Måndagen den 29 augusti 2005 drog orkanen Katrina in över amerikanska sydkusten. Katrina blev av kategori 4, en sällsynt kraftig orkan, som träffade den mest känsliga kusten i USA. I storstaden New Orleans ligger delar av bebyggelsen upp till 2 meter under havsytan. Själva stormen ställde under måndagen till stor skada. Men det var under natten till tisdagen som katastrofen blev total, då fördämningar och vallar försvagats så att vattenmassorna bröt igenom. Stora områden hamnade under vatten.
Medierapporteringen en egen katastrof
Svenska medier har använt naturkatastrofen för att ensidigt bedriva hatpropaganda mot USA i aldrig tidigare skådad omfattning. Här har några av bloggens kommentarer samlats.Söndag 2005-09-11 / 23.30
ORKANEN KATRINA - VEM GJORDE VAD? Nu börjar detaljerna sippra fram om vad som faktiskt hände:
Borgmästaren Ray Nagin (demokrat) fick orkanvarning 5 dagar i förväg men väntade i nästan 4 dagar innan han, på presidentens uppmaning, beordrade obligatorisk evakuering. Men borgmästaren lät 569 bussar, som i ett svep skulle kunnat evakuera 33.350 personer, stå och bli dränkta. Istället uppmanade borgmästaren människor utan transportmöjlighet att bege sig till arenorna Superdome och Convention center, vilket inte ingick i någon plan. Därför fanns heller inget vatten, ingen mat och ingen säkerhet för att ta emot 10.000-tals personer vid arenorna. Borgmästaren tappade också kontrollen över sin korrumperade poliskår, som i hundratal lämnade staden istället för att tjänstgöra i en svår stund. Se mer här och här och här
Guvernören Kathleen Blanco (demokrat) är överbefälhavare över Nationalgardet i Louisiana med 11.500 man. Av dem är 3.000 i Irak. Allt fler undrar var de resterande 8.500 mannarna tog vägen dagarna efter orkanen. Och varför guvernören inte beordrade dem att undsätta New Orleans. Federala trupper var också beredda att åka, men väntade på besked från guvernören vart hon ville sända material och manskap - enligt grundlagen är det hon som guvernör som har befälet i delstaten. Någon begäran kom aldrig från guvernören. Se mer här och här.
Kongressens oppositionsledare (demokrater) har vräkt ut anklagelser mot presidenten. Om att han organiserat ledningen över räddningsverket och andra federala myndigheter på ett så uselt vis att de inte ryckte ut när de behövdes. Om att han gjort besparingar i vallbyggnationer som kunnat rädda staden. Men nuvarande organisation av räddningsverket som underordnat det nya inrikesdepartementet är inte Bush' idé. Presidentkandidat John Kerry skröt i annonser inför presidentvalet om att det var demokraterna som etablerade 'departementet för inrikes säkerhet', något Bush var emot i över ett år efter 11 september. När det gäller anslag för investeringar i infrastruktur är de högre under Bush än under Clinton. Men på grund av demokraternas gruppledare Harry Reid har vallbyggnation utefter sydkusten fått stå tillbaka för andra projekt, inte minst i Reids egen hemstat, Nevada. Se mer här och här.
Ju mer tiden går och ju mer vi får klart för oss vem som gjort vad, så framträder större syndare än presidenten. Bush gjorde misstaget att inte tillräckligt snabbt beskriva det allvarliga läget och sätta tonen för räddningsarbetet. Han trodde förmodligen att lokala ledare, likt Rudy Giuliani i New York 11 september, skulle ta ledningen för arbetet på marken. Men det skulle han inte gjort. Inkompetensen i Louisiana och New Orleans verkar total. Det har presidenten - och nationen - hittills fått betala dyrt för.
Söndag 2005-09-11 / 15.20
POLITIK & PSYKOLOGISK KRIGFÖRING (III). I veckan hölls den första sammankomsten för ett hundratal personer i den borgerliga ”äntringsstyrkan”, som ska förbereda ett borgerligt regeringstillträde efter valet i september 2006, rapporterar radions ekoredaktion. Det är utmärkt, även om det är mycket viktigt att det inte framstår som att man tar ut en valseger i förskott - sånt avskyr väljarna, med rätta. Att vara förberedd är däremot en dygd. Förberedelsearbetet visar också att man verkligen vill vinna regeringsmakten tillsammans.
Och ett område där de borgerliga måste förbereda sig är kris- och katastrofhantering. Även om socialdemokratin är mån om att framstå som kritiker av USA, har man mer än andra partier tagit efter amerikanska kampanjmetoder. Om de förlorar regeringsmakten är sannolikheten hög att de kommer att ta efter demokratiska partiets taktik att gå till angrepp på allt som rör sig och beskylla den borgerliga regeringen för bristande ledarskap. Socialdemokratins oppositionspolitik kan komma att vara rena psykologiska krigföringen, med överdrifter, ogrundade anklagelser och rena lögner.
Skulle en större katastrof inträffa är det extremt viktigt att en borgerlig regering hanterar den snabbt och effektivt. Och det räcker inte om regeringskansliet är redo. Svenska myndigheter är lobotomerade. De leds av byråkrater som inte är vana att behöva lyfta ett finger eller fatta självständiga beslut. De gör hellre ingenting, än riskerar att göra fel. Hela denna myndigheteskultur kommer en borgerlig regering att få skulden för, även om det inte råder någon tvekan om vem som skapat den. Därför måste man bygga upp nya kanaler för beslutsgången, åtminstone vid kriser. De borgerliga har inte råd med att framstå som senfärdiga om något händer.
