Dick Erixon och Stockholm City

Veckans citat

måndag 28 augusti 2017 · 10:00

Några tänkvärda budskap i nyhetsflödet. . .

Demokrati definieras ibland som folkets rätt att välja sin regering. En bättre definition är folkets rätt att avsätta regeringen. Välja får medborgare göra också i auktoritära stater, även om det kan finnas brister i den valproceduren. Men att tvinga en regering eller statsråd att avgå och att det sker under fredliga former, utan blodspillan och inbördeskrig, är något unikt för folkstyrelsen. Ansvarsutkrävande i stället för statskupp är faktiskt demokratins yppersta kännetecken.

Leif Lewin, statsvetarprofessor på DN-Debatt

Regeringen kan inte regera, oppositionen kan inte opponera. Alla är missnöjda, utom sverigedemokrater med tålamod.

Viktor Barth-Kron i DN om dagens politik, efter att ha citerat Göran Persson som efter valet 2002 får frågan ”Varför ska du förnedra dig till att samarbeta med några du inte litar på?” och svarar: ”Vad har jag för alternativ?”

Ingen lagstiftning i världen kan garanter att alla elever lyckas.

Arne Engström, docent i matematikdidaktik, menar att utbildningsminister Gustav Fridolins läsa-skriva-räkna garanti bygger på tankefel.

Tondöv tårta för tankarna till Marie Antoinette

Paulina Neuding i Dagens Samhälle om att Annie Lööf glatt twittrade om att hon och alliansledarna skulle äta tårta med Stefan Löfven samma dag som två jihadistiska terrordåd sker i Europa (Barcelona och Åbo) och flera dödsskjutningar utförs i Sverige.

Tema: Inrikespolitik

Känner enorm glädje över denna nyhet

lördag 26 augusti 2017 · 11:36

Mycket går åt fel håll, därför blir jag förbaskat glad när en nyhet visar att vissa saker fungerar utmärkt, kompetent, snabbt och effektivt.

Jag har just lagt ut en artikel på Samtiden som återger uppgifter om att säkerhetspolisen och militärens underrättelsetjänst agerade mycket tidigare än vad som hittills varit känt, som en följd av säkerhetsläckaget på Transportstyrelsen.

Redan innan generaldirektören satte igång överlämnandet av säkerhetsklassade it-system till okända personer i utlandet, fick Säpo kännedom om vad som var på gång. Förmodligen av datakillarna på Transportstyrelsen som vägrade lämna ut systemen utan generaldirektören skriftligen beslutade att göra “avsteg” från svensk lag.

Säpo, Must och Noa höll hemliga möten i hösten 2015 och kunde agera innan systemen hamnade i okända händer i utlandet.

Jag blir så glad av att se att vissa i statsförvaltningen är vakna och har förmåga att agera snabbt och effektivt. Lite av den gamla kompetensen som kännetecknade svenskt ämbetsmannaskap finns kvar. Inte överallt har pladdrande, fega och handlingsförlamade ja-sägare tagit över.

Under den högsta nivån, med generaldirektörer, styrelser och politiker, finns erfarenheten, insikterna och förmågorna. Det som behövs är att den högsta nivån rensas från alla pratkvarnar utan varken integritet eller kunskaper.

För det krävs en ny regering. Och det ligger i svenska folkets händer.

Tema: Inrikespolitik

Ska moderaterna nu välja sin ‘Håkan Juholt’?

fredag 25 augusti 2017 · 15:59

Jag har många minnen av hur partiinterna strider går till. Efter Olof Johanssons uppgörelse med S-regeringen om ekonomiska politiken 1995 blev jag fly förbannad på hur det Centerparti som jag då givit 15 år av min tid, kunde lägga sig platt för socialister. Johansson hade inga stämmobeslut, ingen som helst förankring i partiet, för att ge Göran Persson grönt ljus. Det var en statskupp av ledningen, mot partimedlemmarna.

