Efter det att tidningen Jyllands-Posten i Danmark publicerade 12 karikatyrer av profeten Muhammad 30 september 2005 startade protester från muslimskt håll som nådde orkanstyrka i februari 2006.
Ska vi i Europa inskränka vår yttrandefrihet och anpassa den till Mellanösterns kultur, eller ska vi stå upp för vår kultur och upplysning i kristen tradition? I bloggen anses att vi ska värna upplysningen och avvisa alla krav på inskränkta friheter. Detta blir särskilt viktigt när vårt sätt att leva utsätts för hot om våld.
Se också bloggens diskussion om muslimsk kultur i samband med att holländska parlamentledamoten Ayaan Hirsi Ali besökte Sverige:Muslimska kulturen ska diskuteras.
Bloggkommentarer i urval: Det måste gå att driva med islam
Jag återkommer till Muhammedteckningarna och en analys gjord av Richard Myrenberg i dagens Gomorron världen. Inslaget
visar på den brist som de flesta analyser gjorda i medierna lider av. Myrenberg säger att Mohammedteckningarna är satiriska "på någon annans bekostnad".
Det finns [hos honom] inte tillstymmelse till antydan om att teckningarna kanske speglar att mördare i islams namn mördat totalt oskyldiga människor i ett oräkneligt antal självmordsattacker. Att inte se kopplingen islam-terrorism-utvecklingsfientlighet är mer än lovligt trångsynt och förnekande av det uppenbara.
Ja, och jag är så trött på dem som dissekerar teckningarna in absurdum, för att slippa ta diskussionen om yttrandefriheten. Det är fullständigt ointressant om teckningarna var dåliga. Frågan handlar om huruvida publicering av teckningar som inte bryter mot dansk/svensk/europeisk lag ska försvaras, eller om yttrandefriheten i Europa ska avskaffas. De som slingrar sig är uppenbart beredda att vika ner sig och införa censur.
Hade Myrenberg jobbat på radion 1933 hade han säkert fördömt Torgny Segerstedt för dennes hårda ord mot den nye tyske rikskanslern. Är det ingen inom medierna som lär av historien? Det var tyska mediernas kryperi för nazistiska hot som gjorde det möjligt för Hitler att nå regeringsmakten. Medierna börjar åter bli frihetens värsta fiende. Se fallet
Fritz Gerlich.
Söndag 2006-02-12 / 10.58länk FÖR ISLAM ÄR INTE ALLA MÄNNISKOR LIKA MYCKET VÄRDA. Bloggaren Andrew Sullivan, en ledande opinionsbildare i USA, sätter fingret på den ömma punkt vi i Sveige ännu inte vågat diskutera: muslimer ger inte alla människor samma människovärde. Där går den största filosofiska, ideologiska och principiella skillnaden mellan oss med en kristen människosyn och muslier. Och det är därför jag motsätter mig varje försök att 'integrera' islam i svenskt samhällsliv.
Ayatollan Sistani har kanske varit den mest stabiliserande kraften i Irak de senaste åren. Jag har ofta lovordat honom; några har menat att han borde få Nobels fredspris. Han framställs ofta som en modell för moderata mullor, öppen för separation mellan moské och stat. Ändå är det högst intressant att se vad han faktiskt anser på sin egen hemsida. Han anser exempelvis att han inte får vidröra en icke-muslim. Vi är orena. Det finns en lista över saker som anses orena, och om du inte är muslim så står du på den listan; urin, avföring, sädesvätska, döda kroppar, blod, hundar, grisar, alkohol och svett från ett djur som inte äter rätt saker. Åh, och så du: 'hela kroppen av en otrogen (kafir), inklusive hans hår och naglar, och alla hans kroppsvätskor är orena (najis)' ...
Den här websidan är nyttig för oss för att bättre förstå varför islam - inte enbart radikal islam - finner moderna pluralistiska samhälle så svåra att tolerera. Västvärldens syn är att alla människor är jämlika i sina politiska och mänskliga rättigheter. Islams syn är att icke-muslimer befinner sig på ett separat plan: under dem.
Därför insisterar de nu på att väst anpassar sig till islams regler med respekt för vad vi kan och inte kan säga och publicera. Vi fortsätter säga att vi måste undvika en 'civilisationernas kamp' och ingen sund människa vill ha en sådan. Men den kampen har redan startat - inom vår egen civilisation. Och vi ger sakta upp.
Islam vägrar erkänna alla människors lika värde, något som jag tror alla svenska politiska partier står för i sina portalparagrafer. Är partierna beredda att stryka den formuleringen?
Deras hopp har alltid stått till vad som bara kan kallas krypande sharia (creeping sharia). Bit för bit ska fria samhällen överge små delar av friheterna av finkänslighet och hänsyn till muslimer eller kristna fundamentalister, eller till PK-polisen eller andra känsliga fanatiker. Bit för bit överger vi våra friheter av rädsla och fånig hänsyn - allt i namn av att komma överens.
Ja, i detta nya krig mellan frihet och fundamentalism har jag förväntat mig eftergifter. Men jag förväntade mig inte att pressen skulle vara med i den första vågen av vita flaggor.
Söndag 2006-02-12 / 9.42länk DEMONSTRATION: 'YTTRANDEFRIHET ÄR TERRORISM'. I Nairobi i Kenya demonstrerades det mot yttrandefriheten i västvärlden. 'Yttrandefrihet är västvärldens terrorism', hette det. Är det dessa åsikter vi ska 'integrera' i vår kultur och lagstiftning?
Lördag 2006-02-11 / 21.42länk TAL AV AYAAN HIRSI ALI I BERLIN. Expressen har översatt ett anförande som hollänske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali höll i Berlin i torsdags, Skamcensur:
Vad gott skulle de [danska teckningarna] nånsin kunna medföra? undrar många. Jo, bildpubliceringen bekräftade att det finns en vida spridd rädsla bland författare, filmmakare, tecknare och journalister som vill beskriva, analysera och kritisera intoleranta aspekter hos islam i Europa.
Den har också avslöjat närvaron av en betydande minoritet i Europa som inte förstår eller inte vill acceptera regelverket i en liberal demokrati. Dessa människor - många med europeiskt medborgarskap - har drivit kampanjer för censur, bojkotter, våld och för nya lagar som bannlyser "islamofobi".
Teckningarna avslöjade för den allmänna opinionen att det finns länder som är villiga att våldföra sig på diplomatiska regler i politiskt opportuna syften ...
[Med tanke på Berlinmuren:] Dissidenter som flydde från öst kunde skriva, filma, teckna och använda all sin kreativitet för att övertyga dem i väst att kommunismen långt ifrån var ett jordiskt paradis. Trots självcensuren hos många i väst som idealiserade och försvarade kommunismen och östs brutala censur vann man striden. I dag utmanas det öppna samhället av en islamism som tillskrivs en man vid namn Muhammed ...
Berlin är optimismens stad. Kommunismen föll. Muren slogs sönder. Saker och ting må se svåra och förvirrade ut i dag. Men jag är optimist i fråga om den andliga muren, den mellan frihetsälskare och dem som ger efter för förförelsen och tryggheten i de totalitära idéerna. En dag kommer den muren också att rivas.
Ja, jag tror det största hindret för oss i Europa att bemöta den nya totalitära vågen är att en brutal politik förespråkas i skydd av religionen Islams namn. Många ur de svenska etablissemangen har fortfarande inte förstått att dessa fundamentalistiska krafter inte vill mångfald, de vill krossa den västerländska mångfalden och ersätta den med en politik där sharialagar gäller alla, också svenskar. I den meningen är det ingen skillnad på dagens islamister och gårdagens sovjetkommunister och tyska nationalsocialister.
Lördag 2006-02-11 / 11.22länk AYAAN HIRSI ALI PROTESTERAR MOT FÄNGSLANDE AV REDAKTÖR. Den holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali har på hos Jordaniens regering
protesterat mot att man fängslat chefredaktören Jihad Momani för veckotidningen Al Shihan, därför att han låtit trycka de danska teckningarna.
Hon har också på sin
hemsida publicerat både danska teckningar och ny satir.
Fredag 2006-02-10 / 16.10länk VÄSTVÄRLDENS SKÄRRADE KOLLABORATÖRER. Som så ofta gör Charles Krauthammer i Washington Post intressanta analyser i sin kolumn, idag i
Curse of the Moderates:
En sann moderat muslim är den som protesterar mot skändningar av varje religion. De som inte gör det är hycklare, opportunister och aktivister som understödjer upplopp i syfte att på olika medel uppnå ett och samma mål: påtvinga västvärlden, med sin tradition av yttrandefrihet, ett antal tabun som exklusivt gäller muslimsk trosuppfattning. De är inga försvarare av religion utan tillskyndare av muslimsk överhöghet (supremacists) som med våld försöker diktera villkoren för västvärlden.
Och dessa sk 'moderata' får nu stöd och uppmuntran från västerländska 'moderata' som publicerar bilder av Jungfru Maria i elefantspillning och hyllar 'Piss Christ' (ett krucifix nedsänkt i en tunna urin) som konst värdig offentlig finansiering, men som plötsligt fångats av religiös finkänslighet när det handlar om Muhammed ...
Dessa världsomspännande upplopp är instrument för hot och skrämsel, och påminner oss om Theo van Goghs öde. De sk 'moderata' muslimerna är mobben som varnar oss att inte göra detta igen. Och de 'moderata' västerlänningarna är uppskrämda kollaboratörer som svarar, 'Oroa er inte, vi gör det inte. Det var de där danskarna. Vi är rena. Angrip oss inte. Snälla.'
Det sista stämmer ju på pricken med hur svenskt etablissemang uppträtt: man dissar Danmark, inte dem som bränner ambassader.
Jag skulle vilja fästa din uppmärksamhet på att detta handlar också om religionsfrihet, nämligen frihet att välja religion och friheten att slippa bli ålagd andra religioners etik.
I ett muslimskt land – eller som i det gamla svenska enhetssamhället – har man bara en religion och därför samma etik. Ingen kan [i dag] ens tänka sig att i Sverige tvinga människor att leva efter den kristna etiken, men nu vill muslimer i andra länder att hela världen skall rätta sig efter deras etik, trots att man inte har deras tro.
Bildförbud och respekt för Muhammed följer av att man tror på Koranen. Av den tron följer – för den som tar sin religion på allvar – en förpliktelse till dess bud, och som i det här fallet, även olika tillägg till islam, i enlighet med vad en viss tradition bjuder. Bildförbudet finns ju inte i Koranen, vilket många påpekat. [Men att] påbjuda islams etik för hela världen är oförenligt med religionsfriheten ...
Det är viktigt att hålla ihop tro och etik. Tron kommer först och sedan etiken. Först kristen, sedan kristen etik. Först muslim, sedan islams etik.
Ja. Varför ska inte muslimer tvingas respektera kristen etik, om vi ska tvingas respektera islams? I Saudiarabien är det förbjudet att ens inneha en bibel. Vi behöver upprätta globala spelregler där de muslimer som nu protesterar förstår att ju mer de kräver av respekt för deras religion, desto mer krävs det av dem att respektera andra religioner.
Fredag 2006-02-10 / 12.12länk MUHAMMED DANSAR. Här ett kreativt collage av de danska teckningarna där man låter Muhammed dansa:
The Mohammed Dance! Där finns också länk till sida där Jesus dansar.
Är också detta något som i väst borde censurerar, stoppas, tystas?
Fredag 2006-02-10 / 11.30länk SKA JAG LÄGGA UT NYA MUHAMMED-BILDER? Med anledning av att regeringen och säkerhetspolisen i Sverige börjat stänga ner hemsidor som lägger ut Muhammed-teckningar har
Stockholm Spectator i sin
blogg publicerat Kurt Westergaards bild där Muhammed har bomb i turbanen.
