Dick Erixon och Stockholm City

Britterna gillar inte politiskt taktiserande

fredag 9 juni 2017 · 8:06

Det som såg ut som en lätt valseger för Theresa May har blivit ett pinsamt nederlag: istället för att öka sin majoritet i parlamentet förlorar hon den.

Nu tappade hon den egna majoriteten knappt, och med stöd från Nordirländska partier har de konservativa en “arbetsmajoritet”. Om nu Theresa May fortsätter eller om någon annan inom konservativa partiet får ta över premiärministerposten.

Vad har hänt? Inte lätt att reda ut.

De konservativa ökade sin väljarandel, preliminärt med 5-6 procentenheter, från 36 till 42 procent.

Men Labour under den ifrågasatte ledaren Jeremy Corbyn har ökat med än mer, nära 10 procent, från 30 till 40 procent. Det är en dubbelt så stor ökning mot vad de flesta opinionsmätningar förutspådde.

Valets största förlorare är det skotska SNP. De nästan halverar sina mandat, från 56 till 34 mandat. Flera av partiets tungviktare förlorar sina platser. Det konservativa partiet vinner 13 nya mandat i Skottland och får det största antalet mandat sedan Thatchers glansdagar.

Men i London har Labour gått fram starkt och tagit flera konservativa mandat. Just nu ser det ut som att de konservativa vunnit 20 nya mandat men förlorat 32 gamla.

Labour har förlorat 5 mandat, bland annat till Liberaldemokraterna, men vunnit 36, främst från konservativa.

I förra valet fick UKIP 3,9 miljoner väljare, men bara ett mandat. I detta val, då folkomröstningen om att lämna EU vunnits, har partiet bara fått 0,6 miljoner väljare. Vart har de dryga 3 miljoner UKIP-väljarna gått? Jag hade trott att de skulle stödja konservativa så att Storbritannien skulle få bästa möjliga avtal med EU när man lämnar unionen. Men många ser ut att ha röstat på Labour.

Varför blev det så här? Hur kunde premiärminister Theresa May riskera majoriteten i parlamentet och sedan förlora den i valet?

Jag tror att hon var övertaktisk.

Väljarna gillar inte att tvingas gå till val bara för att en politiker vill stärka sin maktposition. En besegrad konservativ parlamentsledamot, Mark Wallice, skriver “Vi drev närmast en ’stanna i EU’-kampanj: bara om hur fruktansvärt det skulle bli om du röstar emot oss.”

Så vinner man inte val. Man måste vara för något.  När ska politiker lära sig läxan? Sluta tala illa om andra, presentera den egna linjen med passion, övertygelse och sunt förnuft.

Tema: Europa

Förre FBI-chefen: Medierna har fel

torsdag 8 juni 2017 · 19:37

Senatsförhören är fortsatt intressanta med förre FBI-chefen James Comey. Ytterligare ett klargörande framkom i en fråga från senator Thomas Cotton (R) från Arkansas.

Cotton: “14 februari publicerade Washington Post en historia med rubriken ‘Trump-medarbetare har upprepade kontakter med rysk säkerhetstjänst’. Är det rätt att karaktärisera den artikeln som så gott som helt felaktig?”

Comey: “Ja.”

Mediernas konspirationsteorier får litet stöd i förhör under ed.

Samtidigt framgår att Comey och Trump avkyr varandra personligen. Comey hävdar att Trump ljugit, samtidigt har Comey i dagens förhör medgivit att han medvetet läckt uppgifter för att påverka mediernas rapportering sedan han avskedats.

Av den skriftliga rapport som Comey lämnade till utskottet igår framgår att Trump inte var föremål för förundersökning om ryska kontakter. Detta kunde Comey ha informerat medierna om tidigt i år, men avstod. Därmed gav Comey medierna möjlighet att fortsätta konspirationsteorier som han visste var falska. Comey har alltså underblåst fejknyheter.

När senator Mark Rubio (R) från Florida frågade varför just denna uppgift, som talade för Trump, inte läckt, svarade Comey att han inte visste.

