Hur medievänstern håller ihop framgår i statsradioprogrammet ”Magnusson i P1”. En läsare skriver om gårdagens upplaga (28 feb):
Inslaget om DN Kultur formar sig till ett övervägande okritiskt pladder där Maria Schottenius får möjlighet att framställa sig själv som en hygglig tjej, en representant för en kultursida som är – eller försöka vara – ”öppen”, ”djup” ”bred” (och allehanda andra positiva beskrivningar). Samtidigt avfärdar hon många av de svenska bloggarna som ”vilda västern”.
Detta sagt av en kulturchef som ger Hizbollah-kramande extremister privilegierade positioner och fritt spelrum!
Maria Schottenius menar även att det är ”något nytt” att man pratar i termer av sant och falskt. Uppenbarligen ett faktum som stör henne. Likaså önskemålen om ursäkt från de som svartmålats. Det är ”ett ointellektuellt sätt att gå till väga på”, menar Schottenius …
Dilsa Demirbag-Sten får visserligen också komma till tals (via telefon). Hon betonar de nya mediernas roll – och gör det positivt. Hon får även Schottenius att erkänna att Mana-debatten var skev.
Men det är Schottenius som är huvudnumret. Hon är ”offret” som folk uttrycker sig hårt om.
Så ser Sverige ut idag: de mäktiga utmålar sig själva som offer. Och de håller varandra om ryggen.
Se också Johan Norberg om radioprogrammet: Sant och falskt – ”något nytt jag inte förstår” (Andra intressanta bloggar om politik, media)