Flera mejl uppmanar mig att också göra det. Sedan länge har jag lagt ut en bild som visar flera av teckningarna i en fil som sammanställer mina inlägg i frågan: Det måste gå att driva med islam. Jag har tidigare också länkat till galleri som visar bilderna.
Jag skulle naturligtvis kunna lägga ut nya Muhammedbilder. Jag ser dock min roll som debattör. Jag är intresserad av att föra de principiella och filosofiska resonemangen - och i fråga om att uttrycka mina åsikter kommer jag aldrig att vika ner mig. Men att lägga ut bilder som får staten att stänga min blogg - vilket i dagens Sverige är en reell möjlighet - skulle bara innebära att min röst tystnar.
Och ska den tystna ska det vara därför att svenska regeringen fängslar mig för mina åsikters skull. Den möjligheten kanske inte heller ligger så långt bort i framtiden (om muslimska extremister kan nå framgång i censur av teckningar är nästa steg att tysta dem som, likt mig, kritiserar islamofascism). Det vore i så fall en pris jag är beredd att betala för yttrandefriheten. Ska jag tystas ska det vara för någonting jag sagt, inte för vad andra gör.
Jag delar många av hans synpunkter, men landar icke desto mindre i andra slutsatser. Fulländad yttrandefrihet är snarast riktningen i vilken demokrati strävar än utgångspunkten. Varje känd demokrati har utvecklats från mindre än acceptabla utgångspunkter. Att kräva för mycket för tidigt är att riskera riktningen.
Själv gillar jag vanligtvis pragmatism, men världen har just nu hamnat i en specifik händelseutveckling: nämligen att den väl etablerade och utvecklade yttrandefriheten i Danmark, som används i en västerländsk kontext, provocerar islamofascister i Asien, vilket skrämmer upp hela västvärlden.
Globaliseringen gör att förtryckta människor i öst plötsligt och oförberett får en känsla av vad yttrandefrihet i sin yttersta konsekvens betyder, medan västvärlden hotas och blir påhoppad av dem som avskyr yttrandefrihet och med alla medel, också genom mord, bomber och blodsutgjutelse, vill förgöra den.
För att bryta denna kulturkrock vill FN att västvärlden ska lyda diktaturerna i öst och ge upp yttrandefriheten. Jag menar att det är väst som ska visa vägen och inte låta sig skrämmas av dem som vill inskränka yttrandefriheten. Det handlar alltså om västvärlden ska bevara sin yttrandefrihet, och därigenom och med automatik tvinga övriga världen att acceptera den.
Kort sagt: i vår globala tid kan inte yttrandefrihet utvecklas och mogna i lugn och pragmatisk takt i varje land för sig. Inte så länge västvärlden gör anspråk på att behålla sin yttrandefrihet.
Fredag 2006-02-10 / 8.30länk STATEN HAR BÖRJAT CENSURERA HEMSIDOR. Yttrandefriheten i Sverige är nu lika hotad som på Torgny Segerstedts tid. Staten, via säkerhetspolisen, tar initiativ till att
stänga ner och censurera hemsidor på internet därför att de visat Muhammedteckning. På vilka juridiska grunder detta sker är oklart. Inga teckningar är fällda i domstol.
Någon kan tycka att det inte gör så mycket, eftersom det handlar om sverigedemokraterna, som själva har en image av att använda våld och hot i politiska syften. Men ingrepp mot yttrandefriheten börjar alltid först mot dem som ogillas av den stora majoriteten. Det visste nazisterna på 1930-talet. Det vet svenska staten idag.
Vi hör värsta sortens hyckleri dessa dagar. FN:s generalsekreterare Kofi Annan
säger Jag förstår inte varför tidningar vill publicera teckningarna idag. Det är okänsligt, stötande och det är provocerande ... Det betyder inte att jag är emot yttrandefriheten. Och svenske utrikesministern Laila Freivalds säger Jag kommer i alla lägen att försvara tryckfriheten, men...
Dessa politiska makthavare förespråkar yttrandefrihet - men bara sådan som passar dem själva. Det här är ingenting annat än första stegen mot censur.
Fredag 2006-02-10 / 8.30länk DANSKA TECKNINGAR I EGYPTISK PRESS UTAN UPPSTÅNDELSE. De danska teckningarna av Muhammed publicerades i oktober 2005 i den arabiskspråkiga egyptiska tidningen Al Fager, såväl på förstasidan som utförligt inne i tidningen. Foto av tidningen och text på engelska finns i bloggen
Freedom For Egyptians
Trots det uppstod inga kravaller, vilket visar att den kampanj som nu pågår är politiskt styrd och har som mål att kväsa västvärldens yttrandefrihet. En kampanj som ser ut att bli extremt framgångsrik.
Torsdag 2006-02-09 / 16.46länk SVT MFL BORDE ERKÄNNA ATT MAN ÄR RÄDDA. Ett mejl tar upp en viktig aspekt, med anledning av SVT Debatt i tisdags. Där ska Dilsa Demirbag-Sten ha pressat programledaren om varför man inte visar Muhammedteckningarna som debatten handlade om:
Samtidigt har jag förståelse för SVT att de inte visar teckningarna, men då skall man också öppet erkänna att orsaken är rädslan. Teckningarna har ett odiskutabelt nyhetsvärde idag. Och speciellt i ett program där de skall debatteras.
På samma sätt förstår jag de tidningar som inte vågar publicera dem, men varför inte erkänna öppet att det är rädslan som är orsaken. Då skulle vi kanske få en nyttig diskussion om det.
En mycket väsentlig poäng! Självklart borde SVT, TV4, DN, SVD mfl erkänna att man inte visar de danska bilderna därför att man är rädd för attentat. Christopher Hitchens fick CNN:s nyhetsankare att i går, i en direktsänd diskussion, erkänna att CNN låter bli publicering av teckningarna just därför att man är rädd för konsekvenserna och vill undvika att hamna i konflikt.
Är det rätt att låta medierna styras av dem som är bäst på att skrämma skiten ur redaktionerna?
Egentligen borde jag inte skriva mer, för den ger en riktig aha-upplevelse. Så jag uppmanar till läsning av den innan du läser vidare i bloggen.
Lifson visar hur groteskt det skulle vara om vi i väst tvingar på oss muslimers vördnadsregler kring profeten, så som EU-kommissionen uppenbarligen vill. För vad blir nästa steg? Jo, att vi ska visa döda kommunistledare som Kim il-Sung i Nordkorea samma vördnad. EU kan inom några år uppmana till censur av kritik mot kommunismen - för sådan kritik skulle skapa kräkreflexer hos det nordkoreanska folket.
Att inskränka yttrandefriheten på grund av att vissa känner sig kränkta är ett sluttande plan som innebär att yttrandefriheten avskaffas. Finns inga gränser för yttrandefrihet? Jo, att hota om våld, att glorifiera och uppvigla till mord är inte yttrandefrihet utan kriminella handlingar som syftar till att begränsa yttrandefriheten. Just där går gränsen för yttrandefriheten.
Torsdag 2006-02-09 / 14.30länk EU VILL INFÖRA CENSUR MOT KRITIK AV ISLAM. Sedan vill jag tillägga att jag inte är lika optimistisk om yttrandefrihetens ställning i västvärlden som Roland Poirier Martinsson är, när han
skriver: Jag tvekar inte att påstå att vår yttrandefrihet mår bra.
EU-kommissionens vice ordförande Franco Frattini säger att medier borde ställa sig bakom en 'uppförandekod' i sin rapportering om islam och andra religioner i avsikt att undvika framtida konflikter som de danska teckningarna lett till.
Om vi inte står upp för yttrandefriheten kommer EU snart att se till att Mellanösterns tradition gäller över vår västerländska. Enligt min mening sviker EU-kommissionen alla våra ideal, vår kultur och våra historiska traditioner som tidigare generationer kämpat sig till under århundraden. EU vill ge upp allt! EU föreslår inget mindre än kulturellt självmord.
Men ärendet nu gäller att i bästa möjliga mån bidra till freds- och demokratirörelsen i Mellanöstern.
Enligt min mening gör man det på två sätt.
Först genom kompromisslöshet inför terrorism. USA har visat en sådan attityd i handling. Fler borde följa.
För det andra, genom att stödja de goda krafterna i Mellanöstern. De måste veta att väst vänder sig mot radikal, våldsbenägen islamism - och inte mot islam. De måste veta att väst står på deras sida och kommer till deras hjälp i ekonomiska, diplomatiska och militära avseenden om det skulle knipa.
Jyllands-Postens publicering var i det avseendet kontraproduktiv.
Det här är en viktig aspekt på utvecklingen och jag är naturligtvis överens med Roland om målet: fred och demokrati i Mellanöstern. Men enligt min mening kan demokratisering inte ske om människorna i Mellanöstern inte förstår demokratins fundamenta. Man kan inte hugga händerna av tecknare, även om de åstadkommit satir som ger kräkreflexer.
Jag tror att yttrandefriheten är den mest svårsmälta komponenten bland de demokratiska principerna. För den ger individen rätt att göra på sitt sätt, även om en majoritet tycker annorlunda. Demokrati är ju inte de 51 procentens diktatur! Även minoriteter har i demokratiska statsskick rättigheter som majoriteten aldrig får trampa på.
Minoritetsskyddet är tydligast - eller om vi så vill: synligast - när det gäller yttrandefriheten. Därför är den också den mest provocerande principen för dem som inte vill eller tvekar i övergången från diktatur till demokrati.
Visst skulle man kunna dölja detta och driva fram demokratiska processer på andra, mindre kontroversiella områden. Men det blir ingen demokrati om man bara väljer de enklare bitarna av statsskicket, man måste inse också de svåra aspekterna. Annars kommer det bara att bli kvasidemokrati, något som på pappret ser bra ut, men som i verkligheten behåller diktaturens mentalitet. Och i en sådan har friheten inte mer utrymme än i diktaturen.
Och glöm inte Sovjetunionens fall. Gorbatjov införde glasnost och perestrojka (öppenhet och förnyelse) för att försöka behålla enpartistaten. Men när öppenheten väl etablerades, störtade folken i Östeuropa snart diktaturen. Iran gör tvärtom. Man har formella val, men förbjuder öppenhet och förändring. Och valen tog udden av motståndsrörelsen i Iran, åtminstone ett tag.
Yttrandefrihet är fundamental för att nå demokrati. Allt annat leder in på avvägar.
Torsdag 2006-02-09 / 9.01länk MEDIERNAS KRYPERI FÖR ISLAM. Ett nytt exempel på hur medierna i väst visar avsevärt mer vördnad och respekt för islam än för kristendom och andra religioner är BBC faktasidor där man kan jämföra hur BBC beskriver
kristendom med hur man presenterar
islam. En tidigare BBC-chef påpekar i Times den systematiskt dubbla standard som gäller,
Double standards in dealing with islam, då man som fakta beskriver att en ängel talade med Muhammed. BBC skriver inte att Det sägs att, så som man om Jesus hänvisar till skrivna texter.
Andrew Sullivan frågar också i sin
blogg: Sedan när insisterar BBC på att skriva 'fred vare med honom' efter varje referens till profeten Muhammed?
BBC demonstrerar ingen sådan fromhet när man diskuterar kristendom eller judendom. Och detta är ett beteende som vid någon tidpunkt kommer att behandlas: Kristendomen har omformats och utmanats av vetenskapen som kritiskt granskat boken som blev bibeln. Vi vet avsevärt mer nu än vi gjorde om evangeliet och hur det skrevs och dess kulturella sammanhang ... Det finns betydligt mindre forskning, särskilt i muslimska länder, om koranens ursprung. Vi behöver mer forskning. Och för att uppnå det krävs mindre fruktan och mer - frihet.