Söndag 2005-09-11 / 14.50
POLITIK & PSYKOLOGISK KRIGFÖRING (II). Flera internationella islamkännare brukar hävda att terrorismen egentligen inte är en följd av civilisationernas kamp mellan väst och islam, utan uttryck för ett inbördeskrig inom islam där fundamentalister vill tvinga den muslimska världen att bli än mer bokstavstrogen. Jag är inte övertygad om att detta är en korrkekt bild. Varför hör vi i så fall så lite från moderata muslimska ledare, fundamentalisternas motståndare? Varför tar man inte tydligare avstånd från fundamentalisterna? Vi har inte sett mycket av 'motoffensiv', utan snarare passivitet från muslimska världen.
Men metaforen är intressant och kan ju också överföras på väst. Majoriteten i Europa och minoriteten i USA är vänster och vill ha mer regleringar och förmynderi, medan majoriteten i USA och minorieteten i Europa är höger och vill ha mer frihet och mindre förmynderi.
George W Bush är symbolen för detta västvärldens inbördeskrig om idéerna. Det har han blivit inte bara därför att han är den mäktigaste ledaren i väst, utan därför att han i handling visat sig stå för sina värderingar: han har kraftigt sänkt skatterna och han har använt vapenmakt för att sprida frihet och demokrati i världen. Eftersom det inte ligger för honom att linda in sin politik i mjuka budskap i syfte att tona ner motsättningarna, har han provocerat vänstern i västvärlden mer än någon före honom. Ronald Reagan var filosofiskt ännu tuffare än Bush, men han visade värme och hade en avväpnande stil, som tog udden av kritiken. Bush verkar ibland medvetet vilja provocera vänstern, för att få dom att bli ännu mer extrema i sin kritik. En taktik som varit framgångsrik eftersom den blodtörstiga vänstern skrämt bort amerikanska väljare från demokratiska partiet.
Om man kan tala om ett idéernas inbördeskrig i väst så bedrivs det inte med självmordsbomber utan med psykologisk krigföring. Från vänsterns sida genom att skoningslöst och oavbrutet kritisera presidenten i allt han gör, i syfte att bryta ner stödet för det kapitalistiska och fria samhället. För Bush har det som sagt handlat om att reta upp vänstern så att de går för långt och tappar anseende - i USA.
Problemet är att Europa hamnar på åskådarläktaren. Eftersom medierna i Europa ensidigt förmedlar demokratiska partiets perspektiv får vi bara höra vänsterns syn och perspektiv. Och borgerliga politiker i Europa har ingen anledning att försvara amerikanska regeringens politik. Villkoren är andra i Europas länder än i USA. Europeiska politiker vill formulera problem och lösningar för sitt eget land, inte kommentera vad som gäller på andra sidan Atlanten. Därför finns få - andra än några bloggar - som svarar upp mot vänsterns antiamerikanska retorik.
Ibland, när man hör amerikaner angripa sitt eget land, undrar jag om det inte vore bättre för västvärlden om minoriteten amerikanska vänstersympatisörer flyttade till Europa och den framtidsinriktade och frihetliga minoriteten i Europa emigrerade till USA. Då skulle vi få ett renodlat frihetligt alternativ och en renodlad och planstyrd 'välfärdsmodell'. Vi medborgare skulle då kunna rösta med fötterna; välja att bo på den kontinent som bäst stämmer med våra värderingar. Och ett slut på det tröttsamma psykologiska kriget i politiken.
Söndag 2005-09-11 / 12.03
POLITIK & PSYKOLOGISK KRIGFÖRING (I). När jag gjorde lumpen (och Leonid Brezjnev var generalsekreterare i Sovjetunionen) fick vi lära oss att det inom totalförsvaret fanns något som heter psykologiskt försvar. Förklaringen var att man i kriser och konflikter kan räkna med psykologisk krigföring från fienden. Psykologisk krigföring syftar till att genom propaganda, desinformation, myter och fördomar skapa föreställningar hos motståndarens befolkning och ledning som undergräva moralen och gör dem mer benägna att ge upp.
Styrelsen för psykologiskt försvar påpekar att vårt beroende av massmedierna blivit allt större och har därför genomfört en studie om risker, sårbarhet och beredskap. Men vi ser ju allt mindre av traditionella krig mellan nationer, däremot får olika katastrofer allt större genomslag. På nämnda styrelses sida får, symptomatiskt nog, Estonia och tsunamin stort utrymme.
Den här bloggen har inte stämt in i kritiken av regeringen och Laila Freivalds efter tsunamin (se här), och inte heller mot president Bush efter orkanen Katrina (se här). Det går inte förbereda sig på ett sådant sätt att det moderna samhällets alla bekvämligheter och trygghet omedelbart kan återskapas på några timmar efter en enorm katastrof. Räddningsarbete tar tid och ju fler som drabbats desto långsammare går det. Men eftersom denna folkliga förväntan finns i luften måste politiska ledningar lära sig hantera den.
Nyckeln är att handla omedelbart, inom några timmar. Om Göran Persson och Laila Freivalds hållit krismöte på annandagens kväll (inom 24 timmar från flodvågen) och delegerat ut stort svängrum till myndigheterna, hade man förmodligen sluppit den massiva kritik man nu fick. Samma sak för president Bush, hade han på tisdagen sagt att han ställer trupper till förfogande hade fokus legat på räddningsarbetet på plats, inte på eventuell senfärdighet från regeringshåll.
