Torsdagsmöte hos föreningen Heimdal: BLOGGAR OCH HUR DE FÖRÄNDRAR POLITIKEN av Dick Erixon 6 oktober 2005 Anteckningar till inledning på debattkväll i den anrika studentföreningen Heimdal i Uppsala. I. TEKNIKENS BETYDELSE. I alla tider har samhällsdebatten starkt påverkas av den tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen. Dessa förändringar har varit stora, medan vi människor som varelser förändrats väldigt lite. Det framgår när man läser skrifter av Aristoteles från 300-talet före Kristus. Människans psykologi och moral, liksom frågor om hur människor ska organisera samhällsgemenskapen, har i grunden inte förändrats. Men det har som sagt allt annat runt om oss. En bit in i 1900-talet, när i snabb följd automobilen, telefonen och radion fick genomslag, innebar det att en regering plötsligt kunde toppstyra nationen på ett direkt och omedelbart sätt som aldrig tidigare varit möjligt beroende på långsamma kommunikationer via ombud. Tekniken fick enorm betydelse för det politiska livet i Europa. De totalitära ideologierna fick verktyg som gjorde deras ambitioner genomförbara i praktiken. Inte långt efter varandra såg vi deras makttillträde: Lenins kommunister i Ryssland 1917, Benito Mussolinis fascister i Italien 1922 och Adolf Hitlers nationalsocialister i Tyskland 1933. Bara ett tiotal år tidigare hade varje försök att skapa dessa varianter på totalitära regimer misslyckats eftersom man inte hade haft möjlighet att kontrollera, hantera och styra informationsflödena inom nationen. Detta bekräftar att teknik på en och samma gång kraftfullt kan underlätta människors liv, göra det mer bekvämt, och samtidigt vara effektiva instrument i händerna på politisk ondska. Fördelen med vår tids nya teknik - internet - är att den har rakt motsatt effekt. Den bryter ner informationsmonopolet som de gamla massmedierna - radion, TV:n och pressen - skapade och sedan utvecklat i nästan hundra år. Om tekniken förr innebar verktyg för centralisering och maktkoncentration, är dagens nya teknik verktyg för decentralisering och maktspridning. II. VAD ÄR EN BLOGG? Egentligen är det bara en vanlig hemsida på internet. Det som ändå gjort att de fått genomslag är den form de tagit: genom korta, men frekventa kommentarer i kronologisk ordning är det väldigt enkelt att lägga upp sina kommentarer. Jag tror den opretentiösa strukturen gör att det lockar till inlägg. Det blir så enkelt. Man behöver inte fundera över hur man ska presentera sina ståndpunkter. Man behöver inte låtsas vara en nättidskrift eller ge andra motiv till varför man publicerar åsikter. Man kan blanda ämnen och behöver inte hålla sig till några regler. Det är bara att skriva på! Bloggen lockar fram argumenten ur ditt inre och erbjuder ett enkelt sätt att lägga upp dom. III. BLOGGARNAS ROLL - DETTA HAR HÄNT. När jag startade min blogg, i september 2003, var det därför att jag inspirerats av bloggarna i USA, som då ställt till med flera skandaler för etablissemanget. Genom att skoningslöst avslöja hyckleriet hos makthavare på ett nytt sätt, fällde bloggarna såväl Amerikas tyngsta politiker och mest prestigefulla redaktörer i massmedierna: (a) Senatens majoritetsledare Trent Lott (som kanske kan jämföras med en partiledare i Sverige, alltså en av de absolut tyngsta namnen i politiken) hade i december 2002 hållit ett födelsedagstal för den nyss avgångne senatorn Strom Thurmond, som fyllde 100 år. Flera journalister från vanliga medier var där, med det var från nöjesredaktionen och begrep inte politik. Tillställningen sändes ut direkt via C-Span, och flera bloggare, med politiska insikter, hörde talet och började på torsdagskvällen diskutera innebörden av det Trent Lott sagt. Lott menade att Thurmond borde vunnit presidentvalet 1948 då han ställde upp som Dixiecrat, alltså för segregationistiska demokrater i södern. Var det bara en vänlig hälsning utan