Ja, och under tiden måste massmedierna sluta med sitt kryperi för islam. Det är en religion som inte ska behandlas på annat sätt än kristendomen.
Onsdag 2006-02-08 / 22.03länk BRA ELLER DÅLIGT ATT DEBATT OM YTTRANDEFRIHET STARTAT? På en sammankomst träffade jag i eftermiddags Håkan Jacobson med bloggen haja. Vi hamnade i en diskussion om Jyllands-Posten. Och även om Håkan utan reservationer anser att tidningen har all rätt att publicera, tillägger han i bloggen Om jag försöker spola tillbaka bandet till september 2005 och ställa sig frågan - utan att som i dag ha 'facit' - om tidningen borde publicera de tolv bilderna skulle jag nog svara nej. Det var detta jag tog upp och vände mig starkt emot.
Tidningen fick igång en viktig, mycket viktig debatt i hela världen, enligt min mening. Just kraften i reaktionerna visar hur väsentligt det är att vi i väst förstår vilka hot yttrandefriheten utsätts för i vår tid. Och att vi mentalt förbereder oss för att försvara den med alla medel.
Håkan Jacobson menar att några av Jyllands-Postens teckningar var dåliga och att man kanske kunnat få en lugnare debatt med bättre bilder. Själv tror jag inte det. När man berör tabubelagda ämnen tar man antingen för stor hänsyn till dem som kan provoceras, och blir så snäll att ingen debatt uppstår - tabuet består. Eller så träffar satiren rätt och då blir det ett jävla liv. Att bryta tabun är som att öppna en tryckkokare, det kommer ut en massa energi när locket lyfts. Och det finns ingen mellanväg: antingen låter man locket ligga kvar, eller så lyfter man på det. Och ju längre locket fått ligga kvar i den här frågan, desto värre hade förmodligen reaktionerna blivit.
Jyllands-Posten har gjort västvärlden en historisk tjänst genom att få igång debatten om yttrandefrihet kontra underkastelse för hot. Priset för Danmark har blivit högt. Men värderingars pris kan ibland bli ohyggligt högt. Holländaren Theo van Gogh betalade det allra högsta priset - med sitt liv. Men att inte stå för sina värderingar är att vara slav. Och det vill i vilket fall inte jag vara.
Och efter den inledande turbulens kan en mer filosofisk och saklig diskussion vidta, också i den muslimska världen.
Onsdag 2006-02-08 / 21.23länk SATIRTECKNARE REAGERAR PÅ MUHAMMED-KONFLIKTEN. En rad professionella satirtecknare jorden runt reagerar nu på händelseutvecklingen där de 12 danska kollegorna dödshotas och imamer kräver att de ska få händerna avhuggna. Mer än 50 teckningar finns hos
Professional Cartoonist Index. Själv tycker jag de här tre är bäst:
Onsdag 2006-02-08 / 9.15länk ADJÖ TILL YTTRANDEFRIHETEN. En av vår tids allra viktigaste röster tillhör holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali. Hon intervjuas i Der Spiegel om karikatyrerna:
Everyone Is Afraid to Criticize Islam. Hon skrev manus till filmen Submission vars regissör Theo van Gogh mördades, och får frågan vad hon tror att de danska tecknarna känner som fått gå under jord, på samma sätt som henne:
- De känner sig förmodligen bedövade. Å ena sidan säger en röst inom dem att de inte ska sälja ut sin yttrandefrihet. Samtidigt upplever de en chock över hur det är att förlora sin personliga frihet. Man får inte glömma att de är en del av efterkrigsgenerationen och allt de upplevt är fred och välståndsutveckling. Och nu måste de plötsligt kämpa för sina mänskliga rättigheter.
Varför har protesterna eskalerat i sådan grad?
- Det finns ingen yttrandefrihet i de arabiska länder där dessa demonstrationer och protester nu iscensätts. Skälet till att många människor flyr till Europa från dessa platser är just eftersom de har kritiserat religionen, det politiska etablissemanget och samhället. Totalitära regimer i muslimska länder är i djup kris. Globaliseringen betyder att de utsätts för betydande förändringar, och de är också rädda för att reformistiska krafter ska utvecklas bland immigranter i väst. De använder hotfulla gester mot väst och de når framgångar med sina hot som skrämmer upp dessa människor.
På frågan om det är rätt att be om ursäkt, svarar Ali att det är tradition i väst att vända andra kinden till. Därför ser man inte hur mycket stryk man tar. Samtidigt som andra sidan inte flyttar sig en millimeter. Om västvärlden inte står upp emot extremisterna kommer en kultur av självcensur att sprida sig, vilket betyder adjö till yttrandefriheten.
Själv tänker hon fortsätta arbetet med uppföljningen av Submission.
Tisdag 2006-02-07 / 23.55länk TRYNET TILLHÖRDE INTE PROFETEN. Inte nog med att danska muslimer spritt falska 'karikatyrer' av profeten, varav en där han skulle framställts med tryne och grisöron, bilder som inte förekommit i Jyllands-Posten. Nu visar det sig att det inte är en karikatyr utan ett manipulerat foto och att det överhuvudtaget inte har med Muhammed att göra. Fotot är taget för nyhetsbyrån AP vid en landsbygdsfestival i Frankrike:
Danish Imams Busted!
Det här visar att precis vad som helst kan användas för att anse sig kränkt, för att utmåla sig som offer och för att avkräva andra lydnad, för annars...
Hela upplägget av protesterna luktar bedrägeri och manipulation. Hade någon annan betett sig så här, hade medierna avslöjat det. Men som läget är, blir det en uppgift för fria bloggar att rapportera sanningen. Massmedierna vågar inte.
Läxan som konflikten om Muhammedteckningarna lär oss: multikulturalism mellan nationer är oundviklig, men multikulturalism inom nationer är förödande.
En mycket intressant distinktion jag inte reflekterat över förut. Pinkerton fortsätter:
Det är dags för oss alla att erkänna att olika kulturer har olika värderingar. I väst har frihet det högsta värdet, inklusive yttrandefrihet om religioner. Men i den muslimska världen verkar det högsta värdet vara vördnad inför islam. Att peka ut denna skillnad mellan öst och väst är inte att stödja kulturell relativism; det är enbart att notera en kulturell realitet.
Alla törstar inte efter frihet. Många runt om i världen, kanske de flesta, törstar istället efter att strypa friheten. Och därför: om muslimska folkmassor inte kan döda de danska tecknarna som 'hädat' Muhammed, nöjder de sig med att sätta västerländska ambassader i brand, åtminstone just nu.
Pinkerton är pessimistisk om försöken att demokratisera den muslimska världen:
Skillnaden mellan väst och den muslimska världen kan summeras i just det: skillnader. Det är sanningen om världens etniciteter, och inget politiskt korrekt önsketänkande kommer att ändra på den sanningen. Länder som ignorerar denna grundläggande historiska och statsvetenskapliga läxa sätter sig i allvarlig fara för interna motsättningar, uppror och inbördeskrig. Ett land är antingen enat i sina grundläggande kulturella värderingar eller så kommer det att spricka i multikulturella bitar.
För belägg, studera bara Europa, där miljoner av muslimer har tillåtits att immigrera utan mycken tanke på hur de politiskt och kulturellt ska integreras i deras nya samhällen. I London har muslimer reagerat på de danska teckningarna med att ropa pro-jihad-slogans och burit plakat som hyllar terrordåden 7 juli då 52 brittiska pendlare dödades. Det är inte yttrandefrihet; det är uppvigling till våld. En nation som tillåter en sådan fientlig befolkning att blomstra mitt i samhället försvarar inte frihet. Den möjliggör sin egen undergång, sitt nationella självmord ...
Vi må kanske inte kunna förändra dem, men vi kan förhindra dem från att förändra oss.
Jag har trott på att vi skulle kunna demokratisera Mellanöstern. Jag tror fortfarande att de flesta människor där vill vara fria. Men jag börjar ifrågasätta om vi i väst själva tror på frihet. Det ynkliga svaret på Muhammedteckningarna från såväl politiker som medieorganisationer får mig att börja tvivla. Och om inte vi tror på frihet, kan vi naturligtvis inte sprida frihet till någon annan.
Vi behöver en djup och öppen samhällsdiskussion om vår egen identitet. Står Sverige alls för yttrandefrihet om någon känner sig kränkt av den? Sveriges partiledare har givit ett så grumligt svar att vi i dag inte kan avgöra den saken.
Tisdag 2006-02-07 / 10.12länk SJÄLVCENSUR DET VERKLIGA HOTET. Tidningen Ångermanland tar upp en konsekvens som följer i spåren på partiledarnas kapitulation inför fundamentalismen. Man frågar i ledare
Vad håller vi på med?
Ska vi tala om hoten mot yttrandefriheten på hemmaplan vore det bättre om vi talade om det som är ett verkligt hot; självcensuren. Det är en sak att tänka igenom en publicering av bilder som medvetet är ute efter att såra människor. Det är ett annat att köpa en grupps syn på de egna religiösa reglerna och göra dessa till samhällsnorm.
I en 13 år gammal lärobok i religion för mellanstadiet avbildas den muslimske profeten Muhammed. Detta menar Abd al Haqq Kielan, talesman för Sveriges muslimer, i Hallands Nyheter är "plågsamt"... Nej, det handlar inte om några danska karikatyrer. Inte heller är speglar de en nedlåtande syn på islam. I själva verket är det troligt att tecknarna själva var muslimer. Illustrationerna gjordes nämligen mer än 700 år gamla handskrifter i Persien ... .
Varför denna rädsla för debatt? Varför den fullständiga kapitulationen för en konservativ viljeriktning inom islam?
Naturligtvis gör förlaget och skolan rätt när man uttolkar den logiska konsekvensen av de svenska
partiledarnas beslut igår. Om inte den politiska ledningen i landet står upp för yttrandefrihet och demokrati - kan naturligtvis varken bokförläggare eller skolor göra det. Att ta bort boken med Muhammedbilden är en total kapitulation. Sverige står inte längre för svenska värderingar. Och det är så de svenska partiledarna vill ha det.
Tisdag 2006-02-07 / 9.28länk SVERIGE FÖRSVARAR INTE LÄNGRE DEMOKRATI. Jag är djupt besviken över att de svenska partiledarna inte vågar stå upp för demokrati och yttrandefrihet. Det räcker med att någon ropar BU! så springer svenska politiker och gömmer sig under bord och i garderober. Man börjar genast krypa för totalitära tongångar och följer lydigt minsta vink. Det är skamligt!
Och de flesta ledarsidorna i svensk press antingen tiger om denna historiska enighet mellan alla partier, eller visar exempel på hur man kan motivera svek mot yttrandefriheten. Man attackerar Danmark. Man säger att satirteckningarna i Jyllands-Posten var dåliga, som om det hade något alls med yttrandefrihetens princip att göra!
Eller så kryper man på det där riktigt sliskiga viset, typ Vestmanlands läns tidning: Vi vill slå vakt om tryckfriheten. Det är dock en frihet under ansvar. Varje tidning måste själv använda sitt omdöme. VLT har valt att inte publicera Muhammedbilderna. Och DET är att slå vakt om yttrandefriheten?! Att ägna sig åt självcensur och nervöst och oroligt frågar sig vad man ska våga publicera imorgon?! Vilken yttrandefrihet!
Några glädjande undantag finns dock. Sundsvalls Tidning skriver i ledaren
Största möjliga tystnad:
Den viktiga principen om att Sverige borde stå på demokratins sida har kastats överbord.
