Dick Erixon

Det har varit svårare än jag trodde att skapa någon slags inkomst kring själva skrivandet i bloggen, eftersom det inte legat för mig att minska på skrivandet för att istället lägga ner kraft på att vara försäljare av annonser.

Men nu inleder jag ett samarbete med Dagens PS, landets tredje största affärssite. De vill bredda sin verksamhet mot politiska samhällsdebatten.

Därför startar vi tillsammans nu under Almedalsveckan, inför valrörelsens intensivskede, den nya siten Opinionen.se.

Där kommer jag att fortsätta skriva blogginlägg under rubriken Dick Erixon - i hjärtat rebell.

Men jag kommer också att som redaktör för Opinionen.se förse er läsare med intressanta politiska nyheter. Dessutom har vi engagerat samhällsdebattörer från vänster till höger som kolumnister.

För en frisk debatt krävs motståndare som har intressanta tankar. Meningen är att Opinionen.se ska bidra med vassa inlägg från många olika politiska vinklar.

Vi kommer efterhand att utveckla tekniken, som från starten inte är helt blogganpassad. Men redan nu finns en av de mest efterfrågade funktionerna på den nya siten: läsarnas möjlighet att kommentera. Även ett nyhetsbrev per mejl med de senaste blogginläggen har efterfrågats, och kommer snart att bli möjligt att prenumerera på.

Jag hoppas att ni alla ska följa med mig till den nya platsen på nätet. Vi har ett antal spännande månader framför oss!

Här är RSS-flödet för mina inlägg på nya sidan.

(Andra intressanta bloggar om politik, bloggar, internet, bloggosfären, sociala medier, Almedalen)

Välfärdsjobben har blivit fler

Dick Erixon — Thu, 08 Jul 2010 05:06:37 +0000

Häromdagen anklagade Socialdemokraterna, med Malmöpolitikern Ilmar Reepalu i spetsen, regeringen för att antalet personer som jobbar i välfärden minskat med 24.000 mellan 2009 och 2010.

Men nu lyfter Vårdföretagarna fram SCB-statistik som visar att 11.000 fler personer jobbar i skola, vård och omsorg i år jämfört med förra året.

Jag skriver om det i Välfärdsjobben har blivit fler.

(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, skola, skolan, omsorg, vårdval, vård, välfärd)

Maud Olofsson vill belöna entreprenörskap

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 18:09:14 +0000

Det var en offensiv Centerledare som framträdde i solen på Gotland. Hon beskrev väldigt personligt vad en entreprenör är — ofta en person som kan uppfattas som jobbig, men som är full med kreativitet och idéer som de bör få utlopp för.

Det är på tiden att politiker lämnar de makroekonomiska perspektiven, där uppe på de nationalekonomiska molnen högt över människorna. Olofsson för ner frågorna i vardagen, och beskrev förutsättningarna för utveckling. Vi måste ändra mentalitet och bejaka dem som söker nya lösningar.

När det kom till konkreta förslag sa hon:

Tjänstesektorn står redan idag för många nya jobb. Men det kan bli ännu fler. Därför vill Centerpartiet under den kommande mandatperioden halvera tjänstemomsen. I första hand inom restaurang- och frisörbranschen.

Vi gör det för att vi menar att det är i tjänstesektorn som många nya jobb kan komma. Inte minst för unga, invandrare och andra som ofta har en svagare förankring på arbetsmarknaden.

En sänkt tjänstemoms skulle kunna leda till upp mot 20.000 nya jobb. Och det bara inom restaurangbranschen. Därför är mitt budskap idag: gör jobben en tjänst - sänk momsen på tjänster.

Skapade hon därmed en konflikt med statsminister Reinfeldt som i söndags sa att det inte finns utrymme för skattesänkningar 2011?

Nej, hon reserverade sig för att det måste finnas utrymme för förslaget. Eftersom sunda statsfinanser är en mer grundläggande förutsättning för vårt land.

Maud Olofsson talar om den intriktning hon i valet söker förtroende för att genomföra under kommande mandatperiod.

Ofta blir det för stort fokus på detaljer i mediernas bevakning av valrörelsen. Politik handlar framför allt om inriktning. Takten i förändringarna måste varje regering anpassa efter omvärldens förutsättningar, som inte alltid är så enkla att förutse. Men inriktningen kan vi väljare stärka genom vårt val på valdagen.

