Dick Erixon och Stockholm City

EU:s Cecilia Malmström smiter från svar om tullar och handelshinder

torsdag 8 mars 2018 · 9:50

Donald Trumps kritik av EU:s handelshinder, som bloggen skrev om i förra inlägget, togs upp i SVT:s morgonstudio nu på morgonen. Men istället för att svara ärligt dribblade EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström bort den sakligt befogade kritiken, för att istället bara tala om tullar - inte om de enorma regelverk som EU skapat och som i praktiken fungerar som handelshinder för omvärlden att exportera till EU-länderna.

Ligger det inte något i Trumps kritik mot EU:s handelshinder, frågar SVT.

- Det finns tullar mellan USA och EU, de är generellt låga (…) Stål är verkligen inget hot mot USA. Den här kritiken är helt illegitim, säger Malmström.

Hon fokuserar på tullar, detta för att smita undan från att svara på Trumps huvudinvändning, som inte är tullar utan EU:s omfattande regler om “harmonisering” som ställer mängder med krav på dem som vill exportera till EU-området. “Vi kan inte göra affärer där”, sa Trump häromdagen.

Det är inte frihandel att detaljreglera kring varor och på det sättet försvåra för USA, Afrika och Asien att export till EU-länderna.

Istället för att EU hotar med egna tullar på apelsinjuice och jeans, borde EU erkänna att de egna regelverken utgör handelshinder och lova USA att se över dessa, för att underlätta handel.

Tema: Amerika · Ekonomi · Europa

Är Trump större frihandelsvän än EU?

måndag 5 mars 2018 · 20:12

Nyss svarade president Donald Trump på några frågor från journalister som översåg hans välkomnande av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu till Vita huset. Han fick frågor om han startar handelskrig.

- Ni måste förstå att vårt land har blivit utnyttjade (ripped off) av i stort sett alla länder i världen. Oavsett om det är vänner eller fiender. Alla. Kina. Ryssland. Och tänk på alla de fina länderna i Europeiska unionen. Vi kan inte göra affärer där. De har handelshinder som är värre än tullar.

- USA har under flera år haft stora handelsunderskott, på upp till 800 biljoner dollar per år. Det kan inte fortsätta. Vi måste få balans. Att tidigare presidenter kunnat låta det ske är skamligt, sa han.

Trump nämner också att de annonserade ståltullarna är en del av förhandlingarna om frihandelsavtalet Nafta med Mexiko och Kanada. Om de inte kommer överens slår Trump till.En kommentator sa efter pressträffen att utspelet om ståltullarna kan vara en bricka i förhandlingsspelet om nya avtalsvillkor.

Jag har varit skeptisk till att Trump skulle mena allvar med tullar, och här kan vi fått förklaringen. Jag hoppas det är så, att Trump är den tuffe förhandlare han sagt sig vara. Och då bryr han sig inte om ifall hela världens börser backar på grund av hans utspel. Han vill ha bra avtal. Som i slutändan inte innehåller tullar på stål.

Och Trump har rätt om EU. Det är löjligt att höra svenska och andra Bryssellojala ja-sägare vräka ur sig kritik mot Trump, medan EU bedriver en protektionistiskt handelspolitik genom “harmonisering” och mängder med detaljregler kring handel.

Frihandel borde ske genom världshandelsorganisationen WTO, på global nivå, inte genom regionala politiska organ som EU, som ger makt åt politiker och byråkrater i Bryssel som inte är valda i demokratisk ordning. Då kan vi också hålla isär det som är handel med varor, och det som är människors rörelser över gränserna. Det är två fundamentalt olika aspekter av globaliseringen. EU gör allt för att blanda ihop dem, för att skapa politisk makt. Det borde få ett slut.

