Efter att ha läst rapport från världsledande tankesmedjan Center for Strategic and International Studies, CSIS, kunde jag inte låta bli att göra årskrönika utifrån den. Rapporten är optimistisk – på saklig och rationell grund. I min ledare i Samtiden skriver jag:
Ett skäl till denna optimistiska slutsats är att de krafter som utmanar västvärlden på regional nivå och som tycks samarbete mot väst, i själva verket utgör hot mot varandra: Irans stöd till islamisk extremism kan destabilisera både Kina och Ryssland som har muslimska minoriteter inom sina gränser. Kinas växande inflytande hotar Rysslands inflytande i bortre Asien. Rysslands ideologiska krig med USA kan dra in Kina i konflikter de inte behöver. Och bara Iran kan anses ha fördelar av ett Nordkorea med kärnvapen.
Samtidigt finns inga sådana geopolitiska motsättningar inom västvärlden. Men CSIS efterlyser nytt politiskt ledarskap i väst för att hantera både inrikespolitiska utmaningar och försvar av våra värderingar. Om det är kan man lätt hålla med. USA valde sitt nya ledarskap 2016. Europa kan göra det 2017.