I sin
kolumn i Göteborgs-Posten skriver Anders Wettergren:
Men detta är ingen anledning att avstå från att försvara det som vid sidan om förtroendet och tilltron utgör grunden för ett fungerande samhälle - öppenheten och det fria samtalet.
Det handlar om yttrandefriheten och tryckfriheten. Det vill säga värden som är förutsättningen för demokrati. Det är värden vi inte får ge vika från därför att fundamentalistiska religiösa grupper och islamska regimer hotar.
Men det är beklagligt att inte samtliga partiledare kunde samla sig till ett gemensamt uttalande för att kraftfullt fördöma mobbens attacker mot svenska, danska och norska mål. Grannländerna har behov av och har all rätt till stöd i en svår situation av nationer som representerar en öppen, västeuropeisk demokrati.
Det är lätt att se varför totalitära ideologier kunde ta makten i Europa under förra århundradet. Det finns i våra demokratier inga ledare som står upp för de värden som demokratin bygger på. De svenska partiledarna verkar nästan vilja förslavas, piskas och krypa.
Jag har tappat allt förtroende för att vi svenskar har någon statsledning som försvarar oss mot dessa totalitära krafter. Vi kommer att vara utlämnade för vilka makter som helst som vill strypa våra grundläggande demokratiska värderingar. Riksdag och regering kommer inte att lyfta ett finger till landets försvar.
- Vad jag menar är att väldigt lite av det som händer nu har med teckningarna att göra. Tidningarna kan publicera hur många teckningar som helst, är det någon som inte gillar det får de väl anmäla det. I Teheran kan du förresten köpa teckningar av Muhammed på gatorna. Det finns bilder från 1300-talet på Muhammed att ladda ned från webben
Vad handlar det om då?
- Helt andra saker. I Iran är det naturligtvis så att man inte vill diskutera kärnvapenfrågan. Och kärnvapenfrågan har ju plockats upp av säkerhetsrådet nu. Kan man avleda uppmärksamheten från den frågan så går man naturligtvis det. Att det här dyk upp var en gudagåva för Iran.
Och demonstrationerna i Syrien?
- Samma sak med Syrien och Libanon. De struntar i teckningarna. Demonstrationerna är lika spontana som en film regisserad av Ang Lee. Det finns inte spontana demonstrationer i Syrien. Hade de varit spontana hade polisen skjutit ned demonstranterna. Det här händer med regeringens goda minne.
Var har Syrien att vinna?
- Syrien befinner sig också under internationell press i och med FN-utredningen av mordet på Harari, och är naturligtvis intresserat av att rikta uppmäksamheten åt något annat håll ...
Hur kunde det här tumultet utlösas?
- Det är de västerländska lädernas egen reaktion som skapat tumultet. Om Danmark och de andra europeiska länderna satt ned foten och sagt: om ni inte gillar det här, anmäl det. Punkt slut. Då hade ingenting av detta hänt. Om man verkligen känner sig kränkt kan man anmäla det i demokratiska länder. De riktigt religiöst engagerade människorna, från till exempel Hamas och Hizbollah, brydde sig inte till att börja med. Men sedan, när man kunde göra politiskt kapital av det hela, när reaktionerna från västländerna kommit, då insåg man att man kunde vinna politiska poäng hos muslimer i Europa.
Ändå väljer alltså Sverige att offra yttrandefriheten, eller i vilket fall inte stå upp för den i Danmark och Europa. Det är skandal.
För bara några år sedan välkomnade samma partier till riksdagen Ecce Homo-utställningen, som visade en naken Jesus med halverigerad penis. Nu tar man avstånd från religiös satir. Kristendomen får hädas, men inte islam.
Man visar att Sverige låter sig hotas. Sverige kryper.
Måndag 2006-02-06 / 19.25länk PALESTINAVÄNNER: SAUDIARABIEN TÄNDE DANSKHATET. I den ledande amerikanska vänsterbloggen Daily Kos spekulerar man i varför upploppen om de danska teckningarna kom i januari, flera månader efter publiceringen. Vänstern, och Daily Kos är väldigt vänster, är ju besatta av konspirationsteorier, så deras spekulationer ska givetvis tas med en stor nypa salt. Men tesen är så god som någon annan: Muslim Cartoon Controversy: What the Media Isn't Telling You.
När 350 pilgrimer i Mekka trampades ihjäl 12 januari, trots att Saudiarabien lovat att förbättra säkerheten, behövde regimen styra bort uppmärksamheten från sina egna misstag. Man valde att i de statligt kontrollerade medierna starta en kampanj mot Jyllands-Postens satirteckningar. Eftersom Saudiarabien har något av Vatikanens ställning i den muslimska världen, spreds danskhatet över jorden. Och ingen talar längre om varför Saudiarabien varje år misslyckas att skydda pilgrimer...
Måndag 2006-02-06 / 17.05länk TURKIET & SPANIEN: UPPMANING TILL LUGN.
Premiärministrarna Recep Tayyip Erdogan och José Luis Rodríguez Zapatero uppmanar i International Herald Tribune till respekt och lugn:
A call for respect and calm.
Artikeln är intressant eftersom premiärministrarna återupplivar språkbruk från kalla kriget. Då tolkades 'fredlig samexistens' (peaceful coexistence) av båda sidor som att den ideologiska kampen skulle gå vidare, men att krig som kunde leda till kärnvapenanvändning skulle förhindras.
Konflikten mellan militant islam och väst tycks alltmer få karaktären av överhängande existentiellt hot, i likhet med kalla krigets konflikt mellan öst och väst.
Måndag 2006-02-06 / 16.45länk TONY BLAIR: UPPVIGLING TILL MORD INTE ACCEPTABELT. Just nu pågår en debatt i brittiska underhuset om helgens demonstrationer i London där muslimska extremister uppmanade till halshuggningar, mord och nya terrordåd mot dem som förolämpar islam. Många britter har riktat hård kritik mot polisen för att man inte grep dem som spred de hatfyllda uppmaningarna. Det konservativa oppositionspartiet kritiserar dock inte polisen för att man inte gripit in i förväg, utan delar
regeringens position om att dessa budskap var 'fullständigt oacceptabla', men att polisen ska följa sina normala rutiner och utreda eventuella brottsmisstankar.
Under de senaste fyra åren har amerikaner undrat när - eller om - européer kommer att vakna och inse faran med islamistisk fascism och välja en mer kraftfull roll i kriget mot terrorismen.
Men efter konflikterna över invasionen i Irak, Abu Ghraib och Guantanamo, har pessimister hävdat att den Atlantiska alliansen är slut. Bara obduktionen återstod: var det dålig personlig kemi mellan presidenten från Texas och de gröna europeiska ledarna som blev vuxna i gatukravaller 1968 som orsakade alliansens slut?
Men plötslig har europeéerna till synes kollektivt vaknat ur medvetslösheten. Madridbomberna, mordet på Theo van Gogh, attacken mot Londons tunnelbana och upploppen i Frankrike tycks ha fått åtminstone vissa européer att till slut ifrågasätta multikulturalism i vilken muslimska minoriteter inte ombads assimilera sig på hemmaplan och fundamentalistiska terrorister utomlands enbart sågs som extremister snarare än fiender med mål att förgöra väst ...
När en dansk tidning hotades därför att man tryckt karikatyrteckningar av profeten Muhammed, försökte varken Danmarks regering eller den vanligen så politiskt korrekta Europeiska unionen att tvinga fram censur trots arabiska bojkotter, upplopp och inte-allt-för-dolda hot att göra livet svårt för skandinavier. Istället återgav tidningar över hela Europa teckningarna och ignorerade de arabiska hoten ...
Och ännu viktigare, trots att man distanserat sig från Amerika och spridit bistånd omkring sig, börjar européerna förstå att de radikala islamisterna hatar dem ännu mer än de hatar amerikaner - eftersom fundamentalisterna föraktar europeisk svaghet ...
Måndag 2006-02-06 / 8.45länk DANMARKS SAK ÄR VÅR. Efter all kritik av Danmark och ursäktande för islamistiska hetskampanjer intar Dagens Nyheter idag plötsligt en något nyktrare hållning i ledaren
Danmarks sak blir vår:
Sverige och Norge hänger med på köpet, genom våra likartade flaggor och språk. Plötsligt har de kristna korsen på Nordens nationalsymboler en innebörd som få reflekterat över tidigare. Från UD:s sida har man gjort vissa ansträngningar att förklara skillnaden mellan svenskar och danskar. Det är missriktat och osolidariskt. Vi sitter alla i samma båt ...
Danmark måste ha Sveriges och EU:s stöd mot den mobb som intagit gatorna i Mellanöstern. Men Danmark, Sverige och EU måste också läka sina inre sår. I bästa fall kan alla lära sig något av detta.
Väldigt få samhällen är genuint multikulturella. De flesta är bikulturella: å ena sidan finns människor som är svarta, vita, gay, straight, katoliker, protestanter, buddister, dyrkare av domedagsprofeter om växthuseffekten och de stretar och arbetar sida vid sida så väl de kan. Och å andra sidan finns det människor som inte accepterar detta tagande och givande, detta virrvarr i ett samhälle präglat av 'mångfald' och 'tolerans', och, när man försiktigt påtalar deras intolerans, hotar att döda ...
En dag kommer den brittiske utrikesministern att vakna och upptäcka att det, i praktiken, är väldigt liten skillnad mellan att leva under multikulturell finkänslighet och sharialagarna.
Exakt. Tolerans av intoleransen leder till demokratins undergång. Det är dags att sätta stopp. Hot ska inte tolereras. De som gör det ska dömas och låsas in som de simpla kriminella de är.
Söndag 2006-02-05 / 23.50länk IDAG ÄR VI ALLA DANSKAR. Ett mejl lyder: Men man måste vara rättvis mot andra ledarskribenter - exempelvis PM Nilsson i Expressen. Han skriver:
I dag är vi alla danskar. Den här bloggen sluter helt och fullt upp bakom detta.
Söndag 2006-02-05 / 20.00länk NORDISKA AMBASSADER TACKSAMMA MÅL I MELLANÖSTERN. Det här mejlet ger ett svar på en fråga man kan ställa sig: varför görs Norden till måltavla?
Danmark råkar nu illa ut därför att man inte förmår sätta militär makt bakom sina principer om yttrandefrihet och demokrati. Kommentatorer på ledarsidor och i radio och TV uttrycker förvåning över kraften i en muslimsk vrede som är tio gånger större än den som drabbade USA efter Abu Graib. Men skillnaden är uppenbar. USA har visat att man har för avsikt att försvara sig, mot stater likväl som mot enskilda. Detta har fått till följd att ingen regim i Mellanöstern vågar kommendera ut sina medborgare till att bränna ner amerikanska beskickningar. Det har lett till att terrorister föredrar mål på den europeiska kontinenten där man åtminstone inte riskerar att hamna på Guantanamo. Danmark och EU har varken resurserna eller viljan att försvara sina värderingar. Eftergiftspolitiken är det enda som återstår, men den är inte heller gratis.
Söndag 2006-02-05 / 18.25länk DN ÄR REDAN NERE PÅ KNÄ. Medan nordiska ambassader plundras och sätts i brand i Mellanöstern fortsätter Niklas Ekdal att i Sverige babbla om islamfobi i sin söndagskrönika, Det danska gemytet och islams fromhet. Att plundra, mordhota och mörda på öppen gata i Europa är inte alls kränkande. Däremot är det fruktansvärt förfärligt kränkande att Danmark tillåter yttrandefrihet!
Ekdals totala relativism framgår av den här meningen:
Skillnaden mellan Strindberg och Jyllands-Posten är att författaren smädade sin egen religion och tidningen någon annans, samt att svensken sparkade uppåt medan danskarna sparkade neråt.