Det är intressant att se hur Trump rör om i världspolitiken. Jag tror han har förutsättningar att landa på fötterna. Då kan vi ha mer frihandel än innan Trump började härja…

Tema: Amerika · Ekonomi

Kan man ha rätt i sak, men fel i tid?

söndag 18 februari 2018 · 13:43

Under 1990-talet jobbade jag några år med Mauricio Rojas, som blev programansvarig på Timbro. Han har i veckan intervjuats av flera, nu när han ska bli nära rådgivare åt Sebastián Piñera, som i december vann presidentvalet i Chile och nu tillträtt ämbetet.

I en ledare i Samtiden refererar jag till vad Rojas säger om sin tid i svensk politik, då han avslöjade utanförskapets omfattning i förorterna och ville ha språkkrav. Och som en följd av det blev “utsparkad”, som han själv formulerar det.

- Även om jag hade rätt i sak, hade jag fel i tid. Det är självmord i politiken, konstaterar han.

Denna aspekt diskuteras alltför lite. Priset av att “ha fel i tid”. Att vara för tidig i argumentationen för en förändrad politik. Varför straffar samhället dem som är nytänkare så hårt?

Det enkla svaret är att i en så omfattande statsapparat som den svenska, finns så många som tjänar på att allt förblir som det är. Krav på ändringar skapar osäkerhet. Och man vet ju inte om det nya blir bättre än det gamla. Bättre då att hålla fast vid det som är.

Förnyare är ett hot mot status quo, och därför attackerar man dem.

Först när problemen med de gamla systemen blir överväldigande, tippar intresset över från att bevara till att förnya. Ett av historiens största exempel på det är ju Sovjetunionens kollaps. Alla (nästan) höll fast vid det gamla, till den dag (nästan) alla insåg att det inte håller längre. Då brakade supermakten med kärnvapen samman som ett korthus.

Politik är förvånansvärt mycket illusionernas marknad.

Men det är inte bara fel tidpunkt som gör att goda idéer faller. Fel tidpunkt försvagar förnyaren. Men det verkliga motståndet har ideologiska orsaker. Och ideologi är ofta starkare än verkligheten i politikers hjärnor. Man försvarar sitt idésystem, och man gör det känslomässigt starkast när idésystemet står i direkt konflikt med vad verkligheten visar.

Idag anser en del borgerliga att om man lyssnat på Rojas på 90-talet hade problemen med migrationen kunnat åtgärdas tidigare, och då hade inte Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.

Det tror jag är ett felslut. Skälet till att Rojas blev utsparkad var inte bara att han var för tidig med analys och åtgärdsprogram. Hans arbete visade att globaliseringen inte bara har en ljus, glad och optimistisk sida, utan också en baksida. Det kunde - och kan - inte de kosmopolitiska utopisterna erkänna. De vill tro på en gränslös värld. I likhet med John Lennons “Imagine” föreställer man sig en värld utan krig, utan motsättningar - bara fred och kärlek.

I botten handlar det om vilken syn man har på människan som varelse. Är hon alltid god och ärlig eller finns både en god och en ond sida? Den filosofiska diskussionen var central redan för 1600-talsfilosferna John Locke och Thomas Hobbes. Locke hade en optimistisk syn och ses ju som liberal, medan Hobbes hade en mer krass syn på mänskligheten och krävde system för att tämja människans onda sidor, därför räknas han som konservativ.

Och det är här vi står också idag, på 2010-talet, då globaliseringen antingen kan ske genom öppenhet om man utgår från att alla människor är goda, eller så måste globaliseringen tyglas så att avarter i människors beteenden kan förhindras.

Under masspsykosen hösten 2015 framställdes “flyktingarna” som närmast änglar. De var goda, snälla och skulle göra Sverige sååå mycket bättre. Bara dessa människor fick sätta foten på svensk mark, skulle de bli svenskar på sekunden. Förstå, respektera och leva upp till svenska traditioner och sociala mönster. Vips! Några diskussioner förekom aldrig om det i verkligheten fanns bostäder, utbildning och jobb för hundratusentals nya personer, varav många saknade utbildning och ingen kunde svenska språket.

