperat” land reagerar på detta vis, är knappast situationen så svart/vit som vänstermedierna vill göra den till.

Svenska folket ger gott betyg åt regeringen

Aftonbladet försöker framställa svenska folkets betyg på regeringens statsråd – en betygsättning som sker för 12:e året i rad – är negativt: Reinfeldt – regeringens stora förlorare.
Men Alliansregeringens medelbetyg på 2,78 överträffas bara två gånger av Göran Perssons regeringar, år 1999 och 2001. Det framgår av bloggens sammanställning: Svenska folkets betyg på Perssons regeringar
Aftonbladets rubrik 1997, när s-regeringen fick lägre betyg än vad Alliansen nu fått, var att man ”sköter sig bättre”. Det ger annat intryck än ”stor förlorare”.
Vad kan denna skillnad i att tolka betyg bero på….?
(Se mer i bloggen: Jämförelse: förra och nuvarande regeringens betyg.)

Fler dör inte i Irak än i Sydafrika

Kriget i Irak är vunnet. Det hävdar med övertygande argument utrikeskorrespondenten och kolumnisten Andrew Bolt i australiensiska Daily Telegraph, The war in Iraq has been won.
Han har tagit fram fakta kring frågeställningar jag länge haft men inte fått svar på: hur förhåller sig våldsnivån i Irak under hösten 2007 jämfört med andra länder?

Under hösten har cirka 25 personer per dag dött en våldsam död i Irak. I Sydafrika visar mordstatistiken att 52 dödas per dag där. Eftersom Sydafrika nästan har dubbelt så många invånare som Irak, betyder det att våldsnivån är i samma storleksordning.

Bolt ställer den höst befogade frågan:

Är det någon som påstår att Sydafrikas våldsnivå bevisar att befrielsen från apartheid inte var värt sitt pris?

Nej. Skulle inte tro det.
Felet som västerländska bedömare gör är att man jämför våldet i väst med det i Irak – och då framstår det som ohyggligt. Men i jämförelse med stora delar av världen avviker Irak idag inte från det som är vardagsvåld.
Andrew Bolt radar upp förklaringarna till att våldsnivån sjunkit till det som är normalt i stora delar av världen:

Al-Qaida har blivit slagna. Shiiter, kurder och träskaraberna hotas inte längre av folkmord, som de gjorde under Saddam.
Landet har förblivit enat. Majoriteten styr. Och minoriteten sunniter är representerade i regeringen.
Det förekommer inget inbördeskrig. Kurderna har inte förklarat sig självständiga. Iran har inte förmått förvandla Irak till lydstat. Och landets institutioner blir allt starkare. Iraks armé har nu full kapacitet, åtminstone till numerären.
Irak har en omfattande och fri mediemarknad. En demokratisk konstitution har formulerats och antagits i flera demokratiska val.

Trots dessa framsteg och trots att våldsnivån alltså är nere på det som är normalt i denna del av världen, hör vi ingenting alls om detta i våra medier. Västmedierna har satsat så starkt på att Irak ska förloras, att man tiger ihjäl sanningen – i DN, SVD, SVT, SR, TV4 och alla andra riksmedier.
Visst kan utvecklingen åter vända tillbaka till högre dödstal. Men 2007 har varit ett framgångsår. Det borde rapporteras.
Andrew Bolt visar också att dödandet under 2007 varit betydligt lägre än det som var genomsnittet under Saddam Husseins 24 brutala år i ledningen. En försiktig uppskattning visar att antalet döda efter invasionen knappast ens när det var som mest skriverier om våldet, kom upp i det genomsnittliga dödandet under Saddam, omkring 100 döda per dag.
Vi måste lära oss att sätta fakta i sitt sammanhang. Allt annat är bara propaganda.