Jaha. Så vi som har en kristen tradition får inte kritisera massmord som begås i länder med annan religion? Är det LIBERALT, mister Ekdal? Ska vi sluta förhindra hedersmord på unga tjejer i Sverige, eftersom dessa tjejer tillhör en annan religion?!
Det här är så förbannat dumt att jag egentligen inte borde skriva just nu.
Och det här om att sparka 'uppåt' och 'nedåt' - har DN:s ledarredaktion aldrig hört talas om ord som 'rätt' och 'fel'?
Dagens Nyheter är ett typexempel på hur hjärndöd svensk samhällsdebatt är. Det handlar inte om vad som filosofiskt och moraliskt är rätt utan om vilka som det är mest synd om, och bakom denna offerposition får företa vilka fruktansvärda och inhumana aktiviteter som helst. Man har ändå inte gjort sig skyldig till något dumt eller kränkande. Nejdå, sådana handlingar kan bara vita européer begå, genom att rita dumma teckningar. Välkommen till relativismens sinnessjuka värld.
Den fortsatt upptrappade konflikten över danska teckningar ger en dramatisk illustration över hur patologiskt motvilliga ledarna i Storbritannien och USA är att ta in det uppenbara och i vilken omfattning de redan viftar med vita flaggor i mötet med religiös fascism ...
I två dagar har hundratals muslimer demonstrerat utanför Danmarks ambassad i London. 'Bomba, bomba Danmark' gormade man igår. Deras plakat skriker ut 'utrota de som förolämpar islam', 'halshugg de som kränker islam' och 'Europe you will pay, fantastic four are on their way' (syftande på de fyra som utförde terrordådet 7 juli förra året).
Detta var rakt ut och upprepade uppmaningar till våld och till mord. Vilka åtgärder togs emot dessa förövare? Inga. Låt oss höra vad [utrikesminister] Jack Straw sa igen, om att med yttrandefrihet följer inga krav på 'att förolämpa eller vara orättfärdigt hetsande'. Men se vad som hände de som råkade passera förbi och som ansåg demonstrationen gick vida förbi utrikesministerns definition av vad som är tolerabelt. Times rapporterade: 'Personer som försökte ta plakat de uppfattade som förolämpande mot de 52 Londonbor som dödades i terrorattacken motades bort av polis. Flera ur allmänheten krävde att få veta varför polisen skyddade demonstranterna och tillät att man hyllande terrorister.'
Melanie Phillips frågar sig hur brittiska medier kan anse danska teckningar allt för kränkande, men inte anse mordhot från muslimska extremister vara det.
Med andra ord, hoten har fungerat. Medierna är nu tämjda. Självcensur om islam är regeln ända sedan Rushdie-affären, och det var en ögonöppnare att höra hur 'moderata' brittiska muslimer anser att teckningarna aldrig skulle ha publicerats om författaren Salman Rushdie hade mördats. Det är den sorts kommentarer som idag inte ens resulterar i några nyhetsinslag i dhimmi [underkastelsens] Storbritannien.
Ja, relativismen härjar fritt. Muslimer får mörda dem de inte gillar. Men alla anklagelser om att uppträda kränkande riktas mot européer som publicerar teckningar. Europa är galet. Europa vill förslavas igen. Europa vill erövras av en ny totalitär kraft. Efter nazismens förintelseläger, efter kommunistens gulag, kommer nu islamismens halshuggningar av varje europé som vågar ifrågasätta profeten. Och vi kommer återigen att lägga oss platt. Vi kommer att offra våra friheter utan minsta motstånd.
Söndag 2006-02-05 / 9.58länk ISLAMISMENS FRAMVÄXT I VÄST. Den indienfödde författaren och programledaren Kenan Malik i London har på sin hemsida utvecklat en artikel som i höstas publicerades i Prospect, där han beskriver hur fundamentalismen vuxit i Storbritannien,
born in bradford. Han gör det genom att visa hur en ungdomsvän, Hassan, som i 1980-talet början tillhörde vänstern och inte var ett dugg religiös, blev muslimsk fundamentalist:
Rushdie-affären var en vändpunkt i relationen mellan det brittiska samhället och dess muslimska gemenskaper. Det var i det ögonblicket som den militanta islamismen presenterade sig som en betydande samhällsfråga. Det var också i det ögonblicket som britter började inse att man mötte en ny sorts social konflikt. [Tidigare hade] svarta och asiater ofta varit involverade i konflikter med de brittiska myndigheterna genom upplopp på gatorna. Men det handlade då om politiska frågor eller frågor om lag och ordning. Rushdie-affären var den första större kulturella konflikten, och en som verkade ifrågasätta själva möjligheten till social integration ...
För mig personligen var Rushdie-affären en vändpunkt på ett annat sätt. Det fick mig att ifrågasätta min egen relation till vänstern och antirasiströrelsen. Förvandlingen av Hassan speglade en vidare förvandling som ägde rum på vänsterkanten, en förändring från målet om ett sekulärt universum till försvar av etniska identiteter och grupprättigheter.
En gång var vänstern förkämpar för Upplysningens rationalism och humanism. Den trodde på idealen om en gemensam mänsklighet och universella rättigheter, argumenterade för att var och en skulle behandlas jämlikt oavsett ras, religion, kulturell och etnisk bakgrund, och såg på sociala framsteg som vägen för att överkomma kulturella skillnader.
Många till vänster tar i dag avstånd från Upplysningen som ett eurocentriskt projekt. De förespråkar idéer om multikulturalism och grupprättigheter, argumenterar för att olika människor ska behandlas olika beroende på deras ras, etniska, religiösa och kulturella tillhörighet och oroar sig för att sociala framsteg ska underminera kulturell originalitet. 'Man måste behandla folk olika för att behandla dom jämlikt', sa Lee Jasper, rådgivare till Londons borgmästare Ken Livingstone, till mig när jag intervjuade honom för en dokumentär i Channel 4. Eller som labourparlamentarikern Keith Vaz har formulerat det, 'Brittiskhet kan inte påtvingas människor av olika kulturella, religiösa och etniska bakgrunder' ...
Multikulturalismen skapade inte militant islamism, men den hjälpte till att ge utrymme som förut inte fanns, för den inom brittiska muslimska gemenskaper. Den underblåste en mer staminriktad nation, underminerade progressiva trender inom muslimska kretsar och stärkte konservativa religösa ledare - allt i namn av antirasism.
Mycket intressant. Vänstern har hjälpt fram reaktionära och gruppisolationistiska strömningar. Något att fundera på.
Om det nu är så som till exempel [svenske imamen] Abd al Haq Kielan säger, att detta är "avhumaniserande" och "antisemitiskt", varför då vara tyst när antisemitiska ljudband säljs öppet i Stockholmsmoskén? ... Men tystnaden ifrån de som nu högljutt förkunnar "den enda rätta läran" om Islam ... är bedövande när det gäller andra kränkningar än de som riktas mot "de egna".
Lördag 2006-02-04 / 15.22länk SVÄLJ INTE OFFERRETORIKEN. I Svenska Dagbladet skriver idag professor Per Bauhn en annan intressant artikel som polemiserar med islamologen Jan Hjärpe och andra i svensk debatt: Svälj inte offerretoriken.
Jan Hjärpe noterar reaktionerna hos fromma muslimer efter publiceringen av profetteckningarna: "Man blir illamående, bokstavligen: man får kräkreflexer när man ser bilderna." ... Hur väl rustade är människor, med en sådan känslighet för ifrågasättande, för de utmaningar som ligger på lur i ett sekulärt demokratiskt samhälle? Hursomhelst är det inte
kräkreflexerna som ska avgöra yttrandefrihetens gränser.
Yttrandefrihet är vårt västerländska arv och vi måste försvara den mot attacker från totalitära samhällen. Om västvärlden inte solidariskt står på Danmarks sida har islamiseringen av Europa börjat på allvar.
Lördag 2006-02-04 / 13.55länk PLAKATEN I LONDON. Bilder på de budskap som framfördes på plakat i samband med demonstrationer i London mot Muhammed-teckningarna publiceras av Michelle Malkin i hennes
blogg. Här några av budskapen:
Skälet är att man i USA också tar avstånd från satir om Jesus. Så de är i vilket fall konsekventa, något man inte kan säga om svensk opinion som gärna visar bilder och illustrationer som är kränkande för kristna, men ägnar sig åt självcensur när samma sorts bilder kränker muslimer (varför ställs inte Jyllands-Postens bilder ut i Riksdagshuset, så som bilderna på den nakne Jesus?).
Skillnaden mellan USA och Europa är att vi i Europa har levt under kristet förtryck. Kungar har i århundraden använd kyrkan som vapen och medel att hålla folket i schack. Kristendomen gjordes till statskyrka - underställd den världsliga makten. Därför blev det nödvändigt att frigöra sig från kyrkan, för det var vägen att också frigöra sig från statligt förtryck. Jag kommer att tänka på Vilhelm Mobergs skildringar.
Den muslimska världen har fortfarande detta problem, där politik och religion är sammanvävda. Därför behöver de också frigöra sig från förtrycket.
USA har en helt annan historia. Deras frihetsrevolution tog avstånd från tyrannerna i Europa och konstitutionen sätter den enskildes strävan efter lycka i centrum och garanterar separation av stat och kyrka. Därmed blev religionen individualiserad och en viktig källa till tröst och trygghet. Därför respekterar man religion på ett helt annat sätt i USA. Och därför ogillar man religiös satir, eftersom den får en helt annan betydelse. Satir mot religion i Europa har varit satir mot överheten, medan satir mot religion i USA blir satir mot de moraliska värderingarna om att respektera andra människor, om att vara en god människa.
Lördag 2006-02-04 / 10.25länk ARAB NEWS: VÄSTVÄRLDEN SKA NER PÅ KNÄ. Mellanösterns största engelskspråkiga tidning, Arab News utgiven i Saudiarabien, skriver palestinske journalisten Ray Hanania, i The Power of the Muslim and Arab Worlds, att protesterna mot profeten-satiren bara borde vara början.
Denna vecka har vi bevittnat hur kraften i den muslimska och arabiska världen bringat en västerländsk nation på knä. Jag är överraskad över den makten ... Allt jag undrar är varför den muslimska och arabiska världen inte stålsätter denna makt mer effektivt och formulerar krav som direkt påverkar vår sak och vår övertygelse? ...
I rättfärdig ilska har muslimer och araber börjat bojkotta inte bara tidningen utan också många andra produkter som produceras i Danmark ... Som svar erbjöd tidningen en ljum ursäkt. Danmarks regering hävdar att man inte har makt över tidningen. Men vi vet att det inte är sant ...
Protester och bojkott mot den danska tidningen är mer resultatet av spontana känslor än strategiska handlingar. Vi reagerar snarare än agerar ...
Kontroversen i Danmark borde påminna araber och muslimer om att vi har makt att göra skillnad. Men kan vi hantera den makten när det verkligen gäller?
Ray Hanania vill få muslimer i västvärlden att systematiskt vara den muslimska världens agenter. Till att börja med bör muslimska tobakshandlare inte sälja tidningar som man inte gillar.
I Fox News tog programledaren Brit Hume upp den verkligt intressanta frågeställningen. Varför är så många i den muslimska världen upprörda över en oviktig tidning i ett litet land i norra Europa? Dessa muslimer lever i fattigdom och en misär som är svår att föreställa sig för oss, men det som gör dem upprörda är det här?
Ja, vad är det annat än verklighetsflykt. Man vill demonstrera heder och stolthet genom att attackera västerlänningar. Om man har egna utvecklingsmöjligheter, om man kan göra livet bättre för sina egna barn, tycks inte betyda något. Eller rättare, eftersom man lever i länder under hårt förtryck, tar man ut sin vrede på dem som inte straffar en. För kritik mot sina egna livsförhållanden kan man inte yppa, då fängslas man och blir misshandlad.