Eftersom Olof Johansson så flagrant brutit förtroendet mot partiet, såg jag ingen anledning att inte göra allt för att få bort honom. Jag var då redaktör för ExAnte, organ för Centerns Högskoleförbund (detta var före internet, då betydde tryckta medier något) och satt i ledningen för Stockholmscentern, och var veteran från anställning på Riksorganisationen för ungdomsförbundet. Instanser som dessa är viktiga inom ett parti. Det ger kanaler till många medlemmar. De kan skapa ringar på vattnet.

Ett sätt att undergräva partiledaren, och som jag ansågs bära “skulden” för, eftersom en person i mitt gamla distrikt i Göteborg verkställde det, även om jag inte föreslagit det, är att begära votering på stämman i val av partiledare. Även om den okände medlem som föreslår sig själv, naturligtvis inte har en chans, är det för det första ett skott mot partiledarens auktoritet att det blir omröstning om dennes position, för det andra ger det alla ombud som vill visa sitt missnöje möjlighet att markera mot partiledaren. Sålunda fick Olof Johansson bara drygt hälften av stämmoombudens röster, resten avstod från att rösta eller röstade blankt. Sådant biter.

I riksdagsvalet 1998 drev jag en personvalskampanj (första gången det införts kryss i svenska val) som explicit sa att jag vill ta Olof Johanssons riksdagsplats. Johanssons medarbetare förstod att något sådant skulle kunna ske, så de försökte få mig petad från riksdagslistan. Men det misslyckades. Folk frågade om jag ville att de skulle gå upp och försvara mig, men jag sa att ingen ska behöva offra sig för min skull. Om jag inte kan försvara mig själv internt, har jag inget i politiken att göra. Och jag fick min plats på riksdagslistan, strax bakom Johansson. På valdagen fattades det 937 röster för att jag skulle kommit in. Johansson hann avgå som partiledare före valet, och Stockholm förlorade sitt riksdagsmandat.

Men personstrider som dessa är fruktansvärt energikrävande och bryter ner engagemanget. Det är ju inte för att gräla och bråka som man givit sig in i politiken. Jag lämnade partipolitiken efter valet 1998.

Nu är jag, 18 år senare, tillbaka i bevakning av partipolitiken på nära håll. Men det är definitivt inte för att gräla, utan därför att samhällsutvecklingen går åt helvete, rent ut sagt. Jag kan inte sitta still och se på hur de gamla partierna förstör Sverige med omöjlig kosmopolitisk utopism.

Men hos moderaterna har de interna striderna just stegrats. Nu när partiledaren fallit, blir fighten om posterna än hårdare.

I Expressen avslöjas hur riksdagsman Niklas Wykman, tidigare synnerligen intrigerande MUF-ordförande, och hans falang planerat attackerna mot Anna Kinberg Batra. Nu vill “Wykman-falangen” ta så många poster som möjligt och återgå till Reinfeldts öppna gränser.

Jag tycker det är något grundläggande fel med svenska valsystemet som “låser in” så mycket av politiska avgöranden bakom stängda dörrar inom partierna. Det beror på våra kollektiva valsedlar, där den som bestämmer rangordning har makten. Allt medan väljarna har mycket små möjligheter att påverka vilka personer som får makten.

Det var denna kultur av interna falangstrider som gav Socialdemokraterna en partiledare med namnet Håkan Juholt, när man avpolletterat Mona Sahlin.

Ska falangstrider inom M nu blockera de erfarna så att någon mindre lämplig personlighet blir partiledare, kanske Niklas Wykman själv?

Tema: Inrikespolitik

Dilbert: så avslöjar du masshysteri

måndag 21 augusti 2017 · 8:45

Serietecknaren bakom Dilbert, Scott Adams, förutsåg mer än ett år före valdagen att Donald Trump skulle bli president, vilket rapporterades i denna blogg här.

Nu har Scott Adams tagit upp den masshysteri som härskar i vänsterkretsar i USA (och i Europa) och som tar sig uttryck i bland annat galna uppfattningar om att Trump skulle relativiserat nazister (som SvD skriver idag), How To Know You’re In a Mass Hysteria Bubble.

Scott Adams ger verktyg så att du kan upptäcka om du själv har fångats av masshysterin eller inte.

Vilket av följande alternativ låter rimligt och vilka låter galna?

