En högst läsvärd debattartikel i Expressen: Sahlins sossar lierar sig med extremister. Jonathan Leman blottlägger hyckleriet som socialdemokratin ägnar sig åt. Ena studen säger man sig vara för fred och en tvåstatslösning med Israel och Palestina. Men sedan bjuder man in personer som helt uppenbart uppviglar till hat och mord.
Djupt oroväckande är dock att man för en konferens som påstås handla om fred bjudit in Azzam Tamimi och Ghada Karmi som båda förnekar existensen av ett judiskt folk och Israels rätt att existera. Är man verkligen intresserad av fred och dialog finns så många förnuftiga röster att bjuda in. Varför väljer man dessa?
Mona Sahlin har inte motsatt sig att Palmecentret och Broderskap på löpande band bjuder in extremister som öppet talar för hur gärna de vill döda judar. Leman frågar vad de socialdemokrater som ogillar flirten med totalitarism och hatläror säger. Och varför är de så tysta?
Det är dags att ställa socialdemokratin till ansvar för deras märkliga dragning till Pol Pot (som hyllades i riksdagen av Birgitta Dahl), till kommunistisk ”stabilitet” (en beundran uttryckt av Göran Persson 1996) och nu till mördarband i Mellanöstern. Är det längre någon skillnad mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna i utrikesfrågor?
(Andra intressanta bloggar om politik, SAP, Sahlin, fundamentalism, självmordsbombare, terrorism, Palestina, Israel, Palmecentret, vänsterpartiet)