För mig är det förvånande att regeringar inte tidigare gått igenom rutiner vid katastrofer. För det har ju blivit allt tydligare att inte ens naturkatastrofer innebär nationell samling, utan att fingerpekandet och skuldbeläggandet börjar innan döende människor räddats. En orsak är att vi nu har dygnet-runt-bevakning i medierna. En annan är att oppositionen i ett land som USA inte längre ställer upp på gemensamma tag, utan omedelbart exploaterar situationen och stämmer in i kritik mot regeringen och gör hela räddningsarbetet till partipolitik.
På det sättet har det demokratiska partiet i USA de senaste 13 dagarna agerat som en fiende vars mål är att undergräva moralen i USA i syfte att fälla eller försvaga regeringen. Det är en ingenting annat än psykologisk krigföring. Ett psykologiskt inbördeskrig. Mitt i en naturkatastrof.
Inte undra på att USA har framstått som svagt och förvirrat. Landet halva politiska etablissemang gör allt för att frammana den bilden. Men det är inget specifikt amerikanskt problem. Det gäller, i tider av omedelbar mediebevakning, alla demokratier. Oppositionen i varje land kan ta tillfället i akt att knocka regeringen när den är som mest sårbar. Därmed blottläggs ytterligare en svaghet i det demokratiska styrelseskicket. Vi får aldrig glömma att demokrati är ett skört styrelseskick och om det missbrukas kan det rämna, precis som vallarna i New Orleans.
Torsdag 2005-09-08 / 16.30
ENDA FUNGERANDE EVAKUERINGSPLAN: SJÄLVSTÄNDIGT TÄNKANDE. Nu när experter på krishantering börjar komma till tals, istället för propagandister och journalister, blir bilden allt tydligare. ABC News rapporterar:
I New Orleans har såväl utsatta som lokala makthavare beskyllt den federala regeringen för de sena räddningsinsatserna. Men experter säger att när naturkatastrofer inträffar är det lokala och delstatliga myndigheter som har huvudansvaret att handla snabbt, inte den federala nivån.Återigen bekräftas den totala inkompetensen i de lokala myndigheternas agerande. De försökte inte ens följa den plan man själva utarbetat!
New Orleans egen omfattande krisplan förutser situationer med 'stora mängder strandsatta människor' och lovar att 'staden ska ianspråkta alla tillgängliga resurser för att snabbt och säkert evakuera hotade områden'. Planen slår fast: 'Särskilda arrangemang ska vidtas för att evakuera personer utan egna transportmöjligheter'.
När orkanen Katrina slog till följdes dock inte krisplanen. Istället för att använda stadens bussar för att evakuera dem som inte kunde göra det på egen hand, uppmanades folk i New Orleans att söka sig till Superdome och Convention center, där ingen försåg dem med förnödenheter eller säkerhet.
På sitt karaktäristiska vis skriver Mark Steyn i Daily Telegraph, The Big Easy rocked, but didn't roll:
11 september svek den federala regeringen folket; förra veckan svek de lokala och delstatliga myndigheterna folket. Den 11 september satt man fast i en 30 år gammal plan; förra veckan brydde man sig inte om att följa den modernt uppdaterade planen för 2000-talet. Varför käbbla om vilken nivå av byråkrati man föredrar att bli sviken av?Ja, varför alls ha några planer om man inte följer dom? Steyn menar att välfärdskulturen inte alls är svaret, inte bara därför att planer är byråkratiska och ineffektiva, utan också därför att de utarmar medborgarskapet och eroderar människors självständiga tänkande och uppfinningsrikedom.
Torsdag 2005-09-08 / 9.08
EFTERVERKNINGAR: INGEN VÄNSTERVÅG, UTAN GIULIANI. Många på vänstersidan i USA tror att en ny vänstervåg nu kommer att starta, eftersom naturkatastrofen visade hur viktigt det är med starka myndigheter och att människor kommer att kräva ökad trygghet av det offentliga. Exempelvis var förre guvernören Mario Cuomo - ibland beskriven som den bäste vänsterpresidenten USA aldrig haft - i eld och lågor i en intervju i Sky News. Kontentan var: orkanen visar att vi måste höja skatterna och bygga en välfärdsstat som i Europa.
Jag vill ju inte tro det (föga förvånande). Det kan vara tvärtom. Handlingskraft är en viktig faktor i amerikansk politik på ett helt annat sätt än i Europa, där slöa pratkvarnar omväljs medan nytänkande röstas bort. Av USA:s 43 presidenter har 6 varit generaler, den senaste Eisenhower. Det Amerika vill se i tider av oro är en president som utstrålar styrka, handlingskraft och mod. Det gör det än svårare för vänsterns mera byråkratiska profiler, som John Kerry.
Och i takt med att det klarnar vilka de största syndarna i hanteringen av orkanen varit, borgmästaren i New Orleans och guvernören i Louisiana, blir det än mer uppenbart vilken enorm kapacitet och vilket geni New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani är. Bara några timmar efter det att han själv nästan blivit begravd när tvillingtornen rasade 11 september höll han sin första presskonferens inför hela världen. Och från första stund gav han intryck av att ha full kontroll och kunde förmedla både ledarskap, sorg och vrede.
Jag tror orkanen kan fungera som katapult för Rudy Giuliani in i Vita huset 2008.
Torsdag 2005-09-08 / 0.40 länk
BUSH KOMMER ATT LEDA ÅTERUPPBYGGNADEN. Den alltid giftige analytikern Dick Morris skriver att Bush will rebound from Katrina missteps.