1. En sittande president, som är expert på varumärkesbyggande, ansåg det var en bra idé att vara mjuk mot mordiska nazister som ett sätt att öka hans popularitet…

eller…

2. USA valde en rasist till ledare som blinkar åt KKK och vitmaktfolk att de har fria händer att nu starta raskrig…

eller…

3. En mentalsjuk, labil clown skicklig på bedrägerier besegrade 16 andra republikanska kandidater i primärvalet och vann presidentposten. Han fortsätter göra galna, impulsiva rasistiska saker, men av någon anledning går ekonomin starkt, sysselsättningen ökar, Nordkorea taggar ner, IS är på fallrepet och Högsta domstolen har fått en kvalificerad domare. Det är bara tur.

eller…

4. Mannen i fråga lovade aldrig att vara vår moraliska ledare, och uppträder inte som det. Han talade då, och nu, om lag och ordning och likabehandling för alla sidor. Hans kritiker omformulerar det till att vara mjuk mot nazister.

Ett av alternativen är mindre galet än de andra.

Ja, de som tror på alternativ 1-3 har drabbats av masshysteri, ungefär som på 1600-talet då kvinnor (och en del män) brändes på bål för att de var häxor.

Trumps budskap är att “alla sidor” har att följa lagarna. Det handlar inte om att relativisera historien, presidenten talar om att likhet inför lagen ska gälla.

Det får vänstermedier att gå i taket och misstolka budskapet som att han likställer nazister med medborgarrättsaktivister. Det är, som Adams konstaterar, en hysterisk omskrivning av fakta. Trump har aldrig hävdat att han är en moralisk ledare och uppträder inte som det. Han hävdar bara att alla demonstranter, vad de än tycker, ska följa lagarna. Dessutom (som togs upp i förra blogginlägget) var det våldsverkare på båda sidor, Alt-right mot AntiFa.

När  svenska medier försöker vinkla det på andra sätt är det fejk news. Hysterisk vänsterpropaganda. Inget annat.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Humor i en allt galnare tid

söndag 20 augusti 2017 · 10:42

Vänstern i USA förstör nu statyer på samma sätt som IS och andra islamister. Och alla etablissemang inom politik och media står på deras sida. Jag anser västvärlden blir allt galnare. Då är det befriande att ta del av riktigt kompetenta amerikanska satiriker (som vi tyvärr inga har i Sverige längre).

Det blir lättare att andas när man får ta del av satirteckningar av exempelvis Steve Kelley :


- Vänstern kommer inte att tillåta tankar och tal som går emot vad vi anser acceptabelt.
- Vi kommer att förstöra egendom när vi anser det främjar vår sak…
- Vi tänker rensa historien från allt som vi anser kränkande!
- Varför vill ni göra allt det?
- Motverka fascism, naturligtvis

Eller ännu hellre prisbelönte satirikern Chip Bok:


- Jag tror han motsatte sig transexuella trupper.


.
- Kan inte någon stoppa de där två?!
- Två…?

Denna sista teckning tar upp något som är större än att förstöra statyer och förfalska historien. Det handlar om hur medierna fullständigt blundar för vänsterns våld och angrepp på yttrandefriheten, som man istället applåderar som de “goda” krafternas svar på de “onda”. Inget kan vara mer fel.

I Charlotteville och Boston har högerextrema (Alt-right), vad man än tycker om dem och deras budskap, fått laglig demonstrationstillstånd, medan vänsterextremistiska motdemonstranter (AntiFa) attackerade demonstrationerna och med våld avsåg att hindra yttrandefriheten. Våldet trappades upp av högerextrema, vilket naturligtvis också är fullständigt oacceptabelt. Men sett till fakta, är vänsterextremister lika, eller mer, skyldiga till våldsamheterna. Men i medierna beskrivs dessa våldsverkare, kriminella och fiender till yttrandefrihet som hjältar. Det är groteskt!

