Thorbjörn Fälldin: anförande i Halmstad, 21 juni 1971. [1]
Tacktal efter partiledarvalet
Jag tackar för det förtroende som detta val innebär. Jag är djupt medveten om det ansvar som följer med denna uppgift. Så kallade bragelöften [2] ligger inte för mig och därför kan jag bara lova att satsa mig själv så långt kraft och förmåga räcker.
När företrädaren heter Gunnar Hedlund blir uppgiften så mycket större, så mycket svårare. Under Din ledning har centern genomgått en enastående utveckling. Vid personliga samtal har jag många gånger hört Dig återkomma till situationen för människorna i den bygd där Du växte upp. Vid diskussioner och överläggningar om politikens utformning - det kan ha gällt skatter, pensioner, skolfrågor, sociala frågor - så har en fråga alltid gällt: Hur verkar det här för de sämst ställda? Det sättet att angripa samhällsfrågorna har avsatt resulat; resultatpolitikern kunde gå vidare med ökad styrka.
Men vad som framför allt karaktäriserar Gunnar Hedlund är nog investeringsviljan … nu tänker jag inte alls beröra Dina skogs- och skogsindustriinvesteringar. Jag tänker på det sätt på vilket Du överhuvud angriper samhällsfrågorna. Du har aldrig tvekat att medvetet ta påfrestningar i morgon eller övermorgon om Du känt Dig övertygad om värdet på längre sikt.
Vi är många som i sådana sammanhang hört Dig säga: "Nu får vi sätta klackarna i backen och stå där vi ställt oss". Ingen storm kan i sådana lägen få Dig att stiga åt sidan. Det är ju inte länge sedan vi fick uppleva hur man hotade med att låta en hel rörelse ta itu med Dig [3]. Det var ingen som såg Dig oroas av det heller.
Du och centern kunde gå vidare med ökad styrka när stormen bedarrat.
Investeringsperioden 1951-57 i koalitionen [4] var på många sätt avgörande. Avgörande för den politiska utvecklingen i stort liksom för centerns del. Vi förstår hur Du måste ha plågats av att, så att säga, likviditeten gick ner och irritationen i de egna leden växte.
Du sa i Ditt rikstingstal i går, att det viktigaste är inte att jämt och ständigt försöka fälla regeringen - det viktigaste är att medverka till så goda politiska resultat som möjligt. Det var denna inställning som låg bakom vårt deltagande i koalitionen på 50-talet.
Men utvecklingen har ändrat förutsättningarna.
Samma vilja till samarbete och goda politiska resultat ligger bakom mittensamverkan som under Din ledning vuxit fram på 60-talet. Mittenpolitiken är, som Du sade i rikstingstalet, det konkreta alternativet till den socialdemokratiska regeringspolitiken.
Alla känner vi de resultat den perioden gav: ökat inflytande på samhällsutvecklingen för centerpolitiken. Du har också sett till att centern har fått ett partiprogram som klart anger idégrunden och målsättningarna. Centerns program är ett idésystem där alla människors lika värde och rättigheter är en avgörande grundvärdering. Från denna utgångspunkt skall vårt arbete såväl inom landet som i den internationella verksamheten formas. Våra möjligheter att påverka utvecklingen mot en rättvisare och tryggare värld bygger till stor del på omvärldens tilltro till vår neutralitetspolitik. Det är därför vår aktiva utrikespolitik skall föras inom alliansfrihetens ram.
En utgångspunkt för centerns politik är tron på de enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar, men också till samverkan och solidaritet.
Målet för vår politik är det decentraliserade samhället. Decentraliseringspolitiken har två huvudlinjer. Dels är det decentraliseringen av beslutsprocessen, att så mycket som möjligt av besluten skall fattas så nära människorna som möjligt. Det är många tecken som tyder på att detta är nödvändigt om vi skall behålla och stärka förtroendet för den representativa demokratin. Dels gäller det att decentralisera bebyggelse och näringsliv. Det är den säkraste vägen till ett samhälle som ger de bästa förutsättningarna för jämlikhet och trygghet.
Då avser vi inte bara högsta möjliga jämlikhet och trygghet i ekonomiska avseenden utan också i tillvaron överhuvudtaget.
Det decentraliserade samhället ger de bästa förutsättningarna för goda miljöer i olika avseenden. Detta framstår som den kanske angelägnaste trygghetsfrågan för framtiden.
Den tacksamhet som den samlade centerrörelsen känner inför Dina banbrytande insatser genom alla dessa år som ordförande är svår att klä i ord [5]. Vi vet - och Du vet - att när Du i dag lämnar ordförandeskapet så står centerrörelsen - den folkrörelse som Du i så hög grad format - starkare och mer samlad än någon gång tidigare. Det är vår styrka, det är det som ger oss tillförsikt trots den förlust det innebär att Du lämnar ledarskapet.
Jag är övertygad om att det bästa tack vi kan ge Dig är en försäkran om att vi skall sätta in all vår kraft och förmåga för att föra vidare och förverkliga den politik som stakats ut under Din ledning.
Tack.
[1]
Källa: originalmanuskript, Centerpartiets arkiv. Kursiveringar och fetstil är webredaktörens.
[2]
Bragelöfte: högtidligt löfte om stordåd (under nordisk forntid avgivet i samband med en skål).
[3]
Under sin första valrörelse som statsminister 1970 var Olof Palme oroad över de framgångar som Gunnar Hedlund som oppositionens starkaste statsministerkandidat gjorde. När man i en utfrågning undrat vad Palme tyckte om åtgärder som Hedlund tänkte vidta efter en eventuell seger, hade Palme svarat att "då får rörelsen ta itu med Hedlund". Ett uttalande som hängde kvar under resten av valkampanjen.
[4]
Den "rödgröna" koalitionsregering där Tage Erlander var statsminister och Gunnar Hedlund inrikesminister.
[5]
Gunnar Hedlund fick hoppa in som vikarierande ordförande i valrörelsen 1948 då Axel Pehrsson i Bramstorp drabbats av hjärtinfarkt. Hedlund valdes i juni 1949 till partiordförande, vilket han sedan var i 22 år.