Och Olofsson ger ett tydligt svar på vilken inriktning Centerpartiet står för.

Själv är jag inte helt övertygad om att sänkt moms är rätt väg. Skatter på arbete är skadligare än skatt på konsumtion. Men skatterna i detta land är så höga, bland världens högsta, så nog finns det skäl till många olika skattesänkningar i den takt ekonomin medger.

Läs mer: Olofssons Almedalstal.

(Andra intressanta bloggar om politik, jobb, arbete, arbetslöshet, ekonomi,
företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Maud Olofsson)

Minister smyglanserar gårdsförsäljning av alkohol

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 14:32:24 +0000

Det är kul att se lite uppkäftighet bland ministrarna. Eskil Erlandsson slår ett slag för de starka kulturdryckerna, Jordbruksministern smyglanserar gårdsförsäljning i Almedalen.

– Kombinationen mat, dryck och turism har en utvecklingspotential som vi vill bejaka, säger Eskil Erlandsson (C).

Klockan 17 startar gårdsförsäljningen i Almedalen.

>(Andra intressanta bloggar om politik, gårdsförsäljning, alkohol, alkoholpolitik, förmynderi, jordbruk, landsbygdspolitik, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, Alliansen, regeringen, Centerpartiet, Eskil Erlandsson)

Rätt av Littorin

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 11:08:16 +0000

Även politiker har rätt till privatliv. Littorin markerar på starkast möjliga vis genom sin avgång.

Det var ett djupt känslomässigt budskap som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin hade på sin presskonferens idag i Almedalen. Han orkar inte med en situation där skvallerjournalistik kränker hans privatliv när han nu genomgår en uppslitande vårdnadstvist om de tre barnen i ett äktenskap som slutat i skiljsmässa.

Det är högst mänskligt att prioritera sina barn framför karriären.

Så länge han fortsatt att vara en högt uppsatt politiker har medierna haft sitt svepskäl för att trampa in i privatlivets helg. Inget annat än avgång kan få stopp på integritetskränkningarna.

Hans avgång bör tjäna som avskräckande exempel på hur massmedierna inte får agera. Även makthavare har faktiskt rätt till en sfär dit medierna inte ska och får tränga sig in.

Massmediernas uppträdande här liknar de integritetsintrång som sker också vanliga människor på internet. Det är totalt amoraliskt, totalt hänsynslöst och samtidigt mycket svårt att värja sig emot.

Denna sida av integritetsdebatten borde prioriteras framför många andra, mindre påträngande integritetsinskränkningar.

(Andra intressanta bloggar om politik, integritet, MR, övervakning, FRA, avlyssning, samhälle, demokrati, medier, Littorin)

Rödgröna rykten om Maud Olofsson

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 06:38:10 +0000

Det är uppenbart att de rödgröna har startat en kampanj mot Centerledaren Maud Olofsson. Man kunde ju önska att den handlade om att angripa henne öppet och i sak. Men vänsteroppositionen tycks hellre ta till smutsiga och fega knep, hellre än att diskutera sak.

Under Almedalsveckan har “källor” spridit ut att det finns avgångskrav mot Olofsson. Dessa “källor” finns inte inom Centerpartiet, utan hos de rödgröna.

Att sprida lögner under just den här veckan är effektivt, eftersom det tar bort intresset från det budskap som Maud Olofsson vill föra ut.

De rödgröna har lärt sig av Richard Nixon. Dirty tricks var hans specialitet. Allt ifrån att beställa hundratals pizzor till motståndarpartiets kampanjkansli till att sprida ut falska rykten om otrohet och andra snaskigheter som när nyfikenheten.

Att sprida avgångskrav har just den effekten på politiska journalister.

Aftonbladet rapporterara i Olofsson smutskastas av de rödgröna.

För min del får man gärna tycka illa om och ta avstånd ifrån såväl Mona Sahlin som Maud Olofsson, men när det sprids lögnaktiga rykten om till exempel avgångskrav, då har det gått över gränsen.

