Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Tala med motståndare istället för att demonisera

söndag 25 mars 2018 · 11:14

Blev mycket media för mig i veckan. SVT Opinion och Kvartal. Storheter av olika slag: Folkligt och initierat, stor spridning och sparsmakad. Och jag upplever mig annorlunda som uppskattar båda.

Jag gillar det folkliga och breda - att debattera mot Aftonbladets Anders Lindberg i SVT:s debattprogram. Det blir retoriskt tillspetsat, snabba repliker och något gapigt. Men med energi och engagemang. Jag fick säga det som är min poäng: Dagens Nyheter är boven i Hanif Bali-gate. De spred rykten som de visste var falska - om “misstänkt avlyssning av UD”. (Se i SVTplay här, 34 min in i bandet)

Det är förkastligt när landets stora medieredaktioner sprider fake news, medvetet, för att sänka en riksdagsledamot de ogillar och för att smutskasta en konkurrent bland de nya medierna: Nyheter idag.

Dessa konspirationsteorier kommer att bli de gamla mediernas död, om de inte snabbt slutar med dem. Jag skrev ledare om det: De mediala konspirationernas förbannelse.

Demokratin behöver stora medieredaktioner - men bara medier som tillämpar källkritik, granskar makten och är konsekvensneutral. När de istället blir politiska aktörer är de inte längre media utan propagandister.

Samtidigt gillar jag ambitionen hos nya tidskriften Kvartal. Den siktar på att vara initierad och resonerande, mer än att jaga klick och skandaler. Igår publicerade Kvartal sin senaste podcast ”veckopanelen” med mig, Expressens kulturredaktör Karin Olsson och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren (lyssna här).

Där resonerar vi kring några av veckans händelser och får tala till punkt - nästan. Det kan också bli väldigt avslöjande. Många underskattar grovt nyttan med att låta andra få tala till punkt. Ju mer de säger, desto tydligare går det att tolka deras tänkande.

Och Karin Olsson avslöjar sig själv väldigt tydligt. Hon skrattar och tycker det är löjligt att jag från “SD-sfären” berömmer Expressen när man granskat vilka som begår gruppvåldtäkter (eftersom Brå vägrar att forska i ämnet). Detta eftersom jag är så kritisk mot Expressen och gammelmedia i övrigt. Alltså: Karin Olsson har en världsbild där man antingen “gillar” Expressen eller inte. Man kan inte ha synpunkter på olika artiklar, och tycka en är utmärkt och andra är usla.

Detta förhållningssätt, att man är med Expressen eller inte, anser jag avslöjar ett intellektuellt haveri. Och här får jag medhåll av komikern Ricky Gervais, som jag citerar i kulturartikel:

– Nu i eran av post-sanning bryr sig folk inte om att argumentera. De lyssnar inte till argument, utan säger: ‘Vem är det som påstår det?’
– Nej, de är inte på vår sida. Då har de fel.
– Allt detta är vansinnigt.

Att en av landets största tidningar har en kulturredaktion som resonerar just så, är väldigt talande.

Jag vet att vi i Sverige har olika åsikter, från höger till vänster, från kosmopoliter till nationalister, från pragmatiker till utopister. Men varför kan vi inte diskutera dessa skilda uppfattningar istället för att demonisera, blockera, klumpa ihop till “dom” som står på fel sida?

I samhällsförändringar som den vi nu befinner oss i, behöver vi saklig argumentation mer än någonsin - och inte känslofyllda utfall om hur rättfärdig man själv är och hur moraliskt förkastliga motståndarna är.

Tema: Inrikespolitik · Realism/idealism