Att detta inte håller, har ingenting om vid vilken tidpunkt man säger att detta är ohållbart. Det har med ideologiska spöken att göra.

Rojas erkänner ju också att hans mer problemorienterade migrationspolitik blev “rätt i tid” först efter chocken under hösten 2015. Då när utopin blev verklighet och de gamla partierna skulle plocka fram hundratusentals nya bostäder, jobb och utbildning. Då först, blev det “rätt” tid att tala om problem. Eller “utmaningar” som man hurtfriskt döpt det till.

Men hur kan så många så ensidigt ha trott på John Lockes bekymmerslösa liberalism? Svaret är att Sverige genom den successivt uppbyggda folkhemspolitiken från 1930-talet varit ett synnerligen välorganiserat land. Det har, menar jag, vaggat in nuvarande politikergeneration i villfarelsen att det är normaltillståndet. Alla människor sköter sig, hur politiken än gör. Locke får rätt, när systemen fungerar och är uppbyggda för att klara sin tids avgränsningar.

Men när tiden förändrats, globaliseringen tränger sig på, gränser som förut varit osynliga försvinner (eftersom vi nu enkelt och billigt kan kommunicera via telefon, internet och flyg) håller inte de gamla systemen. Då behövs Thomas Hobbes kärvhet för att skapa nya system, inom vilka vi kan leva enligt Locke.

Svenska politiker har helt enkelt levt i en fiskskål och trott att glaset är en naturlag. Men globaliseringen har smält ner glaset som utgjort nationalstatens naturliga gränser. Allt blir istället en våt pöl på golvet, om vi inte skapar nya system som utgår från den nya verklighet globaliseringen skapat. Och dessa system kräver gränskontroll.

Paradoxalt nog, kräver globaliseringen att vi tydligt tillämpar konservativa dimensioner. Varje land måste skydda sina sociala välfärdssystem utifrån sina traditioner och moral. Enklast är att i lag slå fast att systemen bara gäller landets medborgare. Alla andra får hålla tillgodo med olika provisoriska system, till dess de flyttar hem eller accepterar att bli lojala svenska medborgare.

Detta kan bara genomföras av konservativa politiker. Liberaler, för att inte tala om vänsteraktivister, är så fast i Locke och gränslöshetens fiskskål att de inte behärskar den verklighet vi nu lever i.

Mauricio Rojas var allstå inte ute i fel tid, han hade ett budskap som i grunden talade om för makthavarna att de var fel personer att lösa framtidens problem. Inte undra på att han blev utkastad. Och inte undra på att Sverige ligger illa till. När ska vi få de konservativa makthavare som förstår att tillämpa Hobbes för att upprätta en ny, trygg ordning?

*

Bästa läsare! Jag har fått frågor om bloggen lagts ned. Svaret är nej. Men jobbet som tidningsredaktör krockar med skrivande i en egen blogg. Min ambition är dock att försöka ge mer personliga reflektioner i bloggen, och att skriva någon gång varje vecka.

Tema: Realism/idealism

Kaoset i svenska skolan värre än du tror

torsdag 11 januari 2018 · 11:27

Nu bjäbbar Björklund och Fridolin om skolan igen. Jag blir så trött. Ingen av dem har gjort något för att upprätta respekten för och i skolan.

I Samtiden har vi publicerat en artikelserie som visar hur illa det faktiskt är. Och hur frånvarande lag och ordning är. Lärare hotas att inte rapportera brottslighet. Kriminella håller på att ta över makten. Och etablissemangen rycker på axlarna. Det är riktigt illa.

Den svenska skolan
Del 1 – “Överallt demonstrerade de utländska killarna sin makt”
Del 2 – “Kriminella och klanledare är redan innanför väggarna”
Ledare - Haveriet i svenska skolan är bara början

Tema: Sjukvård/välfärd

Podd om amerikansk politik

lördag 30 december 2017 · 14:08

Hur går det i USA 2018? Jag medverkar idag i Ronie Berggrens radiopodd på Amerikanska nyhetsanalyser: Är demokraternas dröm om en storseger 2018 realistisk?