Det här visar hur viktig Bush-doktrinen är. Vi kan bara få ett slut på fundamentalismen om muslimer som lever i förtryck får frihet och demokrati och kan engagera sig i sina egna livsvillkor.
Lördag 2006-02-04 / 10.02länk MUHAMMED AVBILDAD I MUSLIMSKA VÄRLDEN I ÅRHUNDRADEN. Det heter i samband med striden om Jyllands-Postens satirteckningar att det råder absolut förbud att avbilda profeten Muhammed. Men profeten har avbildats i århundraden i den muslimska världen.
Mohammed Image Archive visar många illustrationer. Ett urval: en bild från medeltida Persien eller Centralasien där Muhammed predikar; en Muhammed-avbild i svart sten i Kaaba, en av de heligaste platserna i Mekka; en miniatyr från persiskt 1400-talet som illustrerar ängeln Gabriel i samtal med Muhammed.
Längre ner på sidan finns bilder där Muhammed har grisöron och tryne, vilket förmodligen är de bilder som danska muslimer spritt i Mellanöstern och säger kommer från Jyllands-Posten, men inte gör det.
Fredag 2006-02-03 / 13.52länk PROFETEN-SATIR: BÄST OCH SÄMST I SVENSK PRESS. Att kulturdelen i Dagens Nyheter skulle vara sämst kan inte förvåna någon. Där gråts krokodiltårar över att det publiceras
satir som provocerar. Att det så att säga ligger i satirens natur vill DN:s kulturredaktion inte ta in. Så här låter det:
Visst, yttrandefriheten är helig, men de här publiceringarna innebär ett problem - vad är det man har velat göra? Är det konfrontation eller provokation? Satir ska ju vilja någonting djupare, men här har man sökt provokationen rakt av.
DN-Kultur och dem man intervjuat ser inte djupet i satiren. Det gör däremot Sundsvalls Tidning som jag tycker ger den bästa kommentaren. Man anknyter till svensk historia och allmogens uppror mot kristendomens makthavare, som bland annat skildrats av Vilhelm Moberg. Så här lyder ledaren Till satirens försvar:
Skulle inte vi i våra samhällen slagits för yttrandefriheten genom att häckla prästerskapet, kyrkan och makthavare, så är det möjligt att inte heller vi hade haft ett fritt samhälle. Vi får aldrig ge upp det system där människor är fria att tro och tycka vad de vill utan att bli straffade som otrogna. Satir är i sammanhanget en viktig del av yttrandefriheten och ett medel i västvärldens frigörelse från ofrihet och förtryck. Därför måste också rätten till satir – även om vi kan ogilla innehållet – försvaras med snart sagt alla till buds stående medel.
Om DN-medarbetarna läser den här ledaren kanske de bättre förstår djupet i Jyllands-Postens insats för ökad frigörelse inom islam. Och att frigörelsen är kontroversiell gör den knappast mindre viktig - tvärtom.
I kategorin hycklande chefredaktörer vinner Aftonbladets Anders Gerdin, som till Sydsvenskansagt:
”Jyllands-Postens publicering av bilder på profeten Muhammed handlar inte om tryckfrihet i första hand, utan är ett politiskt utspel. Det är ingen journalistik jag ställer mig bakom ... Publiceringen ger intryck av att vara avsedd att provocera och såra människor...”
Gerdin anser det okej att driva med kristna heliga personer, eftersom vi, så som Sundsvalls Tidning konstaterar, frigjort oss från religiöst förtryck. Gerdin anser det däremot inte okej att driva med en helig person i en religion där de troende inte frigjorts från religionens förtryck. Men är det inte just de icke frigjorda som vi borde stödja och visa frihetens och mångfaldens väg?
Anders Gerdin och gråterskorna på DN-kultur är fega. De utnyttjar gärna den frihet som redan är etablerad, men de vågar inte ställa upp i en frihetskamp som handlar om att befria dem som är fjättrade vid otidsenliga religiösa dogmer.
Fredag 2006-02-03 / 9.52länk ALLT FLER PUBLICERAR MUHAMMED-TECKNINGARNA. TV4
rapporterar att flera svenska tidningar faktiskt har publicerat en eller flera av Jyllands-Postens kontroversiella karikatyrer:
Den 7 januari publicerades två av bilderna i Expressen, GT och Kvällsposten i samband med en debattartikel. Två dagar senare hade norska Dagbladet en bild i sin webbversion. Den kristna tidningen Magazinet gjorde den 10 januari en större sak av att de publicerade bilderna till stöd för Jyllands-Posten. Den 11 januari fanns nio av teckningarna med i isländska Dagbladet Visir, DV. Den 13 januari tog Helsingborgs Dagblad in två av bilderna, kring en större resonerande artikel på kultursidorna ... Under hösten förekom vissa av teckningarna, för att illustrera kontroversen runt dem, i bland annat holländska De Volkskrank och norska Aftenposten.
Det var dock först när norska Magazinet publicerade som det blev internationellt uppmärksammat att andra medier publicerade bilderna. Då följde större europeiska tidningar efter, vilket allt fler gör: Spain's El Pais prints front page Mohammad cartoon.
Att publicera teckningarna (se dem i detta
galleri) är en oerhört viktig symbolhandling för yttrandefrihet. Det är också viktigt att visa att Danmark inte står ensamt, utan att hela Europa står för vår västerländska yttrandefrihet där vi kan häda religiösa ledare.
Torsdag 2006-02-02 / 21.32länk SÅ BLEV WEIMARREPUBLIKEN NAZIDIKTATUR. I staden Weimar antog Tyskland sin första demokratiska och parlamentariska författning 11 augusti 1919. Weimarförfattningen var liberal och garanterade de rättigheter vi idag tar för givna, men som då inte var det. Exempelvis gav författningen kvinnor rösträtt.
Men trots den liberala författningen med full yttrandefrihet ägnade sig massmedierna åt självcensur när brunskjortorna i det lilla Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei, NSDAP, började hota dem. En av de få journalister som vågade trotsa brunskjortorna, var den konservative Fritz Gerlich (1883-1934) som 1920 blev chefredaktör för Münchner Neueste Nachrichten - en föregångare till Süddeutschen Zeitung, en av Tysklands största tidningar.
Precis som vi i dag sett hur
två chefredaktör sparkats - i dagstidningen France Soir och veckotidningen al-Shihan i Jordanien - därför att de i sina tidningar lät publicera de danska Muhammed-teckningarna, sparkades Fritz Gerlich 1928 därför att han fortsatte att kritisera NSDAP och dess partiledare.
I SVT:s Rapport framställdes det som rättrådigt av den egyptiske ägaren att sparka chefredaktören för France Soir, eftersom det lugnat ner stämningarna i landet. Exakt samma motiv hade ägarna som sparkade Fritz Gerlich - han skapade ju bara hätska stämningar, helt i onödan, med sin kritik av högljudda brunskjortor.
Den tyska journalistkåren i yttrandefrihetens Weimarrepublik höll tyst om nazisterna. Man ville slippa se brunskjortorna protestera utanför redaktionerna och ställa till med slagsmål och kravaller. Därför teg medierna. Varför bråka? NSDAP kunde därför oemotsagt sprida sitt budskap på gator och torg och vinna ökat stöd i opinionen, och 1933 erövra regeringsmakten.
Fritz Gerlich startade sin egen tidning Gerade Weg, där han fortsatte att kritisera det växande partiet NSDAP och dess ledare. Bara dagar efter nazisternas inträde i regeringen fängslades Gerlich, 9 mars 1933. Han fördes så småningom till Dachau där han mördades under de långa knivarnas natt 30 juni 1934.
När svenska medier nu ursäktar sig med att det bara skulle provocera fram bråk och därför låter bli att publicera teckningarna och delta i försvaret av yttrandefriheten, är det således inget nytt agerande vi ser från massmedier, redaktioner och deras ägare. Det är historien som går i repris. Jag menar att hot om våld aldrig får styra debatten i en demokrati. Om så sker är demokratin förlorad.
Vad bidrar mest till att skapa fördomar om Islam — de här teckningarna eller bilder på en kidnappare som skär halsen av sina offer framför kamerorna eller en självmordsbombare som spränger sig själv i luften under ett bröllop i Amman?
En fråga för många att begrunda.
Torsdag 2006-02-02 / 16.54länk 'SAUDIARABIEN BORDE BE OM URSÄKT'. Den här bloggen efterlyser moderata muslimska ledare som står upp för upplysningens separation av religion och politik. Naser Khader är folketingsledamoten i Danmark sedan 2001 för Radikale Venstre och muslim. I Berlingske Tidende skriver han under rubriken
Jeg føler mig krænket,
- Jag känner mig kränkt över att vi i Danmark får krav om ursäkt till fundamentalister i Saudiarabien i stället för krav på demokratiska friheter och rättigheter till alla, inklusive muslimer ...
- Som muslim och demokrat vill jag därför understryka: [Jag] känner mig kränkt över att yttrandefrihet, pressfrihet och konstnärlig frihet i vid mening är förbehållen västvärlden.
Naser Khader berör den viktiga poängen i striden om Mohammed-teckningarna: det väsentliga i försvaret av yttrandefriheten i väst och kampen för yttrandefrihet i Mellanöstern. (Tipstack till bloggen
Jihad i Malmö).
Onsdag 2006-02-01 / 17.22länk PALESTINIER SLÄNGER UT SVENSKAR, MEN INTE VÅRT BISTÅND. Johan Hakelius skriver i Aftonbladet om de palestinier som hotar skandinavier i Gaza och Västbanken efter karikatyrerna i Jyllands-Posten.
Ingen av dem [islamistiska grupper i Palestina] har, såvitt jag kunnat notera, krävt att skandinaviska skattemiljarder ska utvisas. Däremot vill de helst slänga ut skandinaver.
Vi borde omedelbart stoppa allt bistånd till Palestina. Om de inte kan visa respekt för oss, utan hotar oss, varför ska vi skicka våra skattemiljarder till dem?!
Att Danmark i måndags vek sig för religiösa hot är ett mycket oroande tecken. Vi måste stå upp för de demokratiska och humanistiska landvinningar vi gjort i Europa. Vi måste ständigt försvara dem.
Onsdag 2006-02-01 / 17.05länk EUROPEISK PRESS I SYMPATI MED DANMARK - DOCK INTE SVENSK PRESS. Flera stora dagstidningar i Europa publicerar i dag Jyllands-Postens satirteckningar i försvar av yttrandefriheten, rapporterar
AP,
UPI
och
ekot.
Tyska tidningen Die Welt, franska France Soir, spanska El Periodico samt italienska tidningarna La Stampa och Corriere della Serra visar sin sympati med Danmark som står under attack från religiöst håll om att stympa yttrandefriheten.
Tidigare har norska Magazinet visat teckningarna och
Verdens Gang har skrivit om stöd för Danmarks yttrandefrihet.
Sverige tiger dock still. Precis som medierna kröp för Hitler kryper man nu för fundamentalistiska muslimska krafter. Jag skäms över att vara svensk!
UPPDATERING 2/2: Också spanska
El Mundo, de schweiziska tidningarna Le Temps och La Tribune de Genève har publicerat Muhammad-teckningarna, liksom
tidningar på Island, i Ungern och Holland.
Onsdag 2006-02-01 / 17.05länk MUSLIMER I DANMARK VILL AVSKAFFA YTTRANDEFRIHETEN. Efter det att danska muslimer sprider
falska karikatyrer - de teckningar som Jyllands-Posten publicerade var uppenbarligen inte provocerande nog - framför man nu krav på att yttrandefrihetslagarna i Danmark ska inskränkas så att de tar hänsyn till islams krav,
»Nu mangler vi bare en lov mod gentagelser«.
