Kan du på något sätt återge vad du och Deng Xiaoping pratade om?
- Det var väl inga sensationella saker. Han redovisade Kinas inställning på olika områden och den var känd tidigare. Jag redovisade den svenska inställningen, men också hur värdefullt vi ansåg det vara om vi kunde vidareutveckla samarbetet på industrins område … Det blev ett samtal som varade i omkring fyrtio minuter … De som visste vilka vanor han hade menade att han hade gjort sig mycket god tid.

- Sedan blev jag uppmärksammad på ett ovanligt sätt, påstods de som kunde Kina. Kineserna hade gjort ett TV-program om mig personligen, om bonden som hade blivit premiärminister i detta högt utvecklade industriland …

- Jag kommer också ihåg att ambassaden ordnade med en svarsmiddag. Det påstods vara första gången som det hade hänt i Peking att den kinesiske premiärministern, Zhao Ziyang, gick till en ambassad för att delta i svarsmiddag.

När du som centerpartist besökte detta stora bondeland, kände du någon särskild förtjusning för Kina?
- Nej, det var så långt ifrån det samhälle som vi ville skapa som man över huvud kunde komma. Detta centralstyrda samhälle, där mänskliga fri- och rättigheter är ytterligt begränsade, där allting är kollektivt ägt och där det inte finns något privat ägande.

- Under måltiden ville Ziyang veta hur stor genomsnittsinkomsten var för en svensk jordbrukare. Då fick jag beskriva skillnaden i att vara lantbrukare i Tornedalen eller nere på Skåneslätten. Jordbruken såg annorlunda ut ... Han undrade då vilken typ av lantbruk som klarade sig bäst.

- Det gick ju inte att svara entydigt på den frågan heller, men all erfarenhet visade, sa jag, att den bästa lönsamheten - alldeles oavsett produktionsinriktning - hade det rena familjejordbruket där familjens egen arbetskraft klarade jobbet. Det tände han på, för också i Kina hade det visat sig att när man släppte till några kvadratmeter i folkkommunerna, som familjerna fick driva jordbruk och trädgårdsverksamhet på, blev skördarna mycket större än på den kollektivt ägda marken.

länk
LÖNTAGARFONDER URHOLKAR ÄGANDERÄTTEN (10). Den största ideologiska frågan inom ekonomin under Fälldins tid var LO:s löntagarfonder, föreslagna 1976 och presenterade i LO-tidningen som "Med fonderna tar vi över". Om dem sa Fälldin:

Socialdemokraterna håller fast vid de grundläggande tankarna beträffande löntagarfonder. Även den nya varianten som presenterats i dagarna innebär en successiv urholkning av den enskilda äganderätten i företagen … Centern kan aldrig acceptera ett system med löntagarfonder, som innebär att grundvalen för marknadsekonomin rycks undan. Det vore ett förödande slag mot företagaranda och investeringsvilja.

(Ur rikstingstalet i Ronneby 14 juni 1981.)

Tisdag 2006-04-18 / 8.08 länk
RÄTTA MUN EFTER MATSÄCKEN (9). Hur motiverade Fälldin den historiska kursändringen, från en stat som under i stort sett hela 1900-talet hade expanderat till en stat som skulle spara och begränas? Så här:

Vi beviljade oss under 70-talet stora förskott, vi levde över våra tillgångar. De måste nu betalas. Vi måste rätta mun efter matsäcken. Privat och offentlig konsumtion måste begränsas. Annars klarar vi inte investeringarna i näringslivet. Och utan dem undergräver vi både sysselsättning och välfärd. Det är då reallönerna verkligen kommer i fara. Det är då pensionerna hotas. Det är då vårt välfärdsstystem kommer att knaka i fogarna.

(Ur rikstingstalet i Sollefteå 15 juni 1980.)

Detta moraliskt underbyggda budskap var ju helt rätt, men det togs inte emot väl av svenska folket. Man var van vid ständigt nya bidrag och förmåner och när statsministern talade om att rätta mun efter matsäcken sjönk opinionssiffrorna.


Måndag 2006-04-17 / 9.18 länk
BESPARINGAR I STATLIG VERKSAMHET (8). Dagens citat är till sina ord inte särskilt märkvärdiga idag, men de är historiska eftersom det var första gången under efterkrigstiden som en statsminister deklarerade att de statliga utgifterna skulle minska. Svenska Dagbladets förre chefredaktör Mats Svegfors har sagt att det verkliga regeringsskiftet inte inträffade 1976, eftersom den första borgerliga regeringen på över 40 år strävade efter att fullfölja socialdemokratins statliga expansion, utan 1980 då en svensk regeringen för första gången började spara i offentliga utgifter. Därmed räddades medborgarnas privata konsumtion från att minska ännu mer. I sin regeringsdeklaration i riksdagen 7 oktober 1980 sa statsminister Fälldin:

Statsbudgeten för innevarande budgetår präglas av stor återhållsamhet med nya utgifter. Som tidigare aviserats föreläggs riksdagen inom kort ett omfattande åtgärdsprogram, inriktat bl a på att åstadkomma besparingar i den statliga verksamheten.