Jag nämner där att historiskt brukar det parti som vann presidentvalet i efterföljande mellanval förlora mandat i kongressen, två år senare. Det skulle tala för en demokratisk seger, men jag tror inte på det.

I radiopodden tar jag upp att 18 senatorsval anses jämna, av dem ska demokraterna försvara 14 mandat och republikanerna 4 mandat. Republikanerna har alltså goda chanser att vinna nya mandat, istället för att som Barack Obama förlora stort i mellanvalet.

Här är listan på de 18 delstater där senatorsvalet väger jämnt, så här 10 månader före valdagen i november. Först nämns den sittande senator som ställer upp för omval, eller om stolen är öppen. Sedan sorterar jag dem i ordning efter den procentmarginal med vilken Donald Trump vann delstaten (minussiffra betyder att Hillary Clinton vann).

West Virginia Joe Manchin (Dem) 42
N Dakota Heidi Heitkamp (Dem) 35
Tennessee Öppen stol (Rep) 25
Montana Jon Tester (Dem) 21
Indiana Joe Donnelly (Dem) 19
Missouri Claire McCaskill (Dem) 18
Texas Ted Cruz (Rep) 9
Ohio Sherrod Brown (Dem) 8
Arizona Öppen stol (Rep) 3
Pennsylvania Bob Casey (Dem ) 1
Wisconsin Tammy Baldwin (Dem) 1
Florida Bill Nelson (Dem) 1
Michigan Debbie Stabenow (Dem) 1
Minnesota Öppen stol (Dem) -1
Nevada Dean Heller (Rep) -2
Maine Angus King (Dem) -3
Virginia Tim Kaine (Dem) -5
New Jersey Bob Menendez (Dem) -14

Det är alltså fem demokratiska senatorer som vill bli omvalda i en delstat som Donald Trump vann med 18 procentenheter, eller mer, över Hillary Clinton i presidentvalet 2016.

Tema: Amerika

Så kan Trump krossa demokraterna i mellanårsvalet

onsdag 27 december 2017 · 17:23

2018 är det kongressval i USA. Normalt brukar en nyvald president och dennes parti förlorar stort i efterföljande mellanårsval. Men Trump har goda möjligheter att, återigen, gå på tvärs mot all vedertagen “sanning” i amerikansk politik.

Alla 435 kongressledamöter och en tredjedel av senatorerna står inför väljarnas dom i november 2018. Fem demokratiska senatorer som står inför omval, gör det i delstater där Donald Trump vann stort. Och i dessa delstater har Trump fortsatt ett stort folkligt förtroende.

Inför skattereformen som antogs före jul, bjöd Trump, till mångas förvåning, den demokratiske senatorn Heidi Heitkamp att flyga med honom ombord på Air Force One till hennes hemstat North Dakota. Trumps budskap var tydligt: “gör ditt jobb för Amerika, eller sök ett annat jobb”. Hon lät sig inte övertalas, utan röstade emot skattereformen i likhet med alla andra demokrater.

Nu borde Trump, skriver konservative kolumnisten Marc Thiessen i Washington Post, kampanja mot de fem demokratiska senatorer som röstade mot skattesänkningar och är från delstater som Trump vann stort. Utöver Heitkamp i North Dakota (där Trump vann med 36 procentenheter över Clinton) gäller det Joe Manchin III från West Virginia (+42 procentenheter), Jon Tester från Montana (där segermarginalen var 20 procentenheter), Claire McCaskill från Missouri (+19 procentenheter) och Joe Donnelly från Indiana (också +19).

Det var ett stort misstag av de sårbara demokraterna att rösta emot Trumps skattereform, skriver Thissen. De hade möjlighet att samarbeta över partigränserna, men det strider mot demokratiska partiets taktik som går ut på att vara emot allt Trump gör.