Vi har en liknande situation på Medborgarplatsen i Sverige, där kravet för sittdemonstrationen är amnesti för främst afghanska unga män som fått avslag på asylansökan i domstol. De som samlades till motdemonstration med svenska flaggor häromdagen beskrivs som extremister och nazister. Men det är ju sittdemonstrationen som försvarar brott mot svensk lag. Har man fått avslag ska man lämna landet.

Men polisen utför inte det som regeringen sagt ska prioriteras, dvs inre gränskontroll för att samla upp dem som fått avslag så att de kan avvisas. Polisen kontrollerar inte de som sittdemonstrerar, och olagligen befinner sig i landet. Skälet är att politikerna stöder lagbrottet.

Och i medierna hyllas det olagliga beteendet, medan man fördömer dem som vill att svensk lag ska verkställas.

Detta är groteskt!

Om denna attityd får fortsatta att spridas kommer Stefan Löfvens regering att vara den som avskaffade lag och ordning i Sverige och lät anarki få fäste.

Det här är riktigt allvarligt. Flera riksdagspartier ställer nu öppet upp för anarki och lagtrots.

Varför ska vi andra medborgare följa några som helst lagar, om inte riksdagspartier och regeringsmedlemmar anser sig behöva följa dem?!

Tema: Kultur & humor

Demonisering som maktredskap

tisdag 15 augusti 2017 · 9:57

Det var surrealistiskt att lyssna på nyheterna igår om våldet i Charlottesville, USA. Exempelvis rapporterade radions Studio Ett att president Trump fått hård kritik för att han inte tillräckligt starkt fördömt händelserna. En direktör i läkemedelsindustrin hoppade av en av Vita husets arbetsgrupper i protest. Okej. Vad var då skillnaden i budskap mellan dessa två?

I nyhetssändningen rapporterades Donald Trump säga:

- Vi fördömer i starkast möjliga ordalag denna flagranta uppvisning av hat, fördomsfullhet och våld från många sidor, från många sidor.

Läkemedelsdirektören Kenneth Fraizer citerades:

- Alla ledare måste avvisa alla uttryck av hat, fördomar och rasism som strider mot de amerikanska idealen.

Okej. Men, frågar jag mig, vad är skillnaden på dessa två uttalanden?

Jag har tittat på hela Frazers uttalande, och han nämner inte heller exakt de grupper som deltog i våldet i Charlotteville.

Så vad är skillnaden?

Kritiken i medierna, också det Studio Ett hänger upp sig på, är att Trump inte nämnde de grupper som deltog i demonstrationen på ena sidan. På måndagskvällen gjorde därför presidenten ett nytt uttalande där han nämnde grupperna: Ku Klux Klan, nynazister och vita rasister.

Medierna är alltså ute efter att demonisera vissa grupper. Men inte alla grupper som hemfaller åt våld. Demonstrationer med “Black lives matter” har urartat i upplopp och skottlossning. Men detta våld fördöms inte i medierna.

Jag vänder mig mot denna relativisering av politiskt våld. Jag tycker man ska ta avstånd från allt våld, oavsett vilka extremister som utför det.

Och Trumps första uttalande gjorde just det. Men det var att han tog avstånd från våld “från många håll” som retade upp vänsteraktivister och medierna.

Det är allvarligt om våld från en grupp extremister fördöms, men inte från en annan.

I Charlotteville hade vita rasister begärt och fått tillstånd att demonstrera eftersom staden skulle ta bort en staty av sydstatsgeneralen Robert E Lee. Polisen ville flytta demonstrationen till en plats där de bättre skulle kunna upprätthålla ordningen, eftersom motdemonstrationer väntades. Detta avslog dock, märkligt nog, en domstol. Därför höll sig polisen i bakgrunden: de hade inte det taktiska övertag de ansåg sig behöva.

Demonstranterna och motdemonstrationerna fick således utkämpa slagsmål utan polisingripande. Det trappades upp när en extremist körde in bland demonstranterna med bil och en kvinna dödades. Det har av justitieminister Sessions kallats en terrorattack. Det är tveksamt, eftersom det kan ses som upptrappning av gatustrider där bil blev ett nytt tillhygge.

Alltihop är naturligtvis tragiskt. På flera plan.

Det är för det första illavarslande att våld får ersätta argumentation.