Tema: Amerika

Senatsförhör: ‘Ingen har åtalats för att ha hoppats’

torsdag 8 juni 2017 · 16:12

Amerikanska senatsförhör är ibland riktigt spännande. Som nu, då senatens justitieutskott förhör den av presidenten sparkade FBI-chefen James Comey. Massmedier har ända sedan Donald Trump vann valet försökt sätta dit honom för rysskontakter och händelser som man konspirerar om har med Ryssland att göra.

Sedan presidenten sparkade Comey har förhoppningarna om att denne ska hämnas genom att läcka pinsamheter om Trump. Därför är medieintresset för förhöret enormt. Jag är däremot intresserad av förhöret för att se om min uttolkning får stöd, det vill säga att president Trump inte begått några som helst överträdelser av lagen, hur mycket medierna än insinuerar det.

Och hittills har jag fått rätt. Kolla bara detta korta, men oerhört centrala meningsutbyte i förhöret om vad som sades under en middag med den nytillträdde presidenten Trump och FBI-chefen Comey. Under middagen tog presidenten upp förundersökning om den förre säkerhetsrådgivaren Michael Flynn haft olagliga kontakter med Moskva. Medierna och vänsteroppositionen vill ha det till att Trump obstruerat rättvisan genom att beordra FBI att lägga ner förundersökningen.

Comey berättar under ed att Trump inte beordrade honom någonting, utan att Trump hoppades att förundersökningen skulle bli nedlagd.

Senator Risch, Idaho (R): “Han [presidenten] sa, ‘Jag hoppas’?”

Comey: “Det var hans ord, exakt.”

Risch: “Känner du till någon som blivit åtalad för att ha hoppats?”

Comey: “Inte medan jag sitter här, nej”.

Det här är juridiskt viktigt. President Trump må ha ett eget sätt att närma sig makthavare inom statsförvaltningen, han är inte rädd att framföra sina åsikter. Men han är uppenbarligen fullt medveten om att han som president inte får ge order till FBI vad de ska utreda och inte utreda. Däremot framförde han sin mening, genom att tala om vad han hoppas ska ske. Och som senator Risch så tydligt poängterar, är det inte olagligt, ens för en president, att hoppas på något.

Tema: Amerika

Trots Trump, ingen frågar efter demokraterna

måndag 5 juni 2017 · 17:15

Inget är som det brukade inom politiken, varken i Europa eller USA. Många är hysteriska över president Donald Trump. Men statsvetaren Joel Kotkin gör i kaliforniska dagstidningen Orange County Register ett briljant konstaterande i kolumnen The Coming Democratic Civil War:

Stor del av nationen föraktar Trump men det tycks inte finnas något stort uppdämt nationellt önskemål för att demokratiska partiet ska ta över.

Det enkla är det geniala. Och politik handlar inte om populariteten hos en aktör, utan om val mellan olika alternativ. Hur dålig Trump än kan framställas, spelar det ingen roll om demokratiska partiet framstår som än sämre.

Denna enkla men självklara aspekt missar de flesta kommentatorer när de är fullt upptagna av sina personliga (och därmed oprofessionella) känslor av avsky inför Trump.

Kotkin analyserar utan personliga känsloutfall och konstaterar att demokraterna som oppositionsparti är extremt svagt eftersom det bara ägnar sig åt en sak: kritisera Trump. Men väljare nöjer sig inte med anti Trump, man vill veta vad demokraterna vill istället. Och då är demokratiska partiet mer splittrat än på länge.

Exempelvis gör Washington Posts ägare, multimiljardären och demokraten Jeff Bezos, allt för att undergräva den just nu mest populäre demokratiske politikern Bernie Sanders. Bezos står för identitetsvänstern där livsstilsfrågor är det viktiga - feminism, gayrättigheter och rasifisering. Däremot är ekonomisk ojämlikhet en ickefråga för honom, medan den står i fokus för Sanders. Om någon hade mer av arbetarklass och vitare väljarkår än Trump så var det just Sanders. Dessa väljare valde mellan Sanders och Trump, medan Hillary Clinton och hennes etablissemangsvänner var omöjlig att rösta på. Det var dessa Clinton kallade “bedrövliga”.