En av senatorerna, Manchin avfärdade propåerna om att stödja presidentens reform med, “Det skiter jag i. Jag bryr mig inte om ifall jag blir omvald, jag bryr mig inte om jag blir besegrad. Vad sägs om det?”

Vänsterns hat mot Trump är nu så stort att demokratiska politiker inte bryr sig om ifall de förlorar väljarnas stöd - det enda viktiga är att rösta emot allt Trump föreslår. Tack och lov kan de 68 procent av väljarna i West Virginia som röstade på Trump se till att Manchin åker ut i höst.

Det är som om etablissemangen tappar allt mer verklighetskontakt. När de utmanas försöker de inte samla sig för att presentera bättre förslag och politik, utan hemfaller åt känslor som bara stärker deras hat mot omgivningen. Etablerade partier i väst liknar alltmer från väljarna isolerade sekter.

Tema: Amerika

Dags för lite politiskt julrim

lördag 23 december 2017 · 15:35

Visst kan man skoja med partierna genom att ge traditionella julsånger nya texter. Viktor Barth-Kron har lyckats väl med alla åtta riksdagspartier. Se och lyssna här.

Om KD på melodin för En sockerbagare,
Om V på melodin Emils snickarvisa,
Om SD på melodin till Bjällerklang,
Om M på Hej tomtegubbar
Om S på Nu är det jul igen
Om L på Nu tändas tusen juleljus
Om MP på melodin för Mössens julafton
Om C på Vi komma från pepparkakeland

God Jul!

Tema: Allmänt

Islamiska statens kalifat är besegrat - varför tar ingen notis?

måndag 18 december 2017 · 13:12

 Det som var ett av Barack Obamas största utrikespolitiska misslyckande, Islamiska statens utropade kalifat i Syrien och Irak, och som förväntades bli en dominerande och långt utdragen historia i världspolitiken, har nu vänts till en stor framgång för väst. IS är besegrat i dess grundläggande form: anspråken på att bygga en stat på bokstavstrogen sharialag.

Varför har så få tagit notis, frågar  New York Times konservative kolumnist (varför har inte svenska medier sådana?) Ross Douthat i A War Trump Won.

En förklaring är att massmedier inte vill ge Trump några pluspoäng. Hellre mörka en god nyhet än att ge Trump positiv bevakning.

Douthat menar att Trumps återhållna hökaktighet mot Iran, att han (mot såväl republikaners och demokraters utrikespolitiska talesmän) tolererat Assad och undvikit att trappa upp spänningarna med Ryssland har varit framgångsrik. Det är en gott resultat att det mini-kalla krig som råder förblivit kallt och att USA och Ryssland inte krigar mot varandra i Syrien.

Denna historiska framgång drunknar i all missinformation, påstådda skandaler och maktspel mellan medierna och presidenten. Under Obama ansågs IS vara det största hotet och dess expansion framställde USA som impotent, och var därför en förklaring till att Donald Trump vann presidentvalet.

I Los Angeles Times skriver Max Abrahms and John Glaser i debattartikeln The pundits were wrong about Assad and the Islamic State, att IS inte besegrades på det sätt som många utrikespolitiska experter föreställt sig utvecklingen. Det krävdes inte att USA gick i krig med Assad-regimen eller att en ny syrisk oppositionsarmé bilades. Därför har debattörerna i utrikespolitik inte heller någon anledning att tala om segern över IS - de kan inte ta åt sig äran.

En annan förklaring till tystnaden om segern över IS-extremisternas statsbyggande framförs i National Review av David French, Varför bryr sig ingen om att vi besegrat IS?: det finns ett antagande om att när en terrorgrupp besegras uppstår en annan. Och de överlevande IS-krigarna som nu är utan kalifat kan begå terrordåd utanför Syrien och Irak. Men det hindrar inte att vi borde se segern över Islamiska statens intentioner att bygga en stat har förhindrats.

