Centrum för Rättvisa har gjort en utmärkt genomgång av de punkter avseende skyddet av den personliga integriteten som måste uppfyllas för att signalspaning hos FRA kan utföras. I SVD-Brännpunkt skriver juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, Nio punkter återstår att ordna:
[D]et går att utforma lagstiftning om modern signalspaning på ett sådant sätt att grundläggande fri- och rättigheter respekteras, det visar exemplet med det tyska fallet. Men FRA-lagen har fortfarande en bra bit kvar. Nio av Europadomstolens tio punkter återstår att bocka av.
De redogör för vilka dessa nio punkter är som behöver uppfyllas. Samtidigt avfärdar de en del av överdrifterna i debatten, exempelsvis det snurriga kraven på brottsmisstanke:
I debatten pratas också om brottsmisstanke som villkor för spaning, men det är ett krav som normalt hör ihop med polisens olika tvångsmedel, och inget som Europadomstolen krävt i tidigare domar om signalspaning.
Om jag fått bestämma över regeringens agerande, skulle jag bortse från prestigen och omedelbart tillsätta en arbetsgrupp med de fyra regeringspartierna och inbjuda socialdemokraterna att delta i syfte att ta fram ett genomarbetat förslag som uppfyller kraven som Europakonventionen ställer. Villkoret för arbetet ska vara att signalspaning ska ske i tråd eftersom den är central för svenskt underrättelsearbete.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, FRA-lagen, försvarspolitik, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, samhälle, demokrati, MR, frihet, signalspaning, lex orwell, Europadomstolen, Europakonventionen, Centrum för rättvisa, Strömmer, Crawford)