Hur länge kan ekonomisk vänsterpolitik och identitetspolitik bland de rika samexistera inom demokraterna, frågar Kotkin.

Eftersom demokratiska aktivister blir allt mer radikala (jag skulle säga rabiata) kommer partiet att få svårt att nominera mittenkandidater som kan göra inbrytningar i Trumps väljarbas.

Det kallar jag intressant analys.

Tema: Amerika

Det vi ser är en borgerlig kollaps, som 1932

fredag 2 juni 2017 · 17:38

Det borgerliga samarbetet, och särskilt Moderaterna, kollapsar nu inför våra ögon. Den som kan sin historia vet att splittringen och söndringen bland de borgerliga på 1920- och början på 1930-talet resulterade i “kohandeln” där Bondeförbundet tröttnade och bytte sida och gav Socialdemokratin makten. En regeringsmakt man sedan behöll i 44 år.

Dagens Nyheter huvudledare har inga svar, men gör en delvis intressant analys:

Det är faktiskt svårbegripligt hur Moderaterna lyckats hamna i denna kvicksand. Partiet borde äga just de frågor som varit högt uppe på agendan ända sedan valet: brottslighet och försvar. Regeringen har linkat fram i minoritet, utan annan ekonomisk politik än att höja skatter … Det “nya utanförskap” som Moderaterna inriktat sig på att bekämpa är Sveriges just nu kanske mest akuta problem. Ändå går partiet bakåt i mätning efter mätning … Tiden rinner ut.

I nutid är det inte S som är framtidens rörelse, utan Sverigedemokraterna. De borgerliga slits mellan kosmopolitisk utopism och nationell realism. Vänstern kan aldrig övertrumfas i strävan efter global utopisk solidaritet. Så om de borgerliga ska ha någon roll att spela måste de utveckla den nationella realismen, i både konstruktiv tävlan och samverkan  med SD. En nutida “kohandel” mellan borgerliga och SD kan bli möjlig.

DN-Debatt skriver dock Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) en lång debattartikel där han bara en gång, och tillbakablickande nämner migrationsfrågan: “migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet underminerade en reglerad men öppen invandring”. Han skriver ingenting om vad partiet borde göra framåt, bara att i förbigående konstatera att det Moderaterna genomfört i regeringsställning varit en katastrof för landet.

Hökmarks valslogan tycks vara: “rösta på oss - vi har haft gruvligt fel, men vi vill nu göra rätt, även om vi inte vet vad det är”.

Hur många röster kommer det att ge? Knappast ens 18 procent.

I Fokus pekar Johan Hakelius på att skiljelinjen i politiken inte i lika hög grad går mellan höger-vänster i ekonomisk politik:

Ett sätt att beskriva den är att den skiljer mellan liberal meritokrati och konservativ traditionalism. Den skiljelinjen klyver ett liberalkonservativt parti.

Men Hakelius har ju också fel. Ingen står för “liberal meritokrati” i Sverige. Det är socialliberal generositet med alla i världen som inte betalt skatt i Sverige, som varit linjen i Reinfeldts uppgörelse med MP. Meritokrati är numera en konservativ värdering, medan liberaler har blivit fixerade vid kvotering av kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning och framförallt att rasifiera allt och alla hela tiden. I kvoteringstänkande är meritokrati en oacceptabel kränkning. Rätt biologisk kombination är det viktiga. Kunskap - vad är det?

I välfärdspolitik betyder meritokrati att man uppfyller sina skyldigheter genom att jobba och slita. Då meriterar man sig till förmåner i välfärdssystemen. Men så är det ju inte. Det räcker för hela världsbefolkningen, att bra man säger sig vara flykting och sätta ner foten i landet har man rätt till alla generösa bidragssystem utan att göra ett jota. Det finns inte tillstymmelse till meritokrati i den borgerliga och moderata politiken idag.

Hakelius har dock rätt i att den avgörande skiljelinjen har flyttat från höger-vänster till liberal-konservativ. Men den bör preciseras på ett annat sätt. Jag väljer följande: Mellan utopisk liberal idealism och konservativ realism (som inbegriper gamla hederliga värderingar som meritokrati och respekt för kunskap och erfarenhet samt klassisk liberal ekonomisk politik).

