På bio kan man nu se den norska filmen ”Kungens val”. Jag blev förvånad när jag såg att en dramadokumentär gått upp på bio. Men efter att ha sett filmen, förstår jag fullt ut varför. Det är en av de bästa dramadokumentärer jag sett.
Trots att det är dokumentärt och trots att det är europeisk film, skapas ett tempo, spänning och driv i filmen som bara Hollywood brukar kunna skapa. Man märker inte alls att den är 2 timmar och 13 minuter lång.
En perfekt blandning av krigets dramatiska strider, förvirringen bland de styrande, diplomatiska spelet och framför allt kung Haakon VII:s ståndaktiga agerande som fick de splittrade politikerna i regering och storting att samlas i motstånd mot invasionen.
När överste Birger Eriksen från Oscarsborgs fästning sänker tyska kryssaren Blücher i spetsen för den nazistiska invasionen av Norge 9 april 1940, skapar filmen hög spänning samtidigt som den historiska detaljrikedomen är stor. Exempelvis agerar översten utan att ha fått några order. Han drar själv slutsatsen att detta är krig (man kommer inte oanmäld kl 04 på morgonen och med släckt belysning), och beordrar eldgivning med de stora kanonerna med orden: ”Antingen får jag medalj eller så blir det krigsrätt – eld!”
När kungens flykt från Oslo måste skyddas, skildrar filmen också de meniga soldaternas situation och hur det är att försöka fördröja framryckande tyska fallskärmsjägare.
Att kungen kom iväg från Oslo och inte hamnade i händerna på tyska invasionstrupper tillskrivs till stor del den konservative talmannen Carl Joachim Hambro. Medan statsministern och regeringen var förlamad och oenig, agerade talmannen och flyttade de politiska institutionerna norrut från Oslo.
Socialdemokratiske statsministern Johan Nygaardsvold orkar inte och lämnar in sin avskedsansökan. Kungen svarar: ”Jag har inget annat val än att acceptera regeringens avskedsansökan – men inte nu.” I detta kritiska läge måste landet hålla ihop och inte hamna i intriger.
Allra bäst i filmen är just skildringen av kungen, suveränt spelad av Jesper Christensen. Inte som en självklar hjälte, utan hur han slits mellan många känslor. Han vill till en början inte lämna Oslo. Han vill inte fly, men inser motvilligt att det är nödvändigt. Sedan skildras relationerna inom kungafamiljen, mellan far och son och barnbarn (bland annat nuvarande kung Harald V) på ett gripande sätt.
Tysklands envoyé Curt Bräuer är Norgevän men får samtal från führern i Berlin om att söka upp kungen och få honom att gå med på att Norge behöver tysk militär hjälp mot britterna. Regeringen är rådvill. Att inte komma till förhandlingslösning innebära att många norrmän riskerar dö i striderna.
Då bestämmer sig kungen. Hans uttalande inför regering och stortingsledamöter skapar inga som helst tvivel om vad han vill. Efter hans uttalande har regeringen inget val. Det är inte svårt att förstå varför Haakon fick den starka ställning som han fick och har i landet.
Inte varje dag man kan få en historielektion samtidigt som man får underhållning av högsta kvalitet. Se den!
*
Idag meddelar också Dagbladet att rättigheterna till filmen sålts till USA: «Kongens nei» klar for USA