Andel av bruttonationalprodukten i procent.


Påskdagen 2006-04-16 / 9.28 länk
HÅLL GRÄNSEN! (7). Till skillnad från dagens partiledare var Thorbjörn Fälldin tydlig om försvaret. I tal och regeringsförklaringar sa han ofta att det för Sverige krävs ”ett för våra förhållanden starkt totalförsvar”. En uppfattning han fick bekräftad då den sovjetiska kärnvapenbestyckade ubåten U-137 gick på grund i Gåsöfjärden utanför Karlskrona i oktober 1981. Mitt i all dramatik hände plötsligt något som gjorde läget än mer allvarligt. I boken En bonde blir statsminister (Bonniers 1998) berättar Fälldin för Arvid Lagercrantz:

Innan vi hade fått informationen om kärnvapen var jag på riksdagsgruppens sammanträde en dag. En vaktmästare kom till mig och säger att jag har telefon. Det var ÖB som sökte mig. Han berättade att man på radar upptäckt två fartyg ute på internationellt vatten som hade kurs in mot Gåsöfjärden. Militären hade också kunnat avlyssna radiotrafik mellan u-båten och det ryska moderfartyget, som låg ute på internationellt vatten tillsammans med andra sovjetiska marina enheter. Den fråga som ställdes var om u-båten var klar för hämtning. På det svarade man ifrån u-båten, att det var man ...

ÖB måste få besked. Jag kom fram till att här fanns inget val, så jag sa: 'Håll gränsen!'.

Svenska territoriet skulle försvaras. Fälldin medger att det här var den händelse som tar priset i dramatik under hans statsministertid. På frågan om Fälldin trodde att det skulle kunnat bli krig, svarar han: ”De första timmarna såg jag en uppenbar risk att Sovjet skulle komma in och försöka hämta u-båten.”

(Se SVT:s arkiv: Fälldins presskonferens i Rapport 29 oktober 1981.)


Påskafton 2006-04-15 / 8.48 länk
GEMENSKAP OCH PERSONLIGT ANSVAR (6). I en tid då alla talade om enbart det materiella och statens ansvar, var Fälldin inriktad på att beskriva och värna det civila samhället:

Vi bygger ett ekonomiskt och socialt trygghetsnät. Det är nödvändigt att förbättra det. Men ändå möter vi i samhällsutvecklingen problem, som det är svårt och kanske omöjligt att bemästra med detta. Det har blivit allt svårare för många att uppleva gemenskap med sina medmänniskor och ta ansvar för samhället som helhet ... Dessa problem kan väl inte helt fångas in med ett politiskt åtgärdssystem. Mycket beror på personliga attityder, värderingar och religiösa föreställningar. Men hela problemkomplexet är viktigt för vår politiska debatt ...

Men orsaken till utvecklingen är till mycket stor del centraliseringen, koncentrationen av människor. Vi håller på att få ett splittrat livsmönster, som ställer människor värnlösa ... De som växer upp i koncentrationsområdena har svårt att få en konkret uppfattning om vuxenvärlden och samhället, om vad föräldrarna arbetar med. De ser inte arbetet på nära håll och får svårt att förstå dess nödvändighet och glädje ...

Familjemedlemmarnas möjligheter att umgås med varandra begränsas. De människliga kontakterna i bostadsområdena blir små liksom möjligheterna och viljan att engagera sig i föreningsliv och i kultur- och fritidsaktiviteter. Vi måste forma livsmiljöerna bättre efter människors fysiska och psykiska förutsättningar, efter familjens, hemmets och den sociala gemenskapens villkor och behov.

(Ur rikstingstal i Lidköping 16 juni 1974.)

Man ser här hur Fälldin inom ramen för den rådande sociala ingenjörskonstens dogmer, där staten kan ordna allt, vill ge plats och utrymme för andra institutioner, som familj, hem och föreningsliv. Olof Palme sa att 'politik är att vilja', medan Fälldin säger att 'mycket beror på personliga attityder'. Fälldin ser människorna, Palme såg makten.