Och Moderaterna slits internt mellan dessa motpoler eftersom Fredrik Reinfeldt lockade in en generation flummare i Moderaterna som står för utopisk utblick som många gånger är oskiljaktig från miljöpartisternas. Dessa moderata företrädare kommer aldrig att acceptera en återgång till det konservativa parti Moderaterna var under Gösta Bohman. De måste hängas av.

Det är självfallet en smärtsam process. Men jag tror en Bohmansk profilering skulle vara minst lika framgångsrik i väljarkåren idag som den var på 1970-talet då den lyfte partiet från 10 till 20 procent trots de vänstervindar som då blåste starkt. Men då måste Moderaterna ha en partiledning som tror på den egna politiken och är inte bara är förankrade i, utan faktiskt älskar de kontroversiella värderingarna. Så som Bohman. Och som struntar i att man inte blir omkramade av pk-maffian i medier, kultur och andra partier.

Jag menar att Sverige behöver ett nytt regeringsalternativ, och en lösning med ett liberalkonservativt parti och socialkonservativt parti skulle fungera bättre än alla andra alternativ. Om Moderaterna återtar de kommandohöjder DN-ledaren nämner och Sverigedemokraterna blir det sociala samvetet blir det blir en kombination som kan fungera. Så kan de övriga partierna vara utopiskt goda drömmare i opposition.  

Tema: Alliansen

Veckans citat

tisdag 30 maj 2017 · 12:40

Några mer eller mindre välvalda ord ur nyhetsfloden…

Det betydelsefulla är vad som sägs och skrivs, inte vem som gör det - trots att de flesta [idag] tycks vara överens om motsatsen.

Ann Charlott Altstad i krönika i Fokus

Hela grunden till mitt liv i Sverige är falsk

Minderårig som beviljades asyl men som inte var minderårig, till Expressen

Det har alltid funnits personer som har hatat mig, hotat mig och försökt förminska mig.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke med en månadslön på 130.000 kr gör sig själv till offer i Dagens Samhälle

Trots att en moderat suttit på dessa tunga maktpositioner [justitieminister och justitieutskottets ordförande] under mer än ett decennium gör partiet inte något större avtryck hos väljarna när det gäller rättsfrågor.

Jenny Sonesson, sakkunnig i Alliansregeringen, debatterar Moderaternas kris i Expressen

Tappet efter Bo Lundgren var mer lätthanterligt eftersom man då visste vad man skulle göra. Nu tycks partiet inte ha en aning, annat än att sitta still och hoppas att det vänder.

PM Nilsson om Moderaterna i Dagens Industri

Tema: Inrikespolitik

Den djupa statens sammanbrott i USA

torsdag 25 maj 2017 · 8:49

Brittisk polis slutar informera amerikanska säkerhetstjänster om utredningen kring terrorattentatet i Manchester, rapporterar BBC i Police ‘not sharing information with US’. Skälet är att de amerikanska myndigheterna läcker som såll till journalister. Det är samma myndigheter som läckt säkerhetsklassad information om president Donald Trump.

Brittisk polis och regering är fly förbannade över att deras underrättelser till amerikanska myndigheter läckt ut till pressen. De får nu känna av den totala brist på lojalitet och moral som uppenbarligen råder inom säkerhets- och underrättelsetjänsterna i USA. Förmodligen som ett arv efter Barack Obama.

Läckorna om terrorutredningen i Manchester visar att den djupa staten i USA har brutit samman. Det är inte Donald Trump som är problemet, det är att de myndigheter som ska tjäna det amerikanska folket och dess valde president men som dagligen agerar förrädare genom att sprida säkerhetsklassad information.

Man har läckt uppgifter från telefonsamtal och från samtal i Ovala rummet, och saltat dem med vilseledande information, i syfte att förstöra presidentens arbete.

Detta förräderi har pressat Donald Trump. Men nu måste det få ett slut.