Bilderna av tragik, död och elände kommer snart att bytas mot scener från återuppbyggnaden, glada människor som flyttar hem och verksamheter som med optimism startar upp på nytt.
Det här är inte första gången presidenten kritiseras för långsam reaktion, påminner Morris. Efter 11 september framfördes ihärdig kritik, exempelvis i Michael Moores Fahrenheit 9/11, om att Bush fortsatte läsa högt för skolbarn sedan han fått beskedet om att USA var under attack. Det tog den gången flera dagar innan han, via en raspig megafon, fångade stämningarna och samlade folket. Återhämtningen efter Katrina kommer att följa samma mönster, tror Morris, som för den skull inte viftar bort kritiken och kraven på utvärdering.
Men den demokratiska oppositionen bör hålla tillbaka sin skadeglädje. Om ett år kan ett framgångsrikt återuppbyggnadsarbete efter Katrina ha skapat ett nytt och starkt momentum för en administration som uppenbarligen hade börjat få slut på idéer ...Ja, hittills i år har Bush verkat seg och ointresserad. Det kan mycket väl vara så att han nu fått en ny mission, ett nytt konkret uppdrag att ta tag i. Just det han gillar och utför med styrka och ledarskap.
Torsdag 2005-09-08 / 0.05
USA MOT NYA FRAMGÅNGAR - INGET NYTT 70-TAL. Flera dysterkvistar inom det demokratiska partiet i USA talar om att det kaotiska, dystra 1970-talet med oljekris och hopplöshet är tillbaka. Lawrence Kudlow, ekonomisk rådgivare åt president Reagan, summerar på ett utmärkt sätt varför det är fel: Not That ’70s Show.
På 1970-talet, före Reagan, var ekonomin, också i USA, i hög grad reglerad. Det gjorde att ekonomin inte klarade svängningarna. Nu, tack vare Reagan, är marknaderna fria och flexibla. ”Faktum är att ekonomin gick in i Katrina-chocken med mycket god hälsa. Förra veckan rapporterades att arbetslösheten sjunkit till 4,9 procent.” Kudlow menar att bortfallet av hela ekonomin i Louisiana och Mississippi kommer att sänka tillväxten med en procent för USA, från 3,5 till 2,5 för tredje kvartalet. Arbetslösheten kommer att öka. Men den flexibla amerikanska ekonomin kan genom återuppbyggnaden redan till fjärde kvartalet vända utvecklingen och tillväxten stiga över 3 procent igen (att jämföra med exempelvis Tysklands enprocentiga tillväxt).
Visst är det mycket mer intressant att höra vad man kan och kommer att kunna göra, än alla dysterkvistar som bara ser elände? Kudlow summerar:
Inte ens en temporär ekonomisk förlust av 750 miljarder kronor [för återuppbyggnaden] kommer att hindra amerikansk företagsamhet från att fortsätta framåt ... Kanske kan våra ekonomiska framgångar hjälpa till att lätta upp humöret hos den efter Moder Jords härjningar demoraliserande och missmodiga vänstern.
Onsdag 2005-09-07 / 0.15 länk
EN BALANSERAD MEDIERAPPORT! Har för första gången hittat en balanserad medierapport i Europa om orkanen Katrina, till min förvåning i BBC: Multiple failures caused relief crisis. Här går man sakligt igenom vad som hänt i kronologisk ordning. En slutsats är häpnadsväckande, med tanke på den totala krisstämning som arenorna utgjorde i medierapporteringen:
Men ironiskt nog hade misslyckandet vid Convention Center förhållandevis lätt kunnat undvikas. Reportrar körde dit utan problem. En tog en taxi.Jag trodde de nödställda vid de två uppsamlingsplatserna var avskurna av vattenmassorna! Nu pekar BBC på att det varit hur enkelt som helst att ta sig till åtminstone den ena och därifrån. Och att ordna bussar är en lokal fråga, inte regeringens. Om Bush skriver man:
[Det] var han som påskyndade evakueringen av New Orleans (han har ingen laglig möjlighet att beordra en sådan) och han har slagit fast att långsamheten i räddningsarbetet varit 'oacceptabel'.Även anklagelserna om att besparingar i vallbyggnationer skulle orsakat skada avvisas av BBC, som därmed bekräftar det som hävdats här i bloggen: de vallar som brast var nyss uppgraderade och bestod inte av jordmassor utan av betong. Se där, vissa redaktioner kan ge en balanserad bild.
Tisdag 2005-09-06 / 21.25
SKA PRESIDENTEN DIRIGERA BUSSAR I NEW ORLEANS? Det blev en animerad diskussion mellan Göteborgs-Postens Britt-Marie Mattson och mig i Studio Ett idag. Mattsson lät som en valarbetare för det demokratiska partiet och riktade kritik mot Bush på alla tänkbara punkter.
Mitt huvudbudskap var att jag tycker det är trist att massmedierna enbart ger ena sidans perspektiv (vänsterns) så som Mattson just demonstrerade. På frågan om jag kunde ge exempel, tog jag upp att staden New Orleans bussar står under vatten därför att borgmästaren inte använt dom i evakueringen av människor som saknar bil. Det är alltså andra som bär ansvar för det som gått snett i samband med orkanen. Men Mattson ville inte gå med på det, så jag frågar:
Skulle presidenten dirigerat bussar i New Orleans?Detta är en djupt felaktig och okunnig beskrivning av konstitutionen i Förenta staterna (där 'staterna' syftar på delstaterna). Man kan inte i radiodebatt på några minuter undervisa motdebattörerna, men här i bloggen kan jag ju mästra bäst jag vill.