(Andra intressanta bloggar om politik, smutskastning, Maud Olofsson, Mona Sahlin, rödgröna, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, Alliansen, regeringen, Centerpartiet)

NASA-chef: muslimer viktigast för rymdfärder

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 05:54:41 +0000

I en intervju nyligen sa amerikanska rymdstyrelsen NASA, Charles Bolden, att hans “viktigaste” uppift som chef är att förbättra relationerna med…. den muslimska världen. Det rapporterar Fox New i NASA Chief: Next Frontier Better Relations With Muslim World:

Internationell diplomati kan tyckas ligga utanför NASA:s omkrets, men i en intervju med Al Jazeera sa NASA-chefen att stärka dessa band var bland de främsta uppgifterna som president Obama gav honom. Han sa att bättre samarbete med den muslimska världen i slutändan utvecklar rymdresorna.

Är vi redan i rötmånaden? Kommentarerna har inte låtit vänta på sig, Former NASA Director Says Muslim Outreach Push ‘Deeply Flawed‘:

Förre NASA-chefen sa på tisdagen att det var “djupt felaktigt” av rymdutforskningsmyndigheten att prioritera relationer med muslimska länder […]

“NASA … representerar det bästa med Amerika. Dess ändamål är inte att inspirera muslimer eller någon annan kulturell gruppering”, säger Michael Griffin, som var NASA-chef under Bushadministration. […]

Vita huset och NASA backade upp nuvarande NASA-chefen Boldens uttalande om att en uppgift för honom är att förbättra relationerna med muslimska länder, men NASA backade från påståenden om att sådan internationell diplomati var Boldens “viktigaste” ansvar.

Jösses. Vill president Obama göra religon av rymdforskningen? Hur kan man komma på tanken att en strikt vetenskaplig organisation ska ägna sig åt det ibland falska rävspel som diplomati är?

Hade det varit första april hade jag tagit detta som ett skämt. Men så här tänker man uppenbarligen i Vita huset just nu.

Den fråga som blir hängande i luften är varför Obama vill att NASA ska diskriminera hinduer, buddister och konfucianister? Varför bara inbjuda muslimer? Är det så att terrorism lönar sig? Eller vad är bevekelsegrunden? Och vad säger ateister om att religiösa förtecken tar en framträdande roll i vetenskapliga sammanhang?

(Andra intressanta bloggar om USA, NASA, Vita huset, rymden, demokraterna,Barck Obama)

Flumskolan sviker arbetarklassens barn

Dick Erixon — Wed, 07 Jul 2010 05:05:26 +0000

Lärarnas Riksförbund (LR) presenterade häromdagen SCB-bearbetad statistik. “De rikas barn presterar bättre i skolan än de fattigas barn. Och betygsskillnaden har ökat under de senaste två decennierna”, summerade Göteborgs-Posten i Ökade klyftor i grundskolan.

Vid sitt framträdande i Almedalen kommenterade utbildningsministern och FP-ledaren Jan Björklund orsakerna till denna flera årtionden långa utveckling, rapporterar Dagens Nyheter i Björklund: ”S sviker arbetarklassens barn”:

Han attackerade Socialdemokraterna för att under decennier ha fört en skolpolitik som ”är ett svek mot arbetarklassens egna barn” och talade sig varm för lärlingssystemet.

– De röda partierna verkar förakta yrkeskunnande, men alla vill inte gå på universitet.

Aftonbladet refererar Björklunds tal i Ett enda långt svek mot arbetarklassen:

Därefter riktade Jan Björklund in sig på Maria Wetterstrands tidigare kritik av Folkpartiet.

– Hon säger att hon i stället vill se en skola som utvecklar kreativitet och kritiskt tänkande, sa partiledaren.

– Men de tänker fel. Det finns ingen motsättning mellan kunskap och kreativitet eller kritiskt tänkande.

– Verklig kreativitet och kritiskt tänkande utvecklas allra bäst i en i en kunskapsskola – inte en flumskola!

Östgöta Correspondenten skriver i ledaren, Björklund var både mjuk och sträng:

Därefter gav han en saftig rallarsving mot de rödgröna som fick starkt gensvar från publiken.

- De anser att lärarnas disciplinära befogenheter borde minska, vilket för övrigt knappt är möjligt eftersom de knappt finns.