För det andra är det skamligt att vänstern och medierna inte fördömer allt våld. Jag menar att vit-makt-våld är lika illa som Black-lives-matter-våld. Att göra skillnad på våld och våld, är moraliskt att understödja det våld man inte fördömer.

Det är förskräckligt, för det tredje, att se hur vandalism nu sprider sig i USA, just som en följd av att medierna inte fördömer vänstervåld. SVT visar bilder på hur man börjar förstöra offentliga statyer utan demokratiska beslut. Pöbelväldet visar sitt fula tryne.

För det fjärde är det illavarslande att polisen inte känner sig rustad upprätthålla sin roll i en rättsstat, det vill säga stå för våldsmonopolet. Om polisen av säkerhetsskäl fått bestämma var den grundlagsskyddade demonstrationen ägde rum, hade man kanske kunnat hålla isär demonstranter och motdemonstranter.

För det femte finns inga politiska ledare i USA som kan uttala sig för och samla hela folket. Trump försökte, genom att fördöma allt våld (och våld hade ju tillgripits också av vänsterns motdemonstranter, som inte hade demonstationstillstånd). Men Trump har inget förtroendekapital att göra det. Och det har ingen annan politiker heller.

Västvärlden går mot anarki, påhejad av massmedier som tar ställning för våldsverkare på ena sidan.

Det bådar illa.

*

Lyssna på en Trumpsupporter med 4,6 miljoner följare: Tomi Lahren i Facebook-video.

Tema: Amerika · Identitet

Dags fälla Löfven och testa Anna Kinberg Batra

måndag 14 augusti 2017 · 13:52

Flera misstroendeförklaringar hänger i luften. Läget i svensk politik är i kaosartad. Det är dags att fälla statsminister Löfven. I dagens ledare ger jag tio skäl till varför Anna Kinberg Batra borde utses till statsminister när riksdagen öppnar efter sommaren:

Att misstroende hittills inte riktats mot Stefan Löfven beror på att Centerpartiet och Liberalerna inte vill sitta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Men den knuten kan enkelt lösas genom att Moderaterna bildar en enpartiregering fram till valet i september 2018. (…)

Det krävs dock att Anna Kinberg Batra och hennes närmsta krets har modet att gå på offensiven och inte be om ursäkt för det. Men eftersom man inget har att förlora borde man satsa allt och göra Anna Kinberg Batra till Sveriges första kvinnliga statsminister. Så fort riksdagen öppnar i september.

Om man tar politik på allvar, måste man ta makten när man kan. Och visa att man duger i regeringsställning. Annars ska man ägna sig åt något annat.

Tema: Inrikespolitik

Varför säger etablissemangen inte ifrån mot alla galenskaper?

onsdag 9 augusti 2017 · 9:59

Nu framställs mjölk som vit rasism. Mycket får man höra innan öronen trillar av. I en av landets största tidningar skriver en professor och en doktor i sociologi följande:

“Mjölk och mjölkdrickande historiska har kopplingar till rasism och förtryck av rasifierade, där mjölken använts som symbol för idéer om vit överlägsenhet. Och för kon som mjölken kommer ifrån, och som tvingats till ett liv i livslång fångenskap där hennes barn tas ifrån henne inom några timmar efter födseln för att bli kött på människors tallrikar, är ett glas mjölk alltid en fråga om makt och förtryck.”

Hur galen får samhällsdebatten bli? Och varför rider de gamla partierna på galenskaperna, när man borde säga ifrån. Man fegar ur och vågar inte säga emot av rädsla att stämplas som rasister. Detta hot används för att pressa in etablerade makthavare i ett hörn där de förlorar all integritet och trovärdighet i allmänhetens ögon.

Varför ser de inte att de som driver detta är en mycket liten klick, som visserligen släpps fram av massmedierna, men saknar all förankring i folkdjupet?

Och värst är Centerpartiet som hånar och bedrar sitt eget arv genom att inte stå upp för jordbruket och landsbygdens livsstil. Istället kryper man för allehanda galningar som säger sig stå för det mångkultur och kosmopolitisk hållning.