politisk betydelse, eller menade senator Lott att USA borde förblivit segregerat? Tog Trent Lott avstånd från Martin Luther Kings arbete? Flera bloggar gjorde olika analyser, kommenterade varandras uppfattningar och länkade till varandra under fredagen, lördagen och söndagen. Diskussionen blev intensiv. Men inga av de vanliga medierna reagerade. Inte förrän på måndagen, då senatorn gjorde ett uttalande med anledning av bloggarnas diskussion under helgen. Först då började de stora tidningsdrakarna och TV-stationerna att ta upp frågan. Tunga konservativa kolumnister som Charles Krauthammer började ifrågasätta Trent Lotts omdöme och menade att han inte begriper vad Amerika är idag, om han inte erkänner att Martin Luther King givit nationen nya lärdomar som nu är djupt rotade i amerikanernas medvetande. Inte heller president Bush visade stöd för Trent Lott och några veckor senare avgick Trent Lott som majoritetsledare i senaten. Om inte bloggarna börjat ifrågasätta vad Trent Lott sagt, hade inte heller medierna gjort det. Då hade Lott suttit kvar. Bloggarna fällde här en tung politisk makthavare. (b) New York Times var en gång betraktad som världens bästa tidning, ett föredöme där fakta och saklighet var överordnat allt annat. Men så är det inte längre. Tidningen är nu ett avskräckande exempel på vilket moras det innebär att försöka leva upp till allt som är politiskt korrekt. Tidningen vinklar kraftigt sin politiska bevakning och utelämnar systematiskt nyheter som är ofördelaktigt för den politiska vänstern. Och med Jayson Blair började New York Times publicera rena lögner och påhittade nyheter. Jayson Blair var en ung, svart man som via "integrationsprogram" (affirmative action) togs in på redaktionen och fick allt bättre jobb, trots att det fanns signaler på att han tog genvägar och var slarvig med fakta. Inom tidningen reagerade många andra journalister på att denne tvivelaktige praktikant åkte räkmacka uppåt i graderna, uppenbarligen enbart på grund av redaktionsledningens ambition att vara snälla mot svarta. Det började läcka ut information om att artiklar av Jayson Blair i New York Times innehöll påhittade uppgifter. Detta nådde ut till bloggarna som började hårdgranska Blair och det han skrivit. Man fann snart att mycket av det Blair skrivit var rent lögnaktigt. Efter omfattande diskussion på nätet - en diskussion som inte förekom i mainstremmedierna eftersom man inte gärna kritiserar kollegor i branschen för den här typen av pinsamheter - avgick chefredaktören Howell Raines i juni 2003. (c) När bara drygt en månad återstod inför det amerikanska presidentvalet gick '60 Minutes' i CBS, ett av de mest respekterade samhällsprogrammen i TV, ut med uppgifter om att president Bush som rikemansbarn fått särbehandling under sin tjänstgöring i Nationalgardet 1973. Programledaren Dan Rather visade upp dokument från en död överste som skulle bevisa det. Inom några timmar publicerade bloggar uppgifter som ifrågasatte äktheten i de dokument som CBS och Dan Rather visade. Det mest bestickande var att det fanns bokstäver upphöjda och i mindre teckensnitt i det maskinskrivna dokumentet från 1973. Då, för 30 år sedan, använde militären gamla handjagare som inte kunde ändra storleken på bokstäverna. Typsnittet och avståndet mellan bokstäverna visade sig också stämma exakt med dokument utskrivna från vilken modern dator som helst i Times New Roman. Hur kan ett dokument från 1973, skriven på en ordinär militär förläggning, passa så exakt med moderna utskrifter? Bloggare letade också upp sekreteraren till den döde översten och hon sa att översten visserligen förde privat arkiv - som detta dokument sades komma ifrån - men att översten aldrig skrev maskin utan gjorde dessa anteckningar för hand. På punkt efter punkt visade bloggarna, som var drivande i att avslöja CBS - vilket, återigen, andra kollegor i mainstreammedierna