Att presidenten inte försökt ta åt sig äran beror, tror jag, på att hans fokus är på amerikansk inrikespolitik. Det är där han har sina väljare. För dessa väljare blir utrikespolitik en viktig faktor om deras söner och döttrar dör som soldater på främmande mark, annars inte. USA anklagas ofta för att vara världspolis, men anklagas lika hårt när man minskar sin närvaro - då för att inte ta ansvar.

Jag varnade ofta här i bloggen för att den skoningslöst hårda kritik medier, akademiker och politiker i väst framförde mot George W Bush när han befriade Irak, skulle väcka det som är amerikanska folkets grundhållning: isolationism. USA är tillräckligt stort för att medborgarna inte anser sig behöva omvärlden. Om USA kritiseras när man offrar tusentals soldater för ett annat folks frihet, ja, vad annat är att vänta än att folket säger: då får det vara - Amerika First!

De som kritiserar Trump har sig själva att skylla. Det är medievänsterns och akademiska vänstern som skapat Trump. Han är ett resultat av det besinningslösa hatet mot USA i Europa och hos amerikansk vänster.

Som man bäddar får man ligga, heter ett gammalt ordspråk. Det stämmer utmärkt på alla Irakkrigskritiker. Man har fått USA att dra sig tillbaka. Då kan Ryssland, Iran och Kina ta för sig mer. Alla diktaturer. Vad Europa och demokratin har att tjäna på det har jag aldrig förstått. Men vänsteraktivister i media och akademier präglas ju sällan av eftertanke och konsekvensanalys…

Tema: Amerika

Läget i FBI-Ryssland-Trump-affären

söndag 10 december 2017 · 16:27

Hög tid för lite uppdatering om amerikansk politik. Ensidigheten i medierapporterna är total, och det är bara tack vare digitala tekniken och sociala medier som vi kan skapa oss en mer balanserad bild av världen. Min drivkraft är inte att jag tycker Donald Trump skulle vara någon att beundra, men Trump har rätt i att attackera medierna för falska nyheter och så vinklad rapportering att den kan kallas propaganda.

Ett område där detta manifesteras om och om igen är den så kallade affären med rysskontakter. Ingen etablerad redaktion har ens försökt ge en balanserad bild av vad striden handlar om.

Det vi vet idag är att Trumps förste säkerhetsrådgivare general Michael Flynn tvingades avgå sedan han ljugit om sina kontakter med Rysslands USA-ambassadör veckorna före julen 2016 (alltså efter att Trump vunnit valet, men då Obama fortfarande satt i Vita huset - det är mer än två månader mellan valdagen i november och tillträdet i januari).

Den världskände juristprofessorn Alan Dershowitz skriver i nättidningen The Hill att Flynn ljög för FBI, kanske därför att han trodde han avhandlat frågor som var olagliga, men som inte var det. Flynns lagbrott var alltså att undanhålla polisen uppgifter i förhör, inte att han förhandlade med Ryssland.

Flynn ville agera för att ge tillträdande president Trump handlingsutrymme, efter att utgående presidenten Obama - i strid med respekten för valutslaget och den tillträdande presidenten - tänkte avvika från USA:s officiella politik i FN om att lägga in veto mot Israelfientliga resolutioner. Obama ställde alltså medvetet till en röra för den inkommande demokratiskt valde presidenten. Ett sabotage mot demokratin.

Det Obama gjorde kan jämföras med om en svensk regering som förlorat valet, dagen efter fattar avgörande policybeslut i utrikespolitiken som försvårar för dem som vunnit regeringsmakten. Ett sådant agerande skulle få svidande kritik, med all rätt. Men eftersom medierna skyddar Obama och gärna tvålar till Trump, har amerikanska medier ställt upp på sabotaget mot demokratin.