För det ovan citerade kan inte beskrivas som något annat är vrickat.

Tema: Realism/idealism

Tevekrönika: kul program i sommar

måndag 7 augusti 2017 · 12:23

När det regnar finns det faktiskt en del teve man kan se. Tidigare har jag hyllat dokumentärserien Hitlåtens historia, och det finns ingen anledning att dra ner på lovorden. Det är SVT:s bästa dokumentärserie någonsin.

Sommarplågan “Walking on sunshine” från 1985 med gruppen Katrina and the Waves avhandlas i senaste avsnittet (nr 2 i säsong 6). Historien om låten blir otroligt fascinerande, eftersom dokumentärfilmarna som vanligt fångar alla aspekter kring den, som udda låtskrivare, osannolika promoters, smarta ommixningar med blåsinstrument och framför allt förmås musiker och andra att öppenhjärtigt berätta.

Det handlar ju visserligen alltid om musikernas mest framgångsrika episod i livet, men jag har aldrig sett någon annan produktion så konsekvent få intervjuoffer att sänka garden och berätta. Och det blir väldigt lärorikt för den som inget kan om musikbranschen.

En annan dokumentär serie som jag inte missar är Cowboykåken. Kan det bli bra när en amatör bygger hus i Norrland? Absolut. Dick Beward har aldrig snickrat förut, men när han kämpar med att bygga sin egen cowboykåk i massivt timmer blir det intressant. Han både bygger och filmar själv. Med hjälp, naturligtvis, men hela grejen är motsatsen till professionella produktioner och därför befriande på ett härligt sätt.

Det är väl autenticiteten jag faller för i både dessa fall. De är äkta, okonstlade och raka på ett som vi inte får se så där särskilt mycket av annars.

Tema: Kultur & humor

Vänsterns ‘goda’ rasism

torsdag 3 augusti 2017 · 12:24

Palestinaaktivister utreds nu för hets mot folkgrupp sedan man i lördags, efter en demonstration mot Israel, lagt upp filmer där det framgår att man skanderat judehatiska slagord. Om man följer Justitiekanslerns beslut efter granskning av liknande hatfyllda budskap på ljudkasset som såldes vid Stockholms moské, är det helt okej. JK ansåg det vara inslag i debatt om internationell politik…

Det fick mig att idag skriva ledare med rubriken, Är vänsterns rasism den ‘goda’ rasismen?

Vänstern följer en skruvad maktteoretisk ”analys” där man anser rasism uppkommer när en starkare part riktar fördomar mot en svagare, ”underordad” part. Därför kan bara svenska majoritetsbefolkningen per definition vara rasister. Inte invandrare.

Man definierar alltså bort omfattande rasism och ger därmed frikort till vissa att agera rasistiskt. Kanske ser man det som ”god” rasism när minoriteter i självstärkande terapi tillgriper hat, hot och våld på rasistisk grund? Att då andra minoriteter ofta blir offer, tycks man med denna maktteori bortse ifrån – för det goda syftet skull, förmodar jag.

Det är naturligtvis bara ”bullshit” för att snacka i vänsterradikala termer. Utifrån internationella mätningar om rasism och fördomar, är det högst troligt att invandrare är mer belastade med rasistiska åskådningar än svenskar. Detta eftersom de kommer från regioner som i betydligt högre grad än Sverige präglas av rasism, fördomar och motsättningar mellan folkgrupper.

Svenskar är bland världens mest toleranta folk. Ju fler som kommer till Sverige från högriskområde beträffande rasistiska beteendemönster, desto mer utbrett tenderar rasistiska åsikter att bli i vårt land.

Min slutsats:

Rasism kan bara bekämpas om det sker med samma kraft oavsett från vilket håll hets, hot och våld kommer, och oavsett mot vem det riktas. Men dit tycks vägen lång.