inte var - på brister. Efter två veckor fick CBS-ledningen gå ut med rättelse och hävda att man ångrade att man publicerat dokument vars äkthet man inte kunde garantera. Dan Rather som varit ett högt respekterat nyhetsankare i CBS meddelade att han skulle gå i pension. Utan bloggarnas ihärdighet, som tvingade ovilliga mainstreammedier att undersöka vidare, hade CBS kunnat komma undan med en lögn i valrörelsens slutskede. (d) BLOGGARNA I VÄRLDEN. En annan betydelsfull roll som bloggarna har är att vara en ventil i länder som saknar yttrandefrihet. Särskilt i Iran har bloggare kunnat föra ut regimkritik, innan de fängslats. Och från Irak får jag de mest initierade rapporterna om händelseutvecklingen via irakier som bloggar. Medan västmedierna bara är intresserade av bomber och brinnande bilar, ger samhällsintresserade irakier information om hur landet utvecklas efter det att en brutal diktator störtats. (e) BLOGGAR I SVERIGE. Ännu har bloggarna inte fått samma påtagliga inflytande som i USA. Vi ligger ett antal år efter. Och svenska makthavare håller varandra om ryggen på ett mycket mer kollegialt sätt än i USA, så de är svårare att komma åt. De vågar heller inte fatta egna beslut, utan överlåter åt stormöten och grupper att besluta. Och då är ju alla - och ingen - ansvarig. Men om jag ser till min egen blogg så har antalet besök stigit snabbt under vissa perioder. Senast nu i början på september då jag konsekvent visade att svenska medier inte rapporterade fakta om orkanen Katrinas efterverkningar i New Orleans. "Mediebevakningen var en katastrof i sig själv", skrev jag och många var intresserade av att få alternativa nyheter som inte vaskats genom vänstervridna nyhetsredaktioner på DN, TV4, TT mfl som såg en chans att politiskt få puckla på Bush, deras ständiga hatobjekt. Jag tror också att mina kritiska analyser om islam och muslimsk kultur gjort att fler vågar ta upp de här frågorna. Några måste börja våga bryta tabun. Sedan kan diskussionen komma igång. Här tror jag bloggarna i Sverige kan spela en betydelsefull roll. På samma sätt har jag under de här två åren tagit upp frågan om nationalism och vävt ihop den med federalism och Europaperspektivet. Här tycker jag mig också se att det börjar lossna. Det beror naturligtvis inte på min blogg isolerat, utan på att det dyker upp röster som vågar ta upp diskussionen. Ju fler som gör det, desto snabbare kan tabu brytas. Under förra hösten bevakade jag presidentvalet ur republikanernas perspektiv. Delvis för att svenska medier konsekvent vägrade göra det, delvis för att jag var nyfiken på det partiet och naturligtvis eftersom jag gillar många av republikanerna. Det gjorde också att jag fick fler läsare. Den information jag gav på svenska kunde man inte läsa någon annanstans överhuvudtaget. Min blogg driver också en långsiktig kampanj för enmansvalkretsar. Jag anser att vi ska gå tillbaka till sådana. Där gjorde amiral Arvid Lindman ett stort misstag när han mot liberalernas vilja drev igenom proportionella val 1909. Här har jag inte nått några framgångar - än. Men bloggar ger alltså en möjlighet att introducera nya frågor, som så småningom kan få genomslag. IV. VAD TILLFÖR BLOGGARNA? Jag menar att bloggarna har givit en historisk möjlighet att demokratisera samhällsdebatten på ett helt nytt sätt. Förut var det väldigt svårt att göra sin röst hörd på torget där diskussionen skedde. Det var de mäktiga som fick ordet. Allmänheten skulle tyst stå och lyssna. Massmedierna höll hårt i megafonerna som gjorde att åsikter på torget hördes. De var grindvakter. Den rollen vill de behålla, men bloggarna ger alla medborgare en kanal in på torget som massmedierna inte kan stoppa. Om den som bloggar når ut beror på den egna förmågan att skriva så intressant att besöken i bloggen ökar och blir känd av allt fler andra medborgare. Här är några aspekter jag tycker bloggarna