I vetskap om detta sabotage tog Flynn kontakt med ryske ambassadören för att höra om hans nation var beredd att fördröja eller motsätta sig att FN:s säkerhetsråd röstade om den Israelfientliga resolutionen till dess Trump tillträtt.

“Denna förfrågan var ingalunda olaglig, den var tvärtom rätt sak att göra”, skriver Dershowitz. Obamas vägran att lägga in veto stred inte bara mot Trumps politik, utan också mot kongressens majoritet och mot större delen av amerikanska folket. Obamas agerande “var inte bra för Amerika, för Israel eller för freden”.

De vänstermedier som hänvisat till en gammal lag, Logan Act, om att privatpersoner inte får agera som företrädare för amerikanska regeringen, vet att den lagen inte har använts på 200 år och att den är icke-konstitutionell eftersom den strider mot yttrandefriheten. Båda presidenterna Ronald Reagan och Jimmy Carter förhandlade med främmande makt före tillträdet respektive efter avgång, och skulle om lagen gällde ha blivit åtalade.

Den andra frågan man kan ställa sig, är varför FBI-åklagaren Robert Mueller alls åtalar Flynn för att ha ljugit i förhör med FBI. Detta förstör ju Flynns trovärdighet som vittne, om Mueller skulle, som medierna alltid hoppas, kunna åtala president Trump för oegentligheter. Dershowitz slutsats är att åtalet mot Flynn är ett tecken på att det inte finns något mot Trump, inte så som medierna spekulerar, att det är början på slutet för Trump.

Svenska medier spekulerar ändlöst i Trumps eventuella rysskontakter, men har du på svenska läst denna initierade analys? Nej, just det.

En annan fråga är hur detta med Ryssland alls kunnat bli en så stor sak. Vem har blåst upp frågan? Och varför? I New York Post skriver den konservative kolumnisten Paul Sperry en god bakgrund om hur det gick till.

“FBI-utredaren Peter Strzok lät inte bara Hillary Clinton komma undan, han kan ha använt Demokratiska partiets uppslag som ursäkt för att spionera på Trumps presidentvalskampanj. Strzok blev en så stor belastning att FBI-åklagaren Robert Mueller tvingades sparka honom från utredningen om rysskontakter. Det skedde sedan justitiedepartementet fått tag på meddelande som Strzok skickat till sin älskarinna, som också arbetade för Muellers utredning, och som avslöjade stark avsky mot Trump och stort stöd för Hillary Clinton.

Strozoks tjänstefel sände chockvågor genom huvudstaden eftersom det var han som i juli 2016 avslutat utredningen om Hillary Clintons mejlserver och dessutom registrerade de dokument som öppnade utredningen om möjligt samarbete mellan Trumpkampanjen och Ryssland. Strozoks fingeravtryck finns överallt i båda utredningarna, varav den ena kritiserades för att mörka anklagelser mot Clinton och den andra för att vara en smutskastningskampanj.”

Och det slutar inte med det.

Enligt uppgifter var det en av Hillary Clintons kampanj anlitad säkerhetsagent, Christopher Steele, som i augusti 2016 (under valrörelsens slutskede) tipsade FBI om att han hade en dossier om Trumps Rysslandsaffärer, en dossier som efteråt har är helt avfärdad. När tipset hamnade hos Strzok tog FBI kontakt med Steele. Man var beredd att köpa dossiern för 50.000 dollar, skriver Paul Sperry.

Jag har upplevt hela ryss-saken som konstlad. Medierna har hela tiden talat om att “snart” kommer avslöjanden, “snart” kommer Trump att fastna i klistret, allt medan man bara rapporterat lösa spekulationer som grund. Flynn-åtalet ska ju vara första spiken i Trumps kista, men jag tror mer på Dershowitz, dvs att Flynn-åtalet snarare är ett tecken på att man inte har något mer än ett undanhållande av uppgifter, om lagliga kontakter, under ett polisförhör.