Det finns ett stort hyckleri i den offentliga debatten om rasism, och det hyckleriet gör att rasismen snarare breder ut sig än bekämpas. Återigen lägger jag skulden på de etablissemang som inte vågar öppna ögonen och se verkligheten, utan istället svävar iväg på utopins rosa moln…

Se mer: Palestina-aktivister utreds för hets mot folkgrupp

Tema: Brott & straff · Realism/idealism

Vänstermagasin: Trump extremt framgångsrik bakom kulisserna

onsdag 2 augusti 2017 · 19:02

Jag älskar ärliga analyser. Ett tecken på ärlighet är när man berömmer politiska motståndare. Magasinet The Atlantic är center-vänster, och uttryckte officiellt sitt stöd till Hillary Clinton i förra årets presidentval.

Nu skriver redaktör David A Graham en artikel där han motvilligt tvingas konstatera att Donald Trump har uppnått betydligt mer än det ser ut som, Trump Has Quietly Accomplished More Than It Appears.

Om man följer amerikanska (och svenska) medier måste man komma till slutsatsen att Trump är värdelös, inkompetent, galen, handlingsförlamad och att Vita huset är i totalt kaos och inte lyckas genomföra någonting alls.

Den bilden bygger på systematiskt fejkad nyhetsrapportering. Man blåser hysteriskt upp enstaka möten och handskakningar med ryssar och mycket annat som är - fullständigt ointressant.

Politik är, när det kommer till fundamenta, inte vem som snackat med vem, utan i vilken värderingsbaserad riktning de oerhört många (alltför många) små beslut och förändringar som sker i statliga regelsystem. När det gäller lagstiftning i kongressen har Trump inte varit framgångsrik, men den exekutiva makten (regering och myndigheter) fattar många beslut som är lika viktiga för vilken värderingsgrund och principer som i praktiken blir styrande för samhället.

Och, menar Graham, i det tysta har under våren långtgående förändringar genomförts. Tricket här är att Trump-administrationen utnyttjar mediernas skandalvinklade fokus för att i tysthet reformera landets regelsystem på en rad områden.

Inte minst presidentens motståndare borde ta ett steg tillbaka från maktspelet i Washington och se vad presidenten gör för att uppfylla sina politiska mål.

”Låt mig säga så här”, säger bostadsminister Ben Carson, ”Jag är glad att Trump drar på sig så mycket mediekritik, då kan jag få saker gjorda.”

De två viktigaste segrarna enligt tidskriften är att gränsmyndigheterna rapporterar att den illegala invandringen minskat trots att Trump mött strid i domstol om sina presidentdikret. Hans retorik har signalerat till migranter att de inte är välkomna. Att stoppa illegal invandring var en av Trumps högst profilerade valfrågor, där han nu levererar.

Den andra stora framgången är att Trump kunnat utse ny domare i Högsta domstolen. Den starkt konservative Neil Gorsuch kommer nu att sätta avtryck på amerikanska juridiska beslut under flera årtionden (eftersom HD-domare utses på livstid).

Flera av de nio HD-domarna är över 80 år, vilket innebär att Trump kan komma att få utse fler domare och då kan han skapa en tydlig konservativ majoritet i HD, något ingen president i modern tid lyckats med. Men inte bara i HD. Artikeln citerar en demokratisk veteran som konstaterar att Trump “har visat sig vara fruktansvärt framgångsrik i en aspekt: han fyller de federala domstolarna med unga konservativa domare i rekordstor omfattning”.

Artikeln handlar om sakpolitik, det som påverkar folket. Och som ger väljarna sin bild av presidenten. Det är sakpolitik som - för det mesta - avgör val. Här har journalistkåren fått allt om bakfoten: de tror att deras spekulationer och konspirationsteorier avgör hur folk röstar. Efter förra årets valresultat kan man tycka att de borde fundera på den världsbilden…

Men det gör man inte. Självinsikten är noll. Man blåser på om skitsaker, och amerikanska folket gör just det - skiter i journalisternas fejkade “nyheter”.

Tema: Amerika · Mediegranskning

Trump har Ohio-väljarna på sin sida

tisdag 1 augusti 2017 · 11:57

Dags för lite korrigering av svenska mediers USA-bevakning. Etablissemangens lydiga journalistkår fortsätter svartmåla president Trump. Denne folkvalde president har blivit symbolen för att de gamla etablissemangen kan tappa makten, och därför ska han krossas till varje pris. Massmedierna agerar som de gamla makthavarnas redskap.