Det är så här Europas kultur och upplysning i kristen tradition ska tvingas ge vika för Mellanösterns muslimska kultur. Jag ställer inte upp på det. Vi ska stå upp för vår kultur och våra värderingar.
En annan dansk imam, Abu Bashar i Nyborg, visade i ett BBC-inslag i måndags upp teckningar där Muhammed framställs med grisöron och tryne som han påstod att Jyllands-Posten hade publicerat ... Tv-inslaget fick det danska regeringskansliet att vända sig till BBC, liksom till nyhetsbyrån Reuters som levererat bilderna, och kräva en rättelse. Bilderna gick på tisdagen inte att finna på BBC:s hemsida, men inte heller någon rättelse.
Man kan fråga sig varför danska muslimer anser sig behöva förgrova teckningarna, och i vilket syfte detta sker.
Tisdag 2006-01-31 / 8.55länk BEKLAGAR, INGEN URSÄKT. Svenska medier verkar ha förlorat kunskapen om svenska språket. Eller så är det den moraliska innebörden i orden som man numera är döv inför. Jyllands Posten har inte bett om ursäkt för karikatyrteckningarna av profeten. Inte heller har statsminister Anders Fogh-Rasmussen gjort det.
Tidningen har
beklagat att vissa har känt sig kränkta av teckningarna. Statsministern har sagt att han personligen ogillar satirteckningar av religiösa ledare. Det är en väldig skillnad. När man ber om ursäkt så ångrar man det man gjort och avser att inte göra om det. När man beklagar något, visar man sympati för att det man gjort haft effekter man kanske inte räknat med och inte önskat, men man ångrar inte sin handling och anser den inte felaktig. Tidningen står för yttrandefriheten. Och för att bryta tabun.
Tänk att vi svenskar blivit så nihilistiska att vi inte längre förstår innebörden i vårt eget språk. Det är skrämmande.
EU varnar Saudiarabien om att man ser 'mycket allvarligt' på handelsbaserade repressalier mot Danmark för att man tillåtit publicering av karikatyrteckningar av Muhammed. EU:s handelskommissionär Peter Mandelson mötte Saudiarabiens utrikesminister i Davos under söndagen och gjorde klart att en bojkott av danska varor inte kommer att tolereras.
'En bojkott av danska varor kommer att betraktas som en bojkott mot europeiska varor', sa han och tillade att EU kommer att ta ärendet till WTO om det framkommer bevis på att bojkotten uppbackas från officiellt håll.
Den saudiske ministern insisterade att hans regering inte har uppmanat till bojkott, men efterfrågade en ursäkt från Danmarks regering.
Måndag 2006-01-30 / 17.40länk SKA MELLANÖSTERN REGLERA YTTRANDEFRIHETEN I EUROPA? Nu har en
köpbojkott inletts i Mellanöstern mot Danmark, efter det att Jyllands-Posten publicerat satirteckningar av profeten (se bloggen
här,
här och
här).
En förklaring som medierna anger är att man i Mellanösterns totalitära stater inte förstår varför danska staten låter bli att gå in och förbjuda och censurera, det är ju självklart i deras länder. Man vet alltså inte vad yttrandefrihet är, och tolkar det som att Danmark som stat tagit ställning mot islam. Ett annat missförstånd är att vi i sekulariserade samhällen inte reagerar på hädelse, varken mot kristendom eller någon annan religion, medan hädelse för många muslimer är något väldigt känsloladdat.
Jag ställer upp på de här förklaringarna, men de rättfärdigar inte att vi i Norden skulle återvända till medeltiden och förbjuda drift med religion eller upphäva yttrandefriheten. Alldeles särskilt inte när länder som Saudiarabien förbjuder innehav av bibel och kristen trosutövning. Totalitära tendenser måste avvisas med all kraft.
Han argumenterar intensivt emot en ståndpunkt som inte finns: ingen beskyller alla muslimer för att vara terrorister eller fundamentalister. Han menar dessutom att det är islamfobi att inte gör skillnad på religionen islam och på politik. Men snälla redaktörn, det är ju religionen islam som inte gör skillnad på tro och politik. Det är just detta som är min främsta kritik mot islam, att tro och politik är oskiljaktiga, exempelvis kravet på införande av sharialagar.
Den här bloggen har länge efterlyst muslimska ledare som tar avstånd från sharialagar och som står för att religion och politik är två skilda perspektiv, men sådana muslimska ledare med auktoritet är mycket svårt att finna. Här i bloggen har en sådan auktoritet kunnat presenteras:
Abdurrahman Wahid, muslimernas ledare i Indonesien.
Och till skillnad från Niklas Ekdal ser Abdurrahman Wahid ett glasklart samband mellan islam och terrorism. I Wall Street Journal skrev Wahid: Vad vi talar om är ingenting mindre än en global kamp om Islams själ. Dagens globala terrorism handlar om religion och islam. Frågorna kan inte skiljas åt.
Förlåt mig, men jag anser nog att Wahid, religiös ledare i världens största muslimska land, vet mer om islam än Jan Hjärpe och andra svenskar som bagatelliserar fundamentalismen.
Men vad och vem riktar jag mig emot i min kritik av islam? Frågan blir komplicerad eftersom islam inte gör skillnad på religion och politik, samtidigt som det fortfarande är svårt att veta vilka som är blodtörstiga fundamentalister och vilka som är moderata muslimer som inte ser sig som högre stående människor än de 'otrogna'.
Men det finns en liknelse som jag gjort förr och som är till viss hjälp även om alla paralleller har sina brister. När Marin Luther King och medborgarrättsrörelsen i amerikanska södern stred emot Ku Klux Klans rasistiska terror, upprepade King ett budskap där han parafraserade Edmund Burke: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. King visste att KKK var en kriminell minoritet bland de vita i södern och att de bara kunde agera eftersom och så länge den stora majoriteten vita vände bort blicken, blundade och teg om den lilla minoritetens terror. Och han hade rätt. Genom medborgarrättskampen tog den vita majoriteten till slut avstånd från rasisternas terror och det systematiska våldet upphörde.
Exakt samma sak måste den stora, bereda majoriteten av muslimer i världen göra. De kan inte bara pliktskyldigt ta avstånd från enskilda terrordåd när de hänt, de måste aktivt och överallt bekämpa fundamentalismen och allt det som den predikar. När de goda muslimerna bryter sin tystnad kommer terrorismen att upphöra. Temat här i bloggen är att ifrågasätta varför goda muslimska ledare fortsätter att hålla tyst, och uppmärksamma dem som bryter tystnaden - som Wahid.
Varför då? Därför att jag helt och fullt anser att Edmund Burke och Martin Luther King hade rätt - och att deras kloka ord också gäller muslimer.
Jyllands-Posten kommenterar, i
Grove og "falske" Muhammed-tegninger i omløb: Då en grupp danska imamer reste till Mellanöstern för att vinna stöd för sin kritik av
Muhammed-illustrationerna och statsminister Anders Fogh Rasmussen, var teckningarna uppenbarligen inte provocerende nog.
Ja, jösses. Om imamerna anser sig tvingade att göra satirteckningarna grövre än de var, är väl det ett utmärkt bevis på att den satir som faktiskt publicerades inte alls var särskilt utmanande eller kränkande...
Berggren menar att Problemet är inte att teckningarna är provocerande för muslimer utan att den enda publiceringsanledningen är att de är förolämpande mot muslimer. Hur vet han det? I det klimat som de politiskt korrekta skapat, har muslimer givits censurrätt om vad som får uttryckas i Europa om islam, vilket omöjliggjort varje typ av ifrågasättande - från Ayaan Hirsi Alis kortfilm Submission, där budskapet om kvinnoförtryck inom den muslimska kulturen väckte sådan vrede att regissören Theo van Gogh ritualmördades på öppen gata i Amsterdam, till konstverk med korantext i Världskulturmuseet i Göteborg där museiledningen omedelbart tog ner konstverket efter minsta protest från muslimskt håll.
Om utövare av en religion har denna censurrätt, måste rimligen också utövare av andra religioner ha samma rätt att strypa och kontrollera satirteckningar, konstverk och filmproduktion. Så jag hade förstått Henrik Berggren och andra om de också tagit samma avstånd från Elisabeth Ohlsons Ecce Homo-utställning som bl a föreställde
Jesus snopp och innefattade diskussioner på temat nakenhet, sädesvätska och bibelsyn. Ohlson själv medgav: Javisst, många har känt sig sårade, ledsna och kränkta av mina bilder.
Anser Henrik Berggren att Elisabeth Ohlson också är en idiot? Hennes syfte var att genom provokation få igång en diskussion om kyrkan och homosexualitet. Jyllands-Posten har genom provokation fått igång en diskussion om yttrandefrihetens gräns och censurkrav i kulturkrocken mellan islam och västvärlden. Något som filosofen Kai Sørlander diskuterar i Jyllands-Posten:
De religiøse følelser og det rationelle demokrati:
Om man menar att muslimer har grund till att känna sig kränkta över tidningens teckningar så måste man också mena att det finns reell grund till att tro att många av dem sätter sina religiösa förpliktelser till det islamska lagsystemet [sharialagarna] framför deras demokratiska förpliktelser mot en lagstiftning [yttrandefrihet] som är skapt av människor genom en sekulär politisk beslutsprocess.
Anser Henrik Berggren att en diskussion om detta är meningslöst? Eller menar han att teckningarna inte stimulerat till en sådan diskussion? För hur kan annars Berggren utesluta alla andra syften med teckningarna än att förolämpa?
Jag undrar jag, vem det är som är idiot.
Onsdag 2006-01-11 / 17.51länk DN: JYLLANDS-POSTEN HAR RÄTT - OCH INTE. När Dagens Nyheter på ledarsidan tar ställning i en känslig fråga brukar man allt oftare lägga in en artikel i kulturdelen som intar rakt motsatt hållning. Är det av kommersiella skäl? Att vara alla till lags?
I dag uttalar tidningens ledarsida - till sist - sitt försvar för pressfriheten och rätten för en tidning att trycka satirteckningar, Inget öppet samhälle utan hädelse:
Jyllands-Postens publicering, som förvisso var provokativ, har vållat en proteststorm av häpnadsväckande omfattning ... Man har krävt att Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen ber om ursäkt, vilket han givetvis inte gjort. Medarbetare i Jyllands-Posten har hotats och lever skyddade ... En del muslimer i europeiska länder har svårigheter att finna sig till rätta i pluralistiska samhällen ...
Tolerans och pluralism betyder också att sådant som sårar och som utmanar måste få sägas ... Teckningarna må vara både kränkande och illasinnade men tidningen var i sin fulla rätt att publicera dem utan att utsättas för hot.
Frågan är om en värld där religiös övertygelse möts med hån och utmaningar är så mycket bättre än en där man möter den fria tanken med hot och åtal.
En skämtteckning jämförs med hot om att mörda! Hur långt får man i mainstreammedierna gå i försvar för muslimska övergrepp? Hot är ett brott. Det ska straffas. En teckning som driver med en religiös figur är humor. Och när humorn går vänsterns ärenden är det ingen på kultursidorna som gör annat än gapflabbar. Men om någon som är muslim känner sig kränkt, då är medievänstern direkt inställd på censur och drakoniska ingrepp i yttrandefriheten.
Vidare skriver DN-Kultur: Till skillnad från exempelvis 'Satansverserna' var publiceringen av lustiga Muhammedbilder ett tilltag utan annat syfte än att demonstrera ... Jaså? Är inte själva syftet med satir att driva med mäktiga personer och företeelser, ofta på ett giftigt och utmanande sätt? Enligt min ordbok är satir 'en framställning som är hånfull på ett träffande sätt'.