Har du hört den analysen i svenska medier? Knappast.

Det är därför jag lägger upp denna sida av saken i bloggen. Jag tycker detta borde publicerats av stora svenska redaktioner som vill ge balanserad nyhetsbevakning. Men de är helt upptagna av kampanjjournalistik mot Trump. Då är fakta inte intressant, medan lösa - och oftast ogrundade - spekulationer lyfts fram som sensationella “nyheter”.

Tema: Amerika

Stor ekonomisk optimism i Trumps USA

fredag 3 november 2017 · 18:13

Lägsta arbetslösheten på 17 år i USA, rapporterar Wall Street Journal idag.

Medierna är så upptagna av smutskasta Donald Trump att de missar att rapportera vad som händer i landet. Om man gjorde det skulle man finna några skäl till att väljarna inte sviker sin president.

Jag har summerat några ekonomiska data i Samtiden.

Sedan Donald Trump valdes i november 2016 har Dow Jones börsindex stigit med över 30 procent.

Konsumenternas ekonomiska tillförsikt om framtiden är högre än vad som uppmätts sedan före terrorattackerna 11 september 2001.

På bostadsmarknaden stiger priserna snabbt och slår nya rekord.

Är det inte dags för medier att börja bevaka verkligheten i Amerika, och släppa den sjukliga upptagenheten med Trump som person?

Tema: Amerika

Därför saknas måttfullhet i samhällsdebatten

tisdag 31 oktober 2017 · 21:34

Vill tipsa om två artiklar jag skrivit om debattklimatet i Sverige, inspirerade av ett intressant reportage i Fokus.

I kulturartikeln Vem är måttfullhetens röst i ett annars hysteriskt debattklimat? summerar jag åtta vassa skribenters syn på hätskheten och hatet i opinionsbildningen - och ger mina kritiska kommentarer.

I ledarartikeln Etablissemangen sviker måttfullheten ger jag idag min egen syn på varför läget är så illa som det som borde vara en öppen och fri demokratisk debattlusta.

Kommentera gärna på Samtidens Facebooksida.

Tema: Frihet · Mediegranskning

‘Ryssåtal’ berör inte Trump

tisdag 31 oktober 2017 · 0:18

Mycket falska nyheter nu. Sanningen är att den specielle åklagarens åtal idag inte berör Donald Trump eller hans presidentvalskampanj.

Paul Manafort jobbade för Trumpkampanjen, men det han nu åtalas för handlar om helt andra konsultuppdrag i hans bolag. Han och hans kollega Rick Gates, som inte haft med valrörelsen att göra, åtalas för ekonomisk brottslighet - för penningtvätt och skattesmitning.

George Papadopoulos, som inte varit anställd av Trumpkampanjen utan frivilligarbetande volontär i kampanjen, åtalas för att han ljugit för polisutredningen om sina kontakter. När han föreslagit att Trumpkampanjen skulle möta ryska företrädare avvisades dessa.

Det finns alltså ingenting från den specielle åklagaren Robert Mueller som handlar om Donald Trump eller hans kampanj. Att en tidigare medarbetare åtalas för brott för egen del är naturligtvis ingen fördel för Trump, men friar Trump från “samröre” med Ryssland.

Se hela åtalet här.

Mueller har inte lagt ner sin utredning, så fler åtal skulle kunna väckas. Men samtidigt är det tradition att en speciell åklagare inte gärna lägger ner sin utredning även om det man skulle studera inte givit något. Så länge man håller liv i utredningen utgår höga arvoden, dessutom vill oppositionspartiet gärna låta oklarheter om möjliga oegentligheter fortsätta hänga över en president.

Det kan också vara så att demokratiska lobbyister kan ha fastnat i FBI:s nät. Tony Podesta, bror till Hillary Clintons kampanjchef, avgick idag från sin egen konsultfirma. Det spekuleras i att han kan bli åtalad för liknande brott som Manafort.

Tema: Amerika