Försöken till sensationsmakerier om Trump och ryska spåret fortsätter i oförminskad styrka. Energin i kampanjen är rent politisk: man vill sätta dit president Trump, till vilket pris som helst – även sin egen undergång i förlorat förtroende hos allmänheten.
Innan vi går in på de nya turerna, låt oss slå fast fakta:
1) Ja, ryska aktörer försökte digitalt infiltrera amerikanska valet, men misslyckades i allt utom på en punkt: man lyckades hacka sig in på ledande demokraters mejlkonton eftersom de struntade i IT-säkerheten.
2) Inget som helst samarbete mellan Trump-kampanjen och ryska aktörer har bevisats, men självklart har republikaner träffat ryssar i det som är normalt utbyte i amerikanska huvudstaden.
Inget annat finns. Än, vill Trumphatarna lägga till. Man fortsätter leta frenetiskt och lägger all annan nyhetsbevakning åt sidan.
Men den nya ”skandalen” med Donald Trump Jr då? Han har ju träffat en ryss!!!! Behöver man säga mer?!!?
Jo, medierna borde inte göra nyhet av det, eftersom det inte är något utöver den normala jakten på information under en presidentvalskampanj. Och om man gör nyhet av det, kunde man lika gärna spekulera om Hillary Clintons agerande med ryssar.
I USA Today konstaterar säkerhetsexperten James Robbins i Donald Trump Jr. was within his rights to meet with Russian lawyer, att Trump Jr hade kontakt med den ryske advokaten eftersom han trodde hon kunde nå klarhet i skumraskaffärer som Hillary Clinton haft i hennes och maken Bills stiftelse.
Robbins skriver att den ryska advokaten utlovade information om olagliga kampanjbidrag till demokratiska partiet. Det antogs också att hon kunde ha uppgifter om den skumma uranaffären 2013, då ett ryskt bolag tilläts ta kontrollen över en femtedel av allt uran producerat i USA medan miljontals dollar flöt in i Clintons stiftelse från Ryssland och till Bill Clinton personligen.
Alltså: mötet handlade inte om valmanipulation. Försöken att i medierna knyta Trump till Ryssland kan vara en mörkläggningsaktion av Barack Obama och Hillary Clinton för att dölja mindre populärt samröre mellan Obama-administrationen och Ryssland.
Det är en hypotes som medierna borde granska. Men det gör man inte. Medierna är ensidigt knutna till ett parti i USA och går deras ärenden.
Hur ska man annars förklara varför obekräftade uppgifter och lösa ”misstankar” når nyhetsrapporteringen, medan hårda bevis och källkritiskt granskade fakta lyser med sin frånvaro i massmedierna?
Medierna ska naturligtvis granska makthavare, men då båda sidor. Och man borde inte publicera någonting förrän man har fakta. Lösa spekulationer och konspirationsteorier är inte nyheter, det blir partisk desinformation och propaganda.
Tyvärr sväljer svenska medier de amerikanska mediernas fejkade nyheter utan någon kritisk granskning. Därmed dras de med i fallet i förtroende hos allmänheten – deras enda riktigt viktiga kapital. För mig är det obegripligt att man för kortsiktigt sensationsmakeri är villiga att offra sitt långsiktiga förtroende.