Men visst finns det gränser för humor och satir. Om den framför rasistiska eller nedsättande budskap om hela grupper av människor, om teckningar har till syfte att håna vanliga muslimer, svarta, judar eller andra, kan vara oacceptabla. Muhammedteckningarna riktar sig dock mot en mäktig gestalt, precis som satir om Jesus gör det. Och det som gör mig särskilt irriterad på muslimska krav på censur, är att den muslimska världen sprider grovt rasistiska skämt och teckningar om exempelvis judar. Muslimer som klagar på Muhammedteckningar är hycklare.
Måndag 2006-01-09 / 9.52länk DET MÅSTE GÅ ATT DRIVA MED ISLAM. Det har i svenska medier varit pinsamt tyst om de attacker mot yttrandefriheten som riktats från muslimska länder och EU-kommissionen(!) mot Danmark och Jyllands-Posten, men i dag träder Svenska Dagbladet och Sofia Nerbrand i försvar för rätten att publicera satirteckningar,
Det måste gå att driva med islam:
Kärnfrågan är yttrandefriheten - och att människor ska vilja och våga utnyttja den.
Det är rätt att idka självcensur för att inte skada andra människor eller driva med deras etnicitet, men det är fel att få avstå från roliga karikatyrer och relevant kritik av andras idéer därför att man riskerar sitt
anseende eller rent av sitt liv. Tecknarna har mordhotats, och efter den bestialiska avrättningen av filmaren Theo van Gogh finns det anledning att ta sådana hot på allvar.
Fredag 2006-01-06 / 15.52länk MUSLIMSKA SKÄMT. Jo, muslimer kan skämta. Det berättar historieprofessorn Bernhard Lewis i en intervju för Wall Street Journal, eller vad sägs om de här två från Mellanöstern:
Två iranier diskuterar läget i landet. Till slut säger den ene:
- Vad vi behöver är en bin Ladin.
- Är du galen?!, säger den andre.
- Nej. För då skulle amerikanerna komma och rädda oss.
Vet du vilken slogan som är vanligast i Mellanöstern?
Det är: 'Yankee go home - och ta mig med!'
Islam har en helt unik ställning bland religionerna i Västeuropa, som upphöjd över granskning och kritik. Medan man i det offentliga samtalet och i kulturlivet, med rätta, driver med till exempel kristendomen är det känsligt att tala om islams roll i samhället. Det bör, som det går till i fria samhällen, vara tillåtet att diskutera och skämta om islam och andra religioner.
Ja, det är ett tragikomiskt faktum att ju villigare en aktörer är att driva med kristendom, desto mer ovillig är samma aktörer att driva med islam. Varför? Jag kan inte se något annat än självförakt. Många på vänsterkanten föraktar svensk och västerländsk kultur, där kristendomen ingår. Därför är man villig - eller i alla fall inte ovillig - att underkasta sig något man upplever som en exotisk kultur, även om - eller kanske: just därför att - den står i skarp kontrast till västerlandets moral och civilisation.
Själv är jag stolt över västerlandets framstående kultur som bidragit med mänsklighetens högsta välstånd någonsin och som genom enorma tekniska och medicinska framsteg underlättat mänskligt liv på ett helt fantastiskt sätt. Grunden för denna civilisation är respekt för individen, något som varken muslimsk kultur eller den förre utmanaren av västvärldens individualism, kommunismen begripit.
Fredag 2005-12-30 / 9.30länk MÄKTIG MUSLIM TALAR GLASKLART MOT TERROR. Jag har i bloggen efterlyst muslimska auktoriteter som är moderata - på riktigt. Med det menar jag dem som rakt och öppet tar avstånd från all terrorism utan förbehåll och som lika rakt tar avstånd från fundamentalistiska islamister utan förbehåll.
Och nu kan jag äntligen peka på någon som lever upp till dessa kriterier: Abdurrahman Wahid, som idag skriver i Wall Street Journal. I världens största muslimska land, Indonesien, är han förmodligen den mest kände personen. Han är religiös ledare för Indonesiens största muslimska organisation, Nahdlatul Ulama, med minst 30 miljoner medlemmar. När det tre årtionden långa militära styret under Suharto kom till ett slut 1998, var Wahid under övergången till demokrati en tid Indonesiens president. Han satte stopp för försök att göra Indonesien till en islamistisk stat.
Under rubriken
Right Islam vs. Wrong Islam skriver han om hotet om atombombsprängning i New York, London, Paris, Sydney:
Kan någon tvivla på att om de som gladeligen spränger kontorsbyggnader, pendeltåg, hotell och nattklubbar skulle avstå chansen att göra förödelsen tusenfalt värre? ... Hela den moderna civilisationen bygger på en ekonomisk och teknologisk grund som terroristerna hoppas skall kollapsa efter en kärnvapenattack på samma sätt som många fiskebyars ekonomi gjorde efter tsunamin. Han fortsätter:
Det är tid för goda människor från alla trosriktningar och nationer att erkänna att en fruktansvärd fara hotar hela mänskligheten. Vi har inte råd att fortsätta som inget har hänt (business as usual) när vi möter detta existentiella hot. Vi måste bortse från våra internationella trätor och partiska kiv för att istället förenas för att konfrontera dessa hot.
Abdurrahman Wahid pekar ut och namnger de fundamentalister som utgör hotet: Wahhabi/Salafi står för en pervers ideologi. Dessa har gjort stora inbrytningar bland muslimer jorden runt, särskilt bland muslimska immigranter i västvärlden.
För att neutralisera denna smittsamma ideologi som när fundamentalistisk terrorism och hotar själva fundamenten för den moderna civilisationen måste vi identifiera deras förespråkare, förstå deras mål och strategier, analysera deras styrkor och svagheter och effektivt motverka dem i varje steg de tar. Vad vi talar om är ingenting mindre än en global kamp om Islams själ.
Här har vi en muslimsk ledare som förstår. Som förstår hoten mot Europa och västvärlden bättre än de flesta politiker och medierepresentanter i Europa.
Torsdag 2005-12-22 / 16.51länk DANSK STRID OM YTTRANDEFRIHET. Kampen om yttrandefriheten fortsätter i Danmark efter det att ett antal satirteckningar på temat profeten Muhammed publicerats i Jyllands-Posten (se bloggen
här) och väckt ont blod i den muslimska världen som kräver att statsminister Anders Fogh-Rasmussen griper in.
Vissa kommentarer, som denna ledare i konkurrenttidningen Berlingske Tidende,
Fogh i baghold, påminner mig om Sveriges undfallenhet mot Nazityskland, då regeringen, för att inte reta herr Hitler, censurerade svenska tidningar, exempelvis
Torgny Segerstedts Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.
Istället [för att tillmötesgå 11 ambassadörer från muslimska länder] nöjde sig [statsminister] Fogh med att hänvisa till domstolarna ... som definierar gränserna för yttrandefriheten. Men långt in i kretsen av Foghs politiska allierade finns tvivel om förnuftet i denna hållning. Konflikten med arabiska och muslimska länder är allvarlig och otvivelaktigt också skadlig för Danmark. Det råder knappast tvivel om att Muhammed-teckningarna kan stå Danmark dyrt i försämrade relationer med de protesterande muslimska länderna ...
De muslimska ländernas odemokratiska och primitiva krav om ingrepp i den danska debatten tvingade statsministern till att avvisa varje handling som kunde tolkats som bestraffning av Jyllands-Posten eller som stöd till de klagande ... [Men] Foghs oförsiktiga sympatiförklaring för Jyllands-Postens konkreta aktion har försvagat hans position eftersom han delvis har inviterat fienden i och utanför de egna leden att kritisera honom.
Alltså: det är tveksamt om en statsminister i ett nordiskt land så tydligt ska ställa sig på yttrandefrihetens sida. Det hade räckt att mumla lite obegripligt. För mer än så är väl inte yttrandefriheten värd i mångkulturalismens namn?
Detta kryperi för totalitära tendenser är skrämmande. Hade det funnits någon kraft i västmedierna hade alla tidningar publicerat skämtteckningar om profeten i sympati med Jyllands-Posten och Danmark. Istället gör man som på 1930-talet, rättar in sig i ledet och gör som man blir tillsagd av de odemokratiska krafterna.
Måndag 2005-12-19 / 22.38länk 'SE UPP FÖR HALAL-HIPPIER'. Flera har tipsat mig om kolumnen
Se upp för halal-hippier i Sydsvenskan. Och visst bidrar forskaren Pernilla Ouis med intressanta iakttagelser. Just begreppet halal-hippier är utmärkt för de svenska etablissemang inte ser bristerna utan försvarar varje galenskap framförd av fundamentalistiska muslimer.
Ouis har också en viktig poäng när hon skriver att de vanliga, sekulära muslimernas röst inte existerar eftersom de inte är organiserade med 'islamiska' förtecken. Men jag tror att de måste göra just det - organisera sig och visa vägen till en muslimsk sekulär kultur för muslimerna i väst. Det är dessa goda, icke-våldsbenägna och hårt arbetande muslimers tystnad som ger extremisterna chansen att tala för alla muslimer - och locka ungdomar.
Man kan göra en parallell till den amerikanska söderns 1950-tal: så länge de goda kristna och sekulära vita amerikanerna i södern förhöll sig passiv till Ku Klux Klan och rasisternas våld mot de svarta kunde våldet fortgå. Men när allt fler bytte passivitet till tydligt avståndstagande från extremismen, kunde medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen vinna. Och det var ingen slump att King parafraserade Edmund Burke: Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.
Onsdag 2005-12-07 / 13.02länk FLER SKÄMT MED PROFETEN, TACK. Visst är det fantastiskt! Irans president kan utan att blinka hota om att utplåna Israel från kartan, men när några satirtecknare i Jyllands-Posten drivit med profeten Muhammed, då går hela den muslimska världen i taket. Nu rapporerar Sydsvenska Dagbladet att
FN ska granska danska teckningar.
En FN-chef skriver att hon beklagar teckningarna. Sedan när är det FN:s uppgift att kommentera satir? Och ska FN nu börja granska teckningar om Jesus? Vore det inte bättre om FN satte stopp för presidenter, typ den iranske, som hotar hela länders existens?
Lördag 2005-10-22 / 9.48länk DANMARK STÅR PÅ OM SATIR OM PROFETEN. När Jyllands-Posten i Danmark den 30 september publicerade 12 satirteckningar av profeten Muhammed på kultursidorna blev det ett herrans liv. Demonstrationer, protester från ambassader, mordhot och kritik i internationell arab-TV. Men tidningen står på sig. Och nu senast har också borgerlige statsministern Anders Fogh Rasmussen understrukit att i Danmark gäller yttrandefrihet.
Jag undrar vad svenska politiker tycker. Gäller yttrandefrihet i Sverige? Eller ska vi i namn av integration inkorporera diktaturers förakt för yttrandefrihet eftersom många som nu bor i Sverige är vana vid det? Ska vi integrera andras tabun mot att ifrågasätta och driva med religion? Med det svenska politiska etablissemangets synnerligen oprecisa, men volymiösa, snack om integration är det omöjligt att veta. Kommer någon inom eliterna att sluta fega i de här frågorna och vara lika rak i ryggen som danskarna?
När svenska riksdagen lät ställa ut Elisabeth Ohlsons fotoutställning Ecce Homo som visade Jesus i homosexuella miljöer, lyssnade man inte på protesterna från dem som kände sig kränkta. En hållning jag delar. Så varför inte i riksdagen genomföra en utställning med Jyllands-Postens satirteckningar av profeten Muhammed?