tillför: (1) Fler röster i samhällsdebatten. Det är den allra viktigaste effekten som bloggarna tillför. (2) Snabbheten. Samhällsdebatt blir bättre och livfullare om argumenten kan mötas och brytas i någorlunda snabb takt. (3) Lättillgängligheten. Det är enkelt både att lägga upp ståndpunkter och att läsa. När man väl har en dator som är uppkopplad på nätet är priset inget hinder, så som det är med prenumeration av tidningar. För att inte tala om att trycka egen tidning. (4) Informella atmosfären ger mer öppen debatt. Eftersom man inte behöver hålla sig inom ett visst antal tecken och skriva under en viss vinjett eller avdelning, kan texterna bli mindre strikta. (5) Sprider ljus där dörrarna är stängda. Eftersom bloggar är mindre officiella kan man diskutera frågor mer spekulativt och försöka tolka det som händer där medier inte får vara med. Detta är inte bara positivt eftersom det kan bli väldigt fel, men den som visar sig få fel hela tiden tappar läsare eftersom det blir meningslösa spekulationer att läsa. (6) Personliga tonen. Allra viktigast är att alla dessa aspekter summeras till att locka fram en mer personlig ton hos bloggarna. Det personliga engagemanget får lysa igenom. Om man inte behöver tänka på vad andra inom organisationen tycker, utan har en fri blogg, blir texterna mer intressanta. Hänsynstaganden är naturliga om man jobbar för en arbetsgivare eller uppdragsgivare, därför är det de fria bloggarna som får mest trafik. (7) Ger djupare reflektioner. Min erfarenhet är att om man får tänka fritt, utan hänsynstaganden, når man ibland lite längre, lite djupare in i olika frågeställningar. Det kan gälla små reflektioner, men varje ny vinkel, ny formulering, gör samhällsdebatten mer intressant. (8) Länkhänvisningar ger faktabas. En förklaring till framgångsrika bloggar är att de hela tiden refererar till källor som läsarna lätt kan kontrollera genom länkar. Det går att ha faktahänvisningar på ett helt annat sätt än i en pappersartikel. (9) Granskning och avslöjande av makten. I USA har som sagt granskning av makten varit bloggarnas största framgång. Det gör att man kan avslöja politisk korrekthet för vad den är. Omoraliska och lögnaktiga personer som gör karriär av andra skäl än meriter kan avslöjas. Bloggar kan understödja en renässans för meritokratin, genom att inte låta politiskt korrekta tomhylsor komma undan i slappa mainstreammedier som mer bryr sig om kön och bakgrund än om skribenterna har något att säga. (10) Intellektuell hederlighet. Den fria och öppna intellektuella debatt som borde föras på universiteten, men som genom socialistisk politisk styrning är bannlyst därifrån, kan få en ny chans via internet och bloggarna. Där kan inte diskussionen styras. I senaste Axess heter det om universiteten: "Könspolitik går före akademiska meriter". Sådana hänsyn tar inte bloggsfären. För att få läsare, måste man ha något att säga. Bloggarna är därmed något av yttrandefrihetens marknad, ett torg där ingen med korkade politiska idéer kan tysta dem som inte tycker "rätt". V. FÖRÄNDRAR BLOGGARNA POLITIKEN? - För att summera: betyder bloggarna något mer än att ge utlopp för personer med aversion mot nuvarande vänsteretablissemang i politik, akademi och media? Ja. På samma sätt som ny teknik för hundra år sedan gjorde det möjligt att centralisera makt och skapa totalitära stater, kommer tekniken i vår tid att avväpna politiken och statsapparaterna. Utan ensamrätt till pulpeterna och utan informationsmonopolet kommer inte de kollektivistiska vänstertendenserna i Sverige och Europa att kunna behålla sitt grepp om samhällsorganisationen. När fler röster kan göra sig hörda och medborgarna fångar upp nya signaler som de aldrig fått höra förut, kommer den diversifiering, mångfald och flexibilitet vi sett ta över den ekonomiska marknadsplatsen också att ta över diskussionernas och demokratiernas torg.