Och kanske blir det den speciella åklagaren som nu tillsatts, den förre och högt respekterade FBI-chefen Robert Mueller, som kan klargöra var problemet ligger. I American Interest skriver Jason Willick, After Mueller, Trump Critics Worry: Maybe There’s No Scandal:

Trumps starkaste kritiker avslöjar en viss oro över att Mueller utsetts till speciell åklagare, en oro för att den respekterade ämbetsmannen kommer att sänka temperaturen i Washington genom att avslöja att det inte finns några bevis mot presidenten.

Den ansedde juristprofessorn Alan Dershowitz, som röstade för Hillary Clinton, säger i CNN och Fox News att Mueller-utredningen är goda nyheter för Trump, Special Counsel Mueller Good News For Trump: “He’s Going To Find No Crime”:

Ingen kan visa mig vilken lagparagraf som Trump ska ha brutit mot. Och en åklagare utreder enbart bevis för brott. Och skälet till att jag tror Trump kan tjäna på utredningen är att Mueller är en hederlig ämbetsman så han kommer inte att läcka något. Och i slutändan kommer han inte att finna några lagbrott.

Istället borde “den djupa staten”, säkerhets- och underrättelsetjänsterna i Washington utredas och de anställda som begår brott - det är en kriminell handling att läcka hemligstämplade statliga handlingar - åtalas och döms till fängelse.

Tema: Amerika · Brott & straff

Trump: driv terroristerna ut ur era samhällen

söndag 21 maj 2017 · 16:46

Inför muslimska världens ledare i Riyadh höll president Trump ett starkt tal som omedelbart har fått positiva omdömen. I analys i Samtiden skriver jag:

Trots detta fick presidenten en varm applåd när han avslutat talet inför ledarna för över 40 muslimska länder.

En förklaring är att han backar från västvärldens moraliserande över hur andra länder styrs. Trump har definitivt övergivit den idealistiska utrikespolitiken. Istället sa han: ”Vi är inte här för att läxa upp någon, vi är inte här för at tala om hur ni ska leva, vad ni ska göra, hur ni ska vara.”

Det betyder att Trump inte ställer några krav på demokrati eller några andra västerländska värderingar. Hans perspektiv är strikt säkerhetspolitiskt. Islamsk extremism utgör ett hot mot USA och västvärlden, därför fokuserade han på detta.

Detta respekteras i Mellanöstern. Man förstår att väst vill stoppa terrorister. Och att president Trump menar allvar. Man respekterar inte när väst försöker tala om hur de ska styra sina länder. Det gjorde inte heller Trump. Han fjäskade inte. Han sa vad han vill uppnå och varför.

Detta är läxan av Irakkriget. Väst kan inte introducera rättsstat, demokrati och frihet till samhällen som inte vill ha dem. Jag trodde på det när Irak invaderades 2003 och den blodtörstige diktatorn Saddam Hussein avsattes. Bara diktatorn bombades bort, skulle människorna vara fria att arbeta och skapa ett bättre liv för sina barn i frihet.

Men nej, det blev fortsatt blodsutgjutelse, men istället för en förtryckande diktator, blev det klanstrider. Dödandet fortsatte. Ingen respekt för andra än den egna klanen. Ingen vilja till demokrati.

Väst kan inte räkna med att andra ska gör som vi säger. De måste upptäcka det själva. När de är redo. Tyvärr. Men något vi kräver är stopp på export av terrorism från Mellanöstern. Det är en del av vår västerländska säkerhetspolitik. Om det har vi en självklar röst. Och Trump framförde den väl idag.

*
Läs hela talet i Haaretz här.

Tema: Amerika · Mellanöstern · Säkerhetspolitik

Trump i Riyadh: kommer att fördöma extremism

söndag 21 maj 2017 · 12:46

I Saudiarabien ska strax amerikanske presidenten Donald Trump hålla tal. Utdrag ur talet har delats ut i mediecentret och journalister har dragit efter andan när de läst de meningar Trump kommer att förmedla från talarstolen i Riyadh, rapporterar Fox News. Inget nedtystande a la Obama, här inte.

Trump kommer inte att backa från sin hårda kritik av islamistisk extremism. Han vill förena det 40-tal statsledningar från muslimska länder som finns i Saudiarabiens huvudstad mot extremister och terrorister.

Talet ska starta strax. Tvingas avstå från sommarvärmen utomhus för att höra detta tal, som kan bli historiskt.