Långfredag 2006-04-14 / 8.24 länk
KRISTEN LIVSÅSKÅDNING (5). Eftersom det är långfredag vill jag visa att Thorbjörn Fälldin var en av få partiledare som öppet talade om att svensk kultur bygger på kristen grund:

Jag vill också tillägga att kristen livsåskådning och humanism är en omistlig tillgång för vårt samhälle. Centerpartiet slår vakt om denna samhällsetiska grund.

(Ur rikstingstalet i Luleå 17 juni 1973.)


Skärtorsdag 2006-04-13 / 8.05 länk
KÄRNKRAFT-KÄRNVAPEN (4). Kärnkraftmotståndet är ju välkänt, men i dessa dagar då Iran avser skaffa sig kärnvapen i skydd av påståenden om att man bara bygger 'fredlig' kärnkraft, kan man inte annat än ge Thorbjörn Fälldin rätt i att kopplingen kärnkraft-kärnvapen är ett allvarligt problem:

Vad som särskilt bekymrar oss nu är de risker för en stor och snabb spridning av atomvapen som kan bli följden av handeln med civila kärnenergianläggningar. För närvarande har ett 50-tal länder kapacitet att via kärnreaktorer framställa atomvapen … Värre ändå är att stora exportländer förefaller vara fullt beredda att förse det ena landet efter det andra med atomvapenkapacitet.

(Ur rikstingstalet i Ystad 20 juni 1976.)


Onsdag 2006-04-12 / 8.02 länk
FAMILJEN HÖRNSTEN I SAMHÄLLSBYGGET (3). Fram till Thorbjörn Fälldins 80-årsdag 24 april publicerar bloggen 14 citat av den förre statsministern och centerledaren. Vad ansåg han om familjen? Rakare besked än så här kan man väl knappast få:

Familjen är en hörnsten i samhällsbyggnaden. Det är där nästa generation danas. Huvudansvaret för barnens fostran och omvårdnad ligger först och sist på föräldrarna ... Familjen skall själv få avgöra hur man vill forma sin tillvaro. Denna inställning är självklar för den som har en decentralistisk grundsyn. Samhället skall skapa goda förutsättningar - inte dirigera och bestämma.

(Ur rikstingstalet i Ystad 20 juni 1976.)


Tisdag 2006-04-11 / 7.22 länk
ISOLERADE I STORSTADSFÖRORT (2). Thorbjörn Fälldin gick som partiledare i spetsen för en ny civilisationskritisk opinion som såg baksidor på den centralism och storskalighet som såväl socialdemokraterna som folkpartiet och moderaterna stod för. Fälldin ogillade det han såg framför sig, ett nytt bidragsberoende och en ny isolering av människor i de nya betongförorter som snabbt uppfördes i Sverige:

Befolkningsomflyttningen inom landet och över gränserna har medfört att hävdvunna sociala kontaktnät brutits sönder. De unga familjerna har hamnat isolerade i en storstadsförort utan den naturliga kontakten med anförvanter och vänner som ingår i det naturliga livsmönstret i ett samhälle. En tillfällig ekonomisk belägenhet får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser. En tandläkarräkning kan göra familjen till socialhjälpstagare.

(Ur installationstalet i Halmstad, 23 juni 1971.)


Måndag 2006-04-10 / 20.44 länk
PERSONLIGT SPARANDE (1). Under de 14 dagarna fram till Thorbjörn Fälldins 80-årsdag 24 april kommer bloggen att publicera ett antal citat av den förre statsministern. Dagens citat kommer ur rikstingstal i Jönköping, 17 juni 1979, inför 10.000 centerpartister, varav många i folkdräkt.

Fondsocialism är inget alternativ ... Ur fördelningssynpunkt är det mycket viktigt att delaktigheten i produktionskapitalet och dess tillväxt inte är förbehållet bara några få. Därför bör behovet av nytt riskvilligt kapital tillgodoses genom allas vårt personliga sparande ... Det finns ett klart samband mellan behovet av att öka lönsamhet i näringslivet och kravet från löntagare och andra att bli delaktiga i produktionskapitalet. Att arbeta för att lösa fördelningsfrågan är att samtidigt arbeta för förståelsen av lönsamhetskravet.

Detta sades innan Ronald Reagan och Margaret Thatcher tillträtt, men jag tycker mig se en gemensam strategi: om fler människor blir kapitalister genom eget sparande, genom att äga aktier, äga företag och äga sin bostad, blir förståelsen för marknadsekonomin och dess lönsamhetskrav större. Löntagarnas delaktighet ska skapas genom kapitalismen, inte i strid med den.

En ”folklig kapitalism” jag saknar uttryck för i dagens debatt.