Därefter berättade Björklund om sin uppväxt i ett litet västgötskt industrisamhälle och om att han var den förste i släkten som studerat vidare efter folkskolan. Utan lärare som sagt ifrån när han betedde sig illa hade han inte stått där i Almedalen denna dag.

Vi har i Sverige en utmärkt utbildningsminister. Han förstår vad som krävs av elever och skolans organisation.

För självklart är det så att elever från studieovana familjer drabbas hårdast när det inte finns någon som helst disciplin i klassrummet. De får ingen uppmuntran eller stöd hemmifrån, och när de inte får det i skolan heller, är det klart att studierna blir lidande.

De elever som har högskoleutbildade föräldrar klarar sig självklart bättre i flumskolan, för de får hemma det stöd de saknar i klassrummet.

Därav de ökade klyftorna mellan arbetarbarn och akademikerbarn. Skolan har slutat fungera. Den ägnar sig åt flum och allehanda politiskt korrekt trams. Den lär inte barnen att läsa, räkna och skriva. Andelen som går ur grundskolan utan dessa kunskaper har ju ökat för varje år.

Vad barn från studieovana miljöer kräver är en skola som visar respekt för kunskap, exempelvis genom att upprätthålla ordningen och tystnaden i klassrummet. Utan ordning och reda kommer skillnaderna bara att öka.

Det finns ingen bättre klassskiljande politik än den flumskolan utgjort. Grattis, alla socialdemokratiska skolpolitiker!

Se mer: Skolan i fritt fall mot analfabetism. (Andra intressanta bloggar om politik, skola, utbildning, utbildningspolitik, Jan Björklund, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, Alliansen, regeringen, Folkpartiet)

Ökad livslängd ger ökat tryck på välfärden

Dick Erixon — Tue, 06 Jul 2010 07:19:41 +0000

I en gemensam kommission har vänstertankesmedjan Arena Idé och näringslivets tankesmedja Timbro studerat hur välfärden långsiktigt kan finansieras. Idag lägger de fram sin rapporten i Almedalen. På DN-Debatt skriver ledamöterna, från S-statssekreteraren Per Borg och fackbasen Eva Fernvall till M-tungviktaren Lars Tobisson, Viktigt att snabbt ta itu med välfärdens finansieringsgap.

Kommissionen konstaterar att det behövs mer pengar till vår äldreomsorg eftersom vi lever allt längre. Här har ett finansieringsgap uppstått. Hur ska det åtgärdas? Man skissar på fyra vägar:

Den första vägen innebär ökade skatteinkomster. Utgångspunkten kan naturligtvis inte vara att dagens skatteuttag för alltid är givet, men att döma av den aktuella politiska debatten måste i första hand andra vägar än höjda skattesatser sökas.

En sådan är att arbeta mera. Det finns uppenbara möjligheter att tidigarelägga inträdet på arbetsmarknaden och senarelägga utträdet. Vi skissar en långsiktig politik när det gäller att få äldre att arbeta längre. […]

Alla medborgare skulle kunna åläggas att spara en viss andel av inkomsten från exempelvis 50 års ålder. Ett sådant ålderdomssparande skulle ha likhet med en skatt på grund av obligatoriet. Men sparandet kan betraktas som enskild egendom med den enda inskränkningen att det inte får disponeras förrän vid exempelvis 75 års ålder eller när behov av äldreomsorg uppstår. […]

En andra väg att sluta finansieringsgapet är ökad effektivitet. Vi har funnit stora möjligheter och god kunskap om hur en sådan kan uppnås. Ett nationellt effektiviseringsprogram som stöder kommunernas och landstingens ansträngningar bör utarbetas.

Jag tror mest på den sista vägen, att effektivisera. Idag är omsorgen splittrad och kaotiskt oorganiserad. När jag skrev en rapport om äldreomsorg för många år sedan träffade jag en entreprenör som ville prova en ny lösning. Företaget ville bygga ett nytt bokomplex med lägenheter (med hög handikappvänlighet). Här skulle man kunna bo även som fullt frisk äldre. I bottenplan skulle finnas restaurang och andra tjänster som var öppen för alla, också för kunder som kom in “från gatan”.