Notera också att USA:s första dam inte klär sig i en slöja, som tidigare första damer gjort och därmed underkastat sig och spridit acceptans för islamisternas kvinnoförnedrande perspektiv. Det är självklart ingen skymf mot arabvärlden att kvinnor i väst står för sina värderingar, så som nuvarande första dam Melania Trump.

Tema: Amerika · Mellanöstern · Säkerhetspolitik

Väljarna står på Trumps sida

fredag 19 maj 2017 · 8:04

Nyhetsbyrån AP har talat med väljare i områden där Donald Trump vann. Tänk den tanken: Journalister frågar vanligt folk ute i verkligheten! Inte bara intervjua varandra i huvudstaden. Och där utifrån är budskapet klart. Låt mig citera deras ur deras reportage, Trump Loyalists Pay Little Heed To Revelations Rocking DC:

President Donald Trumps lojala väljare säger att de inte vet, inte tror och inte bryr sig om de explosiva händelser som tvingade justitiedepartementet att tillsätta en särskild åklagare för att utreda möjlig samverkan mellan Ryssland och den republikanska presidentkampanjen.

Från de lugna gatorna i New Yorks arbetarkvarter Staten Island till småstaden Denison i Iowa, och även på den rena landsbygden i Georgia. Här är Trump lika populär idag som när han valdes. Väljarna står på presidentens sida, när han på Twitter skrev att han är utsatt för den största häxjakten mot en politiker i landets historia.

Tumultet som bröt ut förra veckan då FBI-chefen James Comey sparkades har tagit all uppmärksamhet i Washington, skakat Vita huset och försatt republikanerna i Kongressen på defensiven.

Inte så i Trumps starka fästen.

“Jag stänger av”, säger 44-åriga Michele Velardi, trebarnsmamma, under en paus på hennes jobb som frisör på Staten Island. Hon ogillar att höra de politiska grälen.

Några kvarter därifrån säger Joseph Amodeo, 19, att han gillar Trump därför att minimumlönerna höjts i New York sedan han blev president (även om beslutet tagits av den lokala lagstiftande församlingen). Som studerande har han liten förståelse för Trumps kritiker.

“Om du vill att han ska misslyckas är det som att du vill att piloten i planet du reser med ska störta”, säger Amodeo.

Detta är inte representativa röster för amerikanska väljarkåren som helhet, men det finns få tecken på några betydande sprickor i stödet för Trump bland hans supportrar.

In småstaden Denison, Iowa, säger 60-årige Mark Feller att han kommer att rösta på Trump också 2020, utan tvekan. Möbelsnickaren tror inte på rapporterna att president uppmanade FBI-chefen att lägga ner förundersökningar. “Om det var sant, skulle det vara störande för mig. Men jag tror inte det är sant.”

Ute bland åkrarna utanför Des Moines, Iowa, säger John Strathman att han inte backar från Trump efter bara fyra månader. 65-åringen är pensionerad från försvarsdepartementet och säger att hans stöd för Trump har lite att göra med snacket om rysk inblandning i huvudstaden. Bara om Trump överger sitt politiska program, kommer han att tänka om. “Om han inte regerar som en konservativ utan mer framstår som en demokrat, då måste jag omvärdera honom.”

Tänk att klokskapen är så mycket större bland vanligt folk, än bland så kallade experter och kommentatorer… Politik är så mycket större än de prestigefulla stridigheterna om detaljer, som av någon anledning skymmer sikten för politiska aktörer nära maktens centrum.

Anklagelserna som haglar mot Trump, från Obama-tjänstemän inom myndigheterna, måste naturligtvis undersökas. Men det är i detta skede bara anklagelser av partiska personer som vill att den demokratiskt valde presidenten ska misslyckas. Det kan var illasinnade och grundlösa rykten.