Ett och annat nedslag i verkligheten publiceras dock. Som detta reportage i Time som besökt för demokratiska partiets tidigare så starka fästet i nordöstra Ohio och talat med väljarna som röstade fram Trump, These Ohio Voters Made Trump President. They’re Still With Him:

För pessimistiska demokratiska politiker är den stora tillströmningen av publik till Trumps valmöte nyligen ett tecken på att det inte ens är värt att försöka återvinna delstaten i presidentvalet 2020. Utan denna region är det nästan uteslutet för demokratiska partiet att vinna Ohio, och utan Ohio är det nästan omöjligt att nå de 270 elektorer som krävs för att besegra Trump. Med andra ord, demokraterna måste ta tillbaka Mahoning Valley om de ska återvinna Vita huset. Och mot bakgrund av stödet för Trump här, kan det bli svårt.

Man intervjuar Logan, en väljare i Ohio som förut var registrerad som oberoende väljare, men som inför valet 2016 registrerade sig som republikan så att han kunde rösta på Trump i primärvalet. Han är alltså en av alla nya republikaner som Trump lockat till partiet. Han var på valmötet häromveckan och håller fortsatt på presidenten.

- Han är en rak sanningssägare (shoots straight from the gut). Han är ingen typisk politiker, säger Logan till Time. “Han är exakt vad vårt land behöver nu”.

- Han är den första politikern som rockar, tillägger hans fru Carol.

Under valmötet lovar president Trump nya jobb i dessa industriella avfolkningstrakter.

- Vi kommer att använda amerikanskt järn, amerikanskt stål och amerikanskt aluminum, säger Trump efter att ha utlovat nya broar, flygplatser och väger.

Demokraterna i delstaten gör allt för att visa att Trump inte är att lita på. Times skriver:

Men först måste demokraterna undergräva den tillit som Trump-lojala väljare har till hans stil. Det kommer inte att bli enkelt. “Han säger det han tycker. Det gör jag också.”, säger marinveteranen Kevin Lowdermilk som var på sitt sjätte valmöte med Trump. “Om jag ibland går för långt? Ja, ingen lever upp till Jesus standard”.

Betydelsen av personlighet, språk och stil har alltid underskattats i svensk politik. Så har det blivit på senare årtionden i USA också. Partipolitiker har stöpts i samma form, de agerar likadant oavsett parti och låter som robotar när de rapar upp sina inövade valtal vars avsikt är att inte reta upp någon. Därmed har de blivit totalt slätstrukna. Donald Trump bryter mot denna hopplösa trend. Det går inte att överskatta betydelsen av att Trump just retar upp etablissemangen genom att inte vara så som eliterna inom medier, akademier och partier anser att en politiker måste vara.

Eftersom de slätstrukna partierna i USA dessutom haft ovanan att lova sådant de sedan inte hållit när de vunnit val, har betydelsen av att politiker ger orealistiska vallöften urvattnats. Väljarna litar inte på att någon politiker håller löften, därför spelar det ingen roll att Trump lovar sådant som många förstår inte går att uppfylla. Eftersom alla tidigare politiker ljugit, gör det inget att Trump också gör det.

Det är därför jag själv blivit så kritisk till de etablerade partierna. De har bäddat som de nu får ligga. I Sverige har politiker inte ljugit lika friskt som amerikanska, men här har man istället tappat kontakten med verkligheten för att istället leva i en utopisk drömvärld. Den villfarelsen leder nu landet mot anarki och allt hårdare polarisering.

Partipolitiken både i USA och Europa har fullständigt spårat ur. Jag gissar att Trump för USA är katalysatorn som får samhället att tänka om. I mångpartisystemen i Europa är det nya partier som kan skaka om. Allt för att vi ska kunna göra om och göra bättre. De gamla eliterna har förbrukat sitt förtroende. De är slut. Nya krafter måste ta över. De som lever i verkligheten, säger som det är och vågar vidta nödvändiga åtgärder.

Tema: Amerika · Realism/idealism