När äldre inte orkar laga mat själva, kan de gå ned till restaurangen. När de inte kan gå ut själva, kan de få maten uppsänd — färsk och lokalt tillagad. Här skulle naturligtvis vård- och omsorgspersonal finnas tillgänglig.

Att på detta sätt skapa en glidande skala för ökat tjänstebehov tror jag mycket på. Genom att samtidigt vara öppen för “vanliga” kunder gör att kostanderna skulle bli betydligt lägre. Samtidigt som kvaliteten skulle vara lika bra som för yngre.

Jag begriper inte varför det offentliga inte kan se vinsterna med att SLUTA förvandla äldre till sjuka och hjälplösa kollin som ska äta inplastade och uppvärmde veckogamla portioner som ingenting smakar. Kommuner och landsting har visat att de är totalt inkompetenta att visa äldre respekt. Offentlig sektor är oduglig på att ge individuell och högkvalitativ service till människor.

Därför är effektiviseringspotentialen för äldreservice enorm i detta socialistiska land.

Åldrandet är en naturlig process. Den bör kunna ske i normala miljöer och till begränsade kostnader, bara omgivningen organiseras rätt. Jag tror bara privata vårdföretag klarar av att vara så flexibla, lyhörda och innovativa att effektiv äldreservice kan erbjudas.

(Andra intressanta bloggar om politik, omsorg, vård och omsorg, äldreomsorg, Maria Larsson, vårdval, vård, valfrihet)

Makten över pensionen

Dick Erixon — Tue, 06 Jul 2010 06:53:25 +0000

Jan Kallberg skriver hos Newsmill, Frihet är att kunna opta ut och göra det själv:

Så länge man inte kan säga nej tack till pensionssystemet och själv få pengarna direkt dag ett och avsätta dem efter eget huvud saknas den viktigaste komponenten nämligen rätten att bestämma över sitt eget liv. […]

Frihet är att kunna säga nej tack till statliga sparprogram för framtiden precis som man inte tvingar små barn att lägga sina fickpengar i en sparkamel (jag antar här att Sverige är så politiskt korrekt att ordet spargris är snart olagligt).

Om vi inte har möjlighet att säga nej till varje form av kollektivistiskt pensionssparande så har vi inte heller möjligheten att utforma våra egna liv efter eget huvud. Givetvis kommer man från Folkhemmets försvarare då att säga att folk kommer att kröka och sedan tvingas sova under en bro men det är inte de som krökar och aspirerar att bosätta sig under en bro som blir lurade av dagens system. Det är de som jobbar mer än andra och har ambition som drabbas hårdast.

En intressant vinkling. Detta är ju vad 1950-talets folkomröstning om pensioner handlade. Centerpartiet ville visserligen ha en folkpension som var lika stor i kronor till alla, men att vi därutöver som medborgare fick avgöra hur vi sparade för ålderdomen. Högern och Folkpartiet ville ha kollektivavtalslösningar mellan arbetsmarknadens parter och Socialdemokratin ett statligt obligatorium — det som blev ATP och sedan PMM.

Jag håller med om att staten borde minska sin makt över pensionssparandet. Och jag tror det blir omöjligt att fortsätta som nu, eftersom allt fler förmodligen kommer att jobba någora år utomlands. Då raseras systemet, som ju är ytterst nationellt.

Den lösning som Chile utvecklat är ett steg på vägen till ökad makt för medborgarna. Där väljer man vilket av ett antal licensierade, privata och konkurrerande pensionsfonder. Men chilenaren måste enligt lag spara till pensionen.

Med det välfärdstänkande vi har tror jag det blir svårt att avskaffa detta obligatorium att pensionsspara. Snarare än att sova under broarna, skulle den som låter bli att betala bli en “freerider” — politikerna skulle se till att även den som inte betalar premier kommer att få del av förmånerna.

Kallberg har helt rätt i att ta upp principfrågan om hur makten över pensionssparandet ser ut. Vi medborgare borde få större makt och inflytande. Och jag tror som sagt att internationaliseringen oavsett vad man tycker om det, kommer att leda dit. Exakt hur det ska utformas blir då en intressant diskussion.

(Andra intressanta bloggar om politik, pension, ekonomi, pensioner, pensionssparande, frihet, marknadsekonomi)