Därför borde ryktena inte blåsas upp i medierna på det sätt som sker nu. Det finns inga bevis på någonting. Därför finns inga nyheter. Bara ett behov av utredning. Först därefter, när fakta och bevis dokumenterats, finns skäl för medierna att rapportera och kommentera.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Denna mediernas hysteriska ryktesspridning om Trump

torsdag 18 maj 2017 · 19:03

Den här bloggen fick sitt stora genombrott hösten 2004 då jag bevakade det amerikanska presidentvalet. Den gången var medierna bombsäkra på att George W Bush skulle förlora STORT!!!! mot John Kerry. Föraktet mot Bush var ogenerat. Bloggen tog på sig uppgiften att visa varför en majoritet av amerikanska folket skulle komma att rösta på honom.

Nu är vi där igen. Mediernas rapportering om Donald Trump är hysterisk, osaklig och fullständigt utan proportioner. Hatet väller fram i etern och i tidningsspalterna. Ingen balans, ingen pardon. Trump är KÖRD!!!!

Inte.

Låt mig för skoj skull kommentera Dagens Industri, som i dagens tidning har 4 artiklar (!) om Trump. Inte därför att DI är mest onyanserad, utan därför att de är minst onyanserade. Tidigare har man där haft både hatfylld och nykter rapportering. Så här låter det nu.

Huvudledarens första mening: “Det har varit plågsamt att följa Donald Trumps första tid vid makten.” Jaha. Och vad är det som plågar ledarskribenten? Lite längre ner kommer svaret: “Motstridiga uppgifter om orsakerna har förstärkt bilden av att presidenten har något att dölja.”

Konspirationsteorier blir inte sanna därför att många journalister och demokratiska partiets oppositionspolitiker spekulerar vilt utan några som helst bevis.

“Om syftet var att tysta den pågående utredningen kring kopplingar till Ryssland var det en grov missräkning.”

Notera meningens första lilla ord. Om. Det är alltså enbart hjärnspöken som resulterar i skriverierna. Om, om, om…

“Stämmer uppgifterna, vilket det verkar som, är det allvarligt.”

Återigen en inledande reservation, som sedan förstärks med “verkar som”. Fortfarande bara spekulationer. I detta fall handlar det om Trump bett FBI-chefen att lägga ner utredning om avgångne säkerhetsrådgivaren. Beviset? Till New York Times har någon medarbetare till FBI-chefen sagt att chefen antecknat vad som sades i möte med presidenten. Anteckningar som varken tidningen eller medarbetaren sett eller läst. Snacka om skvaller.

“Problemet är att allt fler republikaner nu överger sin president.” Jaså. Sin president, det är nog det sista det republikanska etablissemanget skulle säga om Donald Trump. Varför gör DI Trumps fiender till hans vänner, och sedan berättar sagor om att dessa vänner överger honom? Det är ju lögn och förbannad dikt. Dessutom har de flesta republikaner i kongressen som uttalat sig inte alls tagit avstånd från Trump, utan frågat efter om det finns någon grund för mediernas hysteriska anklagelser. Det är så man gör i en demokrati - frågar efter fakta. Det är inte att “överge”.

“Största skadan” är att Trump inte i förväg tänker avslöja USA:s strategiska mål, eftersom det “är en dålig strategi”. Här har DI skaffat sig en spåkula där man efter fyra månader anser sig kunna tala om facit för Trumps utrikespolitik. Ledaren saknar helt grund för påståendet.

På nyhetsplats skrivs sedan tre artiklar till i samma ton. “Det blåser allt hårdare kring Donald Trump.” I mediekretsar, skulle man behöva lägga till. Det är medierna som allt mindre ogenerat försöker med vilka trick som helst för att få bort honom. Trump har visserligen själv skapat dåliga relationer med medierna, som varit historiskt partiska till förmån för hans motståndare. Men är det verkligen journalisters sak att använda sina kanaler ut i samhällsdebatten för att medvetet försöka rasera en folkvald president?

En statsvetare säger till DI, “Det kommer att krävas hårda bevis för att en riksrättsprocess ska inledas”. Bevis som ingen sett. Ändå slås lösa spekulationer om eventualiteten att det finns något bevis upp som om tredje världskriget brutit ut. Här saknas alla proportioner i nyhetsförmedlingen. Det är helt enkelt inte nyheter och journalistik, utan en partisk propagandakampanj med ett förutbestämt syfte.