Britt-Marie Mattson: Det är presidenten som proklamerar undantagstillstånd i delstaterna … [Han är] den högst ansvarige, som på något sätt står över alla de här delstatliga befattningshavarna och som kan gå in och se till att man rättar upp det som inte rättas upp på delstatsnivå. Det är ju det som är presidentens uppgift.
För det första är det inte presidenten, utan guvernörerna, som kan proklamera undantagstillstånd, se Louisianas här - proklamerat av guvernören, inte presidenten.
För det andra är det guvernörerna som är överbefälhavare över Nationagardet i varje delstat och beslutar när de ska sättas in, exempelvis vid större olyckor och naturkatastrofer. Presidenten kan kalla in delar av Nationalgardet i federal tjänst, men det handlar då om krigsuppdrag utomlands. Nationalgardet fungerar som aktiva reserv åt armén i delstaterna. Men i inrikestjänst, som vid räddningsinsatser, är det guvernörerna som otvetydigt är befälhavare.
President Bush försökte i fredags, då han såg att inget hände, få Louisianas guvernör att frivilligt och skriftligen lämna över Nationalgardet till den federala regeringen. Men hon vägrade! Ur Washington Post-artikeln White House Shifts Blame to State and Local Officials (4/9):
Bakom scenen har en maktkamp bedrivits då federala [presidentens] företrädare försökt att vrida makten ur händerna på Louisianas guvernör Kathleen Blanco (demokrat). Strax före midnatt i fredags, uppger en centralt placerad källa, sände Bush-administrationen till henne ett förslag till juridiskt memorandum att underteckna där hon skulle begära ett federalt övertagande av ansvaret för evakueringen i New Orleans.Det svenskar har svårt att förstå är att USA är en federation där delstaterna styr i inrikespolitiken. USA kan därför jämföras med EU. Det förhållandet kommer nog att ses över, under hård debatt. Men även om ändrigar sker, så kommer nog inte presidentens ansvar att utsträcka sig till att dirigera bussar i evakuering inför det som kan bli en naturkatastrof...
Regeringen sökte enhetlig kontroll över all lokal polis och trupper i Nationalgardet som lyder under guvernören. Delstatsledningen i Louisiana avvisade förslaget efter en nattlig diskussion, eftersom de var oroliga att en sådan åtgärd kunde jämföras med att deklarera krigstillstånd (martial law) då civila lagar träder ur kraft.
Tisdag 2005-09-06 / 13.36
KOMPLEXA SAMHÄLLEN SÅRBARA FÖR NATURKRAFTERNA. Spelet om att lägga skulden för oredan efter orkanen Katrinas härjningar fortsätter. Som allt tydligare bovar i detta spel framstår delstaten Louisiana och staden New Orleans (i Meet the Press beskrevs delstaten som ”välkänd för sin korruption” och Pittsburgh Post-Gazette skriver om lokalt och delstatligt ansvar). Och vänstern fortsätter givetvis att skylla allt på presidenten.
Men, som bloggen tidigare varit inne på, är det att grovt överskatta vad politiker kan göra. Politiker är inga gudar som kan förutse katastrofer, var, när och hur de ska slå till, och därför förbereda på rätt sätt. Att skydda sig från varje tänkbart katastrofscenario är omöjligt. Ett bra perspektiv på hur små vi människor är inför naturens krafter ger Dennis Byrne i Chicago Tribune: Why do we always assign blame?
En 'normal' orkan är packad med energi som motsvarar hundratals atombomber, och svarar för ett halvt års energiförbrukning i hela USA.Jag tror att vi, ju mer avancerade våra samhällen blir, paradoxalt nog ställer allt högre krav på att våra avancerade liv inte ska få avbrytas av någonting, samtidigt som detta avancerade samhälle är avsevärt mycket mer sårbart för störningar. Försvinner elektriciteten dör all elektronik, alla system slutar fungera. Det avancerade samhället faller mycket, mycket djupt ner i det mest primitiva tillståndet.
Krav på att 'dom' [politikerna] ska hantera sådana krafter genom att bygga 2 meter högre vallar är löjligt. Det är också idén att all den mat, vatten och husrum som en miljon evakuerade behöver skulle kunna finnas på plats över natten ...
Kanske kommer skuldbeläggandet från dagens mentala inställning att någon annan alltid måste vara redo att tillförsäkra oss vår säkerhet och trygghet. Eller från arrogansen som ligger i att tro att det i förväg går att planera för varje tänkbar katastrof.
I en tid för bara två generationer sedan, då el var en lyxprodukt som inte användes till så mycket, innebar elavbrott ingenting dramatiskt. Fallet i bekvämlighet och service blev litet. Och förväntningarna från mina morföräldrars generation var inte stora. Avbrott i vardagen blev inte dramatiskt, särskilt om man vuxit upp då det var ont om mat. Man kunde avvara det mesta och ändå känna livets mening.
Inte så längre. Själv blir jag rasande när bredbandet inte fungerar under någon timmes avbrott. Våra krav idag är enorma! Allt ska finnas - omedelbart, och alltid. Vi går i taket för varje störning.
Det politiker kanske ska se som sitt ansvar i egenskap av ledare för samhällets organisation är att tala om för oss medborgare att vi måste lära oss att räkna med avbrott. Vi måste mentalt förstå och ta till oss att de avancerade systemen är känsliga och kan slås ut. Och att det kan ta tid innan vardagen återskapas. Det handlar om en psykologisk beredskap som saknas och gör att vi inte ser komplexiteten och saknar respekt för att naturen ibland är destruktiv och starkare än oss.
Måndag 2005-09-05 / 20.44
REPUBLIKANERNA AVSKAFFADE SLAVERIET, AFTONBLADET. Nyss inkommet mejl:
Gunnar Fredriksson skriver i sin kolumn i Aftonbladet i dag att dagens politiska ledning härstammar från slavägarna på 1800-talet. Rätta mig om jag har fel, men uppstod inte republikanska partiet som en protest mot slaveriet? Är vilka lögner som helst tillåtna när man smutskastar USA?Ja, i svenska medier är vilka lögner, vilka myter och vilka skrönor som helst tillåtna - bara de smutskastar USA. Sanningen i detta fall är att republikanska partiets förste president hette Abraham Lincoln. Han är förmodligen helt okänd på Aftonbladets redaktion. Men för andra är han känd som presidenten som avskaffade slaveriet.
Måndag 2005-09-05 / 19.44
RAPPORT HYR IN FOLK FÖR ATT TALA SKIT OM BUSH. SVT:s rapport låter utländska turister från Europa fördöma president Bush i inslag från New Orleans. Självfaller nämner man inte med ett ord att flera färska opinionsundersökningar visar att amerikanska folket inte lägger skulden på presidenten för långsamt räddningsarbete. Alltså ytterligare ett partiskt och obalanserat inslag om USA. När ska de sluta ägna sig åt politisk propagada och börja göra journalistiskt arbete?
Måndag 2005-09-05 / 14.00
GENERAL HONORE HAR TAGIT BEFÄLET I NEW ORLEANS. Han har 'John Wayne'-image, Lt. Gen. Russel Honore som nu leder räddningsarbetet med 40.000 trupper. Han är helt underbar i medieframträdanden och precis den typ av ledare som krävs i en sån här situation.
På frågan varför nationalgardet inte var på plats från början svarar han, ”Hade vi varit här i måndags hade vi också tillhört orkanens offer.” När han får frågor om varför det går långsamt och vems felet är: ”Du kan inte rösta bort vattnet”. Om sena matleveranser till arenorna säger han ”Om du haft 20.000 personer på middag någon gång, så vet du vad jag talar om. Om det var enkelt skulle det varit gjort.”
- Sedan han kom har folk satt fart, säger borgmästaren Nagin (demokrat) som själv mest gnällt i medierna och inte ens lyckades få stadens egna bussar att evakuera folk. Hundratals bussar blev stående och dränkta i två meter vatten.
Måndag 2005-09-05 / 8.45
AMERIKANERNA GER BUSH GODKÄNT. Till skillnad från den politiska vänstern, den som svenska medier blint följer men på inget sätt respresenterar USA, anser det amerikanska folket att presidenten skött sig och inte bär skulden för räddningsarbetet. Det visar opinionsmätning från TV-stationen ABC News i natt. När det gäller långsamt räddningsarbete frågar man: ”Är det Bush fel?” 55 procent svarar: nej. Opinionsinstitutet Rasmussen visar liknande siffror: ”Hur har federala regeringen skött sig?” 53 procent svarat utmärkt, bra eller okej. 45 procent svarar dåligt.
Söndag 2005-09-04 / 18.28
TIDNINGARNA I TISDAGS: NEW ORLEANS KLARADE SIG. Just nu intervjuas amerikanske inrikesministern Michael Chertoff i Meet the Press. Och det är rätt intressant när han, som svar på tuffa frågor om varför regeringen agerade så sent, lägger ut tidslinjen om vad som faktiskt hände: Orkanen drog in över land under måndagen, men inte direkt över New Orleans. Tisdagens tidningar hade rubriker på temat: New Orleans klarade sig (New Orleans ducked the bullet).
Men på natten till tisdagen bröts vallarna mot sjön Pontchartrain sönder och satte därmed stopp för den räddningsplan som startade så fort vindarna mojnat något på måndagkvällen. Inrikesministern fick på tisdag förmiddag meddelandet: sjön är på väg in i stan.
Det är alltså tisdagen som ska räknas som startdag för den nya översvämningskatastrofen, en dag då massmedierna sa att faran var över! Samma massmedier som nu är hysteriska över regeringens senfärdighet och inkompetens... Är medierna rätt aktörer att gapa och skrika om inkompetens?
Det kan vara massmedierna som, genom sina felaktiga rapporter, fått människorna i New Orleans att stanna och inte evakuera. Massmedierna kan vara skyldiga till tusentals människors död.
Söndag 2005-09-04 / 9.10
MEDIERAPPORTERINGEN EN EGEN KATASTROF. De tre senaste kommentarerna i bloggen visar att svenska medier publicerar direkta sakfel och skrönor. Varifrån kommer dom? Och varför tar man in dom utan faktakontroll? För att svara, låt oss börja med tre citat:
George W Bushs tal till de drabbade häromdagen recenserades i New York Times som 'ett av de värsta i hans karriär'. Det vill inte säga lite. Värmlands Folkblad (s) 3/9Det kan knappast råda någon tvekan om att svenska medier blint litar på New York Times. Men det var många år sedan det var en tidning med anseende. Den har rasat från toppen i listan över världens bästa tidningar, haft flera skandaler där journalister publicerat rent påhittade intervjuer och chefer sparkats och redaktörer fått gå. Och ledarsidan i New York Times tillhör Michael Moore-vänstern.
President George W Bush får sig en särskild släng av sleven. Hans tal till de drabbade häromdagen kallas av vissa för 'ett av de värsta i hans karriär'. Dagens Nyheter (ob lib) 2/9
Och så kan vi konstatera att president George Bush höll ett tal som framstod som mer än lovligt taffligt ... han [är] dessutom en genuint korkad president. Nerikes Allehanda (lib) 3/9
När svenska tidningar tar det som står i New York Times för korrekt är det som om amerikanska medier skulle ta allt det Lars Ohly säger som dagens sanningar om Sverige.
Vänsteroppositionen i USA är bitter och rasande över att man i höstas förlorade presidentvalet, flera senatorer, guvernörer och kongressmän. Det finns ingen opposition i något annat land i världen som talar så illa om det egna landet. Nu passar det den europeiska anti-amerikanska opinionen alldeles utmärkt: man behöver inte hitta på egna förklenande omdömen om USA, man behöver bara repetera det som ”amerikanerna själva säger”. Och om amerikaner själva visar förakt för sitt land, blir det lätt att själv visa skadeglädje:
Det uppenbara fiaskot i Irak har inte ruckat på George W Bushs internationella arrogans. Kommer fiaskot i New Orleans att göra det? Östgöta Correspondenten (m) 3/9Eftersom amerikanska vänstern mitt i en naturkatastrof börjar peka finger, anser sig svenska medier också kunna vara vulgära och naket skadeglada medan människor dör, på ett sätt de aldrig varit om katastrofen istället för New Orleans inträffat i Ryssland eller Frankrike. Men berättigar detta vänsterns glödande hat svenska medier att i publicera deras lögner och skrönor?
Antagligen är det också en generande upplevelse för president George W Bush när till och med utvecklingsländer nu erbjuder katastrofhjälp till det stora landet. Falu Kuriren (lib) 3/9
Orkanen kan bli Bushs fall … Ovädret riskerar att blåsa bort president George W Bushs plats i historien. Expressen (ob lib) 3/9
Bush har inte minst genom sitt engagemang mot den internationella terrorismen och samtida ovilja att ta ansvar för vår miljö genom Kyotoavtalet satsat mycket på ett kort. Eller kanske är en bättre beskrivning av Bushs agerande att han har satsat alla pengar på fel häst. Hudiksvalls tidning (c) 3/9
Svensk medierapportering efter orkanen Katrina är en katastrof i sig själv: en förtroendekatastrof för medierna.
Söndag 2005-09-04 / 8.30
ORKANEN: VALLAR RASADE INTE PGA BESPARINGAR. Ytterligare en av den amerikanska vänsterns lögner som svenska medier sväljer utan minsta granskning är att president Bush skulle sparat på investeringar för orkanskydd (exempelvis moderata Norrbottens-Kuriren 3/9: ”Hade president Bush prioriterat att bygga skydd mot orkaner hade en hel del av förödelsen undvikits.”).
Fakta är att de vallar som bröt samman mot sjön Pontchartrain var i god kondition, vilket rapporteras i Chicago Tribune:
'Jag kan inte se hur storleken på anslagen skulle kunnat vara en bidragande faktor i det här fallet', säger general Carl Strock vid Ingenjörstrupperna. 'Även om hela projektet varit fullt utbyggt, är det min uppfattning att intensiteten i stormen ändå resulterat i att affärsdistrikten och de franska kvarteren hade översvämmats.'Anslagen till vallbyggnation i delstaten har minskat vilket fördröjt utbyggnaden, men alltså inte i det orkandrabbade området. Dessutom byggs vallarna för att motstå orkaner av styrka 3 och klarar inte de sällsynta orkanerna av styrka 4, som i detta fall. Beslutet att nöja sig med konstruktioner som klarar styrka 3 togs långt innan George W Bush blev president.
Lördag 2005-09-03 / 14.45
ORKANEN: FÖRSVARET SNABBARE NU ÄN I FREDSTID. Flera svenska medier har förläst sig på vänsterns argument i USA och skyller Irakkriget för långsamma insatser efter orkanen (exempelvis borgerliga Östgöta Correspondenten idag: ”En viktig förklaring till varför hjälpinsatsen i New Orleans ... inte fungerat är bristen på manskap [som] befinner sig i -- Irak”).
Som det mesta som kommer från Michael Moore-vänstern är det lögn och förbannad dikt som få i USA tar på allvar, men svenska journalister läser som om det vore högsta sanningen på jorden.
Fakta är att försvarsdepartementet, DOD, i denna katastrof agerar snabbare än vid senaste stora naturkatastrofen, orkanen Andrew 1992: Då tog det nio dygn att få fart på beordrade och systematiska operationer medan reaktionstiden denna gång var mindre än tre dagar, rapporterar National Review. Att nationalgardet skulle vara tömt på manskap pga Irak är också en lögn som svenska medier villigt sväljer utan att kontrollera:
Det finns 1.012.000 soldater i aktiv tjänst, i reserven eller i nationalgardet. Av dem finns 261.000 placerade i 120 länder utanför USA. Irak har 103.000 soldater, eller 10,2 procent av armén.
Lördag 2005-09-03 / 13.15
BUSH HJÄLTE INFÖR KATASTROFEN. Till skillnad från svenska medier, som dränkt allt förnuft i Bush-hat (exempelvis liberala Nerikes Allehanda idag: ”han är en genuint korkad president”), kan du i denna blogg läsa fakta: AP rapporterade att New Orleans borgmästare Ray Nagin på söndagen den 25/8 beordrade obligatorisk evakuering. Varför vidtog han denna extraordinära åtgärd som aldrig förut vidtagits och som förmodligen räddade tusentals människors liv? Därför att president Bush personligen ringt och uppmanat de lokala myndigheterna att vidta sådana dramatiska åtgärder. Det berättar guvenören Kathleen Blanco, som stod jämte borgmästaren när han offentliggjorde beslutet om obligatorisk, istället för frivillig, evakuering.
Svenska medier ser på USA som om det vore ett Sverige. Man tycks sakna all insikt om att USA är 30 gånger större och en federation som håller mycket hårt på maktdelningen. USA är i inrikespolitiska frågor mer att jämföra med EU än med en nationalstat av svenskt snitt. Och frågor om evakuering, räddningsinsatser och planering är lokala delstatsfrågor. När en stor katastrof inträffar rycker naturligtvis den federala nivån in, men den har inte ansvar för förberedelserna.
Lördag 2005-09-03 / 9.03
POLITIKER FÖRVÄXLAS MED GUDAR. När jag hör och läser kommentarer om orkanen över New Orleans kan jag bara skaka på huvudet. Politiker görs ansvariga för en naturkatastrof. Från vänsterhåll (och därför också likt papegojor, från Europa) anklagas Bush. Från högerhåll anklagas demokratiska guvernörer och borgmästare.
'Man visste att en orkan var på väg och lät det hända'. Jomenvisst. Människor fick också evakueringsbesked i god tid. De som följt dessa informationer och tog bussar och bilar ut från området där orkanen beräknades dra fram klarade livet.
'Problemet' är att människor är människor - inte robotar som lyder minsta vink från politiker och experter på TV.
Amerikanska sydkusten hade häromåret en liknande allvarlig orkanvarning. Människor lämnade sina hem. Men den orkanen försvagades snabbt och gjorde liten skada. Det här året struntade man i varningarna. Tills i sista minuten, då det blev alltmer uppenbart att den skulle dra in över land med stor styrka. Det var därför de utan bil inte hann iväg. Det är svårt att organisera bussar för tiotusentals människor på några timmar.
Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?
Orkanen tappade styrka och tillhör inte de allra kraftigaste i USA:s historia. Man hade ändå väntat sig flodvågor som skulle dragit in vatten över land som på många håll ligger under havsytan. Men i och med att orkanen dragit bort borde vattnet snabbt torka upp i hettan. Men man hade inte väntat sig att murar och fördämningar skulle brista. Områden fortsatte att översvämmades efter orkanen lagt sig - då börjar katastrofen vi nu ser. Och vatten forsar fortfarande in. I New York Times framgår att USA:s Räddningsverk efter vinterns tsunami i Asien fokuserade på New Orleans-området, ”Vi var besatta av New Orleans”, säger en tjänsteman till tidningen. I det lågt liggande området har man haft mängder med övningar och räddningsplaner har kontinuerligt uppdaterats. Men man hade inte räknat med att fördämningarna skulle brista.
Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?
Sedan kan man, som Mort Kondracke i FOX:s Special Report, fråga varför man bygger i områden som ligger under havsnivån. Varför dikar man ut träsk för att bygga bostäder, kontor och annan verksamhet? Det är ju att medvetet utmana naturen. Precis som utefter de svenska norrlandsälvarna, som också svämmar över ibland, struntar man i naturens krafter och bygger där riskerna för översvämmning är stora. Vårt minnen är kort. Har det inte varit översvämning på 5-10 år anser man att det säkert inte blir det framöver heller och bygger på attraktiv tomtmark.
Är detta politikernas fel? Är det presidentens fel?
När katastrofen sedan är framme, och den till allmän förvåning inte uppför sig så som planerat, då blir det ett herrans liv. Och inte över att naturen är grym och ondskefull, utan att politikerna inte förhindrat katastrofen. Människor tror att politiker kan kontrollera naturkrafterna och snabbt ”fixa” upp efteråt. Människor tror politiker besitter övernaturliga krafter. Att politiker är gudar.
Den enda vettiga kommentaren jag hört efter orkanen Katrina kommer från förre presidenten Bill Clinton:
- Politisera inte det här, det är en naturkatastrof.
Fredag 2005-09-02 / 10.15
IRAKMOTSTÅNDARE: VARJE BILOLYCKA ÄR BUSH FEL. Jag är förvånad att Dagens Nyheter och Aftonbladet inte skyller varenda bilolycka på president Bush - men så sker nog snart. För det är precis vad Irakkrigsmotståndarna nu gör. Amy Branhams son, sergeant Jeremy Smith, är död och Amy har slutit upp hos mediernas darling Cindy Sheehan som kampar utanför Bushs range i Crafoord, och skyller sonens död på presidenten. Men sonen dog i en bilolycka i Texas. Om han inte tagit värvning hade han inte kört på den väg där olyckan hände. DET ÄR BUSH FEL!!!
Fredag 2005-09-02 / 9.25
MEDIERNAS MANISKA BUSH-HAT. USA har drabbats av en naturkatastrof, värsta orkanen i nationens historia, men genast ges president Bush skulden i Dagens Nyheter ('Bush får sig en särskild släng av sleven' - höll dåligt tal) och Aftonbladet ('skar ner på orkanskyddet och startade ett nytt krig mot Irak').
Det är något obehagligt sjukt över att så fort något oväntat sker i världen, maniskt skrika: DET ÄR BUSH FEL!!!