I en andra “nyhetsartikel” säger en banktjänsteman, “slutet närmar sig för Trump”. Analytikern jämför med murens fall 1989. Återigen: Var i hela världen har proportionerna tagit vägen? Inte ens om FBI-chefen har anteckningar, vilket alltså inte är bekräftat, har väl befrielsen av halva Europa från kommunistisk diktatur något högre dignitet….?

I en tredje artikel på nyhetsplats “kommenteras” skeendet, som om inte alla andra artiklar bara var lösa kommentarer. Och vad skrev denne kommentator? Jo, “Wall Street backade på onsdagen”. Hur obegåvat är inte det i en affärstidning? Sedan Donald Trump valdes har amerikanska DJI-index gått upp från 17.888 till historiska rekordhöjder på ikväll 20.662, en ökning på 15,5 procent sedan november. Vilken annan vald politiker som helst, skulle anses ha fått en kanonstart med en sådan börsyra. Men inte Trump. DI vill ge intryck av att börsen backar på grund av Trump.

Så här skulle jag kunna hålla på dygnet runt. Alla medier pumpar ut osaklig propaganda i syfte att försöka fälla en demokratiskt vald president.

Jag anser inte Trump vara den som plågar västvärlden. Det gör däremot våra massmedier. En demokrati kan inte överleva utan öppna, fria och opartiska medier som rapporterar fakta. Men det finns inga sådana medier längre. Västvärldens medieorganisationer har tagit efter Pravda från sovjettiden. “Sanningen” är den tidningsredaktionen vill att den ska vara, inte det fakta och bevis säger att den är.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Washington Posts ‘läckor’ är kriminella, inte presidentens samtal

tisdag 16 maj 2017 · 16:04

De som begått kriminell handling är de som till Washington Post läckt, eller hittat på, uppgifter om president Trumps samtal med ryske utrikesministern Lavrov. Inte presidenten. Så som överbefälhavare har han rätt att använda information på det sätt han önskar. Däremot har inte statsanställda i säkerhets- och underrättelsetjänsterna rätt att till media läcka - eller, vilket är mer troligt - plantera en falsk nyhet om presidenten.

Det är Washington Post som är skurken i dramat. Man publicerar obekräftade uppgifter och undergräver därmed USA:s anseende. Säkerhetsrådgivaren, general McMaster, har dementerat att någon ny och tidigare inte spridd information lämnades till ryske utrikesministern. McMaster är ingen nickedocka utan en framstående auktoritet inom underrättelsevärlden.

Nu hävdar medievänstern ändå att Trump är oansvarig som sprider känslig information. Men det är ju Washington Post som inför hela världen basunerar ut att så skett - utan att ha några belägg för det. Om tidningen sprider falska rykten om att amerikanske presidenten inte är att lita på, vem är det då som är oansvarig?

Om Trump ändå sagt något utöver den förberedda dagordningen, är det hans fulla rätt att göra så. Ingen skandal, alltså, även om Washington Post skulle ha rätt. Här talar svenska kommentatorer i nattmössan när de drar upp möjlig riksrätt mot presidenten.

Men det kan vara potentiellt skadligt för underrättelsekällor om presidenten delar med sig av hemlig information. BBC:s underrättelsekommentator Frank Gardner sa nyss i direktsändning att säkerhetsinformationen i fallet som handlade om terrorism och flygtrafiksäkerhet bör källan redan vara satt i säkerhet. Källan röjdes när informationen resulterade i åtgärden att förbjuda bärbara datorer på flygplan från Mellanöstern.

För mig framstår det som att Obama-lojala statstjänstemän inom “den djupa staten”, underrättelse- och säkerhetstjänsterna, planterat en nyhetsanka hos Washington Post i syfte att smutskasta president Trump. Det finns helt enkelt ingen substans i det höga tonläge som medierna och demokratiska partiet - de dåliga förlorarna i presidentvalet - trummar upp.

När man inte kommer åt Trump genom sakpolitisk debatt, ägnar man sig åt illasinnad ryktesspridning. Om detta har någon likhet med Nixon och Watergate, så är det medierna och demokraterna som tagit till sig Nixons fula trick.

